5.7.1865 Ernst Linder–LM
Finsk text
Schwalbach 5.7.1865
Ystävä hyvä!
Luin tai kuulin jostain sanonnan: poissa silmistä, poissa mielestä. En kuitenkaan uskonut, että se voisi pitää paikkansa omien ystävieni kohdalla, mutta nyt näyttää kuin niin olisi asian laita. Sen jälkeen kun lähdin Helsingistä, en ole saanut sinne jättämiltäni ystäviltä riviäkään. Te miehet, miksi olette sllä tavoin antautuneet laiskuuden demonin valtaan!
Leikki sikseen. Mutta minua alkaa sekä huolettaa että suututtaa, että minut on tällä tavoin jätetty vaille kirjeitä. Oletko sinä saanut kaksi epistolaani, toisen Tukholmasta ja toisen Hampurista? Ehnroothille kirjoitin kirjeen pari päivää tännetuloni jälkeen. Ei maksa vaivaa kuvata matkaamme Hampurista tänne. Se meni ilman mitään merkittävämpiä tapauksia, ja niiden seutujen kuvailusta, joiden halki kuljimme, sinä tuskin välittäisit, kun voit saada paremmat kuvaukset Baedekerista tai mistä tahansa matkaoppaasta.
Olemme nyt olleet täällä vähän yli kaksi viikkoa. Meillä on yksinkertainen mutta silti kaunis huoneisto, kaupungin laidalla aivan terveyslähteiden läheisyydessä. Vain muutama askel ja olemme kaivopuistossa, josta johtaa teitä ympäröiville metsäisille kummuille, ne ovat sangen kuivia mutta silti kauniita. On siis helppo ymmärtää, että täällä melkein kuin maalla asuen on mukava viettää aikaa suloisessa joutilaisuudessa. Sellaiselle parille, jolla on tarpeeksi itsessään, tämä sopii hyvin, sellaiselle jokat etsii kylpyläpaikasta loisteliaita huvituksia, se on vähemmän sopiva. Täällä ei ole rulettipöytää siihen liittyvine meluisine kiistoineen, ja siksi täältä puuttuvat myös kummankin sukupuolen koijarit, jotka muutoin häiritsevät useimpia Saksan kylpyläpaikkoja. Schwalbachin vettä käyttävät enimmäkseen naiset, joita onkin täällä enemmistö hoitovieraista. Elämä täällä onkin siksi hiljaista ja rauhallista, vaikka paikkakunnalla käy vuosittain 3 000 vierasta. Halpaa täällä ei silti suinkaan ole. Ota mukaasi kunnon matkakassa, jos aiot tänne syksyllä, tämä on kokeneen ystävän neuvo. Mitäkö teen täällä päivisin, sen voit helposti kuvitella. Sen voi sanoa parilla sanalla: nautin onnestani. Tuttavia meillä on täällä vain muutamia. Ja mihin me heitä tarvitsisimmekaan? Emme ole matkallamme sen koommin törmänneet yhtä hauskoihin ihmisiin kuin olivat meidän amerikkalaisemme, mutta he olivatkin epätavallisia ihmisiä.
Kirjeessäni on nyt uusi, subjektiivinen sävy. Mutta se johtuu asian luonteesta. En ole kuitenkaan unohtanut, että maailmassa on myös muuta kuin minä ja että sekin vaatii huomionsa. Olen myös käyttänyt jonkin verran aikaa, joskaan en kovin paljoa, työhön, assosiaatio- ja pankkilaitoksen tutkimiseen. Talvea ajatellen suunnitelmani ovat nyt hieman erilaiset kuin lähtiessäni. Tuskin tulen jäämään Tukholmaan. Sveitsissä löytynee jokin kaupunki, joka voi majoittaa minut talveksi. Jälkimmäisessä maassa on kaikki seikat huomioonottaen paremmat mahdollisuudet tutkia sosiaalisen mekanismin toimintaa. Mitään ei kuitenkaan ole vielä päätetty. Täällä Schwalbachissa olemme vielä ainakin kolme viikkoa.
Terveiset dagbladilaisille ja pyydä heitä lähettämään lähtöni jälkeiset lehdet. Minulla on jo ainekset pariin artikkeliin, joita alan sorvaamaan, kunhan olen saanut rahalähetyksen. Sano terveiset myös ystäville Lundsten ja Ehrnrooth, jos satut häntä näkemään. Hyvästi nyt ystävä, rouvani pyytää lähettämään sinulle sydämelliset terveiset ja minä, siinä toivossa ettet jatkossa olisi yhtä säästeliäs kirjeidesi suhteen, allekirjoitan olevani uskollinen ystäväsi
Ernst Linder.
Kumpikaan ei frankkeeraa.
Original (transkription)
|1|
Schwalbach d.den 5 Juli 1865
Gode Wän!
Ett ordspråk, som jag läst
eller hört någonstädes, säger: ur åsyn,
ur minnet. Jag trodde dock icke
att mina vänner skulle låta mig
praktiskt erfara sanningen häraf,
men det börjar dock synas som
om så blefve fallet. Alltsedan
jag lemnade HforsHelsingfors har jag från
mina der qvarlemnade vänner icke
fått emottaga en enda rad. I
män, hvi hafva I så låtit
lättjans demon få makt öfver
eder!
Men, skämt åsido, det börjar
att såväl oroa som förarga mig
att jag såhär blifvit lemnad
utan bref. Har du fått mina
två epistlar, den ena från Stock-
holm, den andra från Hamburg?
|2|
Till Ehrnrooth skref jag ett bref
några dagar efter min hitkomst.
Det skulle föga löna mödan
att beskrifva vår resa från Ham-
burg hit. Den försiggick utan nå-
gra anmärkningsvärda händelser, och
en skildring af de orter vi passera-
de lärer du föga bry dig om, då
du kan få dem bättre från Bae-
deker eller någon annan resehand-
bok.
Vi hafva nu varit här sedan
litet mer än två veckor. Vi haf-
va här ett ganska enkelt men
dock nätt qvarter, vid ändan af
staden helt nära helsokällorna.
Endast några stegs promenad
och vi äro ute i brunnsparken
derifrån vägar leda till de om-
kringliggande skogbevuxna höjder-
na, som, ehuru något torra dock
äro ganska vackra. Att man så-
lunda, boende så godt som på
landet, uti ett ganska behagligt
il dolce far niente kunnat till-
bringa tiden här, inses lätt.
För ett par, som har nog af
sig sjelft, är orten ganska bra;
|3|
för den som vid en badort söker briljanta
förströelser, är den mindre lämplig. Här
finnes intet roulettebord, med alla
dess många bullersamma uppträden, här
saknas tillfölje deraf alla de skojare af
båda könen som eljest infestera de fles-
ta tyska badorter. Schwalbacher vatt-
net begagnas mest af fruntimmer, hvil-
ka utgöra den största delen af härva-
rande kurgäster. Lifvet här är
derför ganska tyst och enkelt oak-
tadt orten årligen besökes af 3 000
personer. Billigt är här dock
ingalunda. Tag du med dig en god
reskassa när du reser ut i höst;
dertill råder dig en erfaren vän.
Hvad jag här gör om dagarne
kan du väl lätteligen föreställa dig.
Det här sägas i få ord: jag njuter
af min lycka. Bekanta hafva vi
här endast några få. Hvartill skul-
le vi äfven behöfva dem? Wi hafva
ej senare under vår resa stött på
så trefligt folk som våra Amerika-
nare, men de voro också ovanliga
menniskor.
Mitt bref bär i dag en ny
subjektiv prägel. Men detta lig-
ger
|4|
i sakens natur. Jag har dock ej
glömt bort att det finnas annat
i verlden än jag och att äfven detta
kräfver sin uppmärksamhet. Jag har
äfven egnat någon, ehuru ej öfverdrif-
vet stor, tid åt arbetet, studium af
associations & bankväsendet. För
vintern äro mina planer nu något
olika mot vid min afresa. Jag tror
knappast att jag hamnar i Stock-
holm. Det torde blifva någon
stad i Schweitz, som får herber-
gera mig öfver vintern. I det sena-
re landet landet torde, allt
öfvervägdt, vara mera att inhemta
angående den sociala mekanismens
funktion, än i SholmStockholm. Intet är
dock ännu bestämdt. Här i
Schwalbach blifva vi ännu minst
tre veckor.
Helsa Dagbladisterna och
bed dem skicka mig tidningen se-
dan min afresa. Jag har ren stoff
till ett par uppsatser, hvilka
jag skall börja hopsvarfva så snart
jag fått remissen. Helsa äfven vänner-
na Lundsten och Ehrnrooth ifall du rå-
kar honom. Adieu nu broder. Minhustru sänder dig en varm och hjertlig helsning och jag tecknar mig,
i hoppet att du framdeles ej är så sparsam med dina bref, din trofaste vän
Ernst Linder
Ingendera frankerar.
Schwalbach d.den 5 Juli 1865
Gode Wän!
Ett ordspråk, som jag läst eller hört någonstädes, säger: ur åsyn, ur minnet. Jag trodde dock icke att mina vänner skulle låta mig praktiskt erfara sanningen häraf, men det börjar dock synas som om så blefve fallet. Alltsedan jag lemnade HforsHelsingfors har jag från mina der qvarlemnade vänner icke fått emottaga en enda rad. I män, hvi hafva I så låtit lättjans demon få makt öfver eder! Men, skämt åsido, det börjar att såväl oroa som förarga mig att jag såhär blifvit lemnad utan bref. Har du fått mina två epistlar, den ena från Stockholm, den andra från Hamburg?|2| Till Ehrnrooth skref jag ett bref några dagar efter min hitkomst. Det skulle föga löna mödan att beskrifva vår resa från Hamburg hit. Den försiggick utan några anmärkningsvärda händelser, och en skildring af de orter vi passerade lärer du föga bry dig om, då du kan få dem bättre från Baedeker eller någon annan resehandbok.
Vi hafva nu varit här sedan litet mer än två veckor. Vi hafva här ett ganska enkelt men dock nätt qvarter, vid ändan af staden helt nära helsokällorna. Endast några stegs promenad och vi äro ute i brunnsparken derifrån vägar leda till de omkringliggande skogbevuxna höjderna, som, ehuru något torra dock äro ganska vackra. Att man sålunda, boende så godt som på landet, uti ett ganska behagligt il dolce far niente kunnat tillbringa tiden här, inses lätt. För ett par, som har nog af sig sjelft, är orten ganska bra;|3| för den som vid en badort söker briljanta förströelser, är den mindre lämplig. Här finnes intet roulettebord, med alla dess många bullersamma uppträden, här saknas tillfölje deraf alla de skojare af båda könen som eljest infestera de flesta tyska badorter. Schwalbacher vattnet begagnas mest af fruntimmer, hvilka utgöra den största delen af härvarande kurgäster. Lifvet här är derför ganska tyst och enkelt oaktadt orten årligen besökes af 3 000 personer. Billigt är här dock ingalunda. Tag du med dig en god reskassa när du reser ut i höst; dertill råder dig en erfaren vän. Hvad jag här gör om dagarne kan du väl lätteligen föreställa dig. Det här sägas i få ord: jag njuter af min lycka. Bekanta hafva vi här endast några få. Hvartill skulle vi äfven behöfva dem? Wi hafva ej senare under vår resa stött på så trefligt folk som våra Amerikanare, men de voro också ovanliga menniskor.
Mitt bref bär i dag en ny subjektiv prägel. Men detta ligger|4| i sakens natur. Jag har dock ej glömt bort att det finnas annat i verlden än jag och att äfven detta kräfver sin uppmärksamhet. Jag har äfven egnat någon, ehuru ej öfverdrifvet stor, tid åt arbetet, studium af associations & bankväsendet. För vintern äro mina planer nu något olika mot vid min afresa. Jag tror knappast att jag hamnar i Stockholm. Det torde blifva någon stad i Schweitz, som får herbergera mig öfver vintern. I det senare landet landet torde, allt öfvervägdt, vara mera att inhemta angående den sociala mekanismens funktion, än i SholmStockholm. Intet är dock ännu bestämdt. Här i Schwalbach blifva vi ännu minst tre veckor.
Helsa Dagbladisterna och bed dem skicka mig tidningen sedan min afresa. Jag har ren stoff till ett par uppsatser, hvilka jag skall börja hopsvarfva så snart jag fått remissen. Helsa äfven vännerna Lundsten och Ehrnrooth ifall du råkar honom. Adieu nu broder. Minhustru sänder dig en varm och hjertlig helsning och jag tecknar mig, i hoppet att du framdeles ej är så sparsam med dina bref, din trofaste vän
Ernst Linder
Ingendera frankerar.