27.2.1864 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Hamina 27. helmikuuta 1864
Rakkain ystävä
Jatkuva kaksintaistelu juridisen oppineisuuden korulauseiden kanssa on taisteltu. Viimeinen yhteenotto tapahtui viime tiistaina 23. päivä klo 14–16, ja minä selvisin taistelusta voittajana.
Arvosanat olivat: Palmén ja Liljenstrand cum laude, Ehrström magna cum laude, Rosenborg laudatur. Tulos on siten sangen tyydyttävä, vaikka Axel-nero ei, kuten hiukan odotin, suonut laudaturia. Ehrström sitävastoin oli suopea, mikä johtui kirjoittamastani suppeasta tutkiemasta ”lautamiehistöistä ennen ja nyt sekä silmäys juryyn”. Kirjoitin sen ennen tenttejä ja käytin siihen 10 päivää... Eläköön vapaus! ... Voit kuvitella kuin tuo pänttäämien lopulta tympäisi, etenkin kun viimeisinä viikkoina työskentelin 12–15 tuntia vuorokaudessa. Kaikki vei kauemmin kuin olin arvioinut. Oli kuin niinä kohtalokkaina monivaiheisina viikkoina, jolloin työskentelyni oli keskeytyneenä, kaikki tieto olisi pyyhitty pois rääkätyistä aivoista.
Borg ja Hällström antoivat kumpikin vain kaksi cum laudea ja kaksi approbaturia, joten minun tutkintoni todettiin olevan erinomaisen hieno. Seuraavana päivänä tutkintoni jälkeen, jota tietenkin piti juhlistaa pienillä pirskeillä, matkustin tänne valvomaan perunkirjoitusta ja selvittelemään kodin asioita... – Oli niin iloista nähdä omaisia – ja niin surulliset tunteet nousivat rintaan siitä, miten kaikki oli muuttunut – kuinka paljon vainaja olisikaan iloinnut nähdessään, että minun vaivannäköni oli vihdoin päättynyt... Nyt asun täällä isäni huoneissa, jotka on pidetty muuttumattomassa kunnossa, työskentelen hänen suuren pöytänsä ääressä, luen hänen jälkeenjättämiään runoja ja kirjoituksia – ja ajattelen – monia vakavia ajatuksia.
Muutaman päivän päästä täytyy palata Helsinkiin järjestämään omia asioitani ennen kuin lähden käytännön työhön. Sieltä (Helsingistä) kirjoitan enemmän ja kunnolla, kunhan saan sielulleni parin viikon levon ja apua paremmalta minältäni. Silloin myös sinun afääreistäsi. Kiitän sinua sydämestäni jo nyt kirjeestä?. tammikuuta ja viimeisimmästä afäärejä koskevasta kirjoituksestasi, jonka sain juuri kun vedin turkkia ylle hankkiutuakseni matkaan... Toivon ettet enää sure pitkää hiljaisuuttani, minusta oli tulossa oikea kotilo kuoressaan – ja muste on täysin mykkää.
Hyvästi! sinun uskollisin ystäväsi
Leo M
Torsten ja perheväkeni lähettävät sinulle sydämelliset terveiset
Original (transkription)
|1|
FhamnFredrikshamn den 27 Febr.Februari 64.
Käraste vän!
Ändtligen ha de successiva envigen med
den juridiska lärdomens koryfeer blifvit genomkämpade;
slutdrabbningen levererades förliden tisdag d. 23 kl. 4–6 e. m.eftermiddag, –
och jag utgick från striden med seger. Vitsorden voro: af
Palmén och Lstrand cum laude, Ehrström magna c.cum laude,
Rborg laudatur. Resultatet är således ganska tillfredsställande
oaktadt geniet Axel icke, såsom jag smått väntade, rodde ut
med laudatur. I stället var Ehrström generös, hvilket får till-
skrifvas en digertillagt afhandling ”Om nämnder förr och nu, jemte en blick
på juryn” – som jag skref, förutom den muntliga tentamen och
hvaraf jag uppehölls i 10 dagar. ... Vive la liberté! – Du
kan nog tänka dig huru detta pluggande slutligen äcklade! I-
synnerhet de sista veckorna då jag arbetade 12 à 15 timmar i
dygnet. Allt räckte längre än jag beräknat. Det var, emedan
de ödesdigra veckor, under hvilka mina arbeten voro afbrutna,
liksom bortsopat allt vetande ur den marterade hjernan.
– Såväl Borg som Hällfors erhöllo blott två c.cum laude och två appro-
batur, hvarföre min examen förklarades vara en utmärkt grann.
– Dagen efter min examen, som naturligtvis måste krympas med en
liten blusett, – afreste jag hit, för att öfvervara bouppteckningen
och utreda hemmets affärer ... Så gladt det var att återse
de mina – så sorgligt känslor bestormade dock bröstet vid tanken
på huru allt här är förändradt – huru mycket den hädangångne
skulle gladt sig åt att se mina mödor slutade ...... Nu bor jag
här i min Faders rum som äro bibehållna i oförändradt skick,
|2|
arbetar vid hans stora bord, läser hans efterlemnade dikter och
betraktelser – och tänker – många allvarsamma tankar. –
Om några dagar måste jag återvända till HforsHelsingfors, för att ordna mina
egna angelägenheter innan jag beger mig ut på praktik. Derifrån (HforsHelsingfors)
skrifver jag mera och det med besked, enär jag kommer att egna
par veckor åt själshvila och upphjelpande af det bättre jag’et.
Då äfven om dina affärer. Jag tackar dig dock nu redan hjertligen
för ditt bref af ? Jan.Januari och din sista affärsskrifvelse som jag
erhöll just då jag pelsade på mig för afresan. Jag hoppas ock att
du numera icke är lessen öfver min långa tystnad: jag var blifven
en fullkomlig snäcka i sitt skal – och svärtan är komplett stum.
Au revoir! din trognaste vän
Leo M
Torsten och de mina skicka dig hjertliga helsningar.
FhamnFredrikshamn den 27 Febr.Februari 64.
Käraste vän!
Ändtligen ha de successiva envigen med den juridiska lärdomens koryfeer blifvit genomkämpade; slutdrabbningen levererades förliden tisdag d. 23 kl. 4–6 e. m.eftermiddag, – och jag utgick från striden med seger. Vitsorden voro: af Palmén och Lstrand cum laude, Ehrström magna c.cum laude, Rborg laudatur. Resultatet är således ganska tillfredsställande oaktadt geniet Axel icke, såsom jag smått väntade, rodde ut med laudatur. I stället var Ehrström generös, hvilket får tillskrifvas en diger afhandling ”Om nämnder förr och nu, jemte en blick på juryn” – som jag skref, förutom den muntliga tentamen och hvaraf jag uppehölls i 10 dagar. ... Vive la liberté!
fr. Leve friheten! – Du kan nog tänka dig huru detta pluggande slutligen äcklade! Isynnerhet de sista veckorna då jag arbetade 12 à 15 timmar i dygnet. Allt räckte längre än jag beräknat. Det var, emedan de ödesdigra veckor, under hvilka mina arbeten voro afbrutna, liksom bortsopat allt vetande ur den marterade hjernan.
– Såväl Borg som Hällfors erhöllo blott två c.cum laude och två approbatur, hvarföre min examen förklarades vara en utmärkt grann.
– Dagen efter min examen, som naturligtvis måste krympas med en liten blusett, – afreste jag hit, för att öfvervara bouppteckningen och utreda hemmets affärer ... Så gladt det var att återse de mina – så sorgligt känslor bestormade dock bröstet vid tanken på huru allt här är förändradt – huru mycket den hädangångne skulle gladt sig åt att se mina mödor slutade ...... Nu bor jag här i min Faders rum som äro bibehållna i oförändradt skick,|2| arbetar vid hans stora bord, läser hans efterlemnade dikter och betraktelser – och tänker – många allvarsamma tankar. – Om några dagar måste jag återvända till HforsHelsingfors, för att ordna mina egna angelägenheter innan jag beger mig ut på praktik. Derifrån (HforsHelsingfors) skrifver jag mera och det med besked, enär jag kommer att egna par veckor åt själshvila och upphjelpande af det bättre jag’et. Då äfven om dina affärer. Jag tackar dig dock nu redan hjertligen för ditt bref af? Jan.Januari och din sista affärsskrifvelse som jag erhöll just då jag pelsade på mig för afresan. Jag hoppas ock att du numera icke är lessen öfver min långa tystnad: jag var blifven en fullkomlig snäcka i sitt skal – och svärtan är komplett stum.
Au revoir!
fr. På återseende! din trognaste vän
Leo M
Torsten och de mina skicka dig hjertliga helsningar.