1859 Bilder ur lifvet

Svensk text

|73|

Bilder ur lifvet.

I.

Jag stod engång på hafvets strand,
Det var så tyst, så lugnt, så stilla.
Jag blickade ut på dess blånande rand,
Snart drömmar mina tankar villa.
Ej krusar en flägt de vatten vida,
Så sakta båtarne framåt glida
Och horizonten flammar matt –
Snart sjunker solen och det blir natt.
Jag tror mig se den eviga frid
sig spegla i böljans djupa blå.
Fåfängliga tro! Snart storm och strid
På hafvet rasa – och böljorna gå
Med vrede fram – de skyhögt kasta
Sitt likbleka skum – hvad jemmerrop,
Hvad ångestskri; – förfärade hasta
seglarne hän, en dödsvigd hop!
Snart multna de alla på hafvets djup.

|2|
II.

Jag gick engång i en rosengård,
Der logo så ljuft de rosor små,
De blomstrade under min älsklings vård.
”Hos er lärer evigt oskulden rå,
I väna blommor! I edra kalkar
Der le blott vänliga barnsliga skalkar.
Hvad veten I utaf verldens strid, –
Hos er vill jag njuta min ungdomstid!!

Hvad ser jag! min vackra syn, hvart försvann den?
Ha, stormen rosorna brutit har –
Der flyga de vissnade blad kring sonden,
De hvassa törnen blott blefvo qvar,
Och giftiga ormar ringla sig
På den sköflade blomsterstig.

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|73|

Bilder ur lifvet.

I.

Jag stod engång på hafvets strand,
Det var så tyst, så lugnt, så stilla.
Jag blickade ut på dess blånande rand,
Snart drömmar mina tankar villa.
Ej krusar en flägt de vatten vida,
Så sakta båtarne framåt glida
Och horizonten flammar matt –
Snart sjunker solen och det blir natt.
Jag tror mig se den eviga frid
sig spegla i böljans djupa blå.
Fåfängliga tro! Snart storm och strid
På hafvet rasa – och böljorna gå
Med vrede fram – de skyhögt kasta
Sitt likbleka skum – hvad jemmerrop,
Hvad ångestskri; – förfärade hasta
seglarne hän, en dödsvigd hop!
Snart multna de alla på hafvets djup.

|2|
II.

Jag gick engång i en rosengård,
Der logo så ljuft de rosor små,
De blomstrade under min älsklings vård.
”Hos er lärer evigt oskulden rå,
I väna blommor! I edra kalkar
Der le blott vänliga barnsliga skalkar.
Hvad veten I utaf verldens strid, –
Hos er vill jag njuta min ungdomstid!!

Hvad ser jag! min vackra syn, hvart försvann den?tillagt
Ha, stormen rosorna brutit har –
Der flyga de vissnade blad kring sonden,
De hvassa törnen blott blefvo qvar,
Och giftiga ormar ringla sig
På den sköflade blomsterstig.

Dokumentet i faksimil