7.11.1865 Adolf Mechelin–LM
Finsk text
Oslo 7. marraskuuta 1865
Hyvä Leo, hyvä Alexandra!
Kolme päivää 24. lokakuuta jälkeen saapui Leon kirje, joka ilmoitti teidän juhlapäivästänne, päivästä jolloin teidän elinikäinen liittonne sai täyttymyksensä. Mielelläni olisin ollut mukana pyytämässä taivaan siunausta teidän liitollenne, mutta kun olosuhteet eivät nyt sitä sallineet, olen nyt juhlan jälkeen sanoissa ja ajatuksissa toivonut teille puhtainta ja kestävintä onnea, mitä maan päällä voi saada. Kukaan ei maailmassa vältä koettelemuksia ja suruja, kunpa ne teidän edessänne olevassa elämässä jäisivät poikkeuksiksi. Kunhan tulette niin onnellisiksi kuin vanha setänne toivoo, niin ette jää vähäosaiksi!
Kun saatte nämä rivit, olette jo tututuneet Ranskan pääkaupungin suuruuteen ja huvituksiin. Tulee olemaan hauska kuulla yhtä ja toista olostanne siellä, etenkin kun kaipaan yhä sieltä kuulumisia myös Torstenilta, vaikka hän, jos oikein ymmärsin hänen sanansa, lupasi kirjoittaa minulle Pariisista.
Sanoakseni jotain meistä täällä Norjanmaassa, voin kertoa, että ensinnäkin minun terveyteni paranee vähitellen, toiseksi kaikki muut meillä voivat aivan toivotulla tavalla, kolmanneksi elämämme sujuu tasaista rauhallista kulkuaan jokapäiväisissä puuhissa ja neljänneksi lapset laskevat jo jäljellä olevia viikkoja ja päiviä jouluun, jolloin on odotettavissa [...]oläslig/saknad text ja [...]oläslig/saknad text. Ja lopuksi olen juuri saanut korkealta viranomaiselta tiedon, joka viittaisi siihen, että suunnitelmani Suomen suhteen eivät tuota tulosta, ulkoministerin lämpimästä suosituksesta huolimatta. Se on surullinen uutinen, mutta minä otan sen vastaan vanhaan tapaan, alistumalla.
Säät ovat edelleen leutoja, vain toisinaan jokunen aste pakkasta öisin. Vielä eilen olin pikku Constantinin kanssa veneellä. Kylmää odotellaan kuitenkin Skandinavian suunnalta. Kunpa kolerasta ei olisi teille haittaa, rauhallisen mielen ja oikean dieetin avulla sen voinee kuitenkin välttää. Lopetan sydämellisiin terveisin meiltä kaikilta.
Teidän uskollinen
Adolf Mn
Original (transkription)
|1|
Christiania d.den 7 NovbrNovember 1865.
Gode Leo, Goda Alexandra!
Tre dagar efter den 24de Oktober in-
gick Leos bref med underrättelsen om
eder hedersdag, den dag då eder förening
för lif och död blef blefstruket fullbordad. Gärna
hade jag velat vara med att nedkalla
himlens välsignelse öfver edert förbund,
men då nu omständigheterna icke tilläto
detta, har jag, post festum, i tanke och
ord önskat eder den renaste och varakti-
gaste sällhet, man här på jorden kan
njuta. Ingen i verlden undgår pröf-
ningar, sorger, måtte de i edert förestående
|2|
lif höra till undantagen. Ja varen, blifven
så sälla, som eder gamle Onkel önskar, så
ären i icke missbytta!
När dessa rader anlända, ären i redan
förtroliga med den franska hufvudstadens
storhet och förströelser. Det skall bli
trefligt att höra ett och annat om eder
vistelse der, så mycket mer, som jag också
ännu saknar underrättelser från Torsten,
oaktadt han, om jag rätt förstod hans
ord, låfte skrifva till mig från Paris.
För att nämna något om oss, tuolla Nor-
janmaassa, vill jag berätta: 1o att min helsa
småningom förbättras; 2o, att alla de öfriga
hos oss befinna sig efter önskan; 3o, att vårt
lif förflyter stilla, under daglig sysselsättning;
|3|
4o, att barnen redan räkna de återstående
veckorna och dagarna till jul, då eskasvårtytt och
[...]oläslig/saknad text förväntas. – För resten har
jag nyligen fått ett meddelande från höga
vederbörande, som låter mig sluta till frukt-
lösheten af mina planer på FinlFinland, oaktadt
Utr.Minist.Utrikesministerns varma rekommendation.
Det var en ledsam nyhet, men jag möter
den, efter gammal sed, med resignation.
Vädret här är fortfarande mildt, blott stun-
dom per graders frost om natten. Ännu i
förgår var jag med lilla Constantin ute i båt,
Man spår dock snart köld från Skandinavien.
Måtte ej choleran bli eder besvärlig; med lugnt
sinne och hög diet torde man dock undgå
den. Jag slutar med hjertliga helsningar från
oss alla.
Eder vänfast tillgifne
Adolf Mn
Christiania d.den 7 NovbrNovember 1865.
Gode Leo, Goda Alexandra!
Tre dagar efter den 24de Oktober ingick Leos bref med underrättelsen om eder hedersdag, den dag då eder förening för lif och död blef fullbordad. Gärna hade jag velat vara med att nedkalla himlens välsignelse öfver edert förbund, men då nu omständigheterna icke tilläto detta, har jag, post festum, i tanke och ord önskat eder den renaste och varaktigaste sällhet, man här på jorden kan njuta. Ingen i verlden undgår pröfningar, sorger, måtte de i edert förestående|2| lif höra till undantagen. Ja varen, blifven så sälla, som eder gamle Onkel önskar, så ären i icke missbytta!
När dessa rader anlända, ären i redan förtroliga med den franska hufvudstadens storhet och förströelser. Det skall bli trefligt att höra ett och annat om eder vistelse der, så mycket mer, som jag också ännu saknar underrättelser från Torsten, oaktadt han, om jag rätt förstod hans ord, låfte skrifva till mig från Paris.
För att nämna något om oss, tuolla Norjanmaassa
fi. där i Norge, vill jag berätta: 1o att min helsa småningom förbättras; 2o, att alla de öfriga hos oss befinna sig efter önskan; 3o, att vårt lif förflyter stilla, under daglig sysselsättning;|3| 4o, att barnen redan räkna de återstående veckorna och dagarna till jul, då eskasvårtytt
nor. låda och [...]oläslig/saknad text förväntas. – För resten har jag nyligen fått ett meddelande från höga vederbörande, som låter mig sluta till fruktlösheten af mina planer på FinlFinland, oaktadt Utr.Minist.Utrikesministerns varma rekommendation. Det var en ledsam nyhet, men jag möter den, efter gammal sed, med resignation.
Vädret här är fortfarande mildt, blott stundom per graders frost om natten. Ännu i förgår var jag med lilla Constantin ute i båt, Man spår dock snart köld från Skandinavien. Måtte ej choleran bli eder besvärlig; med lugnt sinne och hög diet torde man dock undgå den. Jag slutar med hjertliga helsningar från oss alla.
Eder vänfast tillgifne
Adolf Mn