1859 Till min älskling
Finsk text
Rakkaalleni
Laulaessa sävelet ja ääni
viilentävät kuumaa ikävääni.
Sinä yksin olet lähde sen,
ja myös kohde näiden laulujen,
yksin vain kun täällä kyselen,
miten panit sekaisin nyt pääni.
Öin kun mietin, mikä ihme saikaan
tässä maailmassa kaiken aikaan,
oma Aina edessäni on;
oppineiden kiista tolkuton
unohtuu ja mieli houkkion
karkaa lumoavaan lemmen taikaan.
Ja kun nukahdan, niin unikuvat
hellät, herttaiset jo avautuvat.
Uni houkutuksen esittää,
huokuu lohdutusta lempeää;
kuvat nuo ja hymyt mieleen jää –
älkööt kadotko kuin tuulentuvat!
Aina rakas, pyydän vastausta.
Onko kyse nuoruushaaveilusta,
jonka kangastuksen lailla saan
häämöttämään kuten onnen maan
taivaanrantaan turhaan kerrassaan.
Rakas, pyydän, avaa arvoitusta!
Original (transkription)
|1|
Till min älskling.
När jag sjunger, när i toners vågor
Jag vill kyla af mitt hjertas lågor,
Då är du det mål dit sången far,
Du som ger den allt det lif den har,
Och hos dig den slutligt söker svar
På de tusen dolda, vilda frågor.
När jag tänker, när i nattens stunder
Jag vill forska alltets eviga grunder,
Står min Aina plötsligt för min själ.
O, då glömmer jag de lärdas gräl,
Tanken bjuder visheten farväl,
flyr på fantasin till kärlekslunder.
När jag slumrat in och börjar drömma,
Se, då sväfvar bilder, ljufva, ömma,
För min dröm; så tjusfullt vinka de,
Flägta frid och mild hugsvalelse.
Drömmens bilder, som emot mig le –
O, att lifvet ej mig bjöd er glömma!
Ja, min älskling, ja min Aina, svara,
Skall det allt blott ungdomsdrömmar vara,
Gäckande, som oceanens rand
Stundom hägrar lik en längtad strand,
Då förgäfves seglarn ropar: land! –
O, min älskling, gåtan snart förklara!
Till min älskling.
När jag sjunger, när i toners vågor
Jag vill kyla af mitt hjertas lågor,
Då är du det mål dit sången far,
Du som ger den allt det lif den har,
Och hos dig den slutligt söker svar
På de tusen dolda, vilda frågor.
När jag tänker, när i nattens stunder
Jag vill forska alltets eviga grunder,
Står min Aina plötsligt för min själ.
O, då glömmer jag de lärdas gräl,
Tanken bjuder visheten farväl,
flyr på fantasin till kärlekslunder.
När jag slumrat in och börjar drömma,
|2|Se, då sväfvar bilder, ljufva, ömma,
För min dröm; så tjusfullt vinka de,
Flägta frid och mild hugsvalelse.
Drömmens bilder, som emot mig le –
O, att lifvet ej mig bjöd er glömma!
Ja, min älskling, ja min Aina, svara,
Skall det allt blott ungdomsdrömmar vara,
Gäckande, som oceanens rand
Stundom hägrar lik en längtad strand,
Då förgäfves seglarn ropar: land! –
O, min älskling, gåtan snart förklara!