2.1.1864 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Helsinki 2. tammikuuta 1864
Hyvää uutta vuotta! vanha ystävä! Tuokoon se huomassaan vähemmän huolta ja vaivaa kuin edellinen vuosi – sitä meillä molemmilla on aihetta toivoa. Toivottavasti sinä sen aikana etenet jättiaskelin kohti sitä valoisaa päämäärää johon pyrit – etkä väsy kamppailussa – etkä anna mielesi synkistyä, jos tulevaisuus ei näytä hymyilevän sinulle kullankimalteisena. Se tarjoaa sinulle kuitenkin niin paljon muuta hyvää, josta onnellisuus voi versoa.
Minulla puolestani ei ole mitään illuusioita meneillään olevan vuoden suhteen. Se tarjoaa heti alkuun niin monia vaikeuksia ja huolia – ja niitä riittänee sen loppuun saakka. Jumala tietää, onko enää aihetta luottaa niihin toivon ja lohdun kehotuksiin, joita kurja sydän tarjoaa. Näyttää jokseenkin synkältä sillä suunnalla. Tuntuu, että on vähitellen välttämätöntä alistua siihen palliatiiviseen viisauteen, jota kutsutaan resignaatioksi ja joka oikeastaan on kaiken tunteen sekä mielikuvituksen raikkaamman ja nuorekkamman elämän käärinliina. – Muistan nyt selvästi mitä isäni sanoi minulle maaliskuussa 1862, kun saavuin kotiin iloisena ja onnellisena kuin Jumala. Hän onnitteli minua kyynelissä ja sanoi ”kunpa sinulla olisi voimaa kestää, sitten kun tarvitaan, kaikki ne kärsimykset, joita voi tulla – ja silti uskollisesti seurata nyt valitsemaasi polkua.” Hän ei sitä suotta sanonut. Voimani eivät saa eivätkä voi pettää – minullahan on nyt myös äiti ja sisareni tuettavanani jos ja kun sitä tarvitaan. Miellyttävin tähän vuoteen liittyvä seikka on se kun omaiseni ja minä muutamme täällä yhteen asumaan. Se tulee luultavasti olemaan Axelin ja Petitin nykyinen huoneisto. Silloin tulee ainakin olemaan herttaista ja hyvää kotielämää eikä tarvitse enää olla yksinään hylättynä.
Kiitos, sydämellinen kiitos lämpimästä ja odotetusta kirjeestäsi, jonka sain joulupäivänä Porvoossa... vietin siinä kelpo kaupungissa tasan viikon. Torstenilla on oikein mukava asunto ja artisti kyökkipiikana, sitä on kyllä erinomainen isäntäkin. – Runebergin tila on varsin surkea, koko oikea puoli on halvaantunut ja vaikka tietoisuus yhä enemmän palaa, hän kykenee tuottamaan vain särkynyttä ääntä. – Jos Salamiin kuninkaat on hänen viimeinen runonsa – kuten valitettavasti on aihetta odottaa – niin onhan se kuitenkin todella ”kuninkaallinen” lopetus. Tuntuu, etten ole lukenut ainoatakaan yhtä täydellistä draamallista luomusta. – Saat kuitenkin itse arvioida, lähetän sen sinulle seuraavassa postissa.
Minun täytyy tässä muistuttaa sinua valtakirjan lähettämisestä neljännesvuosipalkan nostamiseksi, mistä kirjoitin sinulle jo marraskuussa. Loma-anomukseesi ei ole vielä tullut vastausta, mutta se tulee epäilemättä olemaan myönteinen. Laitan tähän selvityksen ja laskelman raha-asioistasi. Menojen joukosta jäät ehkä kaipaamaan insinöörinviran valtuutuksen lunastusmaksua. Asia on niin että minä en ole ”jaksanut” lähteä ja lunastaa sitä, vaan teen samalla kertaa kvartaalisi kanssa, kunhan sinulta tulee valtakirja – ja siksi laskelmaan ei sisälly myöskään tuota neljännesvuosipalkkaasi. – Sinut on myös Valtiokalenterissa asetettu ennen Furuhjelmia. Terveiset Marialle, kun kirjoitat sinne – ja sydämelliset terveiset tutuiltasi täältä lähettääy stäväsi
Leo
Original (transkription)
|1|
HforsHelsingfors 2 Januari 1864.
Godt nytt år! gamle vän! Måtte
det bära mindre sorger och bekymmer
i sitt sköte, än det förflutna året –
denna önskan torde vi hvardera
ha skäl att yttra. Måtte du derunder
med jättesteg rycka närmare det ljufva
mål dit du sträfvar – och icke för-
tröttas under kampen – och icke låta
ditt sinne fördystras deraf att framtiden
icke tyckes le emot dig med några
guldklingande smålöjen. Den erbjuder
dig ju ändå så mycket annat godt,
hvarur sällhet kan uppspira .........
Jag för min del gör mig icke just
några illusioner för det ingångna
året. Det har från första början många
svårigheter och bekymmer att bjuda
på – och så blir det väl till dess
slut. Gud vet om det ock är skäl att
mera tro uppå de maningar till hopp
|2|
och förtröstan, som det arma hjertat ger.
Det synes temligen mörkt åt det hållet.
Jag tror det småningom blir nödvän-
digt att vänja sig vid den der pallia-
tiv-visheten som kallas Resignation
och som egentligen är en svepduk öfver allt
friskare och ungdomligare lif hos känslan
och fantasin – Jag minnes
nu så tydligt hvad min far sade
mig då jag i Mars 1862, glad och
lycklig som en Gud, anlände till hemmet.
Han lyckönskade mig under tårar – och
tillade: ”måtte du blott ha styrka nog
att, om det gäller, bära alla de lidanden
som kunna följa – och troligen följa af
det steg du nu tagit.” ..... Han skall
icke förgäfves ha yttrat detta. Styrkan
skall och får icke svika mig, – jag har
ju nu äfven min Mor och mina syskon
att stödja om och när så behöfves.
|3|
Den angenämaste tilldragelse, jag af detta
år väntar mig, är den då de Mina
och jag slå ner våra bopålar här till-
sammans. Det blir troligen i Axels
och Petits nuvarande qvarter. Då skall
man åtminstone ha ett hjertligt och
godt hemlif, och behöfver icke mera
vara en öfvergifven enstöring ... –
Tack, hjertlig tack för ditt varma
och välkomna bref som jag erhöll
juldagen i Borgå ........... Jag till-
bragte i den goda staden jemt en vecka.
Torsten har ett mycket komfortabelt
bo och en artist till köksa; samt är
den utmärktaste värd .... – Rune-
bergs tillstånd är ganska skralt: hela
högra sidan är förlamad, och, ehuru
medvetandet mer och mer återvänder,
kan han dock blott ge brutna ljud
ifrån sig. – Vore Kungarne på Salamis
|4|
hans sista dikt – såsom tyvärr skäl är
att förmoda – så är detta dock ett verk-
ligen ”kungligt” slut. Mig synes som
skulle jag aldrig läst en mera fulländad
dramatisk skapelse än denna. – Dock,
du må sjelf dömma derom, jag skall
tillsända dig den med nästa post.
– Jag måste här påminna dig
om att skicka fullmakt för lyftandet
af dina qvartaler, hvarom jag tillskref
dig redan i November. På din permissions-
ansökan har ännu ej kommit svar,
men det blir utan tvifvel jakande. Jag
bifogar här en redovisning och kalkyl öfver
dina affärer. Bland utgifterna torde du
sakna lösen för fullmakten å ingeniörstjenstentillagt. Saken är den
att jag ännu icke ”idats” gå och lösa ut den,
utan gör det med ditt qvartal, när fullmakten
från dig kommer; – derföre behöfvesstruket ingårtillagt här ej
heller qvartalet i kalkylen. – Du är äfven
i Statskalendern upptagen öfver Furuhjelm. –
Helsa Maria när du skrifver dit, – och var hjertligen
helsad af vännerna här genom din trofasta
Leo.
HforsHelsingfors 2 Januari 1864.
Godt nytt år! gamle vän! Måtte det bära mindre sorger och bekymmer i sitt sköte, än det förflutna året – denna önskan torde vi hvardera ha skäl att yttra. Måtte du derunder med jättesteg rycka närmare det ljufva mål dit du sträfvar – och icke förtröttas under kampen – och icke låta ditt sinne fördystras deraf att framtiden icke tyckes le emot dig med några guldklingande smålöjen. Den erbjuder dig ju ändå så mycket annat godt, hvarur sällhet kan uppspira .........
Jag för min del gör mig icke just några illusioner för det ingångna året. Det har från första början många svårigheter och bekymmer att bjuda på – och så blir det väl till dess slut. Gud vet om det ock är skäl att mera tro uppå de maningar till hopp|2| och förtröstan, som det arma hjertat ger. Det synes temligen mörkt åt det hållet. Jag tror det småningom blir nödvändigt att vänja sig vid den der palliativ-visheten som kallas Resignation och som egentligen är en svepduk öfver allt friskare och ungdomligare lif hos känslan och fantasin – Jag minnes nu så tydligt hvad min far sade mig då jag i Mars 1862, glad och lycklig som en Gud, anlände till hemmet. Han lyckönskade mig under tårar – och tillade: ”måtte du blott ha styrka nog att, om det gäller, bära alla de lidanden som kunna följa – och troligen följa af det steg du nu tagit.” ..... Han skall icke förgäfves ha yttrat detta. Styrkan skall och får icke svika mig, – jag har ju nu äfven min Mor och mina syskon att stödja om och när så behöfves.|3| Den angenämaste tilldragelse, jag af detta år väntar mig, är den då de Mina och jag slå ner våra bopålar här tillsammans. Det blir troligen i Axels och Petits nuvarande qvarter. Då skall man åtminstone ha ett hjertligt och godt hemlif, och behöfver icke mera vara en öfvergifven enstöring ... –
Tack, hjertlig tack för ditt varma och välkomna bref som jag erhöll juldagen i Borgå ........... Jag tillbragte i den goda staden jemt en vecka. Torsten har ett mycket komfortabelt bo och en artist till köksa; samt är den utmärktaste värd .... – Runebergs tillstånd är ganska skralt: hela högra sidan är förlamad, och, ehuru medvetandet mer och mer återvänder, kan han dock blott ge brutna ljud ifrån sig. – Vore Kungarne på Salamis|4| hans sista dikt – såsom tyvärr skäl är att förmoda – så är detta dock ett verkligen ”kungligt” slut. Mig synes som skulle jag aldrig läst en mera fulländad dramatisk skapelse än denna. – Dock, du må sjelf dömma derom, jag skall tillsända dig den med nästa post.
– Jag måste här påminna dig om att skicka fullmakt för lyftandet af dina qvartaler, hvarom jag tillskref dig redan i November. På din permissionsansökan har ännu ej kommit svar, men det blir utan tvifvel jakande. Jag bifogar här en redovisning och kalkyl öfver dina affärer. Bland utgifterna torde du sakna lösen för fullmakten å ingeniörstjensten. Saken är den att jag ännu icke ”idats” gå och lösa ut den, utan gör det med ditt qvartal, när fullmakten från dig kommer; – derföre ingår här ej heller qvartalet i kalkylen. – Du är äfven i Statskalendern upptagen öfver Furuhjelm. – Helsa Maria när du skrifver dit, – och var hjertligen helsad af vännerna här genom din trofasta
Leo.