1.10.1871 Torsten Costiander–LM
Finsk text
Hämeenlinna & Nuutajärvi, 1. lokakuuta 1871.
Rakas Leo-veli!
Sydämellinen kiitos syyskuun 22. päivän kirjeestäsi. En voinut heti vastata siihen, koska postiolomme tänä vuonna ovat muuttuneet sellaisiksi, että posti välillä lähtee ennen kuin tuleva saapuu. Tilanne ei ollut tällainen viime vuonna, jolloin saatoimme käyttää suurimman osan niin sanotusta lepopäivästä enemmän tai vähemmän rasittavaan kirjeenvaihtoon, joka on kiireellistä ja hermoja repivää liikeasioiden selvittelyä sekä niukkoja ja siksi myös hermoja raastavia tiedotuksia sisarusten ja ystävien kanssa. Nyt sitä vastoin meidän on tavallisesti vastattava kirjeisiimme etukäteen ja sen tähden ei olekaan pidettävä pilana, jos täten kiitän ystävällisistä riveistäsi syyskuun 28. päivältä, joiden odotan saapuvan päivän postin mukana, mutta jotka mahdollisesti jäävät tulematta.
Jenny ja minä olemme iloinneet kovasti, että Sinä ja perheesi olette lopultakin palanneet terveinä ja asettuneet erinomaiseen huoneistoonne omassa talossa. Mekin toivomme saavamme tämän kuun loppuun mennessä omin silmin vakuuttua, että Teillä on kaikki hyvin. Koska talvi tuntuu jo toden teolla tulleen sen syksyn jälkeen, jonka piti oleman kesä, lienette lohduttautuneet sillä ajatuksella, ettei saanut oleskella Puotilassa. – Me taas olemme ruvenneet viihtymään Nuutajärvellä niin hyvin, että katselemme vieläkin iloksemme valkoisia jäätyneitä peltoja, eikä kaupunkiin olisi mitään kiirettä, ellei kevytmielisistä palvelijattaristamme kaksi olisi ravannut siellä tänä keväänä niin ahkeraan, että heidät joudutaan nyt vaihtamaan, jotta ei pian tarvitse avustaa heitä synnytyksessä! Heidän pyöreä vartalonsa on ainoa näkyvissä oleva ikävä piirre. – Pikku-Alma on keksinyt nimityksen kaikelle mikä muistuttaa palloa. Saapa nähdä, milloin hän ryhtyy kutsumaan Ajiaansa Pallopallopalloksi!
Kuten näet, en rupea kiusaamaan sinua liikeasioilla, mutta jos kuitenkin voisit tehdä jotakin sille, että ne Nuutajärven säkit, joiden palauttamisesta Puotilasta jouduin elokuun alussa muistuttamaan Jernströmille, lähetettäisiin Hämeenlinnan rautatieasemalle ennen kuin Nuutajärvellä päättyy puinti, niin olisin hyvin kiitollinen. – Robert on vieraillut joitakin päiviä Nuutajärvellä, osallistuimme täällä kahteen aivan epäonnistuneeseen jahtiin. Sen jälkeen Jenny ja minä saatoimme hänet Honkolan kartanoon, missä yövyimme kaikki kolme iäkkään vanhanpojan, Wetterhoffin luona, ja seuraavana aamuna, toisin sanoen eilen lähdimme kukin tahoillemme kotiin, Robert omilla hevosillaan ajaen Lempäälän ohi Voipaalaan. Niin vaikea kuin minun onkin lähteä Nuutajärveltä, kun navetankorjaus ja sisustaminen ovat vielä kesken, suunnittelen seuraavan postin tultua eli maanantaina 9. päivänä lähteväni tuon erakkoraukan luokse Voipaalaan metsästääkseni hänen kanssaan muutaman päivän ajan, ja vähän sen jälkeen minun täytyy alkaa valmistella perhettäni Helsingin talvikautta varten. – Sydämelliset terveiset kotiväellesi ja sisarille, jos tapaat heitä, lähettää
veljesi
Torsten
P. S. Suurkiitos 29. päivän kirjeestä, joka on tullut perille, sekä säkkien hoitamisesta. Ymmärrän oikein hyvin, että tilanne on sinusta sietämätön, ja haluaisin mielelläni rauhoittaa sinua hyvillä neuvoilla, mutta jotta voisin antaa järkevän neuvon, minun pitäisi tuntea olosuhteet yhdellä jos toisellakin suunnalla, kuten myös sinun sisäiset tuntemuksesi, syvällisemmin kuin voin tuntea ne täällä kaukana sinusta ja maaperästä, jolla joudut vaikean sisäisen taistelusi käymään, kun joudut päättämään tulevasta urastasi ja kun suuria houkutuksia on yllättäen ilmestynyt kahdelle täysin vastakkaiselle suunnalle. Jos olisi täysin varmaa, että toinen tai toinen taho voittaisi, kun vain päättäisi valita jommankumman uran, niin en epäröisi Sinun sijassasi ratkaista kysymystä sattumanvaraisesti. Sillä sekä toimitusjohtajan toimi Yhdyspankissa että kysymyksessä oleva professuuri voisivat vastata enemmän kuin kohtuullisesti vaatimuksiin. Kummallakin paikalla on tilaisuus hyödyttää yhteiskuntaa ja ansaita kunnioitusta ja taloudellisia etuja itselleen, mutta kumman toimen saamisesta voit olla varmempi, ja kumpaan kykysi ja taipumuksesi viittaavat enemmän? Nämä kysymykset olen näinä aikoina esittänyt usein itselleni ja kaivannut Sinulta vastausta, mutta pidän selvänä, että keskustelu ei helposti onnistu kirjeitse, kun aikaa on vähän. Toivon vain, ettei tilanne muutu huonommaksi kuin se nyt näyttää olevan, kunnes saan tavata Sinut, ellet sitten sitä ennen ole jo vapauttanut itseäsi tyydyttävällä tavalla päättämättömyyden tuskasta ja aukaissut Gordionin solmua. Ainoa hyvä ehdotus minkä nyt voin antaa, olisi että sillä välin kun tapahtumat kehittyvät, tempaisisit itsesi muutamiksi päiviksi irti koko asiasta ja tulisit maanantaina 9. päivänä Voipaalaan kuulemaan Robertin upouudet pappisjutut ja hengittämään hiukan Kasurin metsän raikasta ilmaa. Sama.
Original (transkription)
|1|
|5|
ThusTavastehus & Notsjö d. 1 Okt.Oktober 71.
Älskade Broder Leo!
Hjertlig tack för Ditt bref af d.
22 Sept.September som jag icke kunde genast
besvara emedan våra postförhållanden
under detta år gestaltat sig så att
posten emellanåt afgår förrän den anländer,
hvilket icke var fallet i fjol då vi
kunde använda större delen af den s. k.
hvilodagen till en mer eller mindre
ansträngande korrespondens – ett bråd-
skande och nervretande uppgörande af
affärer jemte knapphändiga och derföre
icke heller nervlugnande meddelanden
med syskon och vänner. – Nu dere-
mot måste vi vanligen besvara
våra bref förskottsvis och det må
|2|
derföre icke tagas som satir om jag
härmedelst tackar för Dina vänliga
rader af d. 28 Sept.september som jag emotser
med dagens post, men som möjligen
uteblifva.
Jenny och jag har myckettillagt gladt oss deråt
att Du och de Dina ändtligen återstruket
äro med helsan återvända och förenadesvårtytt
i Er präktiga våning i eget hus;
äfven vi hoppas inom denna månads
utgång få med egna ögon öfvertyga
oss om att allt går Er väl. Då vintern
redan tyckes på alvar ha inträdt efter
den höst som skulle vara sommar, så
torde Ni väl trösta Er öfver att icke
få vistas ute på Botby. – Vi ha emellertid
för vår del kommit så i farten med att
trifvas på Notsjö att vi ännu med välbehag
|3|
se på de hvita, frusna fälten och
ingalunda skulle fjeska åstad till
staden om icke 2 stycken af vår lättsin-
liga qvinnobetjening skulle ha fjeskat
der så mycket i våras att de nutillagt måste
aflösas innan de förlösas! Deras
runda figurer är också det enda
obehag vi kunna härifrån notera. –
Jag väntar bara att lilla Alma,
som skapat ett gemensamt namn
för allt som liknar en boll, nog
snart skall börja kalla sin Ajia
till Bollobolloboll!
Detta endast för att ådagalägga att
jag icke vill plåga dig med affärs-
bref, men skulle Du det oaktadt
vilja vidtaga åtgärd om att de
Notsjö säckar, som jag i början af Augusti
|4|
var nödsakad påminna Jernström
om att återsända från Botby, blefve
expedierade till Tavastehus Jernvägs-
station innan tröskningen på Notsjö
tager slut, så blefve jag mycket
förbunden. – Robert har gästat några
dagar på Notsjö, der vi företogo två
totalt misslyckade jagter. – Derefter åt-
följde Jenny och jag honom till Hongola,
der vi låge öfver natten alla tre hos
gamla ungkarlen Wetterhoff, och följande
morgon, d. v. s. i går morgon, foro vi hvar
åt sitt håll hemtillagt, Robert med egna hästar
öfver Lembois till Voipala. – Så svårt jag
än har att skilja mig från Notsjö, då fähus-
arbetet och inredningen ännu pågår, tänker
jag efter nästa post, d. ä.det är Måndagen den 9de
afresa till den stackars enslingen på Voipala
för att jaga med honom några dagar och kort
derpå måste jag börja packa in min familj
till vinterkampanjen, i Helsingfors. – Hjertliga helsningar till de Dina
och till systrarna, om Du träffar dem, från Din broder
Torsten. –
P. S.Post Scriptum Stor tack för brefvet af d. 29 som
verkligen anlände, äfvensom för bestyret
med Säckarna. Det odrägliga i situationen
för Dig kan jag alltför väl fatta och skulle
bra gerna vilja lugna Dig med goda råd, men
för att gifva ett förnuftigt sådant skulle
fordras att känna såväl konjunkturerna
åt det ena och det andra hållet, som Dina
innersta känslor grundligare än jag kan
göra det långt bort från Dig och det fält,
der Du måste utkämpa den svåra inre strid, som
framkallats af nödvändigheten att besluta
om Din framtids bana då utmärkta lockelser
plötsligen yppats åt två fullkomligt mot-
satta håll. Vore det fullkomligt säkert
att det ena eller andra målet skulle vinnas
blott genom att besluta sig för den ena
eller andra banan, så skulle jag icke tveka
att i Ditt ställe afgöra frågan på hasard,
ty såväl verkst.verkställande Direktorsbefattningen i F.bankenFöreningsbanken
som den i frågakomna professionen, borde kunna
tillfredsställa mer än måttliga pretentioner; på
|6|
hvardera platsen finnes tillfälle att gagna
samhället och vinna utmärkelse och ekono-
miska fördelar för sig sjelf, men hvilken-
dera befattningen kan Du vara säkrare
på att erhålla, och för hvilkendera är
förmågan och hågen i verkligheten öfver-
vägande? Dessa frågor har jag under
denna tid ofta gjort mig och längtat
att få besvarade af Dig sjelf, men att
detta svårligen kan ske i bref när man har
ondt om tid, anser jag för gifvet och hoppas
blott att status quo icke måtte blifva sämre
än jag för närvarande finner det, tills jag
får träffa dig, så framt Du icke dess-
förinnan redan på ett tillfredsställande
sätt lösryckt Dig från obeslutsamhetens
qvalor och löst den gordiska knuten. –
Det enda goda bud jag nu kan gifva,
vore att, medan händelserna hålla på
att utveckla sig, Du skulle på några dagar
rycka Dig lös från hela bestyret och komma
Måndagen den 9de till Voipala för att höra
på Roberts spritternya presthistorier och
andas litet frisk luft i Kasuri skogen. –
DmeDensamme
ThusTavastehus & Notsjö d. 1 Okt.Oktober 71.
Älskade Broder Leo!
Hjertlig tack för Ditt bref af d. 22 Sept.September som jag icke kunde genast besvara emedan våra postförhållanden under detta år gestaltat sig så att posten emellanåt afgår förrän den anländer, hvilket icke var fallet i fjol då vi kunde använda större delen af den s. k. hvilodagen till en mer eller mindre ansträngande korrespondens – ett brådskande och nervretande uppgörande af affärer jemte knapphändiga och derföre icke heller nervlugnande meddelanden med syskon och vänner. – Nu deremot måste vi vanligen besvara våra bref förskottsvis och det må|2| derföre icke tagas som satir om jag härmedelst tackar för Dina vänliga rader af d. 28 Sept.september som jag emotser med dagens post, men som möjligen uteblifva.
Jenny och jag har mycket gladt oss deråt att Du och de Dina ändtligen äro med helsan återvända och förenadesvårtytt i Er präktiga våning i eget hus; äfven vi hoppas inom denna månads utgång få med egna ögon öfvertyga oss om att allt går Er väl. Då vintern redan tyckes på alvar ha inträdt efter den höst som skulle vara sommar, så torde Ni väl trösta Er öfver att icke få vistas ute på Botby. – Vi ha emellertid för vår del kommit så i farten med att trifvas på Notsjö att vi ännu med välbehag|3| se på de hvita, frusna fälten och ingalunda skulle fjeska åstad till staden om icke 2 stycken af vår lättsinliga qvinnobetjening skulle ha fjeskat der så mycket i våras att de nu måste aflösas innan de förlösas! Deras runda figurer är också det enda obehag vi kunna härifrån notera. – Jag väntar bara att lilla Alma, som skapat ett gemensamt namn för allt som liknar en boll, nog snart skall börja kalla sin Ajia till Bollobolloboll!
Detta endast för att ådagalägga att jag icke vill plåga dig med affärsbref, men skulle Du det oaktadt vilja vidtaga åtgärd om att de Notsjö säckar, som jag i början af Augusti|4| var nödsakad påminna Jernström om att återsända från Botby, blefve expedierade till Tavastehus Jernvägsstation innan tröskningen på Notsjö tager slut, så blefve jag mycket förbunden. – Robert har gästat några dagar på Notsjö, der vi företogo två totalt misslyckade jagter. – Derefter åtföljde Jenny och jag honom till Hongola, der vi låge öfver natten alla tre hos gamla ungkarlen Wetterhoff, och följande morgon, d. v. s. i går morgon, foro vi hvar åt sitt håll hem, Robert med egna hästar öfver Lembois till Voipala. – Så svårt jag än har att skilja mig från Notsjö, då fähusarbetet och inredningen ännu pågår, tänker jag efter nästa post, d. ä.det är Måndagen den 9de afresa till den stackars enslingen på Voipala för att jaga med honom några dagar och kort derpå måste jag börja packa in min familj till vinterkampanjen, i Helsingfors. – Hjertliga helsningar till de Dina och till systrarna, om Du träffar dem, från Din broder
Torsten. –
P. S.Post Scriptum Stor tack för brefvet af d. 29 som verkligen anlände, äfvensom för bestyret med Säckarna. Det odrägliga i situationen för Dig kan jag alltför väl fatta och skulle bra gerna vilja lugna Dig med goda råd, men för att gifva ett förnuftigt sådant skulle fordras att känna såväl konjunkturerna åt det ena och det andra hållet, som Dina innersta känslor grundligare än jag kan göra det långt bort från Dig och det fält, der Du måste utkämpa den svåra inre strid, som framkallats af nödvändigheten att besluta om Din framtids bana då utmärkta lockelser plötsligen yppats åt två fullkomligt motsatta håll. Vore det fullkomligt säkert att det ena eller andra målet skulle vinnas blott genom att besluta sig för den ena eller andra banan, så skulle jag icke tveka att i Ditt ställe afgöra frågan på hasard, ty såväl verkst.verkställande Direktorsbefattningen i F.bankenFöreningsbanken som den i frågakomna professionen, borde kunna tillfredsställa mer än måttliga pretentioner; på|6| hvardera platsen finnes tillfälle att gagna samhället och vinna utmärkelse och ekonomiska fördelar för sig sjelf, men hvilkendera befattningen kan Du vara säkrare på att erhålla, och för hvilkendera är förmågan och hågen i verkligheten öfvervägande? Dessa frågor har jag under denna tid ofta gjort mig och längtat att få besvarade af Dig sjelf, men att detta svårligen kan ske i bref när man har ondt om tid, anser jag för gifvet och hoppas blott att status quo
lat. oförändrat tillstånd icke måtte blifva sämre än jag för närvarande finner det, tills jag får träffa dig, så framt Du icke dessförinnan redan på ett tillfredsställande sätt lösryckt Dig från obeslutsamhetens qvalor och löst den gordiska knuten. – Det enda goda bud jag nu kan gifva, vore att, medan händelserna hålla på att utveckla sig, Du skulle på några dagar rycka Dig lös från hela bestyret och komma Måndagen den 9de till Voipala för att höra på Roberts spritternya presthistorier och andas litet frisk luft i Kasuri skogen. – DmeDensamme