1859 I skogen
Finsk text
Metsässä
Enpä tuota aavistanut,
aavistanut, unta nähnyt,
astuessa synkkään metsään,
puiden varjoon vihertävään,
että saisin kummaa nähdä,
kokeakin oudonlaista.
Eipä silmä arvannutkaan,
katse konsa keksiskellyt,
kun se pitkin metsää kulki,
näki linnut, näki kukat,
että voisi moisen linnun,
taikka kukan kohdatakin.
Eipä sydän uskonutkaan,
voinut laisin ennustella,
kun se sykki rinnassani,
löi vain hiljaa paidan alla,
että kohta myrskyn tullen
löisi se kuin aallot rantaan.
Mutta kun jo poika raasu
palaelin siimeksestä
suudelmien suitsimana,
tiesin, kuinka oli käynyt,
mitä oli silmä nähnyt,
mikä rinnan rauhan vienyt!
Original (transkription)
|1|
I skogen.
Icke kunde jag det ana,
Icke ana, icke drömma,
Der jag gick i dunkla skogen,
Uti gröna trädens skugga,
Att det så sig skulle hända,
Så förunderligt instunda.
Icke visste ju mitt öga,
Icke tänkte mina blickar,
Der de spanade kring skogen,
Sågo fåglar, sågo blommor,
Att en sådan fågel varsna,
Plötsligt sådan blomma skåda.
Icke trodde väl mitt hjerta,
Icke kunde det förmoda,
Der det klappade i barmen,
Slog så lugnt innstruketunder tröjan,
Att ren snart det skulle häfvas
Vildt som hafvets våg mot stranden.
Ack, men när jag återvände,
Stackars gosse ifrån skogen,
Slet mig lös från flickans kyssar,
Nog jag visste hvad som händt mtillagtsstruketig
Hvad mitt öga plötsligt skådat,
Hvart mitt hjertas frid försvunnit!
I skogen.
Icke kunde jag det ana,
|2|Icke ana, icke drömma,
Der jag gick i dunkla skogen,
Uti gröna trädens skugga,
Att det så sig skulle hända,
Så förunderligt instunda.
Icke visste ju mitt öga,
Icke tänkte mina blickar,
Der de spanade kring skogen,
Sågo fåglar, sågo blommor,
Att en sådan fågel varsna,
Plötsligt sådan blomma skåda.
Icke trodde väl mitt hjerta,
Icke kunde det förmoda,
Der det klappade i barmen,
Slog så lugnt inunder tröjan,
Att ren snart det skulle häfvas
Vildt som hafvets våg mot stranden.
Ack, men när jag återvände,
Stackars gosse ifrån skogen,
Slet mig lös från flickans kyssar,
Nog jag visste hvad som händt mig
Hvad mitt öga plötsligt skådat,
Hvart mitt hjertas frid försvunnit!