10.1.1866 Amalia Meijer–LM
Finsk text
Puotila 10. tammikuuta 1866
Leo hyvä!
Miten minun oikeastaan pitäisi aloittaa ensimmäinen kirjeeni? Sitä ajattelin kuin istuin pöydän ääreen ja tartuin kynään, sillä sinun on syytä tietää, ettei ole mikään helppo asia vanhalle tädille kirjoittaa nuorelle, oppineelle maisterille, vaikka olenkin varma että Leo tulee suopeasti sivuuttamaan kaikki virheet ja puutteet, joita näillä riveillä tulee olemaan. Ensiksi haluan toivottaa sinulle hyvää uutta vuotta. Siitä asiasta olisi paljonkin kirjoitettavaa, mutta sinä tunnet ja tiedät kuinka yksinkertainen minä olen ja sellainen on myös minun uudenvuodentoivotuksensi, mutta se lähtee lämpimästä sydämestä.
Seuraavaksi kiitän sinua lämpimästi ystävällisestä kirjeestä, joka on suonut minulle paljon iloa. Olen lukenut sen useasti yksinollessa ja nauranut onnellisena. Olisin niin mielelläni nähnyt teidän kanssanne sen pikantin baletin, kun äiti Eeva korkeassa persoonassaan esiintyi, mutta miksi isä Adam ei näyttäytynyt?
Voitko sanoa minulle, miksi naisille täytyy aina osoittaa heidän hullutuksensa, kun taas te luomakunnan kruunut kuljette vapaina ja vailla huomauttelua, mitä Alexandra sanoi kun hän niin odottamatta sai katsoa paratiisiin, tai kun hän oikeammin näki joitakuita olentoja sieltä, ja Emmy kai ryömi Alexandran selän taakse ja tirkisteli ainakin toisella silmällä, mutta leikki sikseen, minusta silloin mennään kyllä aivan liian ptkälle kun jopa Eeva esiintyy.
Nyt toiseen asiaan, joka saattaa kiinnostaa sinua enemmän, nimittäin kaupunkikotiin. Mamma Lindroosilla oli jouluna paljon työtä ja touhua ja niitä moninaisia huolia, joita tänä aikana suuressa taloudessa nousee, milloin on joku tyytymätön ja milloin taas jollakulla toisella on jotain huomautettavaa. Hän on kuitenkin terve ja reipas. Jetta on entisensä, kiltti ja ystävällinen mutta silti ajattelen (meidän kesken sanottuna) että häntä käy sääli, sillä hän on todellakin kosijoiden piirittämä ja luulen että siinä vaiheessa kun te tulette, on jo täysi tusina niitä, jotka pyytävät hänen kättään, sillä sydämestä ei näissä asioissa piitata. Tyttö parka, hän on vielä niin nuori, mutta on saanut jo monta osoitusta siitä, ettei häntä itseään tavoitella vaan hänen omaisuuttaan, enempää en tahdo enkä voi sanoa. Mitä taas Henrikiin tulee, niin en ole oikein tyytyväinen häneen, eniten minua häiritsee tapa, jolla hän kohtelee äitiään, se on kylmää ja tylyä, ja hänellä on aina jotain huomatettavaa äitinsä tekemisistä. On paljon muutakin mistä en hänessä pidä, mutta toivon, että sinulla Leo on hyvä vaikutus häneen, Jumala suokoon että toiveeni toteutuu. Jouluaattona olin ensin Wiikeillä, jossa oli tyhjää Fritzin ja Emmyn jälkeen, mutta muuten viihtyisää ja rauhallista kuten tavallisestikin. Sieltä ajoin Lindrooseille, jossa Masse Franck loi juhlatunnelmaa. Muita vieraita siellä ei ollut, tai oli, täti Löfström. Nyman antoi Jettalle kultakorun. Se on hänen tapansa, että ennen kuin hän rohkaistuu tärkeään asiaan pyytämään kättä tai sydäntä, hän antaa aikomustensa kohteelle jotain kultaista, ja on varma, että se auttaa häntä saamaan suotuisan vastauksen. Voisinpa vielä kertoa jotain kiinnostavaa Puotilasta, mutta siellä kaikki menee entisiä latujaan, joskus yksitoikkoisuuden katkaisee jokin myrsky, tai joskus oikea hirmumyrsky, mutta pian maassa on taas hiljaista ja rauhallsta, minä istun siellä yksin vailla muuta seuraa kuin seinäkellon läppäykset, ja Jetta on jättänyt seurakseni kanarialinnun, joka silloin tälläin visertää jonkin sävelen, ja siitä tiedän, että huoneessa on ainakin yksi elävä olento.
Kun nyt luen, mitä olen kirjoittanut, niin se tuntuu minusta kovin ikävältä, en ole vireessä kirjoittamaan reippaasti, vaikka päättyneenä vuonna olenkin ollut tyytyväinen itseeni ja siihen, että olen koettanut kykyjeni mukaan suorittaa tehtäväni täällä. Myös sisareltani olen saanut niin suurta tunnustusta, etten tiedä, miten kykenisin riittävästi osoittamaan kiitollisuuttani siitä.
Oletkohan jo väsynyt lukemaan harakanvarpaitani? Minun täytyy nyt lopettaa, jotten asettaisi kärsivällisyyttäsi liian kovalle koetukselle, mutta lupaan että kun kevät tulee ja aurinko alkaa paistaa, niin kirjoitan paremmin ja rohkeammiin. En voi enää olla sellainen jäämummo, ettenkö minäkin voi elpyä ja iloita silloin kun kaikki muu virkistyy ja saa uutta elämää. Mutta sitä ennen odotan vielä ystävällisiä rivejä Sinulta uudelta veljeltäni, sillä kuka tietää mitä ihanuuksia te keväällä katselette ja sinun kynäsi kuvaamana niiden arvo vain nousee, siihen asti hyvästi ja suukko Alexandralle tulevan kirjeen mukana
vanhalta veljeltäsi.
Amalia
Original (transkription)
Botby 18 10/1 66
Min goda Leo!
Huru skall jag egentligen börja detta
mitt första bref? så tänkte
jag i det jag satte mig vid
bordet och fattade pennan, ty
Du skall weta att det ej är
någon lätt sak för en gammal
Moster att skrifva till en
ung lärd Magister, dock är
jag öfvertygad om att Leo skall
med godhet öfverse alla de fel
och brister hvilka skola före-
komma i dessa rader.
Först vill jag önska dig ett godt
nytt år; i detta ämne wore wäl
mycket att skrifva om men du
wet och känner huru enkel
jag är och dylik blir således
min nyårsönskan den utgår
dock i från ett warmt hjerta.
Sedan tackar jag dig innerligt
för ditt wänliga bref som
|2|
skänkte mig så mycken glädje,
ofta har jag här uti min en-
samhet genomläst det och lyckligt
skrattat deråt, gerna hade
jag tillsammans med er åsett
den piquanta baletten då
Mamma Eva i hög person
framträdde, men hvarföre
wisade ej Pappa Adam sig?
Kan du säga mig hvarföre
qvinnorne alltid skola
utpekas för sina dårskaper,
då Ni Skapelsens Krona går
fria och oanmärkta, hvad
sade Alexandra då hon så
oförmodadt fick titta in
i paradiset? eller rättare då
hon såg några warelser derifrån,
och Emmy sedan hon kröp
väl bakom Alexandras rygg
och blundade åtminstone
med ena ögat, men skämt åsido
nog är det ändå i mitt tycke
att gå nästan för långt då
Eva till och med framträder.
Nu till något annat, som för dig kan
wara af mera intresse, nemligen
hemmet i staden; Mamma Lindroos
har under Julen haft tråk och
bråk och många ledsamheter som
wanligen under denna tid förefaller
i ett stort hushåll, än är den
ena ej nöjd än har den andra
något att påstå o: s. w.och så vidare hon är
dock frisk och rask; Jetta är
sig lik, snäll och wänlig, dock tycker
jag (unter uns gesagt) att det är
synd med henne, ty hon är rigtigt
bestormad af adorateurer och jag
tror det hon innan Ni återkomma
wäl haft dussinet fullt hvilka
anhållit om hennes hand ty
hjertat tyckes härwidlag ej komma
i fråga, stackars flicka hon har
fastän ännu så ung haft så
säkra bewis att man ej fikar
efter henne sjelf utan efter
hennes förmögenhet, mera will
och kan jag ej säga; hvad Henrik
beträffar är jag ej rätt nöjd med
|4|
honom, hans bemötande emot
sin Mor misshagar mig på det
högsta, det är kallt, sträft och
alltid har hantillagt en anmärkning öfver
hennes görande och låtande,
dessutom är det mycket annat
som jag ej gillar hos honom,
jag hoppas dock att Du goda
Leo skall komma att werka
mycket godt på honom, Gud
låte detta mitt hopp uppfyllas.
Julaftonen firade jag först hos
Wikens, der det war tomt efter
Fritz och Emmy, för resten trefligt
och fridfullt som wanligt, sednare
for jag till Lindroosens der
Masse Franck illustrerade
festen, för resten war der ej någon
främmande, jo, Tante Löfström.
Jetta fick af Nyman ett
gyllene smycke, det är hans
wana att innan han wågar
sig åstad med den wigtiga
frågan om hjerta och hand
så skänker han föremålet
|5|
för sin låga något af guld, han
tror säkert att han dermed
skall winna deras bifall.
Om jag ändå kunde berätta något
intressant ifrån Botby, men
här går allt sin wanliga
gång, i bland afbrytes wäl
enformigheten af en och annan
storm, ja till och med af
Orkaner, men snart blir allt
åter lungt och stilla i landena,
jag sitter här ensam utan något
annat sällskap än pendylens
knäppningar och Jetta har till
mitt sällskap lemnat sin kanarie-
fågel, den qvittrar ibland en
och annan ton så att jag åtmin-
stone wet att det finnes
ett lefvande kräk i rummet.
Då jag genomläser hvad jag nu
skrifvit tycker jag det wara
så tråkigt, jag är ej stämd
att skrifva muntert, ehuru
jag på det nyssingångna året
är nöjd och tillfredsställd
med mig sjelf genom medvetandet
att jag efter min förmåga
bjudit till att uppfylla
|6|
mina åligganden här, jag har
också af min syster haft så stora
bevis af erkänsla att jag ej wet
huru jag tillräckligt skall kunna
wisa min tacksamhet.
Har du ej redan tröttnat att
genomläsa mina kråkfötter?
jag måste wäl nu sluta för
att ej alltför mycket sätta ditt
tålamod på prof, men jag
lofvar, att då wåren kommer
och solen börjar lysa härute
då skall jag skrifva bättre
och muntrare, jag måste wäl
ännu ej wara en sådan Isgumma
att ej äfven jag kan lifvas och
blifvatillagt glad då allt annat fröjdas och
får nytt lif. Men dessförinnan
emotser jag ännu några wänliga
rader af Dig min nye Broder
hvem wet hvad Ni innan
wåren skådat för härligheter,
hvilka beskrifna af din penna
winna i wärdet. tilldess Farväll
lemna tillika med en kyss
inneliggande bref till Alexandra
ifrån din gamla Broder
Amalia
(Meyer)tillagt senare
Botby 18 10/1 66
Min goda Leo!
Huru skall jag egentligen börja detta mitt första bref? så tänkte jag i det jag satte mig vid bordet och fattade pennan, ty Du skall weta att det ej är någon lätt sak för en gammal Moster att skrifva till en ung lärd Magister, dock är jag öfvertygad om att Leo skall med godhet öfverse alla de fel och brister hvilka skola förekomma i dessa rader.
Först vill jag önska dig ett godt nytt år; i detta ämne wore wäl mycket att skrifva om men du wet och känner huru enkel jag är och dylik blir således min nyårsönskan den utgår dock i från ett warmt hjerta. Sedan tackar jag dig innerligt för ditt wänliga bref som|2| skänkte mig så mycken glädje, ofta har jag här uti min ensamhet genomläst det och lyckligt skrattat deråt, gerna hade jag tillsammans med er åsett den piquanta baletten då Mamma Eva i hög person framträdde, men hvarföre wisade ej Pappa Adam sig? Kan du säga mig hvarföre qvinnorne alltid skola utpekas för sina dårskaper, då Ni Skapelsens Krona går fria och oanmärkta, hvad sade Alexandra då hon så oförmodadt fick titta in i paradiset? eller rättare då hon såg några warelser derifrån, och Emmy sedan hon kröp väl bakom Alexandras rygg och blundade åtminstone med ena ögat, men skämt åsido nog är det ändå i mitt tycke att gå nästan för långt då Eva till och med framträder.
|3|Nu till något annat, som för dig kan wara af mera intresse, nemligen hemmet i staden; Mamma Lindroos har under Julen haft tråk och bråk och många ledsamheter som wanligen under denna tid förefaller i ett stort hushåll, än är den ena ej nöjd än har den andra något att påstå o: s. w.och så vidare hon är dock frisk och rask; Jetta är sig lik, snäll och wänlig, dock tycker jag (unter uns gesagtty. oss emellan) att det är synd med henne, ty hon är rigtigt bestormad af adorateurerbeundrare och jag tror det hon innan Ni återkomma wäl haft dussinet fullt hvilka anhållit om hennes hand ty hjertat tyckes härwidlag ej komma i fråga, stackars flicka hon har fastän ännu så ung haft så säkra bewis att man ej fikar efter henne sjelf utan efter hennes förmögenhet, mera will och kan jag ej säga; hvad Henrik beträffar är jag ej rätt nöjd med|4| honom, hans bemötande emot sin Mor misshagar mig på det högsta, det är kallt, sträft och alltid har han en anmärkning öfver hennes görande och låtande, dessutom är det mycket annat som jag ej gillar hos honom, jag hoppas dock att Du goda Leo skall komma att werka mycket godt på honom, Gud låte detta mitt hopp uppfyllas. Julaftonen firade jag först hos Wikens, der det war tomt efter Fritz och Emmy, för resten trefligt och fridfullt som wanligt, sednare for jag till Lindroosens der Masse Franck illustrerade festen, för resten war der ej någon främmande, jo, Tante Löfström. Jetta fick af Nyman ett gyllene smycke, det är hans wana att innan han wågar sig åstad med den wigtiga frågan om hjerta och hand så skänker han föremålet|5| för sin låga något af guld, han tror säkert att han dermed skall winna deras bifall. Om jag ändå kunde berätta något intressant ifrån Botby, men här går allt sin wanliga gång, i bland afbrytes wäl enformigheten af en och annan storm, ja till och med af Orkaner, men snart blir allt åter lungt och stilla i landena, jag sitter här ensam utan något annat sällskap än pendylens knäppningar och Jetta har till mitt sällskap lemnat sin kanariefågel, den qvittrar ibland en och annan ton så att jag åtminstone wet att det finnes ett lefvande kräk i rummet.
Då jag genomläser hvad jag nu skrifvit tycker jag det wara så tråkigt, jag är ej stämd att skrifva muntert, ehuru jag på det nyssingångna året är nöjd och tillfredsställd med mig sjelf genom medvetandet att jag efter min förmåga bjudit till att uppfylla|6| mina åligganden här, jag har också af min syster haft så stora bevis af erkänsla att jag ej wet huru jag tillräckligt skall kunna wisa min tacksamhet. Har du ej redan tröttnat att genomläsa mina kråkfötter? jag måste wäl nu sluta för att ej alltför mycket sätta ditt tålamod på prof, men jag lofvar, att då wåren kommer och solen börjar lysa härute då skall jag skrifva bättre och muntrare, jag måste wäl ännu ej wara en sådan Isgumma att ej äfven jag kan lifvas och blifva glad då allt annat fröjdas och får nytt lif. Men dessförinnan emotser jag ännu några wänliga rader af Dig min nye Broder hvem wet hvad Ni innan wåren skådat för härligheter, hvilka beskrifna af din penna winna i wärdet. tilldess Farväll lemna tillika med en kyss inneliggande bref till Alexandra ifrån din gamla Broder
Amalia