7.10.1868 Julius Pinello–LM

Svensk text

|1|

Egen vän och broder!

För den stora hjelp Du uti nödens stund skänker dina vänner, Armfeltarne och mig, tackar jag Dig på det hjertligaste. Medföljande sedel har i sanning gifvit mig stora bekymmer, då jag, som aldrig sett en styfver af summan, utan blott borgesman, varit tvungen att anskaffa tvenne nya namn. –

Så snart Carl Armfelt återvänder från P.burgPetersburg skall genast vår kontraförbindelse tillsändas Dig, – och, om äfven mitt fattiga namn|2| ej uträttar mycket ”contre”, så hoppas jag likväl att de båda andras blifva Dig en full säkerhet för den risk Du ikläder Dig. –

Var nu emellertid snäll, käre vän, och, med Din underskrift, öfverlemna sedeln till P. M. Wettberg som sedan eger min fullmagt att omsätta lånet. –

Mången stor tack för de glada stunder jag sednast med Dig upplefde i HforsHelsingfors, – derpå följde en rasande tyfus som lade mig nog i grafven, – och Gud vet om det ej varit bäst. Uppriktigt sagdt så trifs jag ej ordentligt; min lilla obetydliga såkallade själ lider, – och jag skulle så gerna skaka ifrån mig det qväfvande brackdammet – men gunås – kan ej. –

Min käre Leo bevilja mig en grace till, och efterhör ifall det fin|3| nes någon ledig kontorsbefattning, då jag med uppteende af hedrande betyg vore färdig att ansöka plasten. – Och nu farväl! – jemte ett ytterligare tack för väntjensten från

Din ständigt tillgifne

I. Pinello.

C^en 7/10 68.

Finsk text

Oma ystäväni ja veljeni!

Kiitän sinua sydämellisimmin siitä suuresta avusta, jonka hädän hetkellä suot ystävillesi, Armelteille sekä minulle. Oheinen velkakirja on tuottanut minulle todellakin suurta huolta, koska minä en koskaan ole nähnyt rahasummaa vaan ainoastaan takaajat, ja minun täytyi hankkia pari uutta nimeä. Meidän vastasitoutumuksemme sinulle lähtee heti kun Carl Armfelt on palannut, ja jos minun köyhä nimeni ei ”vastaa” paljoakaan, niin toivon kuitenkin, että ne kaksi muuta antavat sinulle täyden varmuuden sen riskin suhteen, jota olet ottamassa.

Ole nyt rakas ystävä kuitenkin kiltti ja jätä velkakirja sinun allekirjoituksellasi P.M. Wettbergille, jolla sitten on minun valtuutukseni uudistaa laina.

Monet suuret kiitokset niistä iloisista hetkistä, jotka sain viettää kanssasi viimeksi Helsingissä, sitten seurasikin raivovava lavantauti, joka vei minut miltei haudan partaalle – ja Jumala tietää, olisiko niin ollut ehkä parasta. Rehellisesti sanottuna en voi oikein hyvin, minun pieni, merkityksetön niin sanottu sieluni kärsii – ja ravistaisin niin mielelläni yltäni koko tämän tukahduttavan porvarillisen roskan, mutta Luoja paratkoon, en voi.

Suo minulle rakas Leo se armo, että kuulostelet, onko jossain avoinna konttoritointa, niin että minä olisin kunnioitettavine todistuksineni heti valmis hakemaan sellaista.

Ja nyt hyvästi – vielä kerran kiitos ystävänpalveluksesta

sinun alati uskollinen

J. Pinello

C^en 7. lokakuuta 1868

Original (transkription)

Visa ändringar inarbetade

|1|

1868 7/10tillagt senare

Egen vän och broder!

För den stora hjelp Du uti nödens
stund skänker dina vänner, Arm-
feltarne och mig, tackar jag Dig
på det hjertligaste. Medföljande
sedel har i sanning gifvit mig stora
bekymmer, då jag, som aldrig sett
en styfver af summan, utan blott
borgesman, varit tvungen att an-
skaffa tvenne nya namn. –

Så snart Carl Armfelt återvänder
från P.burgPetersburg skall genast vår kon-
traförbindelse tillsändas Dig, –
och, om äfven mitt fattiga namn
|2| ej uträttar mycket ”contre”, så hop-
pas jag likväl att de båda andras
blifva Dig en full säkerhet för den
risk Du ikläder Dig. –

Var nu emellertid snäll, käre vän,
och, med Din underskrift, öfverlem-
na sedeln till P. M. Wettberg som
sedan eger min fullmagt att om-
sätta lånet. –

Mången stor tack för de glada
stunder jag sednast med Dig upp-
lefde i HforsHelsingfors, – derpå följde en
rasande tyfus som lade mig nog i grafven, – och Gud vet
om det ej varit bäst. Uppriktigt
sagdt så trifs jag ej ordentligt; min
lilla obetydliga såkallade själ li-
der, – och jag skulle så gerna skaka
ifrån mig det qväfvande brack-
dammet – men gunås – kan ej. –

Min käre Leo bevilja mig en
grace till, och efterhör ifall det fin-
|3| detstruket nes någon ledig kontorsbefatt-
ning, då jag med uppteende af
hedrande betyg vore
färdig att ansöka plasten. –
Och nu farväl! – jemte ett ytter-
ligare tack för väntjensten från