2.1.1860 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Helsinki 2. tammikuuta 1860
Toivotan todellakin sinulle, minun kelpo veljeni, hyvää uutta vuotta. ”Hyvä vuosi” on oikeastaan vain kaunis otsikko, jonka alle itse kukin voi sitten oman makunsa ja mielensä mukaan koota yksittäisiä asioita. Niinpä jätän täysin sinun asiaksesi antaa elämää ja muotoa, siis ”laatua” näihin minun määrällisesti merkittäviin ja lämpimiin toivotuksiini sinulle tämän vuosisatamme seitsemännen vuosikymmenen viimeiselle vuodelle. Mitä minuun itseeni tulee, niin en ole toistaiseksi huomannut olemisessani mitään kovin suuria muutoksia tätä ja mennyttä vuotta verrattaessa. Heräsin uudenvuodenpäivänä hyvin aikaisin, päätä särki ja silmät olivat kipeät. Luin jonkin tunnin, sammutin valon ja odotin sohvalla istuen auringonvalon esiintuloa. Siinä järjestin itsellenei pienen revyyn menneen vuoden tapahtumista. Pieni kuume, jota minulla oli, antoi lisää vauhtia hahmoihin, jotka tanssivat muistoistani esiin. Ehkä voisi kokoea vähän vähemmänkin yhdessä vuodessa. Jatkossa aion toimia tilanteiden mukaan – on hauskempaa lukea romaaneja kuin elää niitä.
Luulet varmaan, että lähtösi jälkeen tuli opiskeltua ahkerasti? Eipä juuri lainkaan. Taloudelliset valmentautumistoimet veivät suuren osan joulua edeltävästä viikosta. Ja niin vei matka Hämeenlinnaan, jossa, muun hyvän ohella, en tavannut ylioppilas Idestamia, joka kuitenkin oli luvannut olla kaupungissa toisena joulupäivänä. Lohdutin kuitenkin itseäni ja viihdyin hyvin sen lyhyen ajan veljeni luona. Sen jälkeen lienet kuitenkin ollut kaupungissa. Jollein näin ole tapahtunut, niin pyydän että mene pian herrasväki Costianderien luo, juttele sisarelleni ja viihdytä ja huvita häntä. Haluaisin niin kuulla, että hänellä on hauskaa. Jollen itse ehdi kirjoittaa nyt joulun aikaan hänelle niin kerro hänelle, että hänen veljensä, ahkera erakko, uudenvuodenpäivänä tanssi Bergenin tanssiaisissa niin tarmokkaaasti, että se ansaitsisi tunnustuksen. Torsten sai ylipuhutuksi minut lähtemään, menin (Munckenin suostumuksella) sinne mustassa frakissa, koska univormulleni oli muutamaa päivää aiemmin Munckenilla päivällisillä kaatunut kuppi kuumaa kahvia niin että se on ikuisiksi ajoiksi pilalla. Mutta täytyy myöntää että tanssiaiset olivat loistojuttu. Ne sujuivat tyylikkäästi ja elegantisti. Minulla oli hauskempaa kuin olin odottanutkaan. Sellaiset tytöt kuin Federleysit, Em. Borgström, Olga Lohrman kykenevätkin kyllä pitämään nuoren miehen sopivissa nesteissä. Tänään olen kuitenkin väsynyt – aamutuimaan. Pääni ei saa aikaiseksi oikein kiinnostavaa kirjettä. Sellaista sinulla ei tosin ole mitään aihetta odottaakaan. Onpahan vain pieni muistutus, minun egoni pieni elämänilmaus.
Lauantaina tai sunnuntaina odotan isääni kaupunkiin.Hn viipyy vain muutaman päivän niin että sinä, kunhan et saavu ennen 14. päivää, löydät huoneesi jälleen täysin idestamilaisessa kunnossa. Madame on tänä vuonna sama originelli persoonansa kuin vime vuonnakin. Silloin tällöin hän kulkee pikku hiprakassa, – toisella kertaa hänen huuliltaan kumpuilee vakavia elämänviisauksia. Minun kynästäni ei nyt virtaa tämän enenmpää. Minulla on edelleen kunnia olla sinulle erittäin suositeltava persoona
Leo Mechelin
Original (transkription)
|1|
HforsHelsingfors d. 2 Januari 1860.
Visserligen önskar jag dig, min
Heders Broder, ett godt nytt år. Ett
”godt år” är egentligen blott en vacker
rubrik under hvilken hvar och en
kan efter smak och tycke sammanställa
enskildheterna. Sålunda öfverlemnar jag
det ock fullkomligt åt dig sjelf att
gifva lif och form, ”qvalitet” åt mina
qvantitativt ansenliga och varma önsk-
ningar för dig under sista året af
det sjette decenniet i vårt sekel.
Hvad mig sjelf beträffar så har jag
ännu icke observerat några alltför
stora förändringar i varandet nu eller
det förflutna året. Jag vaknade mycket
tidigt på nyårsmorgon, med hufvudvärk
och ögonsmärtor. Läste någon timma,
släckte sedan ljuset och bidade, sittande
|2|
i min soffa, solljusets ankomst. Derunder
anställde jag revy med det förflutna
årets händelser. En liten feber som jag
hade gaf förökadt lif åt de gestalter
som dansade fram för mitt minne.
Nog kunde man upplefva litet mindre
på ett år. Jag ämnar framdeles allsicke
fika efter évenementer – att läsa roma-
ner är trefligare än upplefva dem.
Du må tro att det blifvit studeradt
efter din afresa!! Så godt som intet.
Financiella motioneringar upptogo en
stor del af veckan före jul. Och
så bar det af till ThusTavastehus der jag, bland
annat godt, icke träffade Studeranden
Idestam som dock lofvat infinna
sig i staden andra Juldagen. Jag tröstade
mig dock och trifdes väl hos min
bror den korta tiden. Nog lär du
väl sen dess varit i staden. Har det
icke skedt, så gå nu snart till herr-
|3|
skapet Costiander, och prata och var
munter med min syster, roa henne, jag
ber dig derom. Jag ville så gerna
veta att hon har trefligt. Skulle
jag icke dessa dagar hinna skrifva
till henne så kan du berätta att
hennes bror, den flitige eremiten, nyårs-
dagen dansade på Bergens bal med
en energie som förtjenade erkännande.
Torsten fick mig öfvertalad att gå upp,
jag gick (med Munckens begifvande) i svart
frack, emedan min uniform några
dagar förut hos Munckens på en middag
fått en kopp hett kaffe öfver sig
så att den är för alla tider van-
ställd. – Man måste medgifva
att balen var ett praktstycke. Lifligt,
elegant gick det till. Jag hade roli-
gare än jag väntat mig. Sådana damer
som Federleyskorna, Em. Borgström,
Olga Lohrman kunna också hålla
|4|
en ung man vid goda vätskor. –
Jag är emellertid något trött idag –
på morgonqvisten. Hufvudet kan icke
producera något riktigt intressant
bref. Ett sådant har du ju ock ingen
anledning att förvänta. Det är blott
en liten påminnelse, en liten lifsyttring
ifrån mitt ego.
I Lördag eller Söndag väntar jag min
far till staden. Han dröjer blott några
dagar, så att du, blott du icke anländer
före den 14de, finner ditt rum åter i
fullkomligt idestamskt skick.
Madame är samma originella person
detta år som det förflutna. Då och
då går hon i sin lilla fylla, – en
annan gång åter strömmar seriös lefnads-
vishet öfver hennes läppar. – Ur
min penna må för denna gång intet
vidare strömma. Jag har den äran att
fortfarande åt din ynnest rekommendera
personligheten
Leo Mechelin
HforsHelsingfors d. 2 Januari 1860.
Visserligen önskar jag dig, min Heders Broder, ett godt nytt år. Ett ”godt år” är egentligen blott en vacker rubrik under hvilken hvar och en kan efter smak och tycke sammanställa enskildheterna. Sålunda öfverlemnar jag det ock fullkomligt åt dig sjelf att gifva lif och form, ”qvalitet” åt mina qvantitativt ansenliga och varma önskningar för dig under sista året af det sjette decenniet i vårt sekel.
Hvad mig sjelf beträffar så har jag ännu icke observerat några alltför stora förändringar i varandet nu eller det förflutna året. Jag vaknade mycket tidigt på nyårsmorgon, med hufvudvärk och ögonsmärtor. Läste någon timma, släckte sedan ljuset och bidade, sittande|2| i min soffa, solljusets ankomst. Derunder anställde jag revy med det förflutna årets händelser. En liten feber som jag hade gaf förökadt lif åt de gestalter som dansade fram för mitt minne. Nog kunde man upplefva litet mindre på ett år. Jag ämnar framdeles allsicke fika efter évenementer – att läsa romaner är trefligare än upplefva dem.
Du må tro att det blifvit studeradt efter din afresa!! Så godt som intet. Financiella motioneringar upptogo en stor del af veckan före jul. Och så bar det af till ThusTavastehus der jag, bland annat godt, icke träffade Studeranden Idestam som dock lofvat infinna sig i staden andra Juldagen. Jag tröstade mig dock och trifdes väl hos min bror den korta tiden. Nog lär du väl sen dess varit i staden. Har det icke skedt, så gå nu snart till herr|3|skapet Costiander, och prata och var munter med min syster, roa henne, jag ber dig derom. Jag ville så gerna veta att hon har trefligt. Skulle jag icke dessa dagar hinna skrifva till henne så kan du berätta att hennes bror, den flitige eremiten, nyårsdagen dansade på Bergens bal med en energie som förtjenade erkännande. Torsten fick mig öfvertalad att gå upp, jag gick (med Munckens begifvande) i svart frack, emedan min uniform några dagar förut hos Munckens på en middag fått en kopp hett kaffe öfver sig så att den är för alla tider vanställd. – Man måste medgifva att balen var ett praktstycke. Lifligt, elegant gick det till. Jag hade roligare än jag väntat mig. Sådana damer som Federleyskorna, Em. Borgström, Olga Lohrman kunna också hålla|4| en ung man vid goda vätskor. –
Jag är emellertid något trött idag – på morgonqvisten. Hufvudet kan icke producera något riktigt intressant bref. Ett sådant har du ju ock ingen anledning att förvänta. Det är blott en liten påminnelse, en liten lifsyttring ifrån mitt ego.
I Lördag eller Söndag väntar jag min far till staden. Han dröjer blott några dagar, så att du, blott du icke anländer före den 14de, finner ditt rum åter i fullkomligt idestamskt skick.
Madame är samma originella person detta år som det förflutna. Då och då går hon i sin lilla fylla, – en annan gång åter strömmar seriös lefnadsvishet öfver hennes läppar. – Ur min penna må för denna gång intet vidare strömma. Jag har den äran att fortfarande åt din ynnest rekommendera
personligheten
Leo Mechelin