6.8.1865 Ernst Linder–LM
Finsk text
Zürich 6. elokuuta 1865
Kelpo veli!
Sydämelliset kiitokset Nassaun terveyslähteelle osoittamastasi kirjeestä 25. heinäkuuta, sain sen täällä toissapäivänä. Havaitsin siitä surukseni, että menee vielä aikaa ennen kuin voin panna sähköisen kipinän liikkeelle kuljettamaan sinulle kaikkein sydämellisimmät onnitteluni. Pidän selvänä, että lykkääminen oli paikallaan, koska siihen oli syynsä. Älä anna sen kuitenkaan muodostua liian pitkäksi, sillä kihlausajan ja avioliitossa olon onnellisuus suhtautuu toisiinsa kuin 0:∞, matemaattista kaavaa käyttääkseni. Surullista on sekin, että toiveet nähdä sinua pian vähenevät. Toivoin nimitttäin, että olisit matkustanut jo elo–syyskuussa ja olisit ollut täällä ehkä jo ensi kuun lopussa, jolloin ilman muuta olisimme tavanneet. Minkäs mahtaa.
Tulimme jo muutama päivä sitten Tellin ja Winkelriedin maahan. Ymmärrät hyvin, että nautin sanomattomasti olostani täällä.Kaikki täällä on omiaan virkistämään mieltä ja auttaa unohtamaan, kuinka kaukana ihanteellisista meidän maamme olot ovatkaan. Luonto on ihana, ilma puhdasta ja raikasta, mikään ei vaivaa terveyttä eikä mikään häiritse tunnelmaa kun katselee tätä luomisen mestariteosta, jota meidän tuomiopäiväntorvemme mielellään kutsuvat puutteelliseksi ja vääräksi. Täällä seisoo järven rannalla ja näkee edessään peilikirkkaan asuurinsinisen järven, josta kohoavat vihreät, pienten puutarhojen ympäröimien talojen peittämät ja siten viljellyt vuoret, jotka kiinnittävät tarkkailijan katseen ja kohoavat lopulta sen yläpuolelle päättyäkseen Alppien lumipeitteisiin huippuihin, kaukaisiin majestettisiin kruunuihin. Kun tätä näkymää katsellessaan tietää samalla olevansa maassa, jossa mikään pakko ei rajoita ihmisten toimintaa ja jossa ihmiset jo vuosisatoja ovat osanneet suojella oikeuksiaan kaikkia rajoituspyrkimyksiä vastaan, niin se kohottaa tunteen ja saa sydämen hakkaamaan ilosta, vaikka samalla onkin vaikea välttää alakuloista huokausta, jonka ajatus jäisestä kotimaasta ja sen tietämättömyyteen ja köyhyyteen vajonneista ihmisistä väistämättä saa ilmoille. Mutta vaikkei meillä olekaan Sveitsin luontoa, voimme kuitenkin pyrkiä saavuttamaan Sveitsin yhteiskunnalliset olosuhteet, ja sitten kun meillä on ne, niin meidän kansammekin muotoutuu sellaiseksi, että luonto ja kaikki meidän maassamme herättää vähemmän surua. Eletään kuitenkin toivossa!
Tulimme tänne Frankfurtin kautta ja Heidelbergin, jossa näimme linnan, Saksan komeimman raunion ihanan luonnon ympäröimänä, sekä Stuttgartin ja Friedrichshafenin kautta. Sitten ylitimme Boden -järven ja tulimme Appenzellerin maahan, jossa turistivirtoja on vähiten ja jossa kaikki on siten yhä yksinkertaisessa kauneudessaan. Oltuamme muutaman päivän Itä-Sveitsissä tulimme vihdoin tänne ja nyt aiomme parin päivän päästä lähteä Bernin Ylämaahan ja siitä edelleen. Kaikkiaan olemme vielä vähän yli kaksi viikkoa Sveitsissä, sitten menemme kuukaudeksi Biarritziin, sinne posti osoitteeseen Poste Restante. Minne talveksi suuntaamme, sitä ei ole vielä varmasti päätetty mutta yhä enemmän vahvistuu aikeeni, että asetun jonnekin valaliiton maaperälle.
Täällä on useita suomalaisia opiskelemassa täkäläisessä polyteknisessä instituutissa. Joukossa myös entusiastin nuorin veli, jonka kanssa aiomme jonain päivänä tehdä retken läheiselle Uetlienin vuorenhuipulle. Frankfurtissa tavattiin myös Becker, joka nyt on Sveitsissä. Oli suru-uutinen, että Filip v. Schantz on jättänyt tämän maallisen elämän. Niin on murhanenkeli taas ollut liikkeellä. Sanomalehtiä en ole saanut. Tietoni kotimaasta ovat siten edelleen erittäin niukat. Täällä sain nähdäkseni muutaman Dagbladin numeron ja luin muun muassa sketsin pohjanahanhajuisesta kapteeni Sursillistä.
Aika rietäää. En ehdi raapustella enempää.
Terveiset kaikille ystäville ja sano morsiamellesi lämpimät terveiset Marialtani sekä minulta
uskolliselta ystävältäsi
Ernst Linderiltä
Original (transkription)
|1|
Zürich den 6 Aug.Augusti 1865.
Heders Broder!
En hjertlig tack för ditt till
helsokällan i Nassausvårtytt adresserade
bref af den 25 Juli, hvilket jag
här i förrgår emottog. Jag ser deru-
taf med ledsnad att det ännu
dröjer en tid, innan jag kan låta
den elektriska gnistan komma i
rörelse för att till dig öfverföra
den hjertligaste af gratulationer.
Att uppskofvet varit motiveradt,
eftersom den som tyckte dertill, tager
jag för afgjordt. Låt det dock icke
räcka alltför länge, ty sällheten
uti förlofvadt och gift tillstånd
förhåller sig, såsom jag kanske redan
sagt dig, som 0:∞ för att begagna
en matematisk formel. Ledsamt
är äfven att hoppet att snart få
se dig förminskas. Jag hoppades
nemligen att du under Aug.Augusti och
Sept.September skulle resa och kanske
på slutet af nästa månad fin-
nas här, då ett sammanträffan-
de, skulle varit sjelffallet. Que
faire!
Vi hafva sedan några dagar
anländt till Tells och Winkel-
rieds land. Att jag njuter obe-
|2|
skrifligt af vistelsen härstädes kan du
väl lätteligen inse. Allt är här egnadt
att lifva sinnet och att bringa en att
glömma huru långt ifrån idealet våra
egna förhållanden befinner sig. Naturen
är herrlig, luften frisk och ren, intet
nedstämmer helsan och intet stör njut-
ningen af beskådandet af detta prakt-
stycke af denna skapelse, hvilken vå-
ra svafvelpredikanter så gerna påstå
vara förfelad och förfuskad. Man
står här på en strandtillagt den landstruket der man framför
sig ser en spegelblank azurblå sjö,
från hvilka grönklädda berg, betäckta
af små hus omgifna af trädgårdar
och såsom sådana odlade fält, resa
sig och fästa på sig betraktarens blick
som slutligen höjer sig öfver dem för
att stadna vid hög Alpernas snö-
toppar, som majestätiskt trona
i fjerran. Då man vid beskådan-
det af detta sceneri tillika har
medvetandet att man befinner sig i
ett land der intet tvång fjettrar
tankens verksamhet, der menniskor-
na sedan århundraden vetat att skyd-
da sina rättigheter mot hvarje
försök till inkräktning, så måste
känslan stegras och hjertat klap-
pa af fröjd, ehuru det på sam-
ma gång är svårt att undertrycka
en vemodets suck, som tanken på
det kulna hemlandet, med dess
i fattigdom och okunnighet försjunk-
|3|
na innevånare, sträfva att framkalla. Men,
hafva vi ej Schweitz’ natur, så kunna
vi åtminstone sträfva till att tillegna
oss Schweitz’ sociala förhållanden
och hafva vi engång dem, skall väll
vårt folk blifva sådant, att naturen
och allt uti vårt land förefaller
mindre sorgväckande. Emellertid får
man nu lefva i hoppet!
Vi kommo hit öfver Frank-
furt, Heidelberg, der vi besågo slot-
tet, Tysklands praktfullaste ruin be-
lägen i en herrlig natur, Stuttgart
och Friedrichshafen. Wi kommo
således in öfver Bodensjön till Ap-
penzeller landet, hvilket är minst
berördt af turist strömmar och
der allt således framstår i sin
naturliga enkelhet. Efter några
dagars vistelse i det östliga Schweitz
hamnade vi slutligen hit, och
stå nu i begrepp att efter par
dagars vistelse begifva oss af till
Berner Oberland o. s. v.och så vidare Inalles
blifva vi ännu något mer än två
veckor här i Schweitz, hvarefter
vi på en månad afresa till Biar-
ritz, dit således bref adresseras
poste restante. Hvar vinterse-
jouren skall blifva är ännu ej fullt
bestämdt, men allt mera stärkes
jag i min föresats att för vintern
uppslå mina bopålar inom eds-
förbundets landamärer.
Här finnas åtskilliga finnar som
studera vid härvarande polytekniska
institut. Bland andra entusiastens
yngste broder, med hvilken vi i dag
skola företaga en utfärd till Uetli
en närbelägen bergstopp. I Frank-
furt träffades äfven Becker, som
nu är i Schweitz.
Det var en sorglig myhet att
Filip v. Schantz lemnat detta jor-
diska. Så har då mordengeln åter
farit fram. Några tidningar har
jag ej fått. Således är mina un-
derrättelser från hemlandet fortfa-
rande knapphändiga. Här fick
jag se några nummer af Dagbladet
och läste deri bland annat skit-
zen om den sulläderdoftande kap-
tenen Sursill.
Tiden lider. Jag hinna ej me-
ra idka ristandet. Helsa alla
vänner och bringa en varm helsning
till din fästmö från min Maria
och från din tillgifne
Vän
Ernst Linder
Zürich den 6 Aug.Augusti 1865.
Heders Broder!
En hjertlig tack för ditt till helsokällan i Nassausvårtytt adresserade bref af den 25 Juli, hvilket jag här i förrgår emottog. Jag ser derutaf med ledsnad att det ännu dröjer en tid, innan jag kan låta den elektriska gnistan komma i rörelse för att till dig öfverföra den hjertligaste af gratulationer. Att uppskofvet varit motiveradt, eftersom den som tyckte dertill, tager jag för afgjordt. Låt det dock icke räcka alltför länge, ty sällheten uti förlofvadt och gift tillstånd förhåller sig, såsom jag kanske redan sagt dig, som 0:∞ för att begagna en matematisk formel. Ledsamt är äfven att hoppet att snart få se dig förminskas. Jag hoppades nemligen att du under Aug.Augusti och Sept.September skulle resa och kanske på slutet af nästa månad finnas här, då ett sammanträffande, skulle varit sjelffallet. Que faire!
Vi hafva sedan några dagar anländt till Tells och Winkel- rieds land. Att jag njuter obe|2|skrifligt af vistelsen härstädes kan du väl lätteligen inse. Allt är här egnadt att lifva sinnet och att bringa en att glömma huru långt ifrån idealet våra egna förhållanden befinner sig. Naturen är herrlig, luften frisk och ren, intet nedstämmer helsan och intet stör njutningen af beskådandet af detta praktstycke af denna skapelse, hvilken våra svafvelpredikanter så gerna påstå vara förfelad och förfuskad. Man står här på en strand der man framför sig ser en spegelblank azurblå sjö, från hvilka grönklädda berg, betäckta af små hus omgifna af trädgårdar och såsom sådana odlade fält, resa sig och fästa på sig betraktarens blick som slutligen höjer sig öfver dem för att stadna vid hög Alpernas snötoppar, som majestätiskt trona i fjerran. Då man vid beskådandet af detta sceneri tillika har medvetandet att man befinner sig i ett land der intet tvång fjettrar tankens verksamhet, der menniskorna sedan århundraden vetat att skydda sina rättigheter mot hvarje försök till inkräktning, så måste känslan stegras och hjertat klappa af fröjd, ehuru det på samma gång är svårt att undertrycka en vemodets suck, som tanken på det kulna hemlandet, med dess i fattigdom och okunnighet försjunk|3|na innevånare, sträfva att framkalla. Men, hafva vi ej Schweitz’ natur, så kunna vi åtminstone sträfva till att tillegna oss Schweitz’ sociala förhållanden och hafva vi engång dem, skall väll vårt folk blifva sådant, att naturen och allt uti vårt land förefaller mindre sorgväckande. Emellertid får man nu lefva i hoppet!
Vi kommo hit öfver Frankfurt, Heidelberg, der vi besågo slottet, Tysklands praktfullaste ruin belägen i en herrlig natur, Stuttgart och Friedrichshafen. Wi kommo således in öfver Bodensjön till Appenzeller landet, hvilket är minst berördt af turist strömmar och der allt således framstår i sin naturliga enkelhet. Efter några dagars vistelse i det östliga Schweitz hamnade vi slutligen hit, och stå nu i begrepp att efter par dagars vistelse begifva oss af till Berner Oberland o. s. v.och så vidare Inalles blifva vi ännu något mer än två veckor här i Schweitz, hvarefter vi på en månad afresa till Biarritz, dit således bref adresseras poste restante. Hvar vintersejouren skall blifva är ännu ej fullt bestämdt, men allt mera stärkes jag i min föresats att för vintern uppslå mina bopålar inom eds-förbundets landamärer.
|4|Här finnas åtskilliga finnar som studera vid härvarande polytekniska institut. Bland andra entusiastens yngste broder, med hvilken vi i dag skola företaga en utfärd till Uetli en närbelägen bergstopp. I Frankfurt träffades äfven Becker, som nu är i Schweitz.
Det var en sorglig myhet att Filip v. Schantz lemnat detta jordiska. Så har då mordengeln åter farit fram. Några tidningar har jag ej fått. Således är mina underrättelser från hemlandet fortfarande knapphändiga. Här fick jag se några nummer af Dagbladet och läste deri bland annat skitzen om den sulläderdoftande kaptenen Sursill.
Tiden lider. Jag hinna ej mera idka ristandet. Helsa alla vänner och bringa en varm helsning till din fästmö från min Maria och från din tillgifne
Vän
Ernst Linder