15.7.1870 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 15. heinäkuuta 1870.
Rakas ystävä!
Vaikka minulla ei ole mitään erikoista kerrottavaa, haluan silti tervehtiä sinua, koska posti lähtee tänään.
En ole vielä tehnyt lopullista päätöstä Berliinin-matkasta, mutta voit kyllä pitää aika selvänä, että en lähde. Siihen sisältyy liikaa kaikkea ikävää, ja haluaisin mieluiten kaikin tavoin jouduttaa Törnqvistin lähtöä.
En ole tällä viikolla juuri käynyt Puotilassa, mutta tänään lähden sinne Adolf-sedän ja pastori Danielsonin kanssa.
Heinänkorjuuta on suosinut varsin hyvä sää, mutta väestä on hieman pulaa. Eilen kuitenkin onnistuin pestaamaan 8 venäläissotilasta 1,50 markalla päivältä joka miehelle.
Täällä muuten on tylsää, kuten ennenkin, vaikka ooppera on hyvä.
Torsten kirjoittaa ja sanoo, ettei hän ”ole aikoihin tuntenut oloaan niin onnelliseksi kuin nyt, kun hänellä on pieni rakastettava perheensä ympärillään omassa pienessä maailmassaan”.
Koska mekin pääsemme oikein kunnolla asettumaan maalle?
Pikku ystäväni, – oletko unohtanut, että kaipaan kirjeitä? En ole vielä saanut sinulta riviäkään sen jälkeen, kun lähdin luotasi. Ja nyt kirjoitan jo kolmatta. Salli minun nyt kaikin mokomin luoda usein katsaus teidän oloihinne!
Minulla on sinua ja pikku Celyä kovempi ikävä kuin koskaan aiemmin, mutta tämä onkin ensimmäinen kerta, kun olette lentäneet kunnolla pesästä.
Mamma lienee tänään aamulla onnellisesti saapunut, ja silloin voin uskoa, että häntä vastassa olivat iloiset kasvot.
Huomenna kiiruhdan pikaisesti Laitialaan.
Isi suukottaa pikku Celyn silmiä ja halaa Teitä kumpaakin.
Sinun oma
Leo M
Original (transkription)
|1|
HforsHelsingfors d. 15 Juli 1870.
Älskade vän!
Ehuru jag har intet
specielt att berätta, vill jag
dock helsa på dig eftersom
posten går idag.
Jag har ännu ej fattat defi-
nitivt beslut om Berlinerresan
men nog kan du taga för tem-
ligen afgjordt att jag icke reser.
Det är för mycket motbjudande,
och jag skulle helst vilja på allt
sätt påskynda Törnqvists afresa.
Jag har under denna vecka
icke vidare varit på Botby,
men idag reser jag uttillagt jemte farbror
Adolf och pastor Danielsson.
Höbergningen har gynnats
af ganska godt väder, men
|2|
det är något ondt om folk.
Igår lyckades jag dock få ut
8 ryska soldater à 1,50 per dag.
Tråkigt är här för öfrigt
som förut, ehuru operan är bra.
Torsten skrifver och säger att
han ”icke på länge känt sig så
lycklig som nu då har sin
lilla älskliga familj omkring
sig i sin egen lilla verld”.
När skola vi få riktigt
ordentligt bosätta oss på landet?
Min lilla vän, – har du glömt
att jag längtar efter bref? Ännu
har jag ej fått en rad af dig sedan
jag for bort från dig. Och nu
skrifver jag redan det tredje. För
all del, låt mig ofta få blicka
in i edra förhållanden!
Jag saknar dig och lilla Cely
|3|
mer än någonsin förut, men
det är också första gången som
ni riktigt flugit bort från
boet.
Mamma torde väl idag på
morgonen lyckligen ha anländt
och då kan jag tro att glada
ansigten emottagit henne.
Imorgon rutschar jag som
hastigast till Laitiala.
Pappa kysser lilla Celys ögon
och omfamnar Er båda.
Din egen
Leo M
HforsHelsingfors d. 15 Juli 1870.
Älskade vän!
Ehuru jag har intet specielt att berätta, vill jag dock helsa på dig eftersom posten går idag.
Jag har ännu ej fattat definitivt beslut om Berlinerresan men nog kan du taga för temligen afgjordt att jag icke reser. Det är för mycket motbjudande, och jag skulle helst vilja på allt sätt påskynda Törnqvists afresa.
Jag har under denna vecka icke vidare varit på Botby, men idag reser jag ut jemte farbror Adolf och pastor Danielsson.
Höbergningen har gynnats af ganska godt väder, men|2| det är något ondt om folk. Igår lyckades jag dock få ut 8 ryska soldater à 1,50 per dag.
Tråkigt är här för öfrigt som förut, ehuru operan är bra.
Torsten skrifver och säger att han ”icke på länge känt sig så lycklig som nu då har sin lilla älskliga familj omkring sig i sin egen lilla verld”.
När skola vi få riktigt ordentligt bosätta oss på landet?
Min lilla vän, – har du glömt att jag längtar efter bref? Ännu har jag ej fått en rad af dig sedan jag for bort från dig. Och nu skrifver jag redan det tredje. För all del, låt mig ofta få blicka in i edra förhållanden!
Jag saknar dig och lilla Cely|3| mer än någonsin förut, men det är också första gången som ni riktigt flugit bort från boet.
Mamma torde väl idag på morgonen lyckligen ha anländt och då kan jag tro att glada ansigten emottagit henne.
Imorgon rutschar jag som hastigast till Laitiala.
Pappa kysser lilla Celys ögon och omfamnar Er båda.
Din egen
Leo M