30.1.1866 Torsten Costiander–LM
Finsk text
|1|
Porvoo, 30. tammikuuta 1866.
Rakas Leo!
Sain juuri ystävältäni Spårelta (majurilta) kirjeen, joka käsittelee – ei enempää eikä vähempää kuin Sinun tulevaisuuttasi! Kyseessä oleva suunnitelma on vakava, mutta tapa jolla se pitäisi toteuttaa herättää epäilyksiä. Minun täytyy kertoa Sinulle hänen kirjeestään, kun kuitenkin täytyy olettaa että ”mustaa valkoisella”, kuten nuori mies kirjoittaa on todenperäisempi kuin millaisina hänen ehdotuksiaan yleensä pidetään. Ja koska pidän häntä hyväntahtoisena ystävänäni, joka esimerkiksi minulle tavallaan avasi pääsyn nykyisin komentamaani pataljoonaan. Hän sanoo olevansa paroni Walléenin valtuuttama ja ehdottaa Sinulle Helsingin pormestarin paikan hakemista, ottaen huomioon että Walléen toivoo sitä, ja että suuri porvareiden puolue|2| on valmis tukemaan Sinua, ja Walléen haluaisi käyttää koko vaikutusvaltansa auttaakseen Sinua saamaan tämän paikan. Jos on keliä, menen huomenna Helsinkiin ja yritän tunnustella tilannetta, tarpeellista varovaisuutta käyttäen, minkä jälkeen kirjoitan Sinulle uudelleen. Sitä odotellessa haluan antaa Sinulle kopion Spåren kirjeestä, jotta voit itse siitä päätellä, onko hän tosissaan.
Kas tässä: Mutta nyt toiseen asiaan, joka oikeastaan ei kuulu tähän, vaan koskee veljeäsi Leoa. Saat paljon enemmän hämmästeltävää asiasta, joka alun perin lähti aivoistani jo vähän yli vuosi sitten ja joka on päätynyt melkein kaikkien huulille. Katsos minä olen suuri ihmistuntija vaikkakin muutoin merkityksetön henkilö; olen jopa maininnut asiasta veljellesi, sekä koko ajan kehitellyt asiaa kaikkien niiden kuullen, joita se kiinnostaa. Mutta tämä näin meidän kesken. Tässä eräänä iltana tulee kuitenkin paroni Walléen luokseni, kun olimme koolla ja kysyy, enkö tietäisi mitään keinoa ehdotuksen ilmoittamiseksi Leolle. Hän oli kuullut suuren osan Helsingin porvaristoa olevan yhtä mieltä siitä, että hänet pitäisi saada kaupungin oikeuspormestariksi. Ja että hän olisi mielissään, jos niin kävisi ja että hän käyttäisi kaiken vaikutusvaltansa saadakseen velipoikasi pormestariksi. Nuori mies, jolla on hänen tietonsa,|3| älynsä jne – nämä suuret kyvyt kohottaisivat paikan arvostusta – ja hänen toimintansa ja taitonsa olisivat juuri kuin luotuja saamaan aikaan suuria asioita täällä, missä kaikki on ollut jonkin aikaa vähän niin ja näin. Ja luultavasti hän tältä paikalta kohoaisi edelleen, ennen kiipeämistään ylös Senaatin arvoasteikossa. Viipurin kaksi toimeliasta pormestaria ovat lahjakkaita esimerkkejä. Olen saanut Walléenilta tehtäväksi saattaa asia veljesi tietoon, enkä katso voivani tehdä sitä paremmalla tavalla kuin Sinun kauttasi. Paroni Walléen pyytää häntä hakemaan virkaa ja sanomaan, että hän käyttää kaiken vaikutusvaltansa, ja että porvaristossa on monia, jotka ovat asian puolesta ja että kaupunkia voitaisiin silloin onnitella. Voilà!
Kopioituani nämä rivit, hymyilin niille huvittuneena, ja yhdyin kaikkiin nuoren miehen mielipiteisiin. Mutta nyt täytyisi saada tietää, sopiiko tämä uranvaihdos Sinulle, ja tapahtuisiko se siinä tapauksessa aiheuttamatta fiaskoa. Ehkä saan Helsingissä selville, mitä hyviä puolia tässä olisi.
...
Sää ei voisi olla huonompi, talvi on samanlainen kuin Pariisissa! Lämpömittari on laskenut vain harvoin joitakin asteita alle nollan ja rekikeli on aivan mahdoton, kokonaisiin viikkoihin sitä ei ole ollut lainkaan. Helsingissä, Hämeenlinnassa ja Porvoossa on lavantautia ja isorokkoa. ...|8| ... ja tahdon lopettaa pyytämällä Sinua kertomaan paljon ystävällisiä terveisiä Alexandralle, samoin kuin kaikille hyville ystävillemme ja maanmiehillemme veljeltäsi
Torstenilta.
Original (transkription)
|1|
Borgå, ce 30 Janvier 66.
Mon cher Leo !
Je viens de recevoir de la part de mon
ami Spåre, le major, une lettre concernant ni
plus ni moins que ton avenir ! Le projet
dont il s’agit est sérieux, mais la voie par
laquelle il me parvient remplit l’âme de doute !
Cependant, comme il faut supposer que ce qu’écrit
le jeune homme, ” noir sur blanc ”, doit être plus vrai
que ne le sont considérés ses propos en général, et
que je le regarde comme un ami nousstruket de bonne
volonté qui m’a, par exemple, ouvert en quelque sorte
le chemin du bataillon que je commande aujourd’hui,
je dois te faire part de sa lettre. Il se dit chargé
par le Bn Walléen de te proposer de solliciter la
place de bourgmestre à Hfors, vu que Walléen le
désire pour sa part et qu’une grande partie de la bourgeoisie
|2|
est disposé en ta faveur, et Walléen voudrait
user de toute son influence pour te faire obtenir
cette place. S’il y a traînage j’irai demain à
Hfors et je tâcherai, avec la prudence nécessaire,
de sonder la situation, après quoi je t’écrirai de
nouveau. – En attendant je veux te donner la
copie de la lettre de Spåre pour que tu puisses
toi-même en tirer ce qu’il peut y avoir de vrai. –
La voilà : - Men nu till en annan sak som egentl. ej hör
hit utan angår Din broder Leo. Du skall så mycket mera
förvåna Dig som det är en sak som ursprungligen utgått från
min hjerna redan för något öfver ett år tillbaka och som fallit
nästan alla på läppen, ser Du jag är en stor menniskokännare
ehuru annars en obetydlig person, jag har till och med nämnt
derom för bror Din, samt beständigt utvecklat saken för alla
i ämnet intresserade. Men det oss emellan. – Emellertid så kommer
Bn Wn till mig här om afton då vi voro i ett sällskap och frågar
om jag ej visste några vägar att meddela förslaget till Leo, emedan
han hört att en stor del af borgerskapet i Hfors vore stämda för
att få honom till Politie Borgmästare i staden och att han vore förtjust
att få saken derhän och skulle använda allt sitt inflytande för
att få Bror Din till Borgmästare. En ung man med hans kunskaper,
|3|
intelligens etc. etc., stora förmögenhet etc. skulle höja plasten och
han med sin drift och förmåga vore just klippt och skuren att ut-
rätta stora ting här der just allt varit en tid på förfall, och tro-
ligen skulle han ifrån denna plats stiga vida förr än han
trappar upp genom graderna i Senaten. Wiborgs 2 driftiga borg-
mästare äro talande exempel. Jag har fått i uppdrag af Wn
att skaffa saken till Din brors kännedom och anser mig ej kunna
göra det på något bättre sätt än genom Dig. Bn Wn ber honom
söka tjensten och säger att allt hans inflytande skall användas
och borgerskapet räknar många som äro för saken och staden
vore att gratuleras. Voilà!
Ayant copié ces lignes j’y sourait avec
plaisir, partageant en tout les opinion de
l’Unge man. Mais il s’agit maintenant de savoir
si ce changement de carrière te convient, à toi,
et dans ce cas, de ne pas faire fiasco. – Peut-être
saurai-je à Hfors ce qu’il y a en ceci de postif.
Dans ma dernière lettre, du 16 Janvier, je l’ai com-
muniqué ce que nous avons, Robert et moi, décidé
et proposé concernant Adu. J’espère que ta ré-
ponse arrivera bientôt et que Robert me fera
bientôt part de ses démarches ultérieures.
Dans la dernière lettre de Mili elle me dit
qu’Alma se porte bien. – À notre arrivée elle
souffrait et avait déjà souffert une huitaine
de jours d’un pénible mal de tête nervuex. –
Mili est déjà en activité avec ses 5 élèves. –
Le voyage de Paris à Hfors à coûté
| à Emmy | 402 francs | 68 ⅔ c |
| à Mili | 425 – | 79. |
La réforme monétaire dont nous avons été à Paris
presque les seuls à ne sentir que les bienfaits, se trouve
dans son application si encombrée d’inconvénients que tout
le monde semble déjà avoir oublié qu’il y a pourtant
un bienfait obtenu. La cause en est cette malheureuse
stipulation des 2 roubl. 50 c. obligatoires, mesure si peu
rationnelle que je ne la crois pas sortie de la tête de notre
chef des finances. Sans aucun doute on a été forcé à
l’accepter. Ceux qui l’ont exigée ont probablement été
|5|
entraînés par des considérations pour les
troupes qui reçoivent leur solde en monnaie
russe et qui, malgré cette stipulation-mêmetillagt, restent toujours en
perte. Le Bn Ry m’a pourtant assuré que ces troupes auront
désormais leur solde en monnaie finnoise, l’état de Fin-
lande avancera le supplément nécessaire et sera dédom-
magé après.
L’obligation de recevoir la monnaie russe rend la
réforme incomplète et la circulation des deux monnaies
différentes produit une confusion générale. La maladresse
et l’ignorance surprenante du public (non seulement des
paysans) ainsi que l’adresse (je n’ose pas dire l’ignorance)
des marchands ont engendré un klåaresvårtyttsystem dont
voici les résultats : 1) les prix des marchands sont en
général ceux de l’année passée traduits al pari de
roubles en Fmark. 2) Chaque vendeur, soit marchand,
artisan, paysan, locateur etc. se dit, ou par adresse :
|6|
profitons de la confusion pour gagner plus
qu’à l’ordinaire, ou par ignorance : sauvons-nous
d’une perte probable en haussant nos prix autant
que possible 3) l’acheteur trop occupé par la question
fatale combien il faut payer en telle monnaie, com-
bien en telle, oublie de marchander. 4) le contrôle
des gens qui font les emplettes pour un ménage
p. ex., ainsi que des receveurs de l’état, obligés
de recevoir 2 r. 50 en monnaie russe de chaque payeur,
devient presqu’impossible. 5) À chaque pas on a des
discussions sans fin et plus ou moins embêtantes,
et les journaux se remplissent d’articles sans fin
pour embrouiller les idées et confondre les faits au lieu
d’éclaircir le public et detillagt simplifier la question dont
il s’agit. – Tout cela produit un ennui général
et enfin une perte réelle et considerable pour la
partie de la population dont les revenus viennent de la
|7|
Russie. – Voilà mes impressions à mon retour
en Finlande, mais pour ne pas me donner trop
de mauvais sang je m’interromps et, malgré le
mécontentement, les plaintes unanimes, je dis de
tout cela n’est que passager, félicitons-nous de
la réforme dont les bienfaits ne tarderont pas de
se faire sentir.
Le temps a été on ne peut plus mauvais, –
un hivertillagt comme à Paris ! Le thermomètre est rarement descendu
quelques dégrés au dessous du zéro et le traînage
est tout à fait homéopatique ; – des semaines en-
tières il n’y en a pas eutillagt du tout. Il y a à Hfors, à Thus
et à Borgå le typhus et la petite vérole – Du reste
on s’en fiche comme du choléra à Paris. – Il y a même
des personnes qui trouvent que la petite vérole n’a
pas assez sévi. Elle n’a pu rien faire avec le grand
Bn Wd. Un autre général de la suite aurait bien voulu
lui gratter un peu la physionomie pour y laisser des marques
|8|
de sa bienveillance – Mais tout cela, ce sont
de méchants propos et je veux finir en te
priant de dire mille choses agréables à Alexandra
ainsi qu’à tous nos bon amis et compatriotes de
la part de ton frère
Torsten.
Borgå den 30 januari 66.
Min käre Leo!
Jag fick just av min vän Spåre, majoren, ett brev som berör inget mer eller mindre än din framtid! Planen i fråga är allvarlig, men sättet den ska verkställas på fyller min själ med tvekan! Emellertid får man anta att det som den unga mannen skriver, ”svart på vitt”, måste ha mera substans än hans förslag i allmänhet, och i och med att jag ser honom som en vän med gott uppsåt, som till exempel på sätt och vis öppnade vägen för bataljonen jag i dag leder, måste jag förmedla hans brev till dig. Han säger sig ha fått i uppdrag av baron Walleen att uppmana dig ansöka platsen som borgmästare i Helsingfors, eftersom Walleen för sin del önskar detta och att en stor del av borgerskapet|2| är positivt inställda till dig, och Walleen vill använda allt sitt inflytande för att du ska få denna plats. Om det är slädföre åker jag i morgon till Helsingfors och jag ska försöka, med nödvändig diskretion, sondera läget, efter vilket jag på nytt skriver till dig. Under tiden vill jag ge dig kopian av Spåres brev så att du själv kan avgöra om där finns något att ta fasta på.
Här är det: Men nu till en annan sak som egentligen inte hör hit utan angår Din bror Leo. Du ska så mycket mera förvåna Dig som det är en sak som ursprungligen utgått från min hjärna redan för något över ett år tillbaka och som fallit nästan alla på läppen, ser Du jag är en stor människokännare fastän annars en obetydlig person, jag har till och med nämnt därom för bror Din, samt beständigt utvecklat saken för alla i ämnet intresserade. Men det oss emellan. Emellertid så kommer baron Walleen till mig här om afton då vi var i ett sällskap och frågar om jag inte visste några vägar att meddela förslaget till Leo, emedan han hört att en stor del av borgerskapet i Helsingfors vore stämda för att få honom till politieborgmästare i staden och att han vore förtjust att få saken därhän och skulle använda allt sitt inflytande för att få Bror Din till borgmästare. En ung man med hans kunskaper,|3| intelligens etc. etc., stora förmögenhet etc. skulle höja platsen och han med sin drift och förmåga vore just klippt och skuren att uträtta stora ting här där just allt varit en tid på förfall, och troligen skulle han ifrån denna plats stiga vida förr än han trappar upp genom graderna i Senaten. Viborgs 2 driftiga borgmästare är talande exempel. Jag har fått i uppdrag av Walleen att skaffa saken till Din brors kännedom och anser mig inte kunna göra det på något bättre sätt än genom Dig. Baron Walleen ber honom söka tjänsten och säger att allt hans inflytande ska användas och borgerskapet räknar många som är för saken och staden vore att gratuleras. Voilà!
Jag kopierade dessa rader med ett leende på läpparna och delar i det hela den Unge mannens uppfattning. Men det gäller nu att få veta om denna kursändring i karriären enligt dig är eftersträvansvärd, och i så fall om den kan åstadkommas utan fiasko. Kanske får jag i Helsingfors reda på vad de goda sidorna i detta skulle vara.
I mitt senaste brev, av den 16 januari, meddelade jag vad vi, Robert och jag, beslutat och föreslagit beträffande Adu. Jag hoppas att ditt svar kommer inom kort och att Robert snart låter mig veta vilka åtgärder det lett till.
|4|I Milis senaste brev säger hon att Alma mår bra. När vi återvände led hon och hade redan i cirka åtta dagar lidit av en svår nervös huvudvärk. Mili är redan i gång med sina fem elever. Resan från Paris till Helsingfors har kostat
Myntreformen, som vi i Paris var nästan de enda att känna fördelarna av, befinner sig i ett tillämpningsskede så fyllt av nackdelar att alla redan verkar ha glömt att det ändå är något gott som uppnåtts. Orsaken är denna olyckliga bestämmelse om obligatoriska 2 rubel och 50 kopek, som är en så irrationell åtgärd att jag inte tror det är vår finanschef som kommit på den. Utan minsta tvekan har man varit tvungen att gå med på den. De som drivit på detta har antagligen varit|5| måna om att ta i beaktande de trupper som får sin sold i ryska pengar och som, trots till och med denna bestämmelse, fortfarande förlorar på detta. Baron Rokassovskij har ändå försäkrat mig att dessa trupper får framöver sin sold i finska pengar, finska staten förskotterar det nödvändiga tillägget och kommer efteråt att ersättas.
Förpliktelsen att acceptera ryska pengar lämnar reformen på hälft och att ha två olika valutor i cirkulation skapar allmän förvirring. Allmänhetens (inte bara böndernas) klumpighet och överraskande okunnighet, liksom handelsmännens skicklighet (jag vågar inte säga okunnighet) har skapat ett klåparsystem som lett till: 1) varupriserna är i allmänhet samma som föregående års priser överförda rakt av från rubel till finska mark. 2) Varje säljare, vare sig handelsman, hantverkare, bonde, uthyrare och dylikt säger sig, antingen av skicklighet:|6| låt oss dra fördel av förvirringen för att vinna mer än vanligt, eller av okunnighet: låt oss rädda oss från en trolig förlust genom att höja våra priser så mycket som möjligt 3) köparen alltför upptagen av den fatala frågan vad priset blir i den ena valutan och vad i den andra glömmer att köpslå. 4) kontrollen av personer som gör inköp för till exempel ett hushåll, liksom av mottagare av lön på stat, förpliktad att ta emot 2 rubel 50 i ryska pengar av varje betalare blir nästan omöjligt. 5) För varje steg förs oändliga och mer eller mindre irriterande diskussioner, och tidningarna fylls av oändliga artiklar som trasslar till tankarna och förvirrar fakta i stället för att upplysa allmänheten och förenkla saken i fråga. Allt detta orsakar en allmän irritation och slutligen en verklig och ansenlig förlust för den del av befolkningen som får sin inkomst från|7| Ryssland. Det var mina intryck vid återkomsten till Finland, men för att inte väcka alltför mycket ont blod avbryter jag mig och, trots missnöjet, de enhälliga klagomålen, säger jag att allt detta bara är en fas, låt oss gratulera oss till reformen, vars fördelar kommer att märkas inom kort.
Vädret har inte kunnat vara sämre, en vinter som i Paris! Termometern har sällan sjunkit under noll och slädföret är fullständigt homeopatiskt; vissa veckor har vi inte alls haft slädföre. I Helsingfors, Tavastehus och Borgå förekommer tyfus och smittkoppor. För övrigt bryr man sig inte, liksom med koleran i Paris. Det finns till och med personer som anser att smittkopporna inte har härjat tillräckligt. De har inte rått på den store baron Willebrand. En annan general i sviten skulle gärna ha skrapat lite på ansiktet för att lämna tecken|8| på sin välvilja. Men allt detta är elakt tal och jag vill sluta med att be om att få sända tusen hälsningar till Alexandra, liksom till alla våra goda vänner och landsmän från din bror
Torsten.