28.7.1865 LM–Adolf Mechelin
Finsk text
Helsinki 28. heinäkuuta 1865
Hyvä Adolf-setä!
Olen liian kauan lykännyt vastaamista sedän ystävälliseen kirjeeseen 16. kesäkuulta, sain sen käteeni juhannusaattona. Viivytykseen on monenlaisia syitä. Heinäkuun 1. päivänä matkustin Pietariin hankkiakseni huonekaluja, jotka täällä ovat kalliimpia ja huonompia kuin siellä. Kun palasin 9. päivänä, minun täytyi heti asettua protokollaan, koska minut oli 29. kesäkuuta nimitetty valtiovarainvaliokunnan vakinaiseksi kopistiksi ja siellä olen saanut jatkaa koko tämän kuuman kuukauden, on pitänyt olla terävänä työssä. Lisäksi olisin mielelläni halunnut kirjeessä ilmoittaa tarkan päivämäärän häiden viettämiselle. Se asia on kuitenkin yhä hieman ilmassa, sillä tuleva lankoni, joka on ollut neljä vuotta ulkomailla kaupallisissa opinnoissa, on palaamassa nyt syksyllä, luultavasti syyskuussa, ja hän on pyytänyt, että odotettaisiin hänen paluutaan. Koska tuo on varsin kohtuullinen pyyntö veljeltä, joka on lämpimästi kiinnostunut sisaristaan, en minä tietenkään halua asettua sitä vastustamaan. Odotamme jonkun viikon häneltä tietoa hänen paluunsa tarkasta ajankohdasta. Todennäköisimmin häät ovat lokakuussa. Minusta olisi hauskaa, jos Setä voisi olla paikalla. Mutta jos se ei voi tapahtua, ottaen huomioon myös ajankohtaa koskevan epävarmuuden, niin toivoisin näkeväni Sedän Lindrooseilla jonakin kuulutuspäivänä. – Ja tärkeintä on, että Setä oppii tuntemaan ja arvostamaan pikku Alexandraani, joka todellakin, puolueettomasti sanottuna, on harvinainen tyttö ja hän viehättää minua päivä päivältä enemmän. Kenties saan jo ensi kuun puolivälissä toivottaa Sedän tervetulleeksi tänne – vai kuinka? Pyydän että Setä silloin olisi hyvä ja ”majoittuisi” minun luokseni ja että ilmoittaisi etukäteen kirjeitse päivämäärän, jolloin saan ottaa vastaan Sedän sekä Oskar-serkun.
Sedän suunnitelmista Oskarin suhteen en osaa sanoa mitään enkä antaa mitään valaistusta asiaan. Ala, jolle hän aikoo, on minulle liian vieras. Suokoon Jumala, että hän ei tulevaisuudessa kokisi surua siitä, miten hän joutuu eroon isänmaastaan kuuluessaan siihen joukkoon, johon hän nyt aikoo liittyä. Anteeksi että sanon näin; mutta se on sydämeni mielipide, ja sellaisena sen vain sanon, en ylipuhuakseni. Setä on luonnollisesti harkinnut näitä asioita paljon paremmin kuin minä ja osaa siten arvioida kyseisen askeleen merkitystä. Voimme suullisesti puhua tästä lisää.
Samoin kuin kotimaan kaikenlaisista asioista. Nyt kerron vain sen iloisen uutisen, että sato ei ole niin huono kuin ensin pelättiin, sillä viime viikkojen ihanat säät ovat saattaneet kevätviljan varsin hyvään tilaan ja myös ruis voi eteläisissä lääneissä varsin hyvin. Pohjoisissa lääneissä sitä ei juurikaan saada. Surullisia uutisia on nerokkaan nuoren muusikkomme Filip v. Schantzin kuolema viime maanantaina – ja iäkäs varakansleri von Munck meni halvauskohtauksen seuraksena manalle viime tiistaina. Hänen puolisonsa ja tyttärensä olivat silloin Saksassa, Kreuznachissa, mutta lienevät tulossa kotiin tänään.
Robertin perhe ja Alma heidän mukanaan ovat tällä hetkellä Naantalissa. Alma meni sinne vasta viime viikolla, sitä ennen molemmat sisarukset olivat anoppini ystävällisestä kutsusta Puotilassa. Minä asun kaupungissa, mutta lähden maalle niin usein kuin mahdollista eli joka lauantai ja viivyn maanantaiaamuun saakka. Lomani alkaa 1. elokuuta ja slloin tulen luonnollisesti olemaan siellä enemmän, nauttien eämästä täysin siemauksin, mutta samalla työskennellen, jotta voin valmistautua matkaani. Nyt täytyy lopettaa, sillä senaatin virka-aika on kohta ohi ja täytyy kirjoittaa vielä kaksi työkirjettä. Sydämelliset terveiset teille kaikille, myös Torstenilta joka sattumoisin tällä hetkellä makaa puoliunessa sohvallani. Hyvästi! Ja sydämellisesti tervetuloa
teidän uskollinen
Leo M.
Original (transkription)
|1|
HforsHelsingfors d. 28 Juli 1865.
Bästa Farbror Adolf!
Alltför länge har jag dröjt
med besvarandet af Farbrors vänskaps-
fulla skrifvelse af den 16. Juni, som
jag inhändigade midsommaraftonen. Or-
sakerna till dröjsmålet ha varit många-
handa. D. 1. Juli reste jag till PburgSankt Petersburg
för att förse mig med möbler, hvilka
här på orten äro sämre och dyrare
än der. Återkommen den 9. måste jag
genast, tillföljd af min d. 29. Juni skedda
utnämning till ordinarie kopist i finans-
expeditionen, sätta mig till protokollet
och har fått fortfara dermed hela
denna heta månad, hvarigenom jag haft
|2|
ganska skarpt med arbete. För öfrigt
ville jag helst kunna i mitt bref lem-
na bestämd upplysning angående tiden
för bröllopets firande. Denna fråga
är docktillagt ännu något sväfvande, emedan
min blifvande svåger, som vistats 4 år
utrikes för handelsstudier, skall åter-
vända denna höst, troligen inom Sep-
tember månad, samt anhållit, att man
måtte afbida hans återkomst. Enär den-
na begäran är ganska billig af en bror
som varmt intresserar sig för sina systrar,
vill jag naturligtvis icke motsätta mig
densamma. Vi vänta om någon vecka
bestämd uppgift af honom angående
tiden för hans återkomst. Och sanno-
|3|
likast är att bröllopet eger rum i Ok-
tober. Angenämt vore det väl för mig
om farbror kunde bivista detsamma.
Men derest detta, med afseende på att
terminen ännu är obestämd, icke skulle
kunna ske, hoppas jag ändå få se
Farbror hos familjen Lindroos vid
någon af lysningsdagarne. – Och
hufvudsaken är att farbror lärer känna
och värdera min lilla Alexandra,
som verkligen, opartiskt sagdt, är en
rar flicka och dag för dag mera
fängslar mig.
Antagligtvis får jag väl redan
i medlet på nästa månaden helsa
farbror välkommen hit – eller huru?
|4|
Jag anhåller om att farbror då ville
ha godheten ”taga in” hos mig – samt
derförinnan per bref underrätta mig
om dagen då jag får emottaga Farbror
och kusin Oskar.
Beträffande farbrors planer för
Oskar kan jag icke säga någonting eller
lemna någon upplysning. Det är etttillagt för
mig alltför fremmande gebit, för hvil-
ket han nu är ämnad. Gud gifve
att han icke måtte i framtiden med
sorg erfara huru expatrierad han
blir genom att tillhöra den korps
vid hvilken han nu skall fästas.
Förlåt att jag yttrar detta: men det
är min hjertans mening – och yttras
för öfrigt endast såsom sådan, icke för att
|5|
öfvertala. Naturligtvis har farbror tänkt
sig bettrestruket nogare än jag i dessa förhål-
landen och kan således bättre bedöma
betydelsen af det ifrågavarande steget.
Muntligen få vi väl härom orda
vidare. –
Så och om hemlandsförhållandena
af hvarjehanda slag. Nu vill jag blott
nämna den glädjande nyhet, att års-
vexten icke torde bli så dålig som
man först befarade, ty den herrliga
väderleken under de förflutna fyra
veckorna har bragt vårsäden till ganska
vacker ståndpunkt och äfven rågen står
temligen bra i södra länen. I de norra
finnes deraf nästan intet. – – Till sorg-
|6|
liga händelser hörer att vår genialiska
unga musiker Filip v. Schantz afled
förliden måndag – och den åldrige
vicekanslern baron Munck, träffad
af slag, vandrade hädan i tisdags.
Hans maka och döttrar voro för till-
fället i Tyskland, vid Kreuznach,
men torde hemkomma idag.
Roberts familj, äfvensom Alma,
befinna sig f. n.för närvarande i Nådendal. Alma
for dock först för en vecka sedan,
derförinnan vistades båda flickorna,
på svärmors vänliga inbjudning, i
Botby. Jag bor i staden men har
rest ut så ofta som möjligt, d. ä.det är hvarje
lördag, då jag dröjt till måndag morgon.
|7|
1 Aug.Augusti inträder min semester, och då kom-
mer jag naturligtvis att vistas mera
derute, njutande af lifvet i fulla drag,
men derjemte arbetande, för att vara
väl förberedd till min resa.
Nu måste jag sluta, ty senats-
timmen är nära, och ännu måste
tvenne affärsbref skrifvas.
Hjertliga helsningar sändas Eder
alla – äfven från Torsten, som
för tillfället halfslumrat på min
soffa. Au revoir! och hjertligt
välkomna till
Farbrors tillgifne
Leo M
HforsHelsingfors d. 28 Juli 1865.
Bästa Farbror Adolf!
Alltför länge har jag dröjt med besvarandet af Farbrors vänskapsfulla skrifvelse af den 16. Juni, som jag inhändigade midsommaraftonen. Orsakerna till dröjsmålet ha varit mångahanda. D. 1. Juli reste jag till PburgSankt Petersburg för att förse mig med möbler, hvilka här på orten äro sämre och dyrare än der. Återkommen den 9. måste jag genast, tillföljd af min d. 29. Juni skedda utnämning till ordinarie kopist i finansexpeditionen, sätta mig till protokollet och har fått fortfara dermed hela denna heta månad, hvarigenom jag haft|2| ganska skarpt med arbete. För öfrigt ville jag helst kunna i mitt bref lemna bestämd upplysning angående tiden för bröllopets firande. Denna fråga är dock ännu något sväfvande, emedan min blifvande svåger, som vistats 4 år utrikes för handelsstudier, skall återvända denna höst, troligen inom September månad, samt anhållit, att man måtte afbida hans återkomst. Enär denna begäran är ganska billig af en bror som varmt intresserar sig för sina systrar, vill jag naturligtvis icke motsätta mig densamma. Vi vänta om någon vecka bestämd uppgift af honom angående tiden för hans återkomst. Och sanno|3|likast är att bröllopet eger rum i Oktober. Angenämt vore det väl för mig om farbror kunde bivista detsamma. Men derest detta, med afseende på att terminen ännu är obestämd, icke skulle kunna ske, hoppas jag ändå få se Farbror hos familjen Lindroos vid någon af lysningsdagarne. – Och hufvudsaken är att farbror lärer känna och värdera min lilla Alexandra, som verkligen, opartiskt sagdt, är en rar flicka och dag för dag mera fängslar mig.
Antagligtvis får jag väl redan i medlet på nästa månaden helsa farbror välkommen hit – eller huru?|4| Jag anhåller om att farbror då ville ha godheten ”taga in” hos mig – samt derförinnan per bref underrätta mig om dagen då jag får emottaga Farbror och kusin Oskar.
Beträffande farbrors planer för Oskar kan jag icke säga någonting eller lemna någon upplysning. Det är ett för mig alltför fremmande gebit, för hvilket han nu är ämnad. Gud gifve att han icke måtte i framtiden med sorg erfara huru expatrierad han blir genom att tillhöra den korps vid hvilken han nu skall fästas. Förlåt att jag yttrar detta: men det är min hjertans mening – och yttras för öfrigt endast såsom sådan, icke för att|5| öfvertala. Naturligtvis har farbror tänkt sig nogare än jag i dessa förhållanden och kan således bättre bedöma betydelsen af det ifrågavarande steget. Muntligen få vi väl härom orda vidare. –
Så och om hemlandsförhållandena af hvarjehanda slag. Nu vill jag blott nämna den glädjande nyhet, att årsvexten icke torde bli så dålig som man först befarade, ty den herrliga väderleken under de förflutna fyra veckorna har bragt vårsäden till ganska vacker ståndpunkt och äfven rågen står temligen bra i södra länen. I de norra finnes deraf nästan intet. – – Till sorg|6|liga händelser hörer att vår genialiska unga musiker Filip v. Schantz afled förliden måndag – och den åldrige vicekanslern baron Munck, träffad af slag, vandrade hädan i tisdags. Hans maka och döttrar voro för tillfället i Tyskland, vid Kreuznach, men torde hemkomma idag.
Roberts familj, äfvensom Alma, befinna sig f. n.för närvarande i Nådendal. Alma for dock först för en vecka sedan, derförinnan vistades båda flickorna, på svärmors vänliga inbjudning, i Botby. Jag bor i staden men har rest ut så ofta som möjligt, d. ä.det är hvarje lördag, då jag dröjt till måndag morgon.|7| 1 Aug.Augusti inträder min semester, och då kommer jag naturligtvis att vistas mera derute, njutande af lifvet i fulla drag, men derjemte arbetande, för att vara väl förberedd till min resa.
Nu måste jag sluta, ty senatstimmen är nära, och ännu måste tvenne affärsbref skrifvas.
Hjertliga helsningar sändas Eder alla – äfven från Torsten, som för tillfället halfslumrat på min soffa. Au revoir!
fr. På återseende! och hjertligt välkomna till
Farbrors tillgifne
Leo M