31.12.1855 Woldemar von Daehn–LM
Finsk text
Filipovo 31./19. joulukuuta 1855
Ikävöity ystävä!
Minulla ei juuri tällä hetkellä ole oikein mitään kirjoitettavaa, mutta kun on yksin, on kuin olisi jotain seuraa, vaikkakin mykkää. Siinä missä Sinä olet, ainakin olettaakseni, viettänyt joulun ystävien, sukulaisten ja tuttujen parissa, olen minä viettänyt joulua yksin sanan kaikkein täsmällisimmässä merkityksessä. Pienessä kaupungissamme, jota oikeastaan voisi kutsua kyläksi, oli kaksi komppaniaa, joten elimme varsin mukavasti täällä. Yksi komppania oli lähtenyt Suvalkiin, joten piirimme oli pienentynyt kahdella ja lisäksi kaksi meistä on lähtenyt Krimille. Että kaiken kaikkiaan meitä on nyt kolme, pataljoonan komentaja, komppanianpäällikkö ja minä kolmantena. Nämä kaksi olivat kuitenkin Suvalkissa joulun päivät, joten olin aivan yksin.
Haluan nyt kuvailla Sinulle tätä luvattua maata. Itse maisemassa on mäkiä ja paljon pieniä järviä. Siitä huolimatta en ole täällä viettämäni kahden kuukauden aikana nähnyt yhtäkään kalaa, ja vielä vähemmän syönyt sellaista. Mutta voit uskoa, että tämä ei johdu järvien vähäkalaisuudesta. Ei, se johtuu asukkaiden laiskuudesta ja haluttomuudesta pyytää kalaa. Täällä on erikoisen vähän metsää, niin että talonpojat polttavat turvetta polttopuun sijaan.
Kylät ovat tavattoman kurjia. Mikäli haluaa käydä sisälle mökkiin, ovella tapaa väistämättä sian, joka on siksi julkea, ettei väistä kunnon väkeä; kun käy tupaan, huomaa olevansa ihmisten, sikojen, vuohien, kanojen, ankkojen, kalkkunoiden ynnä muiden sellaisten ympäröimä. Kaikki syövät yhdessä päivällistä, etteivät kärsisi seuranpuutteesta ja mekastavat silloin niin äänekkäästi, että sitä kiittää Jumalaa, kun on taas paljaan taivaan alla. Väen parissa vallitsevat mitä suuremmissa määrin siivottomuus, haureus, ryypiskely ja kaikki kuviteltavissa ja kuvittelemattomissa olevat paheet. Kaiken lisäksi täällä on niin paljon juutalaisia, että kaupunkien väestö, virkamiehiä lukuun ottamatta, on lähes pelkästään juutalaista. Heidän toimensa on poikkeuksetta salakuljetus. Tilanomistajat ovat samanlaista roskasakkia kuin talonpojatkin, elävät niin hirvittävässä siivottomuudessa, että välillä todella vaikea erottaa päärakennus talleista. Tilanomistajiemme joukossa ei ole kuin yksi kunnollinen ja sivistynyt mies, Baum, vanha puolalainen ulaani, jonka luona olemme käyneet esittäytymässä. Viimeksi Perjantaina kävimme siellä pataljoonan komentajan kanssa. Siellä tapasimme kokonaisen komppanian puolalaisia kaunottaria, ja meidän piti siksi ”muwit po polski” (puhua puolaa) ja iltaa myöten myös tanssia. Mitä muuten tulee niihin lukuisiin puolalaisiin kaunottariin, en ole törmännyt yhteenkään. Heidän etunaan omiimme nähden kuitenkin on, etteivät he ole niin kauhean jäykkiä, vaan paljon vapautuneempia ja rohkeampia. Suvalkissa on tosiaan muutama epätavanomaisen kaunis tyttö, että heistä joitakuita voisi kutsua jopa kaunottariksi. Mutta he ovat kaikki juutalaisia, yksikään heistä ei ole puolalainen. Noin muuten Suvalkissa järjestetään yleisiä tanssiaisia, eräs ensimmäisistä on huomenna, niin että taidan lähteä sinne.
Mitä kieleen tulee, on se aivan armotonta, mutta muistuttaa kuitenkin suuresti venäjää. Täällä lähistöllä on esimerkiksi kylä, jonka nimi on ”Pryeszczoszczysna” ja olen varma, että saat vaivata aivojasi hyvän tovin, ennen kuin saat ääntämyksen kohdalleen. Tästä näet, että jumalainen Puola ei juuri ole tavoittelemisen arvoinen. En kuitenkaan halua arvostella maata kokonaisuutena, vaan puhun ainoastaan seudusta, jossa nyt olemme. Ehkä etelämpänä asiat ovat paremmin. Itse Suvalki on sangen kaunis kaupunki, mikäli vain on läpikulkumatkalla, sillä kaikki kaunis on keskittynyt pääkadun varrelle, vaikka silläkään ei ole mitään erinomaista tarjottavanaan. Marssillani tänne kyselin kaupunkia lähestyessäni siitä ja minulle kerrottiin, että se on erinomainen kaupunki, josta saa kaikkea mitä tarvitsee. Mutta tämä kaikki on kyllä osoittautunut tyhjäksi, sillä sieltä ei saa edes mitään lämpimien pukineiden kaltaista, vaikka täällä on aivan yhtä kylmä kuin kotonakin. Täällä on nimittäin ollut kahden viikon ajan ollut joka päivä alle 20° Réamuria ja valtavasti lunta, mutta nyt on taas ollut hetken lämmintä. Muutoin on lisättävä, että paikalliset sanovat, ettei miesmuistiin ole ollut yhtä kylmää talvea. Aika usein kuulee, että talonpojat ovat paleltuneet kuoliaiksi tai kuolleet häkämyrkytykseen. Lopuksi minun on vielä lisättävä erään Euroopassa laajasti matkustaneen ja Siperiankin nähneen matkakauppiaan sanat. Kysyttäessä oliko Siperiassa vai täällä paremmat olot hän vastasi, että tätä Jumalan kiroamaa maata ei voida edes verrata Siperiaan, ”täällä ei koirakaan saata elää”. Siitä huolimatta sitä on kuitenkin aika hyvillä mielin. Ja nyt, ”hyvää uutta vuotta”, sillä tänään on uudenvuodenaatto. Samalla hyvästi ja sano terveisiä kaikille ystävältäsi
Woldemar Daehn
No 1.
Neuvon Sinua tästedes numeroimaan kirjeet, jotta heti näkisi onko jokin kirje hukkunut.
Sano paljon terveisiä minulta, kun kadetit palaavat joululomiltaan ja kerro, että ylennys on keväällä todennäköinen. Noin muuten voit kertoa myös, mikäli se ei ole jo tiedossa, että Paroni Rosen tarkastaa kadettikunnan.
Pietarista kirjoitetaan nyt, että Postin Johtaja Wulffert ja Ramsay (kenraali) ovat kuolleet. Pitääkö tämä paikkansa?
Original (transkription)
|1|
Filipovo d. 31/19 December 1855.
Saknade vän!
Jag har väl för det närvarande just ingenting att
skrifva om, men då man är ensam så tyckes det
ändå att man har, fastän ett stumt, sällskap. Då
Du, som jag åtminstone förmodar, har tillbringat julen
i en krets af vänner, slägtingar och bekanta, så har jag
för min del firat julen helt solo i ordets strängaste
bemärkelse. Uti vår lilla stad, som man lika gerna
kan kalla en by, stodo tomma compagnier så att vi
lefde rätt trefligt här; ett compagni har gått till Сувалки
så att vår krets har förminskats med tvenne och dessutom
|2|
hafva tvenne af oss farit till Krim, så att
vi öfverallt äro tre: bataljonschefen, en compagniechef
och jag den tredje. Men nu voro dessa begge äfven i
Сувалки juldagarne så att jag var alldeles solo.
Jag vill nu lemna Dig en beskrifning af detta förlofva-
de land. Sjelfva landet är backigt med en mängd små
insjöar, men utan afseende på detta så har jag under
de två månader jag tillbragt här ej sett en enda fisk,
dess mindre ätit något sådant; men Du må ej tro att
det kommer sig af insjöarnas fisktomhet, nej, det
kommer sig af innevånarnes lättja, som ej bry sig
om att fånga den. Skog är här ovanligt litet, så
att bönderna alla bränna torf i stället för ved.
Byarne äro ovanligt usla; vill man gå in i någon
stuga så möter man ovillkorligt i dörren ett svin,
som till och med är så oförskämdt att det ej ger
|3|
väg åt hyggligt folk; träder man in uti stugan, ser man
sig omringad af menniskor, svin, getter, höns, gäss, kal-
koner o. m. s.och mera sådant som alla tillsammans för att ej sakna
sällskap hålla sin trefliga middagsmåltid, och föra
dervid ett sådant hösse, att man tackar Gud när man
åter är under bar himmel. Ibland folket härskar
den högsta grad af osnygghet, otukt, supande och
alla möjliga tänkbara och otänkbara laster.
Till råga på allt detta finnas en sådan mängd judar,
så att i städerna befolkningen, utom tjenstemännen,
nästan uteslutande utgöres af judar, som alla, utan
undantag, sysselsätta sig med contrabandshandel.
Egendomsherrarne äro likadant pack som bönderna,
lefver fasligt osnyggt, så att man, ifall man råkar
på en gård, är i villfarelsestruket stor svårighet att ibland
stallen leta rätt på caractersbyggnaden. Ibland
|4|
alla våra egendomsherrar finnes endast en hygglig och
bildad man, Baum, en gammal Pohlsk Uhlan, hos
hvilken vi också gjordt bekantskap. Sist var jag der
i Fredags med bataljonschefen, der vi träffade på ett
helt compagnie med pohlska skönheter, der man så-
ledes måste ”muwit po polski” (tala pohlska) och
mot afton äfven dansa. Hvadannars de många skön-
heter beträffar som man finner bland polskorna, har
jag hittils ej träffat på en enda, men hvad som
ger dem företräde framför våra är att de ej äro så
fasligt stela, utan mycket friare och djerfvare.
I Сувалки finnes det verkligen några flickor, som
äro ovanligt vackra så att man till och med kunde
kalla en och annan en skönhet, men de äro alla
judinnor, inte en enda pohstruketlska. För öfrigt skola
i Сувалки blifva publika baler, af hvilka den första
blir i morgon, så att jag troligen lär fara in till den.
Hvad språket beträffar så är det obarmhertigt, men
har ändå stor likhet med rysskan; det finnes t. ex. här i
närheten en by som heter ”Pryeszczoszczysna” och jag är
säker på att Du får bråka din hjerna bra länge innan
Du hittar på rätta uttalet. Du ser således af allt detta
att det gudomliga Pohlen inte just är något att fikas
efter; föröfrigt vill jag ej dömma om hela landet, men
jag talar blått den nejden der vi befinna oss, kanske
är det bättre längre åt söder. Sjelfva Сувалки
är en rätt vacker stad om man blott reser igenom, ty
det vackra ligger allt hopat på stora gatan, men den
äger också ingenting vidare. Under min marsch
hit, så frågte jag då jag kom hit närmare om staden
och man sade mig att det är en ovanlig stad, der kan
man få allt hvad man vill ha, men detta allt har
nu reducerat sig till ingenting, så att man inte ens
|6|
kan få någonting hörande till varm bekläd-
nad fastän här är fullkomligt lika kallt som
hos oss. Här har nemligen två veckor efter hvarann
hvarje dag warit öfver 20° Réaum.Réaumur och ofantligt mycket
snö, men nu har det åter en tid varit varmt. Föröfrigt
måste man tillägga att innevånarne säga att de i
mannaminne ej haft någon så kall vinter, och man
hör bra ofta att bönder hafva frusit ihjäl och dött
af os. Som slut måste jag ännu tillägga ett yttrande
af en resande köpman, som besökt en stor del av Eu-
ropa och äfven varit i Sibirien. På vår fråga hvar
det var bättre i Sibirien eller här svarade han, att
man ej kunde jemföra detta af Gudi förbanna-
de land med Sibirien, ”här kan inte en hund heller
lefva”. Men oaktadt allt detta är man ändå vid ganska
godt lynne. Och nu ”godt nytt år” efter det är nyårs
afton idag och med detsamma farväl och helsa alla från
Din vän
Woldemar Daehn
No 1.
Jag rår Dig att hädanefter numrera dina bref så att man straxt ser om något
bref förkommit.
När kadeterna komma tillbaka från julferierna så hälsa så mycket från mig och
säg att det är mycket troligt att det blir befordran i vår. Föröfrigt kan Du också berätta om
man inte redan vet det att Baron Rosen kommer att inspektera corpsen.
Man skrifver just nu från Petersburg att Post-Directör Wullfert och Ramsay (generalen) dött. Är det sannt?
Filipovo d. 31/19 December 1855.
Saknade vän!
Jag har väl för det närvarande just ingenting att skrifva om, men då man är ensam så tyckes det ändå att man har, fastän ett stumt, sällskap. Då Du, som jag åtminstone förmodar, har tillbringat julen i en krets af vänner, slägtingar och bekanta, så har jag för min del firat julen helt solo i ordets strängaste bemärkelse. Uti vår lilla stad, som man lika gerna kan kalla en by, stodo tomma compagnier så att vi lefde rätt trefligt här; ett compagni har gått till Сувалки
ry. Suwałki så att vår krets har förminskats med tvenne och dessutom|2| hafva tvenne af oss farit till Krim, så att vi öfverallt äro tre: bataljonschefen, en compagniechef och jag den tredje. Men nu voro dessa begge äfven i Сувалки juldagarne så att jag var alldeles solo.
Jag vill nu lemna Dig en beskrifning af detta förlofvade land. Sjelfva landet är backigt med en mängd små insjöar, men utan afseende på detta så har jag under de två månader jag tillbragt här ej sett en enda fisk, dess mindre ätit något sådant; men Du må ej tro att det kommer sig af insjöarnas fisktomhet, nej, det kommer sig af innevånarnes lättja, som ej bry sig om att fånga den. Skog är här ovanligt litet, så att bönderna alla bränna torf i stället för ved. Byarne äro ovanligt usla; vill man gå in i någon stuga så möter man ovillkorligt i dörren ett svin, som till och med är så oförskämdt att det ej ger|3| väg åt hyggligt folk; träder man in uti stugan, ser man sig omringad af menniskor, svin, getter, höns, gäss, kalkoner o. m. s.och mera sådant som alla tillsammans för att ej sakna sällskap hålla sin trefliga middagsmåltid, och föra dervid ett sådant hösse, att man tackar Gud när man åter är under bar himmel. Ibland folket härskar den högsta grad af osnygghet, otukt, supande och alla möjliga tänkbara och otänkbara laster. Till råga på allt detta finnas en sådan mängd judar, så att i städerna befolkningen, utom tjenstemännen, nästan uteslutande utgöres af judar, som alla, utan undantag, sysselsätta sig med contrabandshandel. Egendomsherrarne äro likadant pack som bönderna, lefver fasligt osnyggt, så att man, ifall man råkar på en gård, är i stor svårighet att ibland stallen leta rätt på caractersbyggnaden. Ibland|4| alla våra egendomsherrar finnes endast en hygglig och bildad man, Baum, en gammal Pohlsk Uhlan, hos hvilken vi också gjordt bekantskap. Sist var jag der i Fredags med bataljonschefen, der vi träffade på ett helt compagnie med pohlska skönheter, der man således måste ”muwit po polski” (tala pohlska) och mot afton äfven dansa. Hvadannars de många skönheter beträffar som man finner bland polskorna, har jag hittils ej träffat på en enda, men hvad som ger dem företräde framför våra är att de ej äro så fasligt stela, utan mycket friare och djerfvare. I Сувалки finnes det verkligen några flickor, som äro ovanligt vackra så att man till och med kunde kalla en och annan en skönhet, men de äro alla judinnor, inte en enda polska. För öfrigt skola i Сувалки blifva publika baler, af hvilka den första blir i morgon, så att jag troligen lär fara in till den.
|5|Hvad språket beträffar så är det obarmhertigt, men har ändå stor likhet med rysskan; det finnes t. ex. här i närheten en by som heter ”Pryeszczoszczysna” och jag är säker på att Du får bråka din hjerna bra länge innan Du hittar på rätta uttalet. Du ser således af allt detta att det gudomliga Pohlen inte just är något att fikas efter; föröfrigt vill jag ej dömma om hela landet, men jag talar blått den nejden der vi befinna oss, kanske är det bättre längre åt söder. Sjelfva Сувалки är en rätt vacker stad om man blott reser igenom, ty det vackra ligger allt hopat på stora gatan, men den äger också ingenting vidare. Under min marsch hit, så frågte jag då jag kom hit närmare om staden och man sade mig att det är en ovanlig stad, der kan man få allt hvad man vill ha, men detta allt har nu reducerat sig till ingenting, så att man inte ens|6| kan få någonting hörande till varm beklädnad fastän här är fullkomligt lika kallt som hos oss. Här har nemligen två veckor efter hvarann hvarje dag warit öfver 20° Réaum.Réaumur och ofantligt mycket snö, men nu har det åter en tid varit varmt. Föröfrigt måste man tillägga att innevånarne säga att de i mannaminne ej haft någon så kall vinter, och man hör bra ofta att bönder hafva frusit ihjäl och dött af os. Som slut måste jag ännu tillägga ett yttrande af en resande köpman, som besökt en stor del av Europa och äfven varit i Sibirien. På vår fråga hvar det var bättre i Sibirien eller här svarade han, att man ej kunde jemföra detta af Gudi förbannade land med Sibirien, ”här kan inte en hund heller lefva”. Men oaktadt allt detta är man ändå vid ganska godt lynne. Och nu ”godt nytt år” efter det är nyårs afton idag och med detsamma farväl och helsa alla från
Din vän
Woldemar Daehn
No 1.
Jag rår Dig att hädanefter numrera dina bref så att man straxt ser om något bref förkommit.
|5|När kadeterna komma tillbaka från julferierna så hälsa så mycket från mig och säg att det är mycket troligt att det blir befordran i vår. Föröfrigt kan Du också berätta om man inte redan vet det att Baron Rosen kommer att inspektera corpsen.
|4|Man skrifver just nu från Petersburg att Post-Directör Wullfert och Ramsay (generalen) dött. Är det sannt?