23.12.1872 S. Rönnbäck–LM
Finsk text
Laitiala 23. joulukuuta 1872
Korkeasti kunnioitettava herra maisteri!
Herra eversti R. Costianderin kautta minulla on ollut ilo vastaanottaa herra maisterin muistutukset kirjanpidosta, muistio tukkikaupasta ja sopimus kyseisestä asiasta.
Mitä kirjanpitoa koskeviin muistutuksiin tulee, niin ei ole vielä päästy yksimielisyyteen siitä, miten maatalouden kirjanpitoa olisi pidettävä. Esimerkkeinä esitän seuraavat:
1o Miten on arvioitava kuusenhavut ja niiden kuljetus & hakkaaminen ja mitä tilejä debitoidaan & kreditoidaan? Miten arvioidaan lanta, multa, appeenteko ja muut ylimääräiset työt ja mitä tilejä debitoidaan & kreditoidaan? – ym. ym.
2o Talon metsät, pellot ja niityt pitäisi, kuten myös torppien maat, arvioida kaikki erikseen, ja jokaisella kuusenhavu-, multa- ym. kuormalla täytyy olla tietty hinta, jotta kirjanpito voidaan tehdä kunnolla ja merkitä erillisille tileille. Jos tällainen arviointi ja hinnoittelu on laiminlyöty eikä sitä voi tehdä tilanhoitaja, jonka työaika on epämääräinen, niin maatalouskirjanpito jää aina jokseenkin häilyväksi ja summittaiseksi, niin pääoman kuin voiton & tappion osalta.
3o Mitä luujauhoon tulee, luovuttaessani kirjanpitoa herra maisterille en oikein osannut päättää, miten merkitsisin sen, että osa luujauhosta käytettiin viime vuonna ja loput viime keväänä mutta että suurimmaksi osaksi sen tulevien satojen lannoituskyvyn pitäisi vielä säilyä maassa.
4o Niiden tilien osalta, joita ei ole kreditoitu, kuten heinätili, viittaan §:ään 1. Heinä & oljet maatalouden pitäisi toimittaa, kun se saa lannan. Maatalouden tiliä tulisi tästä syystä oikeutetusti debitoida, mutta missä määrin se on oikein, sitä minun on vaikea sanoa.
5o Tietoja kalustosta ja sen rahallisesta arvosta en ole saanut, joten en myöskään voi ryhtyä arvioimaan sitä. Kun joudun ottamaan lähtökohdaksi hallinnon, niin minulle uskottu kalusto pitäisi kai kalustoluetteloiden mukaan tuoda kirjanpitoon lisäten ne uudet, jotka ovat tulleet entisten lisäksi ja jotka näkyvät kirjanpidossa, mutta vähentäen ne jotka ovat poistuneet kulumalla, mutta eivät minun huolimattomuuteni vuoksi.
6o Vaikeampaa minusta on päättää, mille tileille laitetaan polttopuut. Navetta, huoneet, muonamiehet ja rengit saavat kaikki polttopuita.
7o Mitä velkoihin tulee, hallinnon vastaanottaessani ne olivat erittäin epäselviä, mutta olen ollut havaitsevinani että vuosi vuodelta ne eivät ole kasvaneet siitä, mitä olivat virkaan astuessani, vaan näyttävät vähentyneen, joten en ole tullut tarttuneeksi niihin. Toki kirjanpidossa on tilinsä kaikille niille, joille Laitiala on ollut ja on velkaa, ja kaikki, niin saatavat kuin menotkin, näkyvät kirjanpidossa, nimittäin minun tekemäni ja maksamani.
Kirjanpitoni päätarkoituksena on alusta saakka ollut näyttää, mitä pannaan millekin tilille ja mitä mikin asia maksaa ja tarvittaessa vahvistaa ne tosittein; ja tänäkin vuonna haluan tehdä tiivistelmän siitä, miten liikeasioita on hoidettu. Tilinpäätöstä asiaan kuuluvine voittoa ja tappiota koskevine varmoine tietoineen en voi nyt ottaa tehdäkseni, sillä aikani ei siihen riitä. Luulen kuitenkin, että kirjanpitoni lienee niin selvä ja hyvin tehty, että kirjanpitäjä, joka siihen perehtyy, pystyy varmasti päättämään sen siitä syntyvään voitto- & tappiotiliin.
Sitten tukkikauppamuistioon.
Olen aikoinani puuhaillut paljon metsäkauppojen parissa ja luulen kykeneväni ymmärtämään jonkin verran jo etukäteen, mitä ja millaista valvonnan on oltava. Siksi minun on etukäteen selitettävä, että sen paremmin minun kuin Johanssoninkaan aika ei riitä emmekä me pysty yksin valvomaan tämän liiketoiminnan asianmukaista hoitoa. 6 000 kappaletta tukkeja ei ole pikkujuttu. Harva maatila tässä maassa pystyy toimittamaan vuodessa tällaisen määrän. On ehdottoman välttämätöntä palkata minulle apulainen valvomaan, että rungot katkotaan ja lajitellaan jäällä taloudellisesti. Nämä apulaiset saavat olla yksinkertaisia mutta nokkelia miehiä, jotka valvovat aamusta iltaan, että työ suoritetaan oikein. Nämä apulaiset maksavat kyllä itsensä takaisin. Pääasiallisen työn, kaupanteon, hoidan tietenkin parhaan kykyni mukaan.
Tukkien koehakkuu on pantu toimeen ja alkaa toden teolla heti joulunpyhien jälkeen kaatamisella ja kuljetuksella, mistä syystä pyydän herra maisteria lähettämään minulle minun nimissäni Lahteen ensi tammikuun 2. tai 3. päiväksi aluksi 1 000 hopeamarkkaa.
Seuraavaksi haluan kiinnittää herra maisterin huomion jokseenkin tärkeään asiaan, sillä ellei sitä hoideta, voi syntyä hankalahkoja yhteentörmäyksiä ja rettelöitä. Toivon että minulla on tammikuun loppuun mennessä pari tuhatta kappaletta tukkeja, ehkä enemmänkin, kuljetettuina jäälle, joten pyytäisin että tammikuun puolivälissä tänne lähetetään ostaja tutkimaan siihen mennessä jäälle kuljetetut tukit, sillä sen paremmin täältä kuin mistään muualtakaan ei saa oksatonta koivutukkia. Sopimuksessa kyllä puhutaan karkeammista oksista, mutta karkeammilla oksilla voidaan ymmärtää kaikenlaista. – Siksi en kaiken varalta nyt myöskään katkoisi kapeammasta päästään alle 11–12 tuuman paksuisia tukkeja ennen kuin tukit hyväksyvä mies on käynyt täällä. – Kun hän on hyväksynyt myytävät, silloin tiedän miten kauppaa voidaan tehdä mahdollisimman suurella voitolla. – Sen on erittäin hyvää kauppaa, kunhan vain kaikki sujuu oikein. – Tukkeja riittää, ja nettovoitto on hyvä.
Herra maisteri voi pätevistä ja edellä selitetyistä syistä kustantaa miehen matkan itse, jos ostaja tässä suhteessa hangoittelee vastaan. – Tämä kustannus saadaan takaisin, siitä pidän huolen. Lisäksi Suomessa on kaikissa suuremmissa tukkitoimituksissa tapana toimia kuten olen nyt ehdottanut. Jos herra maisterin aika antaa myöten, teidän kannattaisi käydä Laitialassa myös silloin, kun työt luultavasti ovat täydessä käynnissä.
Mitä kaupan hoitamiseen täällä tulee, herra maisteri saa olla aivan huoleti.
Toivon saavani pikimmiten muutaman rivin vastaukseksi.
Todellisella kunnioituksella
S. Rönnbäck
Original (transkription)
|1|
Laitiala den 23 December 1872.
Högädle Herr Magister!
Genom Herr Öfverste R. Costiander har jag
haft nöjet emottaga såväl Herr Magisterns anmärkningar
öfver bokföringen, så och P. M.promemoria öfver stockaffären som och
Kontraktet öfver det samma.
Hvad anmärkningarne öfver bokförningen beträffar,
så har man ännu ej lyckats bli rätt ense om, huru ett
Jordbruksbokslut bör ske. Såsom exempel vill jag anföra följan-
de:
1moprimo Huru skall granriset och dess forsling & huggning beräknas,
och vilka Konti Debiteras & Krediteras? Huru skall spillnin-
gen, muld, sörphuggning och andra extra arbeten beräknas, och
hvilka Konti Debiteras & Krediteras? – m. m. m: m:
2o Gårdens skog, åker och äng borde, äfven som torpens jord,
hvar för sig vara skildt värderade, och hvarje lass granris, muld
m. m. hafva ett vist pris för att vid bokslutet kunna till godo gö-
ras och påföras de skilda Konti. Är denna värderning och pris-
bestämmelse uraktlåten, och som ej af en förvaltare hvars tjenste-
tid är obestämd, kan göras, så kommer alltid ett sådant Jordbruks-
bokslut att blifva mera sväfvande eller aproximativt, äfvenså Ka-
pital, som Winst & Förlust konto.
3o Hvad Benmjölet beträffar, så vid böckernas aflemnande
|2|
till Herr Magistern var jag ej rätt ense med mig sjelf huru jag skulle
upptaga det, då endel af benmjölet i fjol blef användt och återstoden
i våras men som af dess gödningsförmåga störredelen ännu borde fin-
nas qvar i jorden till framtida skördar.
4o De Konti, hvilka ej blifvet krediterade, såsom Hö konto så
åberopar jag § 1. Hö & Halm borde jordbruket lefverera då det erhåller
spillningen. Jordbrukets konto borde med rätta Debiteras derför men
huruvida det är rätt har jag svårt att säga.
5o Inventarierne ha ej af mig blifvit emottagne med utsatt
penninge värde, hvarföre jag ej heller kan åtaga mig att värdera
dem. Då jag blir tvungen att ifrångå förvaltningen, så torde de
mig anförtrodda inventarier, enligt inventarie förteckningen åter lem-
nas, med tillägg af de som tillkommit och som böckren utvisa, docktillagt med
afdrag, af det som genom slitning och ej genom min vårdslöshet
förkommit.
6o Mera svårt blir det för mig att urskilja de konti som
veden borde påföras. Ladugården, Rummen, statkarlar, dren-
garne, alla erhålla ved.
7o Hvad skulderna beträffar, så voro de högst oklara då
jag mottog förvaltningen, men har jag tyckt mig finna,
att de år för år ej öfverstigit den summa som fans vid mitt
tillträde utan tror jag minskats, hvarföre jag och uraktlå-
tit att upptaga dem. Dock har hvar och en sin Konto i böckren
som Laitiala har varit och är i skuld och äro alla, såväl
fordringar som skullder synlige i böckren, nemligen, de af mig
gjorda och betalte.
Hufvudsakliga syftet med min bokförning har ifrån
första början varit den, att visa hvad hvart Konto kostarstruket
eller hvad hvar sak kostar ock om så behöfves, styrka dem
med verifikationer; och vill jag äfven för detta år göra ett
|3|
sammandrag öfver huru affären bedrifvits. Något
bokslut med ty åtföljande säkert resultat öfver vinst
och förlust, kan jag ej nu åtaga mig att göra, ty min
tid tillåter det ej. Dock tror jag, att minastruket de af mig
förda böckren, torde vara så klara och förda att en
bokkarl som dertill tillegnat sina studier, bör kunna afsluta
affärenstruket dem med den derå uppstående Winst & Förlust
Konto.
Nu till P. M.promemoria öfver stockaffären.
Med skogsaffärer har jag bra mycket i min tid syslat
och tror mig till endel på förhand kunna inse hvad
och hurudan eftersynen fordrar vara. Derföre måste
jag på förhand förklara, att hvarken min eller Johanssons
tid medgifva eller kunna vi allena öfvervaka denna
affärs rätta gång. 6 000 st.stycken stock är ingen småsak. Få
egendomar i landet kunna på ett år lefverera ett sådant
qvantum. För mig blir det ovilkorligen nödigt att anta-
ga ett biträde som efterser att stammarna blifva riktigt
œkonomiskt styckade som och sorterade på Isen. Dessa bi-
träden få vara simpla men fiksa karlar som ifrån morgo-
nen till aftonen öfvervaka arbetets rätta bedrifvande. Des-
se biträden komma altid att nog betala sig sjelfva.
Det hufvudsakliga bedrifvande så att affären blir genom
drifven, skall jag vist bjuda till efter min förmåga.
Profhuggning af stock har blifvit verkställd och skall
med allvar, strakst efter Juldagarna både med fällning och
forsling börjas, hvarföre jag anhåller det Herr Magistern
är god tillsänder mig, under mitt namn vid Lahtes,
2 eller 3 förstinstundande Januari, till en början 1 000 FmsFinska mark silver.
Nu vill jag göra Herr Magistern uppmärksam
på en ganska viktig sak, som om den ej blir uppfyld,
kan åstadkomma ganska svåra kollisioner och trakasserier.
Till slutet af Januari hoppas jag hafva par tusend
|4|
st.stycken stock, om ej mer, nedsläpade på Isen, derföre skulle jag
anhålla att i medlet af Januari få hitsänd af köparen
en, som skall syna den då nedsläpade stocken, ty att här,
eller till och med hvar som helst, erhålla en qvistfri gran-
stock är alldeles omöjligt. Wäl sant, kontraktet omnämner
gröfre qvistar, men med gröfre qvistar kan förstås mycket. –
Jag riskerar derföre ej heller nu att stycka stocken af mindre
tjocklek än 11 à 12 tumm i lilländan, så länge tills mannen
som godkänner stocken varit här. – Har han engång gillat
de sålda, då vet jag nog huru affären skall bedrifvas med
den största möjliga vinst. – Affären är ytterst bra
blott allt går rätt. – Stock finnes nog och netto behåll-
ning god. –
Herr Magistern kan på goda och ofvan anförda skäl,
sjelf bekosta resan för mannen om köparen gör svårighe-
ter härvidlag. – Denna kostnad betalar sig väl, det skall
jag dra försorg om. Dessutom är det brukligt i landet
vid alla större stock lefveranser, att så sker jag nu förslagit.
Önskligt vore, om Herr Magisterns tid medgaf att äfven
då besöka Laitiala, då arbetet troligen är i sitt fulla
florsvårtytt. –
Hvad affärens bedrifvande härstädes beträffar, får
Herr Magistern vara fullkomligt bekymmerslös.
I hopp om att med det första få några rader
till svar. Framhärdar med sann Högaktning
S. Rönnbäck
Laitiala den 23 December 1872.
Högädle Herr Magister!
Genom Herr Öfverste R. Costiander har jag haft nöjet emottaga såväl Herr Magisterns anmärkningar öfver bokföringen, så och P. M.promemoria öfver stockaffären som och Kontraktet öfver det samma.
Hvad anmärkningarne öfver bokförningen beträffar, så har man ännu ej lyckats bli rätt ense om, huru ett Jordbruksbokslut bör ske. Såsom exempel vill jag anföra följande:
1moprimo Huru skall granriset och dess forsling & huggning beräknas, och vilka Konti Debiteras & Krediteras? Huru skall spillningen, muld, sörphuggning och andra extra arbeten beräknas, och hvilka Konti Debiteras & Krediteras? – m. m. m: m:
2o Gårdens skog, åker och äng borde, äfven som torpens jord, hvar för sig vara skildt värderade, och hvarje lass granris, muld m. m. hafva ett vist pris för att vid bokslutet kunna till godo göras och påföras de skilda Konti. Är denna värderning och prisbestämmelse uraktlåten, och som ej af en förvaltare hvars tjenstetid är obestämd, kan göras, så kommer alltid ett sådant Jordbruksbokslut att blifva mera sväfvande eller aproximativt, äfvenså Kapital, som Winst & Förlust konto.
3o Hvad Benmjölet beträffar, så vid böckernas aflemnande|2| till Herr Magistern var jag ej rätt ense med mig sjelf huru jag skulle upptaga det, då endel af benmjölet i fjol blef användt och återstoden i våras men som af dess gödningsförmåga störredelen ännu borde finnas qvar i jorden till framtida skördar.
4o De Konti, hvilka ej blifvet krediterade, såsom Hö konto så åberopar jag § 1. Hö & Halm borde jordbruket lefverera då det erhåller spillningen. Jordbrukets konto borde med rätta Debiteras derför men huruvida det är rätt har jag svårt att säga.
5o Inventarierne ha ej af mig blifvit emottagne med utsatt penninge värde, hvarföre jag ej heller kan åtaga mig att värdera dem. Då jag blir tvungen att ifrångå förvaltningen, så torde de mig anförtrodda inventarier, enligt inventarie förteckningen åter lemnas, med tillägg af de som tillkommit och som böckren utvisa, dock med afdrag, af det som genom slitning och ej genom min vårdslöshet förkommit.
6o Mera svårt blir det för mig att urskilja de konti som veden borde påföras. Ladugården, Rummen, statkarlar, drengarne, alla erhålla ved.
7o Hvad skulderna beträffar, så voro de högst oklara då jag mottog förvaltningen, men har jag tyckt mig finna, att de år för år ej öfverstigit den summa som fans vid mitt tillträde utan tror jag minskats, hvarföre jag och uraktlåtit att upptaga dem. Dock har hvar och en sin Konto i böckren som Laitiala har varit och är i skuld och äro alla, såväl fordringar som skullder synlige i böckren, nemligen, de af mig gjorda och betalte.
Hufvudsakliga syftet med min bokförning har ifrån första början varit den, att visa hvad hvart Konto eller hvad hvar sak kostar ock om så behöfves, styrka dem med verifikationer; och vill jag äfven för detta år göra ett|3| sammandrag öfver huru affären bedrifvits. Något bokslut med ty åtföljande säkert resultat öfver vinst och förlust, kan jag ej nu åtaga mig att göra, ty min tid tillåter det ej. Dock tror jag, att de af mig förda böckren, torde vara så klara och förda att en bokkarl som dertill tillegnat sina studier, bör kunna afsluta dem med den derå uppstående Winst & Förlust Konto.
Nu till P. M.promemoria öfver stockaffären.
Med skogsaffärer har jag bra mycket i min tid syslat och tror mig till endel på förhand kunna inse hvad och hurudan eftersynen fordrar vara. Derföre måste jag på förhand förklara, att hvarken min eller Johanssons tid medgifva eller kunna vi allena öfvervaka denna affärs rätta gång. 6 000 st.stycken stock är ingen småsak. Få egendomar i landet kunna på ett år lefverera ett sådant qvantum. För mig blir det ovilkorligen nödigt att antaga ett biträde som efterser att stammarna blifva riktigt œkonomiskt styckade som och sorterade på Isen. Dessa biträden få vara simpla men fiksa karlar som ifrån morgonen till aftonen öfvervaka arbetets rätta bedrifvande. Desse biträden komma altid att nog betala sig sjelfva. Det hufvudsakliga bedrifvande så att affären blir genom drifven, skall jag vist bjuda till efter min förmåga.
Profhuggning af stock har blifvit verkställd och skall med allvar, strakst efter Juldagarna både med fällning och forsling börjas, hvarföre jag anhåller det Herr Magistern är god tillsänder mig, under mitt namn vid Lahtes, 2 eller 3 förstinstundande Januari, till en början 1 000 FmsFinska mark silver.
Nu vill jag göra Herr Magistern uppmärksam på en ganska viktig sak, som om den ej blir uppfyld, kan åstadkomma ganska svåra kollisioner och trakasserier. Till slutet af Januari hoppas jag hafva par tusend|4| st.stycken stock, om ej mer, nedsläpade på Isen, derföre skulle jag anhålla att i medlet af Januari få hitsänd af köparen en, som skall syna den då nedsläpade stocken, ty att här, eller till och med hvar som helst, erhålla en qvistfri granstock är alldeles omöjligt. Wäl sant, kontraktet omnämner gröfre qvistar, men med gröfre qvistar kan förstås mycket. – Jag riskerar derföre ej heller nu att stycka stocken af mindre tjocklek än 11 à 12 tumm i lilländan, så länge tills mannen som godkänner stocken varit här. – Har han engång gillat de sålda, då vet jag nog huru affären skall bedrifvas med den största möjliga vinst. – Affären är ytterst bra blott allt går rätt. – Stock finnes nog och netto behållning god. –
Herr Magistern kan på goda och ofvan anförda skäl, sjelf bekosta resan för mannen om köparen gör svårigheter härvidlag. – Denna kostnad betalar sig väl, det skall jag dra försorg om. Dessutom är det brukligt i landet vid alla större stock lefveranser, att så sker jag nu förslagit. Önskligt vore, om Herr Magisterns tid medgaf att äfven då besöka Laitiala, då arbetet troligen är i sitt fulla florsvårtytt. –
Hvad affärens bedrifvande härstädes beträffar, får Herr Magistern vara fullkomligt bekymmerslös.
I hopp om att med det första få några rader till svar. Framhärdar med sann Högaktning
S. Rönnbäck