ca 1868 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Rakas ystävä!
Sateisen päivän jälkeen, jona silti kävimme pitkillä kävelyillä Tervakosken tiluksilla, kova tuuli alkaa nyt ajaa pilviä pois, ja siksi toivonkin pääseväni hetken kuluttua lähtemään vailla pelkoa kastumisesta. Olen kuitenkin hyvin tyytyväinen vierailuun täällä: kaikki on erinomaisessa kunnossa ja hyvin järjestetty.
Viime hyvästelyt olivat todellakin harvinaisen ikävät: meidän kummankin mieli tuntui raskaalta, – mutta en silti halua tulkita sen enteilevän mitään onnettomuutta vaan uskon, että ero oli vaikea siitä syystä, että meidän olisi, meluisan ajan jälkeen, ollut tavallista suurempi tarve omistautua jonkin aikaa vain toisillemme.
Luoja suokoon Teidän kummankin rakkaimpani pysyä terveenä poissa ollessani. Se on nyt suurin toiveeni – ja elän toivossa, että jälleennäkeminen juhannuksena sujuu hyvissä ja iloisissa merkeissä.
Näkemiin! Sydämellinen halaus sinulle ja pikku Celylle
Sinun oma
Leo.
Original (transkription)
|1|
1868?tillagt senare
Älskade vän!
Efter en regnig dag, under
hvilken vi likväl gjort vid-
sträckta vandringar på Terva-
koski egor, begynner nu en
stark vind att bortblåsa mol-
nen, och hoppas jag derföre om en
stund kunna afresa utan fara
att bli våt. Med besöket här
är jag mycket nöjd: allt är i
utmärkt skick och väl anordnadt.
Det sista afskedet var verkligen
ovanligt ledsamt: vi kände båda
dervid en tyngd i sinnet, – men
jag vill dock ej tyda den så, att
|2|
den skulle innebära en för-
känning af någon olycka, utan
jag tror att skiljsmessan var
svår tillföljd deraf, att vi, efter
den bullersamma tiden, hade
större behof än vanligt att
för någon tid ostörda egna
oss åt hvarandra.
Gud gifve att Ni båda älskade
måtte få vara friska under
min frånvaro. Det är det för-
nämsta jag nu önskar – och jag
lefver i hoppet att återseendet till
midsommar skall blifva godt
och gladt.
Farväl! Du och lilla Cely
omfamnas hjertligt af
Din egen
Leo.
Älskade vän!
Efter en regnig dag, under hvilken vi likväl gjort vidsträckta vandringar på Tervakoski egor, begynner nu en stark vind att bortblåsa molnen, och hoppas jag derföre om en stund kunna afresa utan fara att bli våt. Med besöket här är jag mycket nöjd: allt är i utmärkt skick och väl anordnadt.
Det sista afskedet var verkligen ovanligt ledsamt: vi kände båda dervid en tyngd i sinnet, – men jag vill dock ej tyda den så, att|2| den skulle innebära en förkänning af någon olycka, utan jag tror att skiljsmessan var svår tillföljd deraf, att vi, efter den bullersamma tiden, hade större behof än vanligt att för någon tid ostörda egna oss åt hvarandra.
Gud gifve att Ni båda älskade måtte få vara friska under min frånvaro. Det är det förnämsta jag nu önskar – och jag lefver i hoppet att återseendet till midsommar skall blifva godt och gladt.
Farväl! Du och lilla Cely omfamnas hjertligt af
Din egen
Leo.