1859 Sonnett
Finsk text
Sonetti
Kreivitär mun toivoi runon laativan,
pikku laulun muistolle sen ajan,
kun sain onnekseni teiltä majan,
luota naisen tunteellisen, jaloimman.
Vaikka valitsisin kaikkein parhaimman
tuotteistani kehnon runopajan,
siitäkö nyt saisi valloittajan
tyydyttämään rouvan maun vaativan?
Punon silti tämän karun seppeleen
sydämeni pikku kukkasista.
Suruista ja kyynelistäni sen teen.
Ja niin paljon onkin kertomista
toiveista, mi sielu raukka sisälleen
kätkenyt on, vaikka salaisista.
Original (transkription)
|1|
Sonnett.
Ni ville ha en dikt af mig grefvinna,
En liten sång till minne af de dar
Jag uti Edert sällskap lycklig var,
Hos Eder, ädla, känslofulla qvinna.
Hvad skall jag väl bland mina sånger finna,
Ibland det ringa som jag diktat har,
Som ej för mycken svaghets stämpel bar,
men vore värdt att Edert bifall vinna?
Nåväl, se här en enkel krans jag knutit
Af blommorna som i mitt hjerta grott,
Af tårarna, ur mina sorger flutit.
Den talar om hvad i mitt inre bott,
Hvad jag har tänkt, hvad felat eller brutit,
Hvad jag har lidit, älskat, hoppats, trott.
Dessa dikter torde alla vara skrifna
under vistelsen i Karhusuo, på kondition hos
Steven Steinheil, 1859tillagt senare
Sonnett.
Ni ville ha en dikt af mig grefvinna,
En liten sång till minne af de dar
Jag uti Edert sällskap lycklig var,
Hos Eder, ädla, känslofulla qvinna.
Hvad skall jag väl bland mina sånger finna,
Ibland det ringa som jag diktat har,
Som ej för mycken svaghets stämpel bar,
men vore värdt att Edert bifall vinna?
Nåväl, se här en enkel krans jag knutit
Af blommorna som i mitt hjerta grott,
Af tårarna, ur mina sorger flutit.
Den talar om hvad i mitt inre bott,
Hvad jag har tänkt, hvad felat eller brutit,
Hvad jag har lidit, älskat, hoppats, trott.