24.8.1858 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Hamina 24. elokuuta 1858
Kelpo ystävä
Palattuani matkalta idästä sain jälkimmäisen sinun kirjeistäsi, joista vasta nyt pääsen kiittämään. On luonnollista, että tuon jälkimmäisen sisältö ei ollut minulle yksinomaan ilahduttava. Olin jo ajatuksissani asettunut kauniisti ja viihtyisästi sinun kanssasi yhdessä sievään ullakkokerrokseen, jonka ikkunoista on niin ihastuttava näköala. Olisimme siellä voineet katsella kun syksy vähitellen ryövää luonnolta sen kaikki värit kunnes se paljaana ja harmaana jähmettyy talven käsivarsille. Olisimme katselleet sitä ja silti toivoneet ja tunteneet, miten ihmisellä voi olla sisällään kevät vaikka syksyn myrskyt kuinka raivoavat ulkona. Mutta – tullakseni realiteetteihin, näyttää kuin olisit ymmärtänyt kirjeeni hieman väärin – en ehdottanut että sinä purkaisit kumppanuutesi Björksténin kanssa, kysyin yksinkertaisesti vain sitä, että jos Björkstén matkustaisi ulkomaille ja sinä jäisit yksin huoneistoon, niin voisitko silloin jakaa sen minun kanssani. – Koska hän nyt ei matkusta, koko kysymys raukeaa. – Toivon silti, ettei minun tarvitse jäädä kadulle – toivon näin siitä yksinkertaisesta syystä, että en ei ole kuultu, että ylioppilaan 19. vuosisadalla pitäisi asua kadulla. Lupauksestasi tulla häihin kiitämme sydämellisesti, valitettavasti se vain ei tapahdu 1. syyskuuta, kuten alkuun olimme suunnitelleet, vaan vasta 15. syyskuuta. Veljeni palasi toissapäivänä leiriltä (everstiluutnanttina, kaikki oli sujunut erinomaisesti) ja pyysi keskustelemaan häistä. Tulimme siihen tulokseen, että niitä ei voi pitää ennen 15. päivää, koska vielä on niin paljon selvitettävää, järjesteltävää ja valmisteltavaa. Näin pitkä viivytys on sikälikin ikävä, koska silloin emme voi toivoa enää saavamme paikalle ainakaan kaikka niitä laulajia, jotka olisi saatu, jos häät olisi pidetty 1. syyskuuta, koska elokuun viimeisenä päivänä he pitävät täällä ensimmäisen soireensa.
Sain eilen hauskan kirjeen Polheimilta, hän kertoi että he saapuivat 20. päivänä Viipuriin 2 500 rahaa taskussa. Huomenna he matkustavat tätä kautta Kinttulaan, jossa he vierailevat Strömborgeilla sekä neiti Dunckerin häissä, jotka ovat 26. päivä. Sitten ukot palaavat tänne ja antavat täällä kaksi konserttia. Tulee olemaan hauska tavata heitä, heitä on jälleen 12, kun Glimmen Oulusta ilmestyi täydentäväksi jäseneksi.
Jos matkustat varhain Helsinkiin, tapaamme varmaankin pian siellä. Minä aion lähteä sinne 3. syyskuuta ja palata sitten häihin. – tämä ei ole täysin varmaa mutta luulen että näin se käy – pääasiassa afäärieni vuoksi. Toivottavasti onnistun silloin myös ylipuhumaan Tollin tytöt saapumaan häihin, – saimme nimittäin heiltä äskettäin surullisen ilmoituksen, että he eivät voi tulla. Nyt täytyy lopettaa. Niitä pohdintoja sinusta ja L:sta, joita lähetin sinulle Poriin ja joita sinä et sanonut voivasi kaikilta osin hyväksyä, voimme jatkaa suullisesti – luulen että olen oikeassa kaikessa mitä sanoin.
Iloisiin näkemisiin!
sinun Leo
Original (transkription)
|1|
FhamnFredrikshamn d. 24 Aug.Augusti 58.
Heders Vän!
Anländ från en resa
åt öster emottog jag den sednare af
dina vänliga epistlar, för hvilka jag
nu först är i tillfälle att tacka. Att
den senares innehåll dock icke kunde
vara mig fullkomligt fägnesamt är
naturligt. Jag hade ju redan i tankarna
inqvarterat mig vackert och trefligt
med dig tillsammans i den nätta vinds-
våningen, från hvars fönster man
har en så herrlig utsigt. Vi skulle
der tillsammans ha skådat huru hösten
småningom beröfvade naturen dess
|2|
fägring tills den naken och för-
gråten stelnar i vinterns armar – –
vi skulle ha skådat detta och ändå
hoppats, och känt att man kan ha vår
i sitt inre, huru mycket än höststor-
marne rasa derute. – Men – för att
komma till realiteten – du tyckes ju
hafva litet missförstått mitt bref, –
icke proponerade jag ju dig att bryta
bolagiatet med Björkstén; – jag frå-
gade blott helt enkelt om du, ifall
Björkstén reser utrikes och du således
blefve ensam i qvarteret, ville dela det
med mig? – Då han nu icke reser, så
förfaller ju hela frågan. – Jag hoppas
att dock icke behöfva stadna på
gatan, – jag hoppas detta af det enkla
själ, att man icke hört, det en student
i 19de seklet skulle bott på gatan. –
För ditt löfte att komma på bröllo-
pet tacka vi dig hjertligt; – tyvärr
|3|
kan det icke blifva d. 1 Sept.September så som
vi först planerat, – utan först d. 15de.
Min bror återvände i förrgår från
lägret (som öfverstlöjtnant; allt har gått
utmärkt bra) och vek in hos oss för
att öfverlägga om bröllopet, – och vi
kommo till det resultat att det icke kan
bli förrän d. 15, emedan så mycket
återstår att tillreda, inreda och bereda.
Att det blir så mycket sednare är också
derföre ledsamt, att vi då icke kunna
hoppas se hos oss åtminstone alla sån-
garene, hvilket hade varit fallet om
bröllopet blifvit d. 1 Sept.September, ty den sista
Aug.Augusti gifva de här sin första soirée.
Jag fick igår ett trefligt bref af
Polheim, deri han berättade mig,
att de d. 20 anlände till Wiborg med
2 500 hårda boblar på fickan. I mor-
gon resa de härigenom till Kinttula,
der de bevista Strömborgs, och Dem. Dunckers
bröllop, som firas d. 26 Aug.Augusti Sedan
|4|
återvända gubbarne hit och gifva här
2 concerter. Trefligt blir det att träffa
dem; de äro 12 igen, sedan i Uleå-
borg Glimmen inträdde som komplet-
terande medlem.
Om du reser tidigt in till HforsHelsingfors,
lära vi snart träffas der. Jag äm-
nar begifva mig dit d. 3 Sept.September och
sedan återvända till bröllopet; – all-
deles afgjordt är det ej, men jag tror
att jag så gör, – hufvudsakligen för mina
affärers skull. Kanske skulle det då
ock lyckas mig att öfvertala flickorna
Toll att komma till bröllopet, – vi
fick neml.nämligen nyss den ledsama under-
rättelsen att de icke kunna komma.
Nu måste jag sluta. De räsonne-
manger om Dig och L. som jag sände
dig till BborgBjörneborg och som du säger dig
icke i allo gilla, kunna vi fortsätta
mundtligen, – jag tror mig ha rätt
i allt hvad jag der yttrade.
Auf fröhliches Wiedersehn!
Din
Leo.
FhamnFredrikshamn d. 24 Aug.Augusti 58.
Heders Vän!
Anländ från en resa åt öster emottog jag den sednare af dina vänliga epistlar, för hvilka jag nu först är i tillfälle att tacka. Att den senares innehåll dock icke kunde vara mig fullkomligt fägnesamt är naturligt. Jag hade ju redan i tankarna inqvarterat mig vackert och trefligt med dig tillsammans i den nätta vindsvåningen, från hvars fönster man har en så herrlig utsigt. Vi skulle der tillsammans ha skådat huru hösten småningom beröfvade naturen dess|2| fägring tills den naken och förgråten stelnar i vinterns armar – – vi skulle ha skådat detta och ändå hoppats, och känt att man kan ha vår i sitt inre, huru mycket än höststormarne rasa derute. – Men – för att komma till realiteten – du tyckes ju hafva litet missförstått mitt bref, – icke proponerade jag ju dig att bryta bolagiatet med Björkstén; – jag frågade blott helt enkelt om du, ifall Björkstén reser utrikes och du således blefve ensam i qvarteret, ville dela det med mig? – Då han nu icke reser, så förfaller ju hela frågan. – Jag hoppas att dock icke behöfva stadna på gatan, – jag hoppas detta af det enkla själ, att man icke hört, det en student i 19de seklet skulle bott på gatan. –
För ditt löfte att komma på bröllopet tacka vi dig hjertligt; – tyvärr|3| kan det icke blifva d. 1 Sept.September så som vi först planerat, – utan först d. 15de. Min bror återvände i förrgår från lägret (som öfverstlöjtnant; allt har gått utmärkt bra) och vek in hos oss för att öfverlägga om bröllopet, – och vi kommo till det resultat att det icke kan bli förrän d. 15, emedan så mycket återstår att tillreda, inreda och bereda. Att det blir så mycket sednare är också derföre ledsamt, att vi då icke kunna hoppas se hos oss åtminstone alla sångarene, hvilket hade varit fallet om bröllopet blifvit d. 1 Sept.September, ty den sista Aug.Augusti gifva de här sin första soirée. Jag fick igår ett trefligt bref af Polheim, deri han berättade mig, att de d. 20 anlände till Wiborg med 2 500 hårda boblar på fickan. I morgon resa de härigenom till Kinttula, der de bevista Strömborgs, och Dem.
fr. Demoiselle – Fröken Dunckers bröllop, som firas d. 26 Aug.Augusti Sedan|4| återvända gubbarne hit och gifva här 2 concerter. Trefligt blir det att träffa dem; de äro 12 igen, sedan i Uleåborg Glimmen inträdde som kompletterande medlem.
Om du reser tidigt in till HforsHelsingfors, lära vi snart träffas der. Jag ämnar begifva mig dit d. 3 Sept.September och sedan återvända till bröllopet; – alldeles afgjordt är det ej, men jag tror att jag så gör, – hufvudsakligen för mina affärers skull. Kanske skulle det då ock lyckas mig att öfvertala flickorna Toll att komma till bröllopet, – vi fick neml.nämligen nyss den ledsama underrättelsen att de icke kunna komma.
Nu måste jag sluta. De räsonnemanger om Dig och L. som jag sände dig till BborgBjörneborg och som du säger dig icke i allo gilla, kunna vi fortsätta mundtligen, – jag tror mig ha rätt i allt hvad jag der yttrade. Auf fröhliches Wiedersehn!
ty. På lyckligt återseende!
Din
Leo.