22.10.1867 LM–Torsten Costiander
Finsk text
Helsinki 22. lokakuuta 1867
Rakas veli!
Tervetullut kirjeenne Pariisista tämän kuun 8.:lta ja 9. päivältä tavoitti meidät vielä Puotilassa, mistä muutimme vasta 18. päivä illalla, kun syksy oli käynyt koleaksi ja synkäksi.
Minun oli mahdotonta heti saapumisen jälkeen ehtiä lähettää nyt ohessa oleva vekseli, sillä meillä oli ensimmäisenä päivänä kovasti kiirettä ja vaivaa asuntomme laittamisessa, ja minun oli lisäksi pakko olla läsnä tietyissä kokouksissa. Mutta kun tulette Berliiniin 25.–26. päivä ja tämä kirje tulee 27. päivä, toivon ettei ole koitunut mitään vahinkoa.
Turkinlähettämistehtävänne laita on huonommin. Kun (heti kirjeenne saatuamme) tulimme [...]oläslig/saknad text
sivu puuttuu
Olen kysynyt Mansnerilta asiasta, mutta hän ei voinut kertoa enempää kuin että tarkoitus olisi tällä haavaa ollut, ettei tehtävään aseteta 10 vuoteen ketään muuta sotilasta – Minun olisi ehkä pitänyt säästää Sinut näiltä uutisilta mutta pelkäsin, ettet kuitenkaan voisi välttyä niiltä. Pataljoonan komentaja kuulemma saa pitää 5 200 markkaa. Muusta minulla ei ole tietoa. Tiedän vain, että toivon sydämestäni, että kunpa et ottaisi vastaan jotain muuta paikkaa Venäjällä, vaan asettuisit 5 200 markallasi tänne Helsinkiin ja valmistautuisit johonkin siviili- tai yksityistoimeen – ja että itse tekisin voitavani jotta voisin olla sellaisessa tarkoituksessa Sinulle jotenkin hyödyksi.
Pietarissa Sinulla on tilaisuus tutkailla tilannetta lähemmin. Snellman ja paroni von Born (ynnä Knut Stjernvall) on kutsuttu sinne keskustelemaan rautatiekysymyksestä. Heidän pitäisi lähteä matkaan tänään.
Robert on tietenkin alakuloinen ja huolissaan. Alba tuli tänne toissapäivänä ja lähtee taas tänään. Itse lähden 24. päivä Hämeenlinnaan.
Useimmat tapaamani ihmiset vaikuttavat olleen jo pitkään tyytymättömiä sotaväen lakkauttamiseen. Sillä mahdotontahan ei ole, että tämä asia yhdessä maan hädänalaisen tilanteen kanssa tietää tulossa olevia nöyryytyksiä.
Mitäs muuta kertoisin? Ilma on joka suhteessa raskas. Jokainen, jolla on tunteita omaa maataan kohtaan, odottaa kauhulla lähestyvää talvea, ja liian moni on jo menettänyt toivonsa ja rohkeutensa.
Mutta älkäämme me tehkö siten! Liittykäämme vain yhä tiiviimmin yhteen! Sydän lämpimänä kotoisasta onnesta, uskollisten, rehtien veljien ja ystävien ympäröimänä, meidän pitää pystyä kamppailemaan kunkin omassa kaupungissamme tämän epävarman tulevaisuuden puolesta, joka kuitenkin kerran vaikka myöhäänkin taas sarastaa kera valon ja toivon! Kansamme on menneinä aikoina läpikäynyt vielä vaikeampia aikoja kuin nämä nykyiset. Aina se on kuitenkin taas noussut, ja hyvinvointi ja sivistys palannut.
Äiti on viihtynyt Hiljan kanssa niin hyvin Porvoossa, ettei ole vielä tullut sieltä. Odotamme häntä kuitenkin päivänä minä hyvänsä. Alexandra ei ennätä nyt vastata Jennyn kirjeeseen, vaikka siinä oli kysymyksiä lahjoista yms. Hän sanoo kirjoittavansa Pietarin poste restanteen ja haluaa vain mainita, että Jenny voi ostaa Jannelle jotain pientä, niin se on tervetullutta (joskaan ei kellonvitjoja eikä solmioita).
Postiaika lähestyy. Sisarilta en ole nyt hiljattain saanut mitään ilmoitusta enkä niin ollen tiedä, milloin he palaavat. Adolf-setä kirjoitti minulle kuitenkin 12. päivä, että Oscar on nyt päättänyt luopua laivastourasta ja tulla ensi tilassa Kronstadtista tänne Helsinkiin asettuakseen minun ohjaukseeni ja valmistautuakseen ylioppilastutkintoon.
Näkemiin! Hoitakaa terveyttänne ja tulkaa pian, oikein pian kaipaavien ystävienne luo.
Alba, Alexandra ja Adu sekä Henrik lähettävät sydämelliset terveiset. Samoin pikku Cely, joka on juuri oppimassa sanomaan Torsten-setä ja Jenny-täti.
Puristan käsiänne ja pysyn lämpimän uskollisena
L. Mechelin
Ohessa kirje Hildalta.
Original (transkription)
|1|
HforsHelsingfors den 22 Okt.Oktober 1867.
Käre Broder!
Edra välkomna bref från
Paris af den 8 et 9 dennes träffade oss
ännu på Botby, derifrån vi först
den 18de på qvällen inflyttade, sedan
hösten blifvit kulen och dyster.
Det var mig omöjligt att strax
efter ankomsten hinna expediera den
nu medföljande vexeln, ty vi hade
mycket bråk och tråk första dagen
för anställande af vårt logis, och
jag var dessutom tvungen att bivista
särskilda sammanträden. Men då ni
anlända till Berlin den 25te à 26te
och detta bref den 27de, hoppas jag
ingen skada är skedd.
Värre är det med uppdraget
att säljastruket skicka edra pelsar. Då vi (strax
efter mottagandet af edra bref) anlände till [...]oläslig/saknad text
Jag har frågat Mansner om saken,
men han kunde ej meddela vidare
än att meningen f. n.för närvarande lärer vara att
på 10 år icke uppsätta någon annan
militär i stället – – – Jag borde kanske
ha besparat dig dessa nyheter, men jag
befarade att de i alla fall icke skulle
undgå dig. Bataljons cheferna lära
behålla 5 200 mark. Vidare har jag
mig icke bekant. Hvad jag vet, är blott
att jag innerligen önskar att du icke
måtte antaga någon plats i Ryssland,
utan med dina 5 200 mkmark slå dig ner
här i HforsHelsingfors och förbereda dig för någon
civil eller privat verksamhet, – och
att jag skulle göra mitt möjligaste för
att i sådant afseende kunna vara
dig till någon nytta.
I PburgSankt Petersburg blir du i tillfälle att när-
mare sondera situationen. Snellman
och Baron Born äro inkallade dit (jemte
Knut Stjernvall) för att diskutera jern-
vägsfrågan. De torde afresa idag.
Robert är naturligtvis nedslagen
|4|
och bekymrad. Alba anlände hit i
förrgår och reser åter idag. Jag beger
mig den 24de till ThusTavastehus.
De flesta, som jag träffat, tyckas
vara missnöjda med militärens
indragning på lång tid. Ty omöjligt
är det ju icke att detta i förening med
landets nödställda belägenhet öppnar
ett perspektif af förödmjukelser.
Hvad skall jag vidare berätta? Luften
är tung i alla afseenden. Enhvar, som
har känsla för sitt land, blickar
med bäfvan mot den annalkande
vintern, och alltför många ha redan
förlorat hopp och mod.
Låtom oss dock icke göra det! Låtom
oss blott sluta oss ännu fastare tillsam-
mans! Med hjertat varmt af huslig
sällhet, – omgifna af trogna, redbara
bröder och vänner, – böra vi kunna
kämpa hvar i sin stad för denna obe-
stämda framtid, som dock engång
|5|
om ock först sent, åter skall randas
med ljus och hopp! Ännu svårare
tider än de närvarande har vårt folk
genomkämpat i fordna tider. Det har
dock ständigt höjt sig igen, och välstånd
och bildning ha återvändt.
Mamma har jemte Hilda trifvats
så bra i Borgå, att hon ännu icke
kommit derifrån. Vi vänta henne
likväl alla dagar.
Alexandra hinner ej nu besvara
Jennys bref, oaktadt der funnos
frågor om presenter m. m. d.med mera dylikt Hon säger
sig skrifva till PburgSankt Petersburg poste restante
och vill nu blott nämna att Jenny
må köpa något smått åt Janne,
hvadsomhelst, så blir det välkommet
(dock icke urkjed och cravater).
Posttimman stundar. Från systrarna
har jag icke nyss erhållit något medde-
lande och vet således ej när de återvända.
Men farbror Adolf skref mig den 12te
att Oscar nu beslutit öfverge [...]oläslig/saknad text
|6|
marinbanan och med det första komma
från Cronstadt hit till HforsHelsingfors, för att
ställa sig under min ledning och arbeta
på studentexamen.
Farväl! Sköten Er helsa och
kommen snart, rätt snart till edra
längtande vänner.
Alba, Alexandra och Adu samt
Henrik sända hjertliga helsningar.
Äfvenså lilla Cely, som håller på att
lära sig säga farbror Torsten och
moster Jenny.
Jag trycker Edra händer och
förblir eder varmt tillgifne
L. Mechelin
Ett bref från Hilda medföljer.
Hilda Wiiktillagt senare
HforsHelsingfors den 22 Okt.Oktober 1867.
Käre Broder!
Edra välkomna bref från Paris af den 8 et 9 dennes träffade oss ännu på Botby, derifrån vi först den 18de på qvällen inflyttade, sedan hösten blifvit kulen och dyster.
Det var mig omöjligt att strax efter ankomsten hinna expediera den nu medföljande vexeln, ty vi hade mycket bråk och tråk första dagen för anställande af vårt logis, och jag var dessutom tvungen att bivista särskilda sammanträden. Men då ni anlända till Berlin den 25te à 26te och detta bref den 27de, hoppas jag ingen skada är skedd.
Värre är det med uppdraget att skicka edra pelsar. Då vi (strax efter mottagandet af edra bref) anlände till [...]oläslig/saknad text
sida fattas
|3|Jag har frågat Mansner om saken, men han kunde ej meddela vidare än att meningen f. n.för närvarande lärer vara att på 10 år icke uppsätta någon annan militär i stället – – – Jag borde kanske ha besparat dig dessa nyheter, men jag befarade att de i alla fall icke skulle undgå dig. Bataljons cheferna lära behålla 5 200 mark. Vidare har jag mig icke bekant. Hvad jag vet, är blott att jag innerligen önskar att du icke måtte antaga någon plats i Ryssland, utan med dina 5 200 mkmark slå dig ner här i HforsHelsingfors och förbereda dig för någon civil eller privat verksamhet, – och att jag skulle göra mitt möjligaste för att i sådant afseende kunna vara dig till någon nytta.
I PburgSankt Petersburg blir du i tillfälle att närmare sondera situationen. Snellman och Baron Born äro inkallade dit (jemte Knut Stjernvall) för att diskutera jernvägsfrågan. De torde afresa idag.
Robert är naturligtvis nedslagen|4| och bekymrad. Alba anlände hit i förrgår och reser åter idag. Jag beger mig den 24de till ThusTavastehus.
De flesta, som jag träffat, tyckas vara missnöjda med militärens indragning på lång tid. Ty omöjligt är det ju icke att detta i förening med landets nödställda belägenhet öppnar ett perspektif af förödmjukelser.
Hvad skall jag vidare berätta? Luften är tung i alla afseenden. Enhvar, som har känsla för sitt land, blickar med bäfvan mot den annalkande vintern, och alltför många ha redan förlorat hopp och mod.
Låtom oss dock icke göra det! Låtom oss blott sluta oss ännu fastare tillsammans! Med hjertat varmt af huslig sällhet, – omgifna af trogna, redbara bröder och vänner, – böra vi kunna kämpa hvar i sin stad för denna obestämda framtid, som dock engång|5| om ock först sent, åter skall randas med ljus och hopp! Ännu svårare tider än de närvarande har vårt folk genomkämpat i fordna tider. Det har dock ständigt höjt sig igen, och välstånd och bildning ha återvändt.
Mamma har jemte Hilda trifvats så bra i Borgå, att hon ännu icke kommit derifrån. Vi vänta henne likväl alla dagar.
Alexandra hinner ej nu besvara Jennys bref, oaktadt der funnos frågor om presenter m. m. d.med mera dylikt Hon säger sig skrifva till PburgSankt Petersburg poste restante och vill nu blott nämna att Jenny må köpa något smått åt Janne, hvadsomhelst, så blir det välkommet (dock icke urkjed och cravater).
Posttimman stundar. Från systrarna har jag icke nyss erhållit något meddelande och vet således ej när de återvända. Men farbror Adolf skref mig den 12te att Oscar nu beslutit öfverge |6| marinbanan och med det första komma från Cronstadt hit till HforsHelsingfors, för att ställa sig under min ledning och arbeta på studentexamen.
Farväl! Sköten Er helsa och kommen snart, rätt snart till edra längtande vänner.
Alba, Alexandra och Adu samt Henrik sända hjertliga helsningar. Äfvenså lilla Cely, som håller på att lära sig säga farbror Torsten och moster Jenny.
Jag trycker Edra händer och förblir eder varmt tillgifne
L. Mechelin
Ett bref från Hilda medföljer.