14.12.1865 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Pariisi 14. joulukuuta 1865
Kelpo ystäväni!
Luulen, että siitä lähtien kun ystävyytemme solmittiin, ei ole kulunut näin pitkää aikaa ilman suoraa viestittelyä. Sanoin suoraa, sillä epäsuorasti olen – ystävämme Ågrenin kautta – muutamia päiviä sitten sentään saanut tiedon, että sinun Mariasi on onnellisesti synnyttänyt tyttären. Ja tartuin nyt kynään onnitellakseni sinua sydämellisesti tästä tapahtumasta. Toivottavasti nuori äiti on selvinnyt – ja selviää edelleen – mahdollisimman vähillä vaivoilla ja voi täysin iloiten omistautua pienen taimen hoitamiseen ja nauttia sen varttumisesta! Terveiset kiltille puolisollesi sinun ja hänen vanhalta ystävältä – ja kerro, että ystävä täällä kaukana hartaasti ottaa osaa tähän teidän perhe-elämänne merkittävään uuteen vaiheeseen.
Olisin varmastikin jo aiemmin kirjoittanut sinulle matkastani, ellen olisi jäänyt odottamaan edellämainittua tietoa, jonka luulin sinun lähettävän minulle heti, poste restanteen. Älä siis pane pahaksesi minun pitkää hiljaisuuttani.
Ja nyt haluan kirjoittaa lähinnä afääreistä. Eilen sain nimittäin vihdoin? C. Forsellesilta selvityksen hänen hoitamistaan tuloistasi ja menoistasi. Siitä käy ilmi, että jos kaikki omat asiani ovat selvillä 1. tammikuuta mennessä, niin käytettävissä olevia varoja jää niin vähän, että sinulle luvattu 4 000 markkaa ei onnistu. Jotta kuitenkin seisoisin sanojeni takana, lähetän sinulle tässä hyväksymäni avoimen vekselin. Sinä asetat sen 4 000 markalle, merkitset päivämääräksi 8. tai 10. päivä (jotta se näyttäisi tänne lähetetyltä) ja diskonttaat sen missä haluat, valtionpankissa tai Yhdyspankissa – mieluiten siellä. mistä saat rahat heti kun tarvitset. Aika 6 kuukautta päivämäärästä. Heti kun saat rahat, asetat Petitille velkakirjan tuosta summasta – meidän keskenämme sopimin ehdoin – ja niin on asia selvä – sillä minä tietenkin olen se, joka lunastaa vekselin, oli puhdasta sattumaa, että löysin salkustani vekselilomakkeen. Pidän selvänä, että rahoja ei evätä, koska minulla ei ole pankeissa muuta kiinni kuin luottotilini Yhdyspankissa. Jos Petit olisi kuitenkin antanut sinulle jotain ennakkoa tätä summasta, niin sinun pitää palauttaa se vekselin diskonttaamisen jälkeen. Koko asia olisi voitu hoitaa paljon aiemminkin, jos Petit vain olisi lähettänyt minulle selvityksensä.
Mutta en voi olla tässä koskettelematta erästä herkkää ja vakavaa asiaa. Olen kahdelta eri taholta saanut kirjeen, että Törngrenin raha-asiat olivat romahduksen partaalla ja että hän oleskelee niiden vuoksi kaiken aikaa Pietarissa. Tällaisia huhuja synntyy helposti ilman aihettakin, mutta tämä asia on vaivannut minua. Odotan erittäin kiinnostuneena varmempia ja toivottavasti rauhoittavampia tietoja. Voit uskoa, että levottomuuteni koskee häntä itseään, ei minua – sitäkin enemmän koska minulla ei ole mitään pelättävää, minun vaatimuksellani on takeet Nokian ensimmäisessä kiinnityksessä. Mutta olen hieman huolissani myös sinun vuoksesi. Sillä käsittääkseni sinun liikeasiasi perustuvat suurelta osin luottoon Atelta ja siloin hänen kaatumisensa aiheuttaisi vaikeuksia myös sinulle. – Toivon kuitenkin että Atten hyvä pää ja suuret voimavarat yhdessä Suomen pankin intressin kanssa tälläkin kertaa selvittävät hänet pinteestä. Mutta jos onnettomuus tapahtuisi, niin silloin sinä minun käsittääkseni tarvitset neuvoja voidaksesi ilman keskeytystä jatkaa ja kehittää omaa elinkeinoasi. Minulle olisi mieluista sellaisessa tapauksessa ryhtyä sinun rahoittajaksesi tai yhtiökumppaniksesi. Jos siis voisit nyt lähettää minulle jonkinlaisen selostuksen sinun tilanteestasi, niin voisin arvioida, miten minä voisin siihen vastata. – Koko tämä järkeily ja tämä kehotus perustuu oletuksiin; jos ne ovat vääriä, niin edellisetkin raukeavat itsestäänselvästi. Sinun ei siis pidä myöskään ottaa tätä minään tarpeettomana asioihin puuttumisena.
Matkustimme Pietarin, Berliinin, Dresdenin, Frankfut am Mainin sekä Kölnin kautta ja saavuimme tänne 15. marraskuuta. Oltuamme viikon ajan hotel de Belgiquessa, jossa Torsten asuu, muutimme Boulevard St. Michel 18:aan, jossa eräästä kalustetusta hotellista löysin pari mukavaa huonetta, ”ensiluokkaisia”, parveke bulevardille päin. Se ulottuu halki latinalaiskorttein, jonka lähellä minun täytyy asua, jotta ehtisin luennoille ja muualle. Aika on tarkoin varattua. Minulla samoin kuin pikku rouvallani on joka päivä luentoja – ja niiden välissä täytyy lukea, tai sitten lähteä ulos katsomaan nähtävyyksiä ynnä muuta. Minun on täytynyt kirjoittaa niin monta yksityiskohtaista kuvausta täältä, että sallinet, jos nyt kerron vain tärkeimmän. Ja se on, että minun Alexandrani on ollut terveempi ja iloisempi kuin uskalsin toivoakaan... ja meillä on ollut erinomaisen viihtyisää, etenkin kotona – ja me olemme onnellisimpia ihmisiä maan päällä.
Paschan oli täällä saapuessani, mutta hän viipyi vain pari päivää. Hän on pystyttänyt oman huushollinsa Geneveen ja viihtyy siellä hyvin. Montgomeryt ovat nyt siellä, mutta tulevat jonain päivänä tänne. Torsten ja Mili matkustavat kotimaahan 26. päivä tätä kuuta. Torsten on flaneerannut koko ajan ja vaikuttaa olevan sangen tottunut. Mili on työskennellyt ahkerasi ja edistynyt laulamisessaan hämmästyttävästi. Masset (opetttaja) sanoi minulle, että jos hän voisi pitää Milin vielä muutaman kuukauden, hän tekisi tästä todellisen taiteilijan. – Alexandra ja Mili lähettävät teille terveisiä ja onnitteluja.
Ja minä lopetan toivottamalla teille hyvää joulua! Kirjoita pian ja laajasti vanhalle ystävällesi
L. Mechelinille
P.S. Lundstenilta ei riviäkään. Minä kirjoitan hänelle tänään. Vekseliin sinun pitää tietenkin, kun kirjoitat nimesi, kirjoittaa ”Maksetaan Helsingissä”, ei Pariisissa sekä ”valuuttaa ilman tiedoksiantoa”.
Original (transkription)
|1|
Paris den 14. Dec.December 1865.
Min heders vän!
Alltsedan vårt vänskapsband
knöts, har tror jag aldrig en så lång
tid som nu förflutit utan några
direkta meddelanden. Jag säger
direkta, ty indirekte – genom vännen
Ågren – har jag ändå för några
dagar sedan erhållit underrättelsen
om din Marias lyckliga nedkomst
med en dotter. Och det är för att
få hjertligen gratulera dig till denna
tilldragelse som jag nu fattat pennan.
Måtte den unga modren ha behöft
– och fortfarande behöfva utstå så
litet lidande som möjligt – utan
kunna med odelad glädje egna sig
åt den lilla plantans vård och fägna
|2|
sig åt dess förkofran! Helsa din
snälla maka hjertligen från din och
hennes gamla vän – och säg henne att
han, här fjerran, innerligen deltager
i denna betydelsefulla utveckling af ert
familjelif.
Jag skulle säkerligen redan förr ha
tillskrifvit dig om min resa, derest jag
ej väntat på ofvanberörda underrättelse,
hvilken jag trodde att du genast skulle
meddela mig hit, poste restante. Du
bör derföre ej illa upptaga min långa
tystnad.
Och nu vill jag främst skrifva om
affärer. I förrgår erhöll jag nemligen
sent omsider af C. Forselles en redogörelse
öfver de af honom ombesörjda inkasseringar
och utbetalningar, af hvilken framgår, att,
om mina egna förhållanden skola bli alldeles
klara till den 1 Jan.Januari, af disponibla medel
så föga återstår, att de åt dig utlofvade
|3|
4 000 mark ej kunna utgå. För att emel-
lertid ändå stå vid mitt ord, sänder
jag dig här en oifylld vexel med
min accept. Du ställer den på 4 000
mark, daterar den för t. ex. den 8 à
10 dennes,
(för att den må synas ha varit hitsänd)tillagt
och diskonterar den hvar du
vill i Statsbanken eller Föreningsbanken,
– helst der du genast får pengar, när
du behöfver. Tiden 6 månader à dato.
Såsnart du erhållit pengarna, tillställer
du Petiten behörig skuldsedel å summa
– på de oss emellan aftalde vilkor –
– och så är affären klar, – ty det är na-
turligtvis jag som inlöser vexeln. Det var
en ren tillfällighet att jag fann i min
portfölj en vexelblankett. Och att pengar
derpå ej skola vägras tager jag för afgjordt,
ty jag häftar ej till bankerna för något
annat än mitt kreditiv i Föreningsbanken.
Skulle Petit emellertid ha tillställt dig
något förskott å summan, torde du
|4|
återböra detsamma, efter vexelns diskontering.
Hela denna sak skulle nu kunnat
fås klar vida förr, blott Petit tidigare
sändt mig sin redogörelse.
Jag kan ej underlåta att vidröra en
allvarsam och ömtålig sak. Från två
skilda håll har man tillskrifvit mig
att Törngrens affärer vore på branten
af sin undergång, samt att han fortfarande
uppehåller sig i PburgSankt Petersburg, för deras skuld.
Ehuru sådana rykten lätt, äfven utan grund,
komma i omlopp, har denna notis dock
bedröfvat mig. Och jag emotser med högsta
intresse säkrare och om möjligt lugnande
notiser. Att det är påstruket honom sjelf, icke
mig, som min oro gällt, kan du tro, – så
mycket mer som jag ej kan ha något
att befara, enär min fordran är garanterad
genom första inteckning i Nokia. Men
äfven för din skuld är jag litet orolig. Ty
jag förställer mig att dina affärer till en
större del basera sig på kredit hos Atte,
|5|
och då skulle hans fall ovilkorligen för-
orsaka dig svårigheter. – Jag hoppas väl
med säkerhet att Attes goda hufvud och stora
ressurser skola, i förening med finska
bankens intresse, äfven denna gång hjelpa
honom ur knipan. Men om olyckan
inträffade, skulle du, så tänker jag mig,
behöfva handräckning, för att kunna utan
afbrott drifva och utveckla din industri.
Det vore för mig kärt att kunna i sådant
fall bli din förlagsman eller bolagsmantillagt. Om du nu
ville meddela mig en aperçu öfver
din ställning, så blefve det mig möjligt
att bedömma huruvida kunna mot-
svarar vilja hos mig. – Hela detta
räsonnemang, och denna uppmaning, utgå
från förmodanden; äro dessa falska, för-
falla de förra af sig sjelfva. Du bör så-
ledes ej heller upptaga detta såsom någon
onödig indiskretion.
Öfver PburgSankt Petersburg, Berlin, Dresden, Frankfurt
a/M.am Main och Cöln anlände vi den 15. November
hit. Efter en veckas vistande på hôtel
de Belgique, der Torsten logerar, flyttade
vi till Boulevard St Michel, 18, – der
jag i ett ”hotel meublé” fann ett par stora
trefliga rum ”au premier”, med balkong
åt bulevarden. Denna strycker genom quartier
Latin, i hvars grannskap jag behöfver bo,
för att hinna på föreläsningar m. m. Tiden
är strängt upptagen. Alla dagar ha såväl
min lilla fru som jag lektioner – och
deremellan behöfver man läsa, eller ock
bege sig ut att bese märkvärdigheter etc.et cetera
Jag har måstat meddela så många
detaljerade skildringar härifrån, att
du torde finna det ursäktligt om jag
nu blott framhåller det förnämsta.
Och detta är ändå det: att min Alexandra
varit mycket friskare och gladare än jag
vågade hoppas, – att vi ha det utmärkt
trefligt, isynnerhet hemma, – att vi äro
|7|
bland de lyckligaste menniskor på jord-
klotet. –
Paschan var här på besök vid
min ankomst, men dröjde blott två
dagar. Han har etablerat eget hushåll
i Génève och trifves der bra. Mont-
gomerys äro f. n.för närvarande der, men skola endera
dagen anlända hit. Torsten och Mili
afresa till hemlandet d. 26 dennes. Den
förre har flanerat hela tiden och tyckes
vara ganska husvarm, – den senare har
arbetat flitigt och gjort förvånande fram-
steg i sin sång. Masset (läraren)tillagt sade mig, att
om han finge behålla henne ännu några
månader, så skulle han göra henne till
en verklig artist. – Alexandra och
Mili sända Eder helsningar och lyck-
önskningar.
Och jag slutar med att önska Eder en
glad jul! – Skrif rätt snart och
utförligt till din gamle vän
L Mechelin.
|8|
P. S.Post Scriptum Från Lundsten ej en rad. Jag skall
i dag skrifva honom till. – På vexeln
bör du naturligtvis, der du skrifver mitt
namn, teckna: betalbar i HforsHelsingfors, ej Paris
samt ”Valuta i räkning utan advis”.
Paris den 14. Dec.December 1865.
Min heders vän!
Alltsedan vårt vänskapsband knöts, har tror jag aldrig en så lång tid som nu förflutit utan några direkta meddelanden. Jag säger direkta, ty indirekte – genom vännen Ågren – har jag ändå för några dagar sedan erhållit underrättelsen om din Marias lyckliga nedkomst med en dotter. Och det är för att få hjertligen gratulera dig till denna tilldragelse som jag nu fattat pennan. Måtte den unga modren ha behöft – och fortfarande behöfva utstå så litet lidande som möjligt – utan kunna med odelad glädje egna sig åt den lilla plantans vård och fägna|2| sig åt dess förkofran! Helsa din snälla maka hjertligen från din och hennes gamla vän – och säg henne att han, här fjerran, innerligen deltager i denna betydelsefulla utveckling af ert familjelif.
Jag skulle säkerligen redan förr ha tillskrifvit dig om min resa, derest jag ej väntat på ofvanberörda underrättelse, hvilken jag trodde att du genast skulle meddela mig hit, poste restante. Du bör derföre ej illa upptaga min långa tystnad.
Och nu vill jag främst skrifva om affärer. I förrgår erhöll jag nemligen sent omsider af C. Forselles en redogörelse öfver de af honom ombesörjda inkasseringar och utbetalningar, af hvilken framgår, att, om mina egna förhållanden skola bli alldeles klara till den 1 Jan.Januari, af disponibla medel så föga återstår, att de åt dig utlofvade|3| 4 000 mark ej kunna utgå. För att emellertid ändå stå vid mitt ord, sänder jag dig här en oifylld vexel med min accept. Du ställer den på 4 000 mark, daterar den för t. ex. den 8 à 10 dennes, (för att den må synas ha varit hitsänd) och diskonterar den hvar du vill i Statsbanken eller Föreningsbanken, – helst der du genast får pengar, när du behöfver. Tiden 6 månader à dato. Såsnart du erhållit pengarna, tillställer du Petiten behörig skuldsedel å summa – på de oss emellan aftalde vilkor – – och så är affären klar, – ty det är naturligtvis jag som inlöser vexeln. Det var en ren tillfällighet att jag fann i min portfölj en vexelblankett. Och att pengar derpå ej skola vägras tager jag för afgjordt, ty jag häftar ej till bankerna för något annat än mitt kreditiv i Föreningsbanken. Skulle Petit emellertid ha tillställt dig något förskott å summan, torde du|4| återböra detsamma, efter vexelns diskontering. Hela denna sak skulle nu kunnat fås klar vida förr, blott Petit tidigare sändt mig sin redogörelse.
Jag kan ej underlåta att vidröra en allvarsam och ömtålig sak. Från två skilda håll har man tillskrifvit mig att Törngrens affärer vore på branten af sin undergång, samt att han fortfarande uppehåller sig i PburgSankt Petersburg, för deras skuld. Ehuru sådana rykten lätt, äfven utan grund, komma i omlopp, har denna notis dock bedröfvat mig. Och jag emotser med högsta intresse säkrare och om möjligt lugnande notiser. Att det är honom sjelf, icke mig, som min oro gällt, kan du tro, – så mycket mer som jag ej kan ha något att befara, enär min fordran är garanterad genom första inteckning i Nokia. Men äfven för din skuld är jag litet orolig. Ty jag förställer mig att dina affärer till en större del basera sig på kredit hos Atte,|5| och då skulle hans fall ovilkorligen förorsaka dig svårigheter. – Jag hoppas väl med säkerhet att Attes goda hufvud och stora ressurser skola, i förening med finska bankens intresse, äfven denna gång hjelpa honom ur knipan. Men om olyckan inträffade, skulle du, så tänker jag mig, behöfva handräckning, för att kunna utan afbrott drifva och utveckla din industri. Det vore för mig kärt att kunna i sådant fall bli din förlagsman eller bolagsman. Om du nu ville meddela mig en aperçu
fr. uppskattning öfver din ställning, så blefve det mig möjligt att bedömma huruvida kunna motsvarar vilja hos mig. – Hela detta räsonnemang, och denna uppmaning, utgå från förmodanden; äro dessa falska, förfalla de förra af sig sjelfva. Du bör således ej heller upptaga detta såsom någon onödig indiskretion.
|6|Öfver PburgSankt Petersburg, Berlin, Dresden, Frankfurt a/M.am Main och Cöln anlände vi den 15. November hit. Efter en veckas vistande på hôtel de Belgique, der Torsten logerar, flyttade vi till Boulevard St Michel, 18, – der jag i ett ”hotel meublé” fann ett par stora trefliga rum ”au premier”, med balkong åt bulevarden. Denna strycker genom quartier Latin, i hvars grannskap jag behöfver bo, för att hinna på föreläsningar m. m. Tiden är strängt upptagen. Alla dagar ha såväl min lilla fru som jag lektioner – och deremellan behöfver man läsa, eller ock bege sig ut att bese märkvärdigheter etc.et cetera Jag har måstat meddela så många detaljerade skildringar härifrån, att du torde finna det ursäktligt om jag nu blott framhåller det förnämsta. Och detta är ändå det: att min Alexandra varit mycket friskare och gladare än jag vågade hoppas, – att vi ha det utmärkt trefligt, isynnerhet hemma, – att vi äro|7| bland de lyckligaste menniskor på jordklotet. –
Paschan var här på besök vid min ankomst, men dröjde blott två dagar. Han har etablerat eget hushåll i Génève och trifves der bra. Montgomerys äro f. n.för närvarande der, men skola endera dagen anlända hit. Torsten och Mili afresa till hemlandet d. 26 dennes. Den förre har flanerat hela tiden och tyckes vara ganska husvarm, – den senare har arbetat flitigt och gjort förvånande framsteg i sin sång. Masset (läraren) sade mig, att om han finge behålla henne ännu några månader, så skulle han göra henne till en verklig artist. – Alexandra och Mili sända Eder helsningar och lyckönskningar.
Och jag slutar med att önska Eder en glad jul! – Skrif rätt snart och utförligt till din gamle vän
L Mechelin.
P. S.Post Scriptum Från Lundsten ej en rad. Jag skall i dag skrifva honom till. – På vexeln bör du naturligtvis, der du skrifver mitt namn, teckna: betalbar i HforsHelsingfors, ej Paris samt ”Valuta i räkning utan advis”.