31.12.1868 Carl af Björksten–LM
Finsk text
31.12.1868 Uudenvuodenaatto Nahodka
Kunnon veli!
Muutaman tunnin päästä on tämä onneton vuosi 1868 siirtynyt isiensä luokse. Todella iloisena vietän tämän surkean vuoden hautajaisia ja toivon, että sen kauheissa jäljissä tulisi onnen ja rikkauden vuosia tälle köyhälle ja kovin koetellulle Suomen kansalle. Niin, veliseni! Myös täällä on sydän, joka sykkii lämpimästi kaukaiselle isänmaalle ja joka tänä iltana toivoo hyvää uutta vuotta. Ota vastaan sinulle itsellesi ja perheellesi vilpittömät uudenvuodentoivotukset vanhalta ystävältä, joka ei toivo mitään parempaa kuin että saisi puristaa kättäsi ja lausua ”hyvää uutta vuotta”. Viimeisimmät tänne saamani sanomalehdet ovat elokuun alkupuolelta ja niitä me olemme mukavasti takkatulen ääressä Furuhjelmin kanssa selailleet. – 1868 olikin todellinen epäsikiö ja toivon, että Lagerborg jatkossa voisi luopua rumasta tavastaan täyttää lehtensä sivuja kuolinilmoituksilla sekä kuvauksilla puutteesta, kurjuudesta, metsäpaloista, eläinten ruttotaudista ym. Odotamme kärsimättömästi seuraavia numeroita ja toivomme, että niissä olisi iloisempia uutisia Suomesta. Helsingfors Dagbladin numerosta 158 luin kirjeenvaihtaja-artikkelin Mikkelistä otsikolla ”Emigrations wurmeri”
”Maastamuuttointoilua”. En muista koskaan lukeneeni mitään tuon kaupungin kirjeenvaihtajalta ja olisin ehkä tälläkin kerralla sivuuttanut tuon palasen, ellei otsikko olisi kiinnittänyt huomiotani. – Se on kirjoitettu kaiketi aivan hyvässä tarkoituksessa, mutta siinä on hiukan kiukkuinen sävy ja se sisältää niin monia vääriä oletuksia, ettei olisi pahitteeksi jos kirjoittaja itse ja muutkin saisivat todellista tietoa asioista. – Lähetin Axelille pari viikkoa sitten laajan ja täysin todenmukaisen kuvauksen Sutshanin laaksosta (seutu, joka apanaasialueista tullaan ensimmäisenä asuttamaan siirtolaisilla) sekä tietoja kaikista niistä eduista ja etuoikeuksista, joita sinne saapuva siirtolainen asuttaja voi nauttia. Ehkäpä sinä annat sille soveliaan ulkoisen asun ja hankit sille sitten vaatimattoman paikan Dagbladetissa (Furuhjelm näkisi sen mielellään). Minä puolestani mieluusti lisäisin vielä pari huomautusta vastauksena artikkeliin.
1. Jos pyrkimys ”itse hankittuun riippumattomuuteen” ylhäisen halveksivasti leimataan ”hurskaaksi lapsellisuudeksi tai lapselliseksi hurskaudeksi”, niin on aihetta olettaa, että sellaiseen riippumattomuuteen pyrkivät ihmiset tehdään naurunalaisiksi.
2. Kirjoittaja on oletettavasti hyvin selvillä kaikista kohteliaisuusäännöistä valtioiden vällllä, mutta hän on huonosti selvillä niistä kohteliaisuuden vaatimuksista, joita yksityisen ihmisen tulee noudattaa. – Vai onko teillä siellä vanhassa Euroopassa edelleen tapana puhua ja kirjoittaa julkisuudessa naimattoman naisen iästä. – Täällä sellaista pidetään hyvin sopimattomanana ja sellaiseen lankeavaa ei voi kutsua, niin kuin Helsingissä sanotaan, ”mukavaksi kaveriksi”.
3. Edelleen voidaan huomauttaa, että itä-Siperian apanaasi-maata tulee pitää yksityismaana, eikä sen asuttaminen ja viljely suinkaan tapahdu valtion varoilla. Herra kirjeenvaihtaja on siis menetellyt erittäin sopimattomasti, kun hän on pyytämättä sekaantunut toisten asioihin. Sinulle voi nyt ehkä tulla mieleen, että me koetamme houkutella siirtolaisia Suomesta. He ovatkin tervetulleita, jos ovat terveitä ja työteliäitä, mutta ilman heitäkin saamme Nahodkan asutettua. –
Mutta muutoin on olemassa tuhansia syitä, jotka estävät taloudelliseen vararikkoon joutunutta ihmistä palaamasta kotimaahansa, kun taas vieraassa maassa, jossa hän on vapaa monista hankalista siteistä, hän saattaa onnistua. – Sellaiselle ihmiselle, samoin kuin niille, jotka nöyryyttävästi kerjäävät leipäänsä teiden ja katujen varsilla, pitäisin parhaana, että he koettaisivat ansaita leipänsä työskentelemällä vieraissa maissa. Myös minä pidän jokaisen kansalaisen valvollisuutena, että hän niin kauan kuin voi, työskentelee ja hyödyttää sitä maata, jossa hän on syntynyt. – Omasta puolestani olen tyytyväinen täällä ja toivon, että voin vielä palata rakkaaseen Suomen ja hyvittää paljon siitä, mikä nyt lyijynraskaana painaa omaatuntoani. – Jos siinä onnistun, niin siunaan sitä hetkeä, jolloin astuin jalallani Nahodkan vieraanvaraiselle maaperälle. Hyvästi veli, ja jos ajatuksesi joskus hairahtuvat tänne Japanin meren rannoille, niin tartu kynään ja lähetä jokunen rivi
uskolliselle
Carl af Björksten.
Oositetaan Luutnantti Björkstenille Itä-Siperia Fort Vladivostok Nahodka
Original (transkription)
|1|
31/12 Nyårsafton 1868. Nahodka
Heders Broder!
Efter några timmar har tidens olycksbarn 1868
gått till sina fäder. – Det är med verklig glädje jag
firar detta hårda års begrafning och måtte i
dess hemska spår uppblomstra lycka och rika
år för det arma, hårdt pröfvade finska folket.
Ja min bror! äfven här finnas hjertan, som klap-
pa varmt för det aflägsna fosterlandet och som
i afton önska det godt nytt år. Emottag för Dig
sjelf och din familj hjertliga nyårshelsningar från
en gammal vän som ej önskar bättre än att än en
gång få trycka din hand och säga ”godt nytt år”.
De sista tidningsnumror, som kommit mig till
handa, äro från förra hälften af Augusti och dem
hafva vi i afton med F ...mFuruhjelm sittande för en tref-
lig brasa, genomblädrat. – 1868 var då ett verita-
belt missfoster – och jag hoppas det Lagerborg
för framtiden må kunna lägga bort den fula
vanan, att fylla sitt blads spalter med döds-
annonser, samt skildringar af nöd och elände
skogs-brand, boskaps pest etc:. Med otålighet
vänta wi de följande numrorna och hoppas
|2|
att i dem finna gladare underrättelser från
Finland. I no 158 af Hsfors dagbladHelsingfors Dagblad läste
jag en korrespondance-artikel från St Michel,
titulerad ”Emigrations wurmeri”. Jag vet mig
ej förr hafva läst någon korrespondance-artikel från
denna stad och hade kanske, äfven denna gång,
gått miste om en god bit, om ej sjelfva titeln å-
dragit sig min uppmärksamhet. – Den är
utan tvifvel författad i all välmening, men
den är skrifven med en viss anstrykning af ilska
och innehåller så många falska suppositioner,
att det ej vore ur vägen om författaren sjelf,
och andra, fingo en upplysning om sanna
förhållandet. – Jag tillsände Axel, för par
veckor sedan, en utförlig och fullkomligt sann
beskrifning öfver Sutschan dalen (den del af apa-
nagerna, som först kommer att koloniseras)
jemte uppgift omstruket påtillagt alla fördelar och privilegier
en hitflyttande kolonist kan räkna på. Kan-
ske Du gifver den ett anständigt yttre och sedan
förskaffar den en anspråkslös plats i dag-
bladet. – (F–mFuruhjelm skulle gerna se det.). – Jag för
min del åter skulle gerna tillägga några
anmärkningar, så som svar på artikeln.
1o. Der ”åtrån efter oberoende genom eget för-
värf” med högdraget förakt benämnes ”from
barnslighet eller barnslig fromhet”, der kan man
med skäl vänta sig, att personer, hvilka sträfva
till detta oberoende, blifva utsatta för begabberi.
2. Författaren är, så förmodar jag, väl underrättad om
alla artighetsskyldigheter grannstater emellan, men
illa har han reda på de artighets-lagar som enskilda
personer måste lyda. – Eller brukar man ännu
hos Er i det gamla Europa tala och skrifva
publikt om ogifta flickors ålder. – Här anses
det för högst opassande, och den som gör det
är ej renommerad som, hvad man i HforsHelsingfors kallar
”hygglig karl”. –
3. Dessutom kan den anmärkningen göras:
att apanage jorden i Östra Sibirien är att anses
som privat egendom och att dess kolonisering
och odling ingalunda bedrifvas med Statsmedel.
HrHerr Korrespondenten har således att börebrå sig
ytterligare en grof oartighet, då han oombedd
blandat sig i andras affairer. –
Du kan möjligtvis komma på den idéen att
vi önska narra till oss emigranter från Finland.
De äro visserligen välkomna om de äro friska och
arbetsföra, men nog få vi, också dem förutan,
|4|
Nahodka befolkadt. – Men för resten gifves
det tusen orsaker, som hindra en person, som råka
påstruket i ekonomiskt obestånd, att i sitt hemland åter
resa sig, då der deremot i ett fremmande, der
der han är fri från de många generande banden
kan lyckas. – För en slik person, äfvensom för
dem, som hafva sitt dagliga bröd genom ett
förnedrande och depraverande tiggeri på
landsvägar och gator, anser jag det bäst att sö-
ka genom arbete förtjena sitt bröd i fremman-
de länder. Äfven jag anser det för hvarje med-
borgares plikt och skyldighet att, så länge han
kan, arbeta och vara nyttig i det land, som sett
honom födas. – Jag för min del är nöjd här
och hoppas att ännu kunna återkommat till
det kära Finland och godtgöra mycket, som
nu blytungt pressar mitt samvete. – Lyckas
jag deri, så skall jag välsigna den stund jag satte
min fot på Nahodkas gästfria jord. –
À dieu min bror och förirra sig dina tan-
kar någon gång ända hit till Japanska
hafvets stränder, så fatta då pennan och skrif
några rader till Din tillgifne
Carl af Björksten
adress. Поручику Бьёркшину
в восточную Сибирь
фортъ Владивостокъ
Находка
31/12 Nyårsafton 1868. Nahodka
Heders Broder!
Efter några timmar har tidens olycksbarn 1868 gått till sina fäder. – Det är med verklig glädje jag firar detta hårda års begrafning och måtte i dess hemska spår uppblomstra lycka och rika år för det arma, hårdt pröfvade finska folket. Ja min bror! äfven här finnas hjertan, som klappa varmt för det aflägsna fosterlandet och som i afton önska det godt nytt år. Emottag för Dig sjelf och din familj hjertliga nyårshelsningar från en gammal vän som ej önskar bättre än att än en gång få trycka din hand och säga ”godt nytt år”. De sista tidningsnumror, som kommit mig till handa, äro från förra hälften af Augusti och dem hafva vi i afton med F ...mFuruhjelm sittande för en tref lig brasa, genomblädrat. – 1868 var då ett veritabelt missfoster – och jag hoppas det Lagerborg för framtiden må kunna lägga bort den fula vanan, att fylla sitt blads spalter med dödsannonser, samt skildringar af nöd och elände skogs-brand, boskaps pest etc:. Med otålighet vänta wi de följande numrorna och hoppas|2| att i dem finna gladare underrättelser från Finland. I no 158 af Hsfors dagbladHelsingfors Dagblad läste jag en korrespondance-artikel från St Michel, titulerad ”Emigrations wurmeri”. Jag vet mig ej förr hafva läst någon korrespondance-artikel från denna stad och hade kanske, äfven denna gång, gått miste om en god bit, om ej sjelfva titeln ådragit sig min uppmärksamhet. – Den är utan tvifvel författad i all välmening, men den är skrifven med en viss anstrykning af ilska och innehåller så många falska suppositioner, att det ej vore ur vägen om författaren sjelf, och andra, fingo en upplysning om sanna förhållandet. – Jag tillsände Axel, för par veckor sedan, en utförlig och fullkomligt sann beskrifning öfver Sutschan dalen (den del af apanagerna, som först kommer att koloniseras) jemte uppgift på alla fördelar och privilegier en hitflyttande kolonist kan räkna på. Kanske Du gifver den ett anständigt yttre och sedan förskaffar den en anspråkslös plats i dagbladet. – (F–mFuruhjelm skulle gerna se det.). – Jag för min del åter skulle gerna tillägga några anmärkningar, så som svar på artikeln.
|3|1o. Der ”åtrån efter oberoende genom eget förvärf” med högdraget förakt benämnes ”from barnslighet eller barnslig fromhet”, der kan man med skäl vänta sig, att personer, hvilka sträfva till detta oberoende, blifva utsatta för begabberi.
2. Författaren är, så förmodar jag, väl underrättad om alla artighetsskyldigheter grannstater emellan, men illa har han reda på de artighets-lagar som enskilda personer måste lyda. – Eller brukar man ännu hos Er i det gamla Europa tala och skrifva publikt om ogifta flickors ålder. – Här anses det för högst opassande, och den som gör det är ej renommerad som, hvad man i HforsHelsingfors kallar ”hygglig karl”. –
3. Dessutom kan den anmärkningen göras: att apanage jorden i Östra Sibirien är att anses som privat egendom och att dess kolonisering och odling ingalunda bedrifvas med Statsmedel. HrHerr Korrespondenten har således att börebrå sig ytterligare en grof oartighet, då han oombedd blandat sig i andras affairer. –
Du kan möjligtvis komma på den idéen att vi önska narra till oss emigranter från Finland. De äro visserligen välkomna om de äro friska och arbetsföra, men nog få vi, också dem förutan,|4| Nahodka befolkadt. – Men för resten gifves det tusen orsaker, som hindra en person, som råka i ekonomiskt obestånd, att i sitt hemland åter resa sig, då der deremot i ett fremmande, der der han är fri från de många generande banden kan lyckas. – För en slik person, äfvensom för dem, som hafva sitt dagliga bröd genom ett förnedrande och depraverande tiggeri på landsvägar och gator, anser jag det bäst att söka genom arbete förtjena sitt bröd i fremmande länder. Äfven jag anser det för hvarje medborgares plikt och skyldighet att, så länge han kan, arbeta och vara nyttig i det land, som sett honom födas. – Jag för min del är nöjd här och hoppas att ännu kunna återkommat till det kära Finland och godtgöra mycket, som nu blytungt pressar mitt samvete. – Lyckas jag deri, så skall jag välsigna den stund jag satte min fot på Nahodkas gästfria jord. –
À dieu
fr. Adjö min bror och förirra sig dina tankar någon gång ända hit till Japanska hafvets stränder, så fatta då pennan och skrif några rader till Din tillgifne
Carl af Björksten
adress. Поручику Бьёркшину в восточную Сибирь фортъ Владивостокъ Находка
ry. Till Löjtnant Björksten, östra Sibirien, Fort Vladivostok, Nachodka