11.1.1870 Robert Montgomery–LM
Finsk text
Hampuri 11. tammikuuta 1870
Veli Leo!
Oletko tosiaankin kohdellut minua mielestäsi kuin ystävää! En ole saanut maistaa pisaraakaan lennokkaan kynäsi virtaavasta sisällöstä näiden kolmen kuukauden aikana. Quos ego
lat. jotka minä.... mutta on parempi kehottaa Sinua kohteliaasti parannukseen. Kuten huomaat, olen jättänyt SveanRuotsin – todellisen kaipauksen tuntein erityisesti nyt, kun poliittinen elämä juuri leimahtaa liekkeihin, mutta en voinut viipyä enää pitempään vaarantamatta tämän opintomatkan tarkoitusta. Olisi kyllä kannattanut pysyä Tukholmassa valtiopäivien ajan, sillä meillä on nyt, kuten aina, paljon opittavaa Ruotsalaisilta. Kenties ennätän keväällä Tukholmaan ajoissa päästäkseni katselemaan taistelijoita mittelön myöhemmässä vaiheessa. Jotta olisin päässyt kokemaan jotain kiinnostavaa nyt alussa, minun olisi pitänyt viipyä helmikuun loppuun, sillä valtiopäivien ensimmäinen kuukausi ei tarjoa juuri muuta kuin järjestelykysymyksiä ja lausuntokierroksia.
No, rakas veliseni, nyt lähden sitten nuuskimaan saksalaisen oikeustieteen ilmaa. Minäpä kerron sinulle salaisuuden – mitä lähemmäksi etenen, sitä arvottomammaksi itseni tunnen – ja sitä ikävämmältä vierailu vaikuttaa. Saa nähdä, ostanko huomenna erehdyksessä lipun Kasselin sijaan Kölnin kautta. Piru vie, miksei kukaan toinen voi olla akateemisissa housuissani, jotta minun ei tarvitsisi olla niissä – mikä syvämietteinen totuus pohjautuu, kuten tiedät, fysiikan aksioomaan. – – Mutta – minähän saakeli soikoon haaskaan nukkumisaikaa, ja minun pitää kumminkin nousta klo ½ 5 aamulla rientääkseni yhtä soittoa siihen Neckarin varrella sijaitsevaan kylään!
Niin muuten, terveisiä Herra Maasilta, hän antoi minulle tervetulleet 500 Bancomarkkaa, joita vastaan Yhdyspankki varmaan toistaiseksi turvaa selustani. Wo gehen sie hersaks. ”Mihin olette matkalla?”? hän sanoi. Noch Heidelberg! O!o!o!h! und was werden Sie da thumsaks. ”Heidelbergiin! O!o!o!h! entä mitä teette siellä?”? Ich werde studieren.saks. ”Opiskelen” Oooooh! Mies varmaan luulee minun seonneen päästäni tai joutuneen erotetuksi toimestani pankissa. Oletko nähnyt Herra Maasin? Minusta hän on aina vaikuttanut mieheltä, joka on erityisesti omiaan tekemään gute Geschäftesaks. hyviä kauppoja. Minusta hänen nenänsä näyttää saaneen erityisen, terävähkön rakenteensa vain siksi, että hän havaitsisi erilaisten arvopaperien väliset hienoimmatkin vivahteet. Mais il faut finir ce galimathiasransk. mutta nyt tämä hölynpöly saa jo riittää.
Kirjoita pian ystäväsi
Rob.
Pyydä Lagerborgia lakkaamaan lähettämästä Dagbladetia, kunnes kirjoitan hänelle. Pyydä lankoani Carlia viemään Yhdyspankkiin rahat, jotka hänellä on minun laskuuni. Sano Hansille, etten tunne pahempaa kelmiä. Kirjoita heti Heidelbergin poste restanteen ja kerro niin paljon kuin ehdit, myös sellaista mikä voi olla ikävä kuulla. Kerro meiltä terveisiä vaimollesi!
Ystäväsi
Rob.
Original (transkription)
|1|
Hamburg d. 11 Januari 1870.
Broder Leo!
Anser Du dig verkligen
hafva behandlat mig såsom
en vän! Icke en droppe af
din flygande pennas flytande
innehåll har Du låtit mig smaka
på dessa trenne månader. Quos
ego .... men det är bättre att
hofsamt bedja Dig bättras.
Såsom Du ser har jag lemnat
Svea – med verklig saknad isyn-
nerheten just nu vid det poli-
tiska lifvets uppflammande, men
jag kunde ej längre dröja
utan att kompromettera ändamå-
let med denna studieresa.
Väl hade det lönat sig att stanna
i Stockh.Stockholm öfver riksdagen, ty af
|2|
Svenskarne hafva vi nu, såsom
vi alltid haft, mycket att lära.
Måhända kan jag vara tillbaka
i Stockh.Stockholm tids nog i vår för att
beskåda stridskämparne under
ett sednare stadium af fäkt-
ningen. För att somstruket vara med
om något intressant nu i början
hade jag bordt bli till slutet
af Febr.Februari ty den första månaden
af riksmötet erbjuder blott föga
annat än ordningsfrågor och remisser.
Nå, min kära bror, nu skall
jag då in och nosa på den
tyska jurisprudensens luft. Jag
skall säga dig en hemlighet – ju
närmare jag nalkas, dess ovärdi-
gare känner jag mig – och desto
tråkigare förefaller mig visiten.
Få se om jag icke i morgon
af misstag tar billet öfver Cöln
i stället för öfver Cassel. Fan,
|3|
hvarföre är icke någon annan
i mina akademiska skor, så
skulle jag icke vara uti dem –
hvilken djuptänkta sanning,
såsom Du vet, hvilar på ett
fysiskt axiom. – – Men – för tusan
jag prutar bort softiden och måste
dock upp kl. ½ 5 i morgon för
att i ett sträckande rusa ned
till byn der vid Neckar!
À propos helsningar från Herr
Maas, han gaf mig välkomna
500 Bco msBanco mark silver., för hvilka väl
Föreningsbanken tills vidare håller
mig ryggen fri. Wo gehen
sie her? sade han. Noch Heidelberg!
O!o!o!h! und was werden Sie da
thum? Ich werde studieren. Oooooh!
Karlen tror säkert att jag blifvit
gripen af hufvudsvaghet eller
att jag blifvit afsatt från
mina bankåligganden. Har
|4|
Du skådat Herr Maas? Mig
har han alltid förefallit såsom
en för gute Geschäfte synnerligen
lyckligt danad man. Hans näsa
synes mig hafva fått sin säregna,
något spetsiga byggnad enkom
för att upptaga de finaste nyan-
cerne emellan olika slags effekter.
Mais il faut finir ce gali-
mathias.
Skrif snart till
vännen
Rob.
Bed Lagerborg upphöra att
skicka Dagbladet tills jag skrifver.
Bed Carl min svåger, lemna
till Föreningsbanken de pengar
han har för min räkning.
Säg Hans att värre skurk
jag icke känner. Skrif
genast på Heidelberg p.post restante, och
säg mig så mycket du hinner
äfven sådant som kan vara
obehagligt att höra. Helsa din
hustru från oss!
Din vän
Rob.
Hamburg d. 11 Januari 1870.
Broder Leo!
Anser Du dig verkligen hafva behandlat mig såsom en vän! Icke en droppe af din flygande pennas flytande innehåll har Du låtit mig smaka på dessa trenne månader. Quos ego ....
lat. Vilka jag ... men det är bättre att hofsamt bedja Dig bättras. Såsom Du ser har jag lemnat Svea
Sverige – med verklig saknad isynnerheten just nu vid det politiska lifvets uppflammande, men jag kunde ej längre dröja utan att kompromettera ändamålet med denna studieresa. Väl hade det lönat sig att stanna i Stockh.Stockholm öfver riksdagen, ty af|2| Svenskarne hafva vi nu, såsom vi alltid haft, mycket att lära. Måhända kan jag vara tillbaka i Stockh.Stockholm tids nog i vår för att beskåda stridskämparne under ett sednare stadium af fäktningen. För att vara med om något intressant nu i början hade jag bordt bli till slutet af Febr.Februari ty den första månaden af riksmötet erbjuder blott föga annat än ordningsfrågor och remisser.
Nå, min kära bror, nu skall jag då in och nosa på den tyska jurisprudensens luft. Jag skall säga dig en hemlighet – ju närmare jag nalkas, dess ovärdigare känner jag mig – och desto tråkigare förefaller mig visiten. Få se om jag icke i morgon af misstag tar billet öfver Cöln i stället för öfver Cassel. Fan,|3| hvarföre är icke någon annan i mina akademiska skor, så skulle jag icke vara uti dem – hvilken djuptänkta sanning, såsom Du vet, hvilar på ett fysiskt axiom. – – Men – för tusan jag prutar bort softiden och måste dock upp kl. ½ 5 i morgon för att i ett sträckande rusa ned till byn der vid Neckar!
À propos helsningar från Herr Maas, han gaf mig välkomna 500 Bco msBanco mark silver., för hvilka väl Föreningsbanken tills vidare håller mig ryggen fri. Wo gehen sie her?
ty. Vart är ni på väg? sade han. Noch Heidelberg! O!o!o!h! und was werden Sie da thum?
ty. Till Heidelberg! O!o!o!h! och vad ska du göra där? Ich werde studieren.
ty. Jag ska studera. Oooooh! Karlen tror säkert att jag blifvit gripen af hufvudsvaghet eller att jag blifvit afsatt från mina bankåligganden. Har|4| Du skådat Herr Maas? Mig har han alltid förefallit såsom en för gute Geschäfte
ty. god affär synnerligen lyckligt danad man. Hans näsa synes mig hafva fått sin säregna, något spetsiga byggnad enkom för att upptaga de finaste nyancerne emellan olika slags effekter. Mais il faut finir ce galimathias.
fr. Men nu får det vara slut på detta struntprat.
Skrif snart till
vännen
Rob.
Bed Lagerborg upphöra att skicka Dagbladet tills jag skrifver. Bed Carl min svåger, lemna till Föreningsbanken de pengar han har för min räkning. Säg Hans att värre skurk jag icke känner. Skrif genast på Heidelberg p.post restante, och säg mig så mycket du hinner äfven sådant som kan vara obehagligt att höra. Helsa din hustru från oss!
Din vän
Rob.