4.5.1860 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Helsinki 4.5.1860
Kaivattu ystävä!
Sain kirjoituksesi tunti sitten – riensin heti postiin, mutta yllätyksekseni sain siellä vain yhden ”harmaaniskan” – ja nyt asetun heti alas ilmottaakseni, että aion tehdä kaiken minkä minun filosofiani sallii, jotta saisin todistuksen kuitenkin lähtemään sinulle maanantain postissa. Toisin sanoen, hankin 40 rahaa, Borgströmin täytyy huomenna saada omansa. Jos todistus ei silloin tule käsiisi, se osoittaa, että kykyni ovat olleet vähäisemmät kuin tahtoni. Mutta sinun ei tule siksi luopua toiveistasi venäläisen kullan suhteen. Siihen tarvitaan vain 8–10 päivää. Komissionäärihän voi ensimmäisessä postissa lähettää setelit takaisin kullassa. – Nykoppia en ole nähnyt aikohin. Sinun tulee nimittäin tietää että olen viime sunnuntaista lähtien asunut Torstenin asunnossa. Torsten matkusti lauantaina (28. päivä) Mathildella Rääveliin ja siitä eteenpäin, suoraan Pariisiin. Pikkuveli Adolfia ei tietenkään voinut jättää yksin. Niinpä muutin kaikessa hiljaisuudessa meidän rikkaasta maailmastamme Bulevardilta – olin jopa niin epäkohtelias, että en tehnyt läksiäisvisiittiä. Se laiminlyönti täytyy pian korjata ja silloin menen Nykoppeille. Nyt otan mielellään syyt todistuksenottamisenviivästymisestä (niin hieno sana että se kuulostaa aivan modernilta suomelta) Mutta haukut, haukut sinun tulee saada. Kuka on pyytänyt sinua uskomaan, että et voi tulla promootioon? Mitä oikein kuvittelet? Sinä vain yksinkertaisesti tulet tänne – joko vesipitoisena tai ilman. Minä järjestän kannettavan tuolin jossa sinä voit täysin mandariinimaisesti katsella kaikkea maisterillista ihanuutta. Mutta murehtiminen ja allapäin olo ei johda mihinkään (sen koen päivittäin) ”Niin makaa kuin petaakin” on äärimmäisen yleinen sanonta, helvetillisen masentava ja painostava jälkeenpäin käytettynä ja jos sitä halutaan käyttää, niin käytettäköön mieluumin à priori [etukäteen].
Flosse ja Lundsten matkustavat luultavasti näillä hetkillä Röfvarsiin. Minä olin tulossa postista ja sanoin heille hyvästit. Kummatkin lähettävät sinulle paljon terveisiä. – Flosse kehottaa lisäksi reippauteen ja tukee sotaa sentimentaalisuutta vastaan.
Jos minulla olisin aikaa kertoisin menosta Kaisaniemessä 1. toukokuuta, olin mukana kolme tuntia. Mutta minun täytyy lukea läksyni ja olla kiltisti. Voi hyvä Jumala miten väsyttääkään tämän touhun kanssa. Minusta on tullut aivan apaattinen ja kylläkseni saanut, luen ja luen ajatuksettomasti paksuja filosofisia teoksia ja periaatteen vuoksi vain yhden kerran. Haluan Snellmanin tentissä nähdä mitä ”inspiraatio” ja terve järki yhdessä saavat aikaan. Ajattelen jopa olevani muodollisesti epäonnistunut jos siitä ei tule cum laudea.
Ja Brunérin koulussa ei todellakaan montaa hikipisaraa vuodateta! Olen – vaivaa näkemättä mutta niin kuin näkyy – onnistunut kirjoittamaan yhtä lukukelvottoman ja huolimattoman kirjeen kuinka minä tänään sain herra sinulta.Mutta koska olin niin paljon ”enemmän kuin ihminen”, että aivan helposti luin sinun kirjeesi niin odotan kyllä samaa sinulta.
Hyvästi. Kuivattakoon aurinko vesisuonet polvessasi! Karkoittakoon sen suloiset kevätsäteet kaikki hämärän häivähdykset sisimmästäsi, anna linnunlaulun ja luonnon raikkaan elämän kuuluttaa sinulle, että maailmassa on iloa! Rukoile Apolloa hengellisesti kurjan veljesi
Leon puolesta.
Osoitteeni on nyt Uschakoffin kivitalo, 2. kerros. Minun ei tarvitse kertoa, että tämänhetkinen asuntoni on mukava – ja on hyvä että on nopsajalkainen palvelija, vaikka on helpompaa hoitaa asioita, kun asuu keskellä kaupunkia. – Todistus tulee joka tpauksessa ensi perjantain postissa, koska tiedekunnan todistus on jo otettu, samoin muut, toisin sanoen kirjastoista.
Original (transkription)
|1|
HforsHelsingfors d. 4 Maj 1860.
Saknade Broder!
Din skrifvelse erhöll jag för en timme
sedan, – skyndade genast till posten,
öfverraskades der af att få blott en
grånacke – och sätter mig nu ner
för att underrätta dig om, att jag
skall göra allt hvad min filosofi
tillåter, för att ändå kunna med
måndagsposten afsända betyget till
dig. D. v. s. jag skall anskaffa 40
boblar – Borgström måste imorgon
erhålla sitt. Kommer betyget icke
då dig tillhanda så är det ett
bevis att min vilja varit min för-
måga alldeles öfverlägsen. Men icke
behöfver du derföre uppgifva hoppet
|2|
på det ryska guldet. Dertill behöfs
blott en 8 à 10 dagar. Kommissionären
kan ju med första post återsända
sedlarne i guld. – Nykopp har
jag på länge icke träffat. Du
bör nemligen veta att jag sedan
förliden Söndag bor i Torstens
qvarter. Torsten reste i Lördags
(d. 28) med ”Mathilde” till Reval och
derifrån vidare, direkte till Paris. Adolf
min fraterculus, kunde naturligtvis ej
lemnas ensam. Alltså flyttade jag
i största tysthet från vårt trefliga
rike vid Boules.Bulevarden, – – var t. o. m. oartig
nog att ej göra afskedsvisit. Denna
försummelse måste snart repareras
och då går jag öfver till Nykopps.
Nog skall jag gerna taga på mig
skulden för betygsuttagningsfördröjan-
|3|
det. (Ett så långt ord, att man kunde taga
det för modern finska!).
Men ovett, ovett måste du få.
Hvem har bedt dig tro att du ej
kan komma till promotionen?
Hvad är det för griller? Du
kommer hit helt enkelt, – vare sig
med eller utan vattenhaltighet; –
jag skall arrangera om en por-
tativ fåtölj, i hvilken du helt
mandariniskt kan åskåda all
magisterlig herrlighet. Men att
grubbla och hänga läpp, tjenar
till ingenting (Jag erfar detta nogsamt
dagligen!!). ”Som man ställer, så
står det” – är ett högst gement
ordspråk, infernaliskt tryckande
tyngande, om det begagnas à posteriori,
vill man avända det, så må man då
|4|
heldre betänka det à priori.
Flosse och Lundsten afresa troligen
i detta ögonblick till Röfvars. Jag
var, vid återkomsten från posten, upp
och tog farväl. De sända hvardera
mycket helsningar till dig, – Flosse
derjemte uppmaningar till munterhet och
krig mot sentimentaliteten.
Hade jag tid så skulle jag be-
skrifva för dig fjånget i Kajsaniemi
d. 1 Maj, dettastruket deri jag deltog 3 timmar.
Men jag måste läsa mina lexor och
vara snäll. Gudar! hvad jag ren är
le vid detta tråk. Jag har blifvit
helt apathisk och matt – läser,
nästan tanklöst igenom de digra
filosofiska – och ”par principe” blott
engång, – jag vill i Snellmans tentamen
se hvad ”inspiration” och ett sundt
förnuft kunna sadla ihop. Ämnar
|5|
t. o. m. bli formligen mankerad om
det ej vankas cum laude. Och
på Brunér skola då sannerligen ej
många svettdroppar förspillas!
Jag har – icke bemödat mig, men
som det tyckes – lyckats i att skrifva
ett lika oläsligt och slarfvigt
bref, som jag idag erhöll af tittitulus:
dig. Men eftersom jag var så myc-
ket ”mer än menniska”, att jag med
största lätthet läste ditt, så väntar
jag detta samma af dig.
Farväl! Låt solen torka upp vat-
tenfloderna i ditt knä, – låt dess
ljusa vårstrålar fördrifva hvarje
flik af skymning i ditt inre, låt
fågelsång och naturens friska lif för-
kunna för dig att det är gladt
i verlden! Bed till Apollo för din
andligen eländige vän
Leo.
|6|
Min adress är således nu: Uschskoff-
ska stenhuset, 2a våningen.
Att min n. v.nuvarande boning är beqväm,
behöfver jag ej berätta, – också är det
godt att ha en betjänt med flinka
ben; – äfvensom man bättre duger
till bestyrsman när man bo midt
i staden. – Betyget kommer i alla
fall med nästa fredags post, ty fakul-
tetsbetyget är redan uttaget, – likaså
alla de öfriga, d. v. s. från bibliothekerna.
HforsHelsingfors d. 4 Maj 1860.
Saknade Broder!
Din skrifvelse erhöll jag för en timme sedan, – skyndade genast till posten, öfverraskades der af att få blott en grånacke – och sätter mig nu ner för att underrätta dig om, att jag skall göra allt hvad min filosofi tillåter, för att ändå kunna med måndagsposten afsända betyget till dig. D. v. s. jag skall anskaffa 40 boblar – Borgström måste imorgon erhålla sitt. Kommer betyget icke då dig tillhanda så är det ett bevis att min vilja varit min förmåga alldeles öfverlägsen. Men icke behöfver du derföre uppgifva hoppet|2| på det ryska guldet. Dertill behöfs blott en 8 à 10 dagar. Kommissionären kan ju med första post återsända sedlarne i guld. – Nykopp har jag på länge icke träffat. Du bör nemligen veta att jag sedan förliden Söndag bor i Torstens qvarter. Torsten reste i Lördags (d. 28) med ”Mathilde” till Reval och derifrån vidare, direkte till Paris. Adolf min fraterculus
lat. lillebror, kunde naturligtvis ej lemnas ensam. Alltså flyttade jag i största tysthet från vårt trefliga rike vid Boules.Bulevarden, – – var t. o. m. oartig nog att ej göra afskedsvisit. Denna försummelse måste snart repareras och då går jag öfver till Nykopps. Nog skall jag gerna taga på mig skulden för betygsuttagningsfördröjan|3|det. (Ett så långt ord, att man kunde taga det för modern finska!).
Men ovett, ovett måste du få. Hvem har bedt dig tro att du ej kan komma till promotionen? Hvad är det för griller? Du kommer hit helt enkelt, – vare sig med eller utan vattenhaltighet; – jag skall arrangera om en portativ fåtölj, i hvilken du helt mandariniskt kan åskåda all magisterlig herrlighet. Men att grubbla och hänga läpp, tjenar till ingenting (Jag erfar detta nogsamt dagligen!!). ”Som man ställer, så står det” – är ett högst gement ordspråk, infernaliskt tryckande tyngande, om det begagnas à posteriori
lat. i efterhand, vill man avända det, så må man då|4| heldre betänka det à priori
lat. på förhand.
Flosse och Lundsten afresa troligen i detta ögonblick till Röfvars. Jag var, vid återkomsten från posten, upp och tog farväl. De sända hvardera mycket helsningar till dig, – Flosse derjemte uppmaningar till munterhet och krig mot sentimentaliteten.
Hade jag tid så skulle jag beskrifva för dig fjånget i Kajsaniemi d. 1 Maj, deri jag deltog 3 timmar. Men jag måste läsa mina lexor och vara snäll. Gudar! hvad jag ren är le vid detta tråk. Jag har blifvit helt apathisk och matt – läser, nästan tanklöst igenom de digra filosofiska – och ”par principe”
fr. av princip blott engång, – jag vill i Snellmans tentamen se hvad ”inspiration” och ett sundt förnuft kunna sadla ihop. Ämnar|5| t. o. m. bli formligen mankerad om det ej vankas cum laude. Och på Brunér skola då sannerligen ej många svettdroppar förspillas!
Jag har – icke bemödat mig, men som det tyckes – lyckats i att skrifva ett lika oläsligt och slarfvigt bref, som jag idag erhöll af tittitulus: dig. Men eftersom jag var så mycket ”mer än menniska”, att jag med största lätthet läste ditt, så väntar jag detta samma af dig.
Farväl! Låt solen torka upp vattenfloderna i ditt knä, – låt dess ljusa vårstrålar fördrifva hvarje flik af skymning i ditt inre, låt fågelsång och naturens friska lif förkunna för dig att det är gladt i verlden! Bed till Apollo för din andligen eländige vän
Leo.
Min adress är således nu: Uschskoffska stenhuset, 2a våningen.
Att min n. v.nuvarande boning är beqväm, behöfver jag ej berätta, – också är det godt att ha en betjänt med flinka ben; – äfvensom man bättre duger till bestyrsman när man bo midt i staden. – Betyget kommer i alla fall med nästa fredags post, ty fakultetsbetyget är redan uttaget, – likaså alla de öfriga, d. v. s. från bibliothekerna.