30.7.1860 O, rören ej dervid! (Af Geibel. Öfvers. af L. M.)
Svensk text
|247|
O, rören ej dervid!
(Af Geibel. Öfvers. af L. M.)*)Ehuru en annan öfversättning af samma stycke redan blifvit läst i Papperslyktan (1859 N:o 25), så införes också denna med nöje. Red.
När i ett hjerta kärlek tändts, O, rören, rören ej dervid! Låt gudagnistan lysa der, Förstören ej dess drömmars frid!
Om uppå jordens rund det finns En fridlyst plats, helt visst det är Ett menskohjerta, saligt af Sin första kärlek, ren och skär.
O, unnen det dess ungdomsdröm Och rosorna uti dess vår! J veten ej hvad paradis Med denna dröm förloradt går.
Ren månget hjerta brustit har, Då kallt dess kärlek bort man slet, Och månget dignade af qval, Blef fullt af hat och bitterhet.
Och månget blöder tyst och stumt, – Men söker släcka ut sin glöd Och störtar sig i verldens larm, – Ren guden i dess djup är död.
Då gråten j och gen Er skuld: Dock – ingen ångers heta tår Kan ge åt dödadt hjerta lif, Kan väcka upp en vissnad vår.
Noter
*)Ehuru en annan öfversättning af samma stycke redan blifvit läst i Papperslyktan (1859 N:o 25), så införes också denna med nöje. Red.
O, rören ej dervid!
(Af Geibel. Öfvers. af L. M.)*)Ehuru en annan öfversättning af samma stycke redan blifvit läst i Papperslyktan (1859 N:o 25), så införes också denna med nöje. Red.
När i ett hjerta kärlek tändts,
O, rören, rören ej dervid!
Låt gudagnistan lysa der,
Förstören ej dess drömmars frid!
Om uppå jordens rund det finns
En fridlyst plats, helt visst det är
Ett menskohjerta, saligt af
Sin första kärlek, ren och skär.
O, unnen det dess ungdomsdröm
Och rosorna uti dess vår!
J veten ej hvad paradis
Med denna dröm förloradt går.
Ren månget hjerta brustit har,
Då kallt dess kärlek bort man slet,
Och månget dignade af qval,
Blef fullt af hat och bitterhet.
Och månget blöder tyst och stumt, –
Men söker släcka ut sin glöd
Och störtar sig i verldens larm, –
Ren guden i dess djup är död.
Då gråten j och gen Er skuld:
Dock – ingen ångers heta tår
Kan ge åt dödadt hjerta lif,
Kan väcka upp en vissnad vår.
Noter
*)Ehuru en annan öfversättning af samma stycke redan blifvit läst i Papperslyktan (1859 N:o 25), så införes också denna med nöje. Red.