12.1.1870 K. F. Mansner–LM
Finsk text
Turenki 12. tammikuuta 1870
Kunnianarvoisa Herra Filosofian Maisteri ja Oikeustieteen Kandidaatti!
Käyn edelleenkin oikeutta niiden asiakkaiden kanssa, jotka Herra Maisterin minulle uskomista varoista saivat sekä ennakot että kauppakirjat, eikä asia ole vähimmässäkään määrin valjennut vaan yksi toisensa jälkeen on päinvastoin saanut verukkeilla ja konkursseilla tulevaisuuden näkymät ja lupaukset yhä hämärämmiksi, mikä kaikki on saanut minut hirvittävän surun valtaan; niin ikään yksityiset vaateeni, joiden koroilla ja hyvityksillä toivoin pystyväni suorittamaan sen, mitä onneton matka pitkän poissaoloni aikana toi tullessaan, mutta lukuun ottamatta useita pieniä summia yhdestä ainoasta talosta menetin kaiken kaikkiaan Noin seitsemänsataa ruplaa, mikä näyttää pahenevan aina vain, ja olen kaiken tämän vuoksi pahassa pulassa, mutta eniten minua vaivaa se, että Herra Maisterin minulle uskomaa asiaa kohdellaan niin masentavasti, ja koska tulot eivät ole riittäneet eivätkä riitä muuhun kuin menoihin, joudun mitä nöyrimmin, kunnes kohtalo suo minulle jonkin suotuisan toimen ja liikeasiat selkenevät, anelemaan itselleni Herra Maisterin lempeää armahdusta ja anteeksiantoa syntyneestä kammottavasta tappiosta, sillä minulla ei ole tarjottavana muita vakuuksia, ennen kuin edes jokin asioista kirkastuisi summan kattamiseksi, kuin anoa Herra Maisteria ottamaan minulle henkivakuutuksen, jotta Herra Maisteri ei kärsisi mitään tappiota minuun kohdistamastaan ylevästä kaukokatseisuudesta – sen varalta, minkä tunnen kenties piankin tapahtuvan luonnon lain mukaisesti, kun erkanen maallisesta kurjuudesta; mutta jos minulle olisi vielä suotu elämänlankaa 50 vuoden ikään tai ylikin, pyytäisin vakuuttamaan henkeni mahdollisimman korkeasta summasta, kenties viidestätoista kahteenkymmeneen tuhanteen markkaa, tai Herra Maisterin oman harkinnan mukaan, jolloin kuoltuani lankeava vakuutussumma osoittautuisi voitolliseksi kaupaksi sen tappion sijaan, jota tulevaisuudessa mahdollisesti syntyy, ja se kattaa vuosien mittaan maksettavat palkkiot ja niiden sekä minulle uskotun pääoman korot.
Olen nyt 12. helmikuuta, tai täytän silloin, 45 vuotta, ja uskoisin, että henkensä vakuuttaminen tulisi edullisimmaksi Northern prospectus och Assurans -yhtiön Taulukon III mukaan, ja jos Herra Maisteri suuressa jalomielisyydessään hyväksyisi tämän ja suostuisi tähän, olisin viipymättä halukas hankkimaan itselleni asiankuuluvat lääkärin- ja papintodistukset ja vaadittavat välttämättömät Asiakirjat ja lähettämäänne sekä kuljettamaan vakuutuskäytännön Herra Maisterille mukanaan pyyntö, että Herra Maisteri maksaisi tuolloin Vakuutusyhtiölle vaadittavat kulut. Kaikki tämä on nyt ainoa keino, johon minulla on varaa turvautua pyytäen nöyrästi ja alamaisesti Herra Maisterin kuulevan tämän anomukseni. Kunnioittaen ja syvästi arvostaen
Kunnianarvoisan Herra Maisterin nöyrin palvelija
K. F. Mansner
Original (transkription)
|1|
Turengi den 12 Januari 1870.
Högtärade Herr Filosofie Magister och Juriskandidat!
Alt fortfarande står jag i prosess med de kunder som
af Herr Magisterns till mig anförtrodde medel erhöllo
så väl förskotten som köpslut och har det ringaste ännu
icke ljusnat, tvärt om den ena efter andra genom svep-
skäl och konkurser gjordt utsökningarne och löften alt
mörkare hvilket alt lagt mig i en ryslig sorg; äf-
venså har mina enskilta fordringar hvar med jag
hoppades med ränta och godtgörelse erlägga hvad
den olyckliga resan under min långa från varo med-
förde, men alt likaså under sednast förflutne år
utom flere mindre belopp uppå ett enda hus förlorade
Circa sjuhundra rubel, hvilket mer och mer gjordt ett
svårt intryck, och finner mig nu i en svår belägenhet
af alt detta, men mest agripen af att den af Herr Ma-
gistern mig anförtrodde sak så nedslående skulle bli
behandlad, och enär de medel som influtit ej räkt
|2|
eller räcker till mer än hvad utgifterne fordra, nödgas
jag i djupaste ödmjukhet intill dess om ödet unnar
mig någon gynnande befattning och affairern klarna
bedja om Herr Magisterns milda förskoning med mig
och förlåt mig för en så grym förlust som uppstått, ty
jag har ingenting annat till säkerhet att erbjuda intill dess
helst någodt skulle ljusna hvarmed beloppet kunde be-
täckas än bönfalla hos Herr Magistern att Assu-
rera mitt lif, uppå det Herr Magistern icke genom
sitt högsinta och mig skänkta förutseende någodt måtte
förlora – i händelse hvad jag förnimmer måhända snart
nog enligt naturens lag kommer att skiljas från det
jordiska eländet; men om lifstråden ännu vore mig
unnad till eller öfver 50 års ålder skulle min bön vara
att assurera lifvet så högt som möjligt måhända till
femton a tjugo tusen mark eller Herr Magisterns
eget bepröfvande på det den utfallna assurans
summan efter mitt frånfälle till fullo och som
en vinstgifvande affär i stället för den förlorade
å framtiden måtte uppstå, och betäcka de under
årens lopp utbetalande premier och deras
samt det anförtrodda kapitalets räntor.
jag är nu den 12 Februari eller fyller då 45 år och
skulle anse att efter Tabellen III i Northern prospectus
och Assurans bolaget Northern efter samma tabell för
|3|
förmånligast assurera sitt lif och skulle nu Herr Magistern
genom sin utmärkta högsinthet finna och ingå häri
skulle jag genast vara villig anskaffa mig så väl
behörigt läkare som preste bevis och de nödige
Instrumenter som erfordras och desamma insända
jemte transportera försäkrings policen uppå Herr
Magistern, men med den bön att Herr Magistern
då till Assurance bolaget erlägger hvad som utgår.
Alt detta är nu det enda medel som jag har
resurser till att proponera, med ödmjuk och under-
gifven anhållan att häri af Herr Magistern blifva
hörd har jag äran med djup vördnad framhärda
Högtärde Herr Magisterns
aller ödmjukaste
tjenare
K. F. Mansner
Turengi den 12 Januari 1870.
Högtärade Herr Filosofie Magister och Juriskandidat!
Alt fortfarande står jag i prosess med de kunder som af Herr Magisterns till mig anförtrodde medel erhöllo så väl förskotten som köpslut och har det ringaste ännu icke ljusnat, tvärt om den ena efter andra genom svepskäl och konkurser gjordt utsökningarne och löften alt mörkare hvilket alt lagt mig i en ryslig sorg; äfvenså har mina enskilta fordringar hvar med jag hoppades med ränta och godtgörelse erlägga hvad den olyckliga resan under min långa från varo medförde, men alt likaså under sednast förflutne år utom flere mindre belopp uppå ett enda hus förlorade Circa sjuhundra rubel, hvilket mer och mer gjordt ett svårt intryck, och finner mig nu i en svår belägenhet af alt detta, men mest agripen af att den af Herr Magistern mig anförtrodde sak så nedslående skulle bli behandlad, och enär de medel som influtit ej räkt|2| eller räcker till mer än hvad utgifterne fordra, nödgas jag i djupaste ödmjukhet intill dess om ödet unnar mig någon gynnande befattning och affairern klarna bedja om Herr Magisterns milda förskoning med mig och förlåt mig för en så grym förlust som uppstått, ty jag har ingenting annat till säkerhet att erbjuda intill dess helst någodt skulle ljusna hvarmed beloppet kunde betäckas än bönfalla hos Herr Magistern att Assurera mitt lif, uppå det Herr Magistern icke genom sitt högsinta och mig skänkta förutseende någodt måtte förlora – i händelse hvad jag förnimmer måhända snart nog enligt naturens lag kommer att skiljas från det jordiska eländet; men om lifstråden ännu vore mig unnad till eller öfver 50 års ålder skulle min bön vara att assurera lifvet så högt som möjligt måhända till femton a tjugo tusen mark eller Herr Magisterns eget bepröfvande på det den utfallna assurans summan efter mitt frånfälle till fullo och som en vinstgifvande affär i stället för den förlorade å framtiden måtte uppstå, och betäcka de under årens lopp utbetalande premier och deras samt det anförtrodda kapitalets räntor.
Joriginal: jag är nu den 12 Februari eller fyller då 45 år och skulle anse att efter Tabellen III i Northern prospectus och Assurans bolaget Northern efter samma tabell för|3| förmånligast assurera sitt lif och skulle nu Herr Magistern genom sin utmärkta högsinthet finna och ingå häri skulle jag genast vara villig anskaffa mig så väl behörigt läkare som preste bevis och de nödige Instrumenter som erfordras och desamma insända jemte transportera försäkrings policen uppå Herr Magistern, men med den bön att Herr Magistern då till Assurance bolaget erlägger hvad som utgår. Alt detta är nu det enda medel som jag har resurser till att proponera, med ödmjuk och undergifven anhållan att häri af Herr Magistern blifva hörd har jag äran med djup vördnad framhärda
Högtärde Herr Magisterns
aller ödmjukaste
tjenare
K. F. Mansner