27.3.1866 Robert Montgomery–LM

Svensk text

|1|

Old Boy.en. Gamle gosse.

Hvad verkan ditt vänliga bref af den 25 jemte innelykte kärkomna porträtter utöfvade här uppe i 3. Arlington Str.Street finna Du deraf att den mest trögskrifvande bland dina många vänner omedelbarligen sätter sig ned att besvara detsamma. Stor tack på hustruns och egna vägnar för porträtterna. Edert kort är särdeles lyckadt och bildar just en angenäm liten bild, ”a very nice one”en. ”en mycket trevlig en”, som man skulle saga här. ”Vedergällningen” kan jag med bästa vilja i verlden ännu icke sända, emedan vi icke utfört den oupphörligt tillernade sittnings ceremonin. Men såsnart den här tjocka gråpelsen som hänger oss Londonbor öfver hufvudena ”lättar upp” litet, så skola vi väl bege oss till Didéris officin härstädes för att försöka vår lycka, hvarefter Ni ofördröjligen komma att hugnas med konterfejet. Lilla Gremainssvårtytt snälla nuna var oss också synnerligen välkommen, ehuru hennes artist gjort sin sak bra mycket sämre.

|2|

Du är en oförliknelig brefskrifvare, min Bror. De pikantaste saker tilldraga sig enkom för att gifva stoff åt din lekande penna. Huru stor måste ej din rikedom vara när Du efter 14 dars skiljsmessa har att för ett litet privat bref bestå 2 stora skandaler och dessutom en politisk middag hos sjelfvaste Jules Favre. Jag afvundas Dig i sanning. Men så har Du också haft lyckan att lefva i Paris. Här gör man icke i sådant der. Men i stället slukar man med den glupskaste aviditéfr. girighet allt hvad deraf kan importeras ”from abroad”en. ifrån utlandet. I synnerhet allt hvad som stöter på skandal och immoralitéfr. omoral är för dessa alvarliga och sedesamma gentlemen and ladiesen. herrar och damer en innerlig hugnad att förnimma särdeles när de kollektivt och induviduellt tycka sig kunna två sina egna händer. Jag tycker just hvilka Aoh-Aoh! och horrible!en. hemskt! här med hemlig förnöjelse skola uppstemmas när Mondys historia blir känd. Besannar den sig till hela sin vidd, så är den verkligen också i sin mån ett dåligt omen.

|3|

Ja, Ja, mycket häntyder på att tredje Napoleons sol är i sjunkande. Jag regretterarfr. sörjer det ej, men må de som sedan taga rodret i detta [...]oläslig/saknad text sköna land föra det med mera ära än 1848 års republikaner.

Här är för närv.närvarande ganska ”dull”en. tråkigt. Saisongen är ännu icke börjad och i Parlamentet har diskussioner ännu icke erbjudit mycket af intresse. Reformboken har icke hunnit längre än till andra läsningen hos ”Commons”en. Brittiska underhuset. Tills vidare har det sett mörkt ut för den. Den har stött på detta tröga sega motstånd som är det värsta af allt. Med undantag af några andraganden af Mr Lowe har oppositionen ännu sparat krut och mest framskjutit lätta trupper såsom t. ex. Lord Grosvenor, en politisk obetydlighet, men son till Englands rikaste peer Markisen af Westminster, hvarför Disraeli funnit honom lämplig som figurant. För öfrigt har man sökt upplysningar och begärt statistik, hvilket i fredags gaf Gladstone anledning till följande vackra ord, tillagt av utgivarenI object to the idea of|4| dealing with these statistics as if we were ascertaining the numbers of an invading army. The people who will be admitted to the franchise are our fellow-subjects, our fellow Christians, our own flesh and blood – men landed to the skies for their good conduct – men who have borne destitution starvation almost, with a patience which is a lesson to all.”en. Jag motsätter mig tanken att behandla denna statistik som om vi fastställde siffrorna på en invaderande armé. De människor som tilldelas rösträtt är våra medundersåtar, våra medkristna, vårt eget kött och blod - män vars goda uppförande bereder dem en plats i himlarna – män som har uthärdat nöd, svält nästan, med en uthållighet som är ett föredöme för alla. Måhända skall saken få bättre fart efter påskferierna, ty man förbereder både här och annorstädes i landet stora meetings. De liberala bladen äro ännu fulla af hopp. Men Times egnar vanligen minst 2 ½ spalt att öfverhopa förslaget och Gladstone med det värsta ovett, då och då uppblandadt med iskallt hån. Den stora vigtiga saken tyckes icke det ringaste röra denna Mogul bland tidningar. Jag förargar mig hvar morgon öfver dess skandaler, så att thét icke vill gå ned.

Skulle jag vara Engelsmannen, så kunde jag icke sluta detta bref utan några ord om den märkvärdiga boat-race som nyss egde rum här d. v. s.det vill säga den årliga kapprodden emellan utvalde af Oxford &och Cambridge universiteter ett camraderisvårtytt som gett anledning till långa artiklar i alla tidningar, men som jag är gammal finne och Du ingen ex professo sjökarl så dispenserar jag mig derifrån Dig till fromma. I stället vill jag berätta Dig att vi tufftsvårtytt meditera äktenskapsskillnad för någon tid – visst icke för att följa Fru Linders illustra exempel, men emedan Constance verkligen måste i längden få odrägligt tråkigt här, då jag hela dagen är skiljd från henne, sysselsatt som jag är å B.British Museum. Men får se huru detta kan arrangeras. Tills vidare säger jag med skalden το δε ον τετελεςμενον Εςταιsvårtytt. Helsa varmt din hustru och Linders samt Frosterus’ från oss båda.

Lycklig lossning från Paris. Skänk mig snart nöjet af ett bref. Tack för bestyret med Runebergs dikter.

Din tillgifne

Robert Montgomery.

Finsk text

Vanha veikko!

Mikä vaikutus sinun 25. päivän ystävällisellä kirjeelläsi ja mukana tulleilla mieluisilla valokuvilla oli täällä 3. Arlington Streetillä, huomaat siitä, että se kaikkein laiskin kirjottaja sinun suuressa ystäväjoukossasi istui välittömästi alas vastatakseen siihen. Suuri kiitos valokuvista omasta ja vaimoni puolesta. Teidän korttinne on oikein onnistunut ja muodostaa mukavan pienen kuvan, ”a very nice one”, kuten täällä sanotaan. ”Vastalahjaa” en parhaalla tahdollanikaan voi vielä lähettää, koska emme ole vielä suorittaneet pitkään aikomaamme istuntaseremoniaa. Mutta heti kun tuo lontoolaisten päällä roikkuva paksu harmaa peite hiukan ”kevenee”, lähdemme Didérisin täkäläiseen toimipaikkaan koettamaan onneamme, minkä jälkeen saatte viipymättä vastalahjan. Pikku Gremainin kiltti katse oli meille myös oikein mieluinen, vaikka hänen kohdallaan kuvaaja ei ollut onnistunut yhtä hyvin.

Olet veliseni ylittämätön kirjeenkirjoittaja. Kaikkein pikanteimmatkin asiat nousevat esiin vain antaakseen aihetta leikittelevälle kynällesi. Kuinka runsas täytyykään varastosi olla, kun vain 14 päivän jälkeen sinä voit yhdessä pienessä yksityiskirjeessä kuvata kaksi suurta skandaalia sekä poliittiset päivälliset itsensä Jules Favren luona. Kadehdin todellakin sinua. Mutta sinulla onkin ollut onni olla Pariisissa. Täällä ei sellaista tehdä. Sen sijaan ahmitaan loppumattoman ahneesti kaikkea mitä tuodaan ”ulkomailta”. Erityisesti kaikki sellainen mikä liittyy skandaaleihin ja moraalittomuuteen on näille säädyllisille gentlemanneille ja ladyille mieluisaa vastaanotettavaa, vallankin kun he kaikki yhdessä ja erikseen katsovat voivansa pestä omat kätensä. Mitkä Voi voi! Ja Kauheaa! huudot täällä tulevatkaan salatun tyytyväisyyden kera nousemaan kun Mondyn juttu tulee julki. Jos se on kokonaisuudessaan totta, se on myös sangen huono enne. Niinpä, moni seikka viittaa siihen, että Napoleon III:nnen aurinko on laskemassa. Minä en sitä valita, mutta toivottavasti ne, jotka sitten ottavat ohjat tässä kauniissa maassa, tuottavat sille enemmän kunniaa kuin vuoden 1848 tasavaltalaiset. Täällä on tällä hetkellä varsin tylsää. Sesonki ei vielä ole alkanut eivätkä parlamentin keskustelut tarjoa paljoakaan kiinnostaavaa. Reformikirja ei ole ehtinyt pitemmälle kuin alahuoneen toiseen lukemiseen. Toistaiseksi näyttää aika synkältä sen suhteen. Se on törmännyt siiihen väsyneeseen, vetelään vastustukseen, joka on kaikkein pahinta. Joitain herra Lowen kannanottoja lukuunottamatta oppositio on toistaiseksi säästänyt ruutia ja marssittanut esille esiin lähinnä keveitä joukkoja, kuten lordi Grosvenorin, joka on poliittisesti merkityksetön, mutta Englannin rikkaimman päärin, Westminsterin jaarlin poika, josta syystä Disraeli pitää häntä sopivana statistihahmona. Muutoin on etsitty tietoa ja perätty tilastoja, mikä viime perjantaina antoi Gladstonelle aiheen seuraaviin kauniisiin sanoihin: ”Vastustan ajatusta näiden tilastojen käsittelyä sillä tavoin kuin ne esittäisivät jonkin hyökkäävän armeijan joukkoja. Nuo ihmiset, joille suodaan äänioikeus, ovat meidän kanssaihmisiämme ja kanssakristittyjämme, omaa lihaa ja vertamme – ihmisiä, joiden hyvä käytös suo heille sijan taivaisssa – ihmisiä jotka ovat miltei nääntyneet nälkään köyhyydessään ja osoittaneet sellaista kärsivällisyyttä, että se olisi opiksi meille kaikille”.

Ehkäpä asia saa enemmän vauhtia pääsiäislomien jälkeen,sillä silloin valmistellaan sekä täällä että muualla maassa suuria kokouksia. Liberaaliset lehdet ovat yhä täynnä toivoa. Times taas kaataa tavallisesti ainakin 2 ½ palstaa pahinta haukkumista ehdotuksen ja Gladstonen päälle, toisinaan jääkylmän ivan kera. Suuri, tärkeä asia ei näytä liikuttavat tätä sanomalehtien Mogulia lainkaan. Harmistun joka aamu niin sen skandaaleista ettei se tahdo helpottaakaan. Jos olisin englantilainen, en voisi päättää tätä kirjettä mainitsematta muutamalla sanalla hiljattain olleesta merkittävästä venekilpailusta eli Cambridgen ja Oxfordin yliopiston joukkueiden välisestä jokavuotisesta kilpasoudusta. Se on täällä antanut aihetta pitkiin artikkeleihin kaikissa lehdissä, mutta kun minä olen vanha suomalainen etkä sinäkään ole merimies ammatiltasi niin pidättäydyn tästä asiasta, sinun eduksesi. Sen sijaan kerron, että olemme kovasti pohtineet avioeroa joksikin ajaksi, emme kylläkään seurataksemme rouva Linderin tunnettua esimerkkiä vaan siksi, että Constancella täytyy todellakin pitkän päälle olla sietämättömän ikävää täällä, sillä minä olen koko päivän erossa hänestä, kun työskentelen British Museumissa. Mutta saa nähdä, kuinka se järjestyy, toistaiseksi sanon runoilijan sanoin [kreikkaa].

Lämpimät terveiset rouvallesi ja Lindereille samoin kuin Frosteruksille meiltä molemmilta.

Onnellista matkaa Pariisista. Suo minulle se ilo, että lähetät kirjeen. Kiitos vaivannäöstäsi Runebergin runojen suhteen.

Sinun uskollinen

Robert Montgomery

Original (transkription)

|1|

Old Boy.

Hvad verkan ditt vänliga bref af
den 25 jemte innelykte kärkomna porträtter
utöfvade här uppe i 3. Arlington Str.Street finna
Du deraf att den mest trögskrifvande
bland dina många vänner omedelbarligen
sätter sig ned att besvara detsamma.
Stor tack på hustruns och egna vägnar
för porträtterna. Edert kort är särdeles
lyckadt och bildar just en angenäm
liten bild, ”a very nice one”, som man
skulle saga här. ”Vedergällningen” kan jag
med bästa vilja i verlden ännu icke
sända, emedan vi icke utfört den
oupphörligt tillernade sittnings ceremo-
nin. Men såsnart den här tjocka
gråpelsen som hänger oss Londonbor
öfver hufvudena ”lättar upp” litet,
så skola vi väl bege oss till Didéris
officin härstädes för att försöka vår
lycka, hvarefter Ni genaststruket ofördröjligentillagt
komma
att hugnas med konterfejet. Lilla
Gremainssvårtytt snälla nuna var oss också
synnerligen välkommen, ehuru hennes artist
gjort sin sak bra mycket sämre.

|2|

Du är en oförliknelig brefskrifvare, min
Bror. De pikantaste saker tilldraga sig
enkom för att gifva stoff åt din lekande
penna. Huru stor måste ej din rikedom
vara när Du efter 14 dars skiljsmessa
har att för ett litet privat bref bestå
2 stora skandaler och dessutom en poli-
tisk middag hos sjelfvaste Jules Favre.
Jag afvundas Dig i sanning. Men så
har Du också haft lyckan att lefva
i Paris. Här gör man icke i sådant
der. Men i stället slukar man med
den glupskaste avidité allt hvad
deraf kan importeras ”from abroad”.
I synnerhet allt hvad som stöter på
skandal och immoralité är för dessa
alvarliga och sedesamma gentlemen and
ladies en innerlig hugnad att förnimma
i synnerhetstruket särdeles när de kollektivt och
induviduellt tycka sig kunna två sina egna
händer. Jag tycker just hvilka Aoh-
Aoh! och horrible! här med hemlig
förnöjelse skola uppstemmas när Mondys
historia blir känd. Besannar den sig
till hela sin vidd, så är den verkligen
också i sin mån ett dåligt omen.

|3|

Ja, Ja, mycket häntyder på att tredje Na-
poleons sol är i sjunkande. Jag regrette-
rar det ej, men må de som sedan taga
rodret i detta [...]oläslig/saknad text sköna land föra det
med mera ära än 1848 års republikaner.

Här är för närv.närvarande ganska ”dull”.
Saisongen är ännu icke börjad och i
Parlamentet har diskussioner ännu icke
erbjudit mycket af intresse. Reformboken
har icke hunnit längre än till andra
läsningen hos ”Commons”. Tills vidare har
det sett mörkt ut för den. Den har
stött på detta tröga sega motstånd
som är det värsta af allt. Med undantag
af några andraganden af Mr Lowe
har oppositionen ännu sparat krut
och mest framskjutit lätta trupper såsom
t. ex. Lord Grosvenor, en politisk obetydlig-
het, men son till Englands rikaste peer
Markisen af Westminster, hvarför Disraeli
funnit honom lämplig som figurant.
För öfrigt har man sökt upplysningar
och begärt statistik, hvilket i fredags
gaf Gladstone anledning till följande
vackra ord, I object to the idea of
|4| dealing with these statistics as if we were
ascertaining the numbers of an invading
army. The people who will be admitted to
the franchise are our fellow-subjects, our
fellow Christians, our own flesh and blood
– men landed to the skies for their good
conduct – men who have borne destitution
starvation almost, with a patience which
is a lesson to all.” Måhända skall saken
få bättre fart efter påskferierna, ty man
förbereder både här och annorstädes i landet
stora meetings. De liberala bladen äro ännu
fulla af hopp. Men Times egnar vanligen
minst 2 ½ spalt att öfverhopa förslaget och
Gladstone med det värsta ovett, då och
då uppblandadt med iskallt hån. Den
stora vigtiga saken tyckes icke det ringaste
röra denna Mogul bland tidningar.
Jag förargar mig hvar morgon öfver
dess skandaler, så att thét icke vill gå ned.

Skulle jag vara Engelsmannen, så kunde
jag icke sluta detta bref utan några ord
om den märkvärdiga boat-race som
nyss egde rum här d. v. s.det vill säga den årliga
kapprodden emellan utvalde af Oxford
&och Cambridge universiteter ett camraderisvårtytt
som gett anledning till långa artiklar
i alla tidningar, men som jag är gam-
mal finne och Du ingen ex professo sjökarl
så dispenserar jag mig derifrån Dig till fromma. I stället vill jag berätta
Dig att vi tufftsvårtytt meditera äktenskapsskillnad för någon tid – visst icke för att
följa Fru Linders illustra exempel, men emedan Constance verkligen måste
i längden få odrägligt tråkigt här, då jag hela dagen är skiljd
från henne, sysselsatt som jag är å B.British Museum. Men får se huru detta
kan arrangeras. Tills vidare säger jag med skalden το δε ον τετελεςμενον
Εςται
svårtytt. Helsa varmt din hustru och Linders samt Frosterus’ från oss båda.

Lycklig lossning från Paris. Skänk mig snart nöjet af ett bref.
Tack för bestyret med Runebergs dikter.

Din tillgifne

Robert Montgomery.

Dokumentet i faksimil