21–22.7.1870 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 21. heinäkuuta 1870.
Rakas Alexandra!
Kirjeesi 16. ja 17. päiviltä saapuivat molemmat toissa päivänä parin tunnin välein. Minusta tuntui niin kertakaikkisen hyvältä päästä niiden välityksellä taas ikään kuin vähän paremmin yhteyteen teidän kanssanne siellä. Ikävä kyllä saitte kuitenkin jo samana päivänä kuulla, että kiltti vanha Malla-tätimme oli ummistanut väsyneet silmänsä ikiuneen. Olihan hänen tilansa jo pitemmän aikaa ollut niin huono, ettei paranemisesta ollut toivoa, – ja hänelle itselleen oli kai parasta, ettei tarvinnut enää jatkaa turhaa taistelua tuskia ja heikkoutta vastaan. Mutta voin silti kuvitella, että tieto hänen kuolemastaan kosketti tuskallisesti sekä sinua että mammaa, jotka nyt olitte niin kaukana hänen luotaan. Koettakaa silti ajatella asiaa mahdollisimman rauhallisesti älkääkä päästäkö surua vaikuttamaan haitallisesti mielialaan ja terveyteen! Tarvitseehan sekä Mamman että sinun pitää huolta itsestänne, jotta kuurista olisi mahdollisimman paljon hyötyä, – älkää unohtako sitä!
Monestakin syystä katsottiin tarpeelliseksi jouduttaa hautajaisia. Ne pidettiin tänään kello 7 iltapäivällä. Ainoastaan Wiikit, Rotkirchit sekä Mili ja Alma oli kutsuttu, ja lisäksi kantajat, jotka olivat: Nyman, Svensson, Evert, Fr. Wiik junior, Henrik ja minä. Hautausmaalle oli kokoontunut aika paljon väkeä. Hauta on kauniilla paikalla, ja arkulle laskettiin runsaasti kukkia.
Pyysin, että Malla-tädin paperit ja kirjat jätettäisiin koskemattomiksi, kunnes ehdin käydä ne läpi ja selvittää, saisiko niistä jonkinlaisen sievän runokokoelman, joka voisi kertoa vainajan elävästä sielusta ja humoristin lahjoista. –
Eilen matkustin Puotilaan ja viivyin siellä yön yli. Heinänkorjuuta oli tähän asti suosinut mitä upein sää, mutta eilen ja tänään oli vaihtelevampaa. 375 heinälastia on nyt ajettu latoihin 45 tynnyrinalalta, mutta korjaamatta on vielä noin 110 tynnyrinalaa. Kestää varmaan vielä koko ensi viikko, kunnes se on hoidettu. Mutta nähdäkseni sadon pitäisi olla vähintään tuhat lastia, – josta pitäisi saada aika hyvät tuotot, mikäli, kuten uskotaan, Englannista saapuu tänne kauppaedustajia ostamaan meidän heinäämme. Ruis kasvaa upeana, ja todennäköisesti se on kypsää korjattavaksi heti heinänkorjuun loputtua. Kaurasato on enimmäkseen oikein hyvä, ainoastaan Hedmanin niitty on huono, kuten saattoi ennakoidakin. Herneet ovat erinomaisia, ne ovat kukkineet tasaisesti, ja jo nyt niissä on paljon palkoja. Myös peruna on noussut oikein kauniisti; ainoastaan ohra on kehnoa. Uusi virnasta, herneistä ja kaurasta sekoittamani viherrehu on onnistunut hyvin, ja lehmät saavat nyt joka yöksi annoksen tätä mehevää rehua.
Puutarhuri on erityisen tyytyväinen kasveihinsa. Venäläiset ovat jo syöneet lähes 300 kurkkua, mutta niitä on vielä yllin kyllin. He ovat nyt pyytäneet vielä 4 leiviskää voita, ja sen saan kyllä Laitialasta (Laitialasta puheen ollen mainitsen vielä, että siellä on valmiina 78 kappaletta kelpoja juustoja, joiden tarvitsee vain vielä kuivua hieman ollakseen myyntikunnossa; rasvaisesta juustosta tulee oman makuni mukaan vähintään yhtä hyvää kuin Paaskylän juustosta.)
Lauantaina kreivi Puškin saapuu viettämään viikon Puotilassa.
En ole vielä nukkunut huvimajassa, ainoan yöni Puotilassa nukuin Adolf-sedän sängyssä, kun hän oli kaupungissa. – Mili ja Alma ovat edelleen erityisen tyytyväisiä ja kiitollisia, että saavat olla Puotilassa. Milin mielestä hänen ei kuitenkaan pitäisi antaa kesän valua ohi tienaamatta hieman rahaa, ja siksi hän on päättänyt tulla pitämään konsertin Naantalissa, todennäköisesti viikon kuluttua sunnuntaina. Toivon ettet pane tätä pahaksesi ja voit ilman suurempaa vaivaa majoittaa hänet niiden muutamien päivien ajan, jotka hän viettää siellä. En halunnut suostutella häntä luopumaan ajatuksesta, sillä on silti aika todennäköistä, että hän saa ainakin 100 kuulijaa. Aion kirjoittaa asiasta toimittaja Rönnbäckille. Jos haluat syystä tai toisesta peruuttaa konserttimatkan tai lykätä sitä, kirjoita Franckille Turkuun ja pyydä häntä sähköttämään minulle muutoksesta. Janne kuuluu tulevan Milin kanssa.
Olet todennäköisesti jo saanutkin Alman kirjeen hänen kihlauksensa paikkansapitävyydestä. Minun täytyy myöntää, että se on ollut yksi tämän vuoden harvoista tapauksista, jotka ovat todella ilahduttaneet minua. Tiedän nimittäin, että Lemström on harvinaisen kunnollinen ja kunnioitettava mies, – ja minusta olisi myös ollut sääli, jos Alman kaltainen lämmin sielu olisi joutunut kulkemaan läpi elämänsä rakastamatta ja saamatta rakkautta. Luoja suokoon, että nuorelleparille tarjoutuisi pian tilaisuus tehdä suunnitelmistaan totta! Pikku Alman rinnassa näyttää nyt kuitenkin loistavan tämä elähdyttävä auringonpaiste, jonka vain rakkaus voi ihmiselle antaa. – Ja ellen erehdy, asianosaisten välillä käydään varsin vilkasta kirjeenvaihtoa. – Voit tietenkin kertoa tästä Mammalle, mutta muutoin se on salaisuus, kunnes Lemström palaa kotimaahan syyskuussa. – – Nyt kello löi kaksitoista – siksi sanon sinulle nyt hyvää yötä lisätäkseni huomenna vielä jotain, jos aika sallii.
22. heinäkuuta.
Jos olisin nyt Naantalissa, olisin tietysti kulkenut käsikynkässäsi ja pikku Celyä kädestä pitäen kaivohuoneelle, – sitten olisin käynyt kylvyssä, juonut perheeni kanssa kahvit ja niin edelleen. Sen sijaan olen juoksennellut hiki hatussa erilaisilla asioilla, ja nyt istun tavalliseen tapaan kiinnostavassa pankissani.
Minulla pitäisi kai olla kerrottavana uutisia täältäpäin, mutta kun ei ole. Kaikki huomio on kiinnittynyt mantereella odottaviin sotaisiin yhteenottoihin, – muutoin kaikki kulkee tasaista kulkuaan. – Täällä ollessani minulla oli aluksi ollut tapana nauttia päivällistä Kaivohuoneella Idestamien ja Fogelholmin kanssa, mutta Henrika palasi viime tiistaina, ja nykyään aterioin kotosalla. Tänään molempien edellä mainittujen ystävieni olisi tarkoitus syödä päivällistä luonani. Todennäköisesti he tekevät myös ensi viikolla retken Puotilaan.
Oopperassa olen käynyt kaikkiaan 3 kertaa, – ja Seurahuoneen punssi-illoista (joista et syystäkään ole pitänyt) olen täysin luopunut. – Huomenna Henrika ja Eva lähtevät Puotilaan hilloamaan ja pesemään pyykkejä. – Fikenin äiti voi hyvin, hän kävi täällä aamulla. – Nyt, pikku ystäväni, minun täytyy lopettaa. Isi kiittää pikku Celyä hänen tervehdyksestään ja kauniista ruususta, jonka hän halusi lähettää, ja erityisesti siitä, että hän on ollut niin kiltti äidilleen. Cely voi suukottaa ja halata äitiä ja kertoa, että se on isiltä. Terveisiä Mammalle ja sydämellisiä halauksia
sinun oma
Leo.
Post Scriptum. Vieläkin on täysin epäselvää, koska pääsen vapaalle. Sota-ajan huolten keskellä on myös vaikea lähteä pankista. Sama.
Original (transkription)
Till Nådendaltillagt senare
Helsingfors d. 21 Juli 1870.
Älskade Alexandra!
Dina bref af den 16 och 17 dnesdennes
erhöll jag båda i förrgår med par
timmars mellanskof. Det gjorde mig
så innerligen godt att derigenom åter
få bli liksom litet mera införlifvad
med er derborta. Tyvärr erfor ni lik-
väl redan samma dag att vår snälla
gamla tante MallaMalla Meyer, en syster till Alexandra Mechelins mor Cecilia Lindroos. Fadern var lektor i tyska språket vid Åbo Akademi.tillagt senare slutit till sina
trötta ögon för den eviga sömnen. Väl
var hennes tillstånd redan en längre
tid så dåligt, att någon förbättring
ej var att hoppas på, – och för henne
sjelf var det väl det bästa, att icke
längre behöfva fortsätta en fåfäng
kamp emot plågor och svaghet. Men
jag kan dock tänka mig att underrättel-
sen om hennes död smärtsamt träffade
både dig och mamma som nu voro
|2|
så långt borta ifrån henne. Måtte
ni emellertid söka såvidt möjligt
med lugn tänka härpå och icke
låta sorgen menligt inverka på
lynnet och helsan! Både Mamma
och du behöfver väl vårda er om
att draga största möjliga gagn af
kuren, – glömmen det ej!
Af flera skäl ansågs nödigt
att påskynda begrafningen. Den
försiggick idag kl. 7 e. m.eftermiddag Endast
Wiiks, Rotkirchs och Mili et Alma
voro kallade, förutom bärarena
som voro: Nyman, Svensson, Evert,
Fr. Wiik junior, Henrik och jag. På
kyrkogården hade ganska mycket
folk församlats. Grafven har en vacker
plats och kistan beströddes rikligen
med blommor.
Jag har bedt att tante Mallas
papper och böcker måtte lemnas orörda
|3|
tills jag hinner genomgå dem och
undersöka, om ej någon nätt samling
verser kunde derur sammanbringas,
hvilka kunde bära vittne om den
aflidnas lifliga själ och humoristiska
talang. –
Igår var jag utrest till Botby och
dröjde der öfver natten. Högbergningen
hade hittills varit gynnad af det
herrligaste väder, men igår och idag
har de varit variabelt. 375 lass
hö äro nu inkörda ifrån 45 tunn-
land, men omkr.omkring 110 tunnland åter-
stå ännu att berga. Det räcker
nog hela nästa vecka innan detta
är undangjordt. Men såvidt jag kan
bedöma borde skörden också uppgå
till minst tusen lass, – hvilket bör
gifva en ganska god behållning ifall,
som man tror, uppköpare från England
kommer hit att inköpa vårt hö.
|4|
Rågen står uti herrlig växt och
blir sannolikt mogen att skäras
strax när höbergningen är slut.
Hafren är för det mesta mycket
bra, endast Hedmans äng är dålig,
som man kunde förutse. Ärterna
äro förträffliga, de ha blommat jemnt
och äro redan rika på skidor. Äfven
potatisen står mycket vackert; endast
kornet är dåligt. Min nya blandning
af vicker, ärter och hafre till grönfoder
har lyckats bra, och kuddorna få
nu alltid till natten en portion af
detta saftiga foder.
Trädgårdsmästaren är synnerligen
belåten med sina växter. Ryssarne
ha redan förtärt närmare 300 gurkor
men det finnes ännu ymnigt deraf.
De ha nu begärt 4 ℒ℔lispund smör till, och
det skall jag få från Laitiala (Àpro-
pos Laitiala, så vill jag nämna att
der fanns 78 st.stycken duktiga ostar färdiga
|5|
som endast behöfva torka något
ännu för att bli säljbara; fetosten
blir enligt min smak minst lika
god som Paaskylä osten.)
Om lördag skall grefve Puschkin
anlända för att tillbringa en vecka
på Botby.
Jag har ännu ej sofvit i lusthuset,
den enda natt jag var der, sof jag i
Farbror Adolfs säng enär han var
i staden. – Mili och Alma äro fort-
farande synnerligen nöjda och tack-
samma öfver att få vara på Botby.
Men Mili tycker att hon icke borde
låta sommarn gå förbi utan att
förtjena litet pengar och har derföre
beslutit att komma och ge en konsert
i Nådendal, sannolikt söndag efter
en vecka. Jag hoppas att du icke skall
misstycka detta, och att du utan olägenhet
|6|
kan herbergera henne de några
dagar hon skulle dröja der. Jag
har icke velat afråda henner deri-
från, då det ju ändå är ganska
troligt att hon skulle få åtminstone
100 åhörare. Jag ämnar skrifva
härom till redaktören Rönnbäck.
Skulle du af en eller annan orsak
anse dig böra afstyrka konsertresan
eller vilja att den uppskjutes, så
skrif till Francksvårtytt i Åbo och bed
honom telegrafera till mig återbud.
Janne lärer komma med Mili.
Troligen har du redan erhållit
Almas bref angående hennes för-
lofnings verklighet. Jag måste tillstå
att detta varit en bland de få hän-
delser under detta år, som verkligen
gladt mig. Jag vet nemligen att
Lemström är en ovanligt duglig
|7|
och aktningsvärd man, – och jag
tycker också att det hade varit synd,
om en så varm själ som Almas
skulle nödgats gå genom lifvet utan
att älska och älskas. Gud gifve att
de unga tu snart måtte finna tillfälle
att realisera sina planer! Emellertid
tyckes lilla Alma nu bära i sitt bröst
detta lifvande solsken som endast
kärleken kan skänka. – Och om
jag ej misstar mig, så är korres-
pondensen emellan vederbörande ganska
liflig. – Åt Mamma kan du
naturligtvis meddela detta, men
annars är det en hemlighet tills
Lemström i September återvänder till
hemlandet. – – Nu slog klockan
tolf – jag säger dig derföre godnatt
för att ännu tillägga något imorgon
om tiden medger.
Den 22 Juli.
Om jag nu vore i Nådendal, så skulle
|8|
jag naturligtvis ha vandrat med dig
vid armen och lilla Cely vid handen
till brunshuset, – så skulle jag badat,
sedan druckit kaffe en famille o. s. v.
I stället har jag sprungit på diverse
bestyr så att svetten rann, och nu sitter
jag som vanligt på den intressanta banken.
Jag borde väl ha några nyheter att
berätta härifrån, men detta är icke fallet.
All uppmärksamhet är riktad åt de
förestående krigiska konflikterna på
kontinenten, – för öfrigt går allt sin
jemna gång. – I början af min här-
varo åt jag vanligtvis middag i bruns-
huset med Idestams och Fogelholm,
men i tisdags återvände Henrika, och
numera dinerar jag hemma. Idag skola
de båda nämnde vännerne spisa middag
hos mig. Sannolikt komma de äfven att
nästa vecka göra en utflygt till Botby.
Operan besökte jag inalles 3 ggrgånger, – och
de der punchaftnarna på Societetshuset
(som med skäl voro dig mishagliga) har
jag fullkomligt inhiberat. – Imorgon
skola Henrika och Eva ut till Botby för att
sylta och byka. – Fikens mamma mår bra,
hon var hos oss i morgse. – Nu min
lilla vän måste jag sluta. Pappa tackar lilla Cely för hennes helsning och för den
vackra ros som hon ville skicka, och isynnerhet derför att hon varit så snäll
|7|
emot sin mamma. Cely skall pussa och krama mamma och säga att det
kommer från pappa. Helsa Mamma, och var hjertligt omfamnad af din
egen
Leo.
P. S.Post Scriptum När jag blir ledig, är ännu alldeles ovisst. Under de brydsamma
krigstiderna är det ock svårt att lemna banken. Ds.Densamme
Helsingfors d. 21 Juli 1870.
Älskade Alexandra!
Dina bref af den 16 och 17 dnesdennes erhöll jag båda i förrgår med par timmars mellanskof. Det gjorde mig så innerligen godt att derigenom åter få bli liksom litet mera införlifvad med er derborta. Tyvärr erfor ni likväl redan samma dag att vår snälla gamla tante Malla slutit till sina trötta ögon för den eviga sömnen. Väl var hennes tillstånd redan en längre tid så dåligt, att någon förbättring ej var att hoppas på, – och för henne sjelf var det väl det bästa, att icke längre behöfva fortsätta en fåfäng kamp emot plågor och svaghet. Men jag kan dock tänka mig att underrättelsen om hennes död smärtsamt träffade både dig och mamma som nu voro|2| så långt borta ifrån henne. Måtte ni emellertid söka såvidt möjligt med lugn tänka härpå och icke låta sorgen menligt inverka på lynnet och helsan! Både Mamma och du behöfver väl vårda er om att draga största möjliga gagn af kuren, – glömmen det ej!
Af flera skäl ansågs nödigt att påskynda begrafningen. Den försiggick idag kl. 7 e. m.eftermiddag Endast Wiiks, Rotkirchs och Mili etfr. och Alma voro kallade, förutom bärarena som voro: Nyman, Svensson, Evert, Fr. Wiik junior, Henrik och jag. På kyrkogården hade ganska mycket folk församlats. Grafven har en vacker plats och kistan beströddes rikligen med blommor.
Jag har bedt att tante Mallas papper och böcker måtte lemnas orörda|3| tills jag hinner genomgå dem och undersöka, om ej någon nätt samling verser kunde derur sammanbringas, hvilka kunde bära vittne om den aflidnas lifliga själ och humoristiska talang. –
Igår var jag utrest till Botby och dröjde der öfver natten. Högbergningen hade hittills varit gynnad af det herrligaste väder, men igår och idag har de varit variabelt. 375 lass hö äro nu inkörda ifrån 45 tunnland, men omkr.omkring 110 tunnland återstå ännu att berga. Det räcker nog hela nästa vecka innan detta är undangjordt. Men såvidt jag kan bedöma borde skörden också uppgå till minst tusen lass, – hvilket bör gifva en ganska god behållning ifall, som man tror, uppköpare från England kommer hit att inköpa vårt hö.|4| Rågen står uti herrlig växt och blir sannolikt mogen att skäras strax när höbergningen är slut. Hafren är för det mesta mycket bra, endast Hedmans äng är dålig, som man kunde förutse. Ärterna äro förträffliga, de ha blommat jemnt och äro redan rika på skidor. Äfven potatisen står mycket vackert; endast kornet är dåligt. Min nya blandning af vicker, ärter och hafre till grönfoder har lyckats bra, och kuddorna få nu alltid till natten en portion af detta saftiga foder.
Trädgårdsmästaren är synnerligen belåten med sina växter. Ryssarne ha redan förtärt närmare 300 gurkor men det finnes ännu ymnigt deraf. De ha nu begärt 4 ℒ℔lispund smör till, och det skall jag få från Laitiala (Àpropos Laitiala, så vill jag nämna att der fanns 78 st.stycken duktiga ostar färdiga|5| som endast behöfva torka något ännu för att bli säljbara; fetosten blir enligt min smak minst lika god som Paaskylä osten.)
Om lördag skall grefve Puschkin anlända för att tillbringa en vecka på Botby.
Jag har ännu ej sofvit i lusthuset, den enda natt jag var der, sof jag i Farbror Adolfs säng enär han var i staden. – Mili och Alma äro fortfarande synnerligen nöjda och tacksamma öfver att få vara på Botby. Men Mili tycker att hon icke borde låta sommarn gå förbi utan att förtjena litet pengar och har derföre beslutit att komma och ge en konsert i Nådendal, sannolikt söndag efter en vecka. Jag hoppas att du icke skall misstycka detta, och att du utan olägenhet|6| kan herbergera henne de några dagar hon skulle dröja der. Jag har icke velat afråda henner derifrån, då det ju ändå är ganska troligt att hon skulle få åtminstone 100 åhörare. Jag ämnar skrifva härom till redaktören Rönnbäck. Skulle du af en eller annan orsak anse dig böra afstyrka konsertresan eller vilja att den uppskjutes, så skrif till Francksvårtytt i Åbo och bed honom telegrafera till mig återbud. Janne lärer komma med Mili.
Troligen har du redan erhållit Almas bref angående hennes förlofnings verklighet. Jag måste tillstå att detta varit en bland de få händelser under detta år, som verkligen gladt mig. Jag vet nemligen att Lemström är en ovanligt duglig|7| och aktningsvärd man, – och jag tycker också att det hade varit synd, om en så varm själ som Almas skulle nödgats gå genom lifvet utan att älska och älskas. Gud gifve att de unga tu snart måtte finna tillfälle att realisera sina planer! Emellertid tyckes lilla Alma nu bära i sitt bröst detta lifvande solsken som endast kärleken kan skänka. – Och om jag ej misstar mig, så är korrespondensen emellan vederbörande ganska liflig. – Åt Mamma kan du naturligtvis meddela detta, men annars är det en hemlighet tills Lemström i September återvänder till hemlandet. – – Nu slog klockan tolf – jag säger dig derföre godnatt för att ännu tillägga något imorgon om tiden medger.
Den 22 Juli.
Om jag nu vore i Nådendal, så skulle|8| jag naturligtvis ha vandrat med dig vid armen och lilla Cely vid handen till brunshuset, – så skulle jag badat, sedan druckit kaffe en famille o. s. v. I stället har jag sprungit på diverse bestyr så att svetten rann, och nu sitter jag som vanligt på den intressanta banken.
Jag borde väl ha några nyheter att berätta härifrån, men detta är icke fallet. All uppmärksamhet är riktad åt de förestående krigiska konflikterna på kontinenten, – för öfrigt går allt sin jemna gång. – I början af min härvaro åt jag vanligtvis middag i brunshuset med Idestams och Fogelholm, men i tisdags återvände Henrika, och numera dinerar jag hemma. Idag skola de båda nämnde vännerne spisa middag hos mig. Sannolikt komma de äfven att nästa vecka göra en utflygt till Botby.
Operan besökte jag inalles 3 ggrgånger, – och de der punchaftnarna på Societetshuset (som med skäl voro dig mishagliga) har jag fullkomligt inhiberat. – Imorgon skola Henrika och Eva ut till Botby för att sylta och byka. – Fikens mamma mår bra, hon var hos oss i morgse. – Nu min lilla vän måste jag sluta. Pappa tackar lilla Cely för hennes helsning och för den vackra ros som hon ville skicka, och isynnerhet derför att hon varit så snäll|7| emot sin mamma. Cely skall pussa och krama mamma och säga att det kommer från pappa. Helsa Mamma, och var hjertligt omfamnad af din
egen
Leo.
P. S.Post Scriptum När jag blir ledig, är ännu alldeles ovisst. Under de brydsamma krigstiderna är det ock svårt att lemna banken. Ds.Densamme