9.10.1870 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 9 lokakuuta 1870.
Oma rakas ystäväni!
Palattuani hetki sitten Puotilasta ja lämmiteltyäni teekupillisen ääressä sateisen ja loskaisen matkan jälkeen, saan nyt lähettää sinulle sydämellisimmät kiitokseni mukavasta ajasta Tukholmassa ja 6. päivänä lähettämästäsi kiltistä kirjeestä. – Minunkin oli niin vaikea erota sinusta ja pikku Celystä, että olisin ehdottomasti jäänyt luoksenne pitemmäksi aikaa, jos siihen olisi ollut pieninkin mahdollisuus. Mutta maailma nyt vain on sellainen, että velvollisuuden kutsua täytyy totella, – jos toimisi sen vastaisesti, se sumentaisi onnellisimmankin tunnelman. Ja nyt saamme kumpikin tahoillamme yrittää lohduttautua tietoisuudella siitä, että vaikka meillä onkin vaikeaa, vaikka onkin ikävää ja levotonta olla erossa, se johtuu siitä, että täytämme velvollisuutemme. Jumala vain suokoon, rakas ystäväni, että kaikki uhraukset ja ikävät asiat, joille olet alistunut tullaksesi taas terveeksi, tuottaisivat täydellisen hyvän tuloksen, niin ettei sinun enää tarvitse kärsiä tästä huolestuttavasta vaivasta! – Koti tuntui minusta nyt palattuani vielä entistäkin yksinäisemmältä ja tyhjemmältä – ja itse asiassa, onko se lainkaan koti, kun te olette poissa!
Mutta kolmen, enintään neljän viikon päästä teidän täytyy olla taas täällä luonani, – eikö totta? Siitä alkaa uusi kodikkuuden ja perhe-elämän aikakausi – siihen saakka pitää vain sinnitellä huolestunein mielin. –
Kotimatkani sujui muutoin varsin hyvin, mutta sumu viivästytti lähtöämme Tukholmasta aina kello ½ 8:aan aamulla – ja sen vuoksi saavuimme tänne vasta torstaiaamuna kello ½ 9. Silloin Aura ei ollut vielä saapunut, ja höyrylaivakonttorilla sanottiin, että se lähtisi vasta kello 4 iltapäivällä. Se kuitenkin lähti jo keskipäivällä, ennen kuin olin ehtinyt kirjoittaa, – vietin nimittäin koko aamupäivän pankissa. – Jotta et silti olisi jäänyt kokonaan ilman uutisia, lähetin sinulle perjantaina sähkeen, jossa kerroin, miksi kirje jäi tulematta.
Mammaa kävin tapaamassa jo torstaiaamuna ennen kuin menin pankkiin. Hän jakseli hyvin ja ilahtui siitä kun kerroin, että Sköldberg oli luvannut minulle kuurin tuottavan hyvän tuloksen. – Sitten kävin taas perjantai-iltana Mamman luona ja pohdin, kuinka voisimme sopivimmin hankkia itsellemme oman talon tai muun majapaikan, mikä ei kuitenkaan näyttäisi olevan kovin helposti ratkaistavissa. Eilisaamuna Mamma lähti pariksi päiväksi Malinkaisiin, jossa tilanhoitaja vaihtuu juuri uuteen.
Lähetin kirjeen Jennylle perjantain postin mukana.
Mili ja Alma voivat hyvin, mutta Mili tekee ehkä liikaa töitä, hänellä on nyt 32 tuntia viikossa. Almalla on vain muutamia oppilaita, – ja hän alkaa tietysti käydä hieman kärsimättömäksi odottaessaan Selimiään kotiin.
Eilen oli Montgomeryn väitöstilaisuus, joka sujui menestyksekkäästi. Hän tarjosi sen jälkeen hienot päivälliset, joille minutkin oli kutsuttu, ja siellä oli oikein mukavaa ja iloista.
Tänään minut oli kutsuttu Adolf-sedän perheen luo päivällisille, mutten päässyt sinne, koska ajuri vei minut jo aamulla Puotilaan. – Fanny sai viimeinkin kirjeen äidiltään, joka oleilee nyt Sveitsissä.
Puotilan-matka olisi sujunut miellyttävämmin, ellei yöllä olisi satanut lunta, niin että maa oli valkoharmaa ja keli huono. Siellä minua odotti ilahduttava näky, että lehmät on nyt majoitettu asiaankuuluvasti kunnostettuun asumukseensa, joka on nyt tosiaan siisti, ilmava ja mukava.
Sadosta en vielä voi ilmoittaa tarkkoja lukuja viljan osalta, sillä vain pieni osa on puitu. Mutta perunat on kaikki nostettu, ja niitä saatiin 582 tynnyriä, 49:stä tynnyrillisestä siemenperunoita – komeampi tulos kuin kertaakaan aiempina vuosia. Noin kuudesosa on sairaita ja käytetään nyt rehuksi tai perunajauhoon.
Muutoin kaikki on jatkanut tasaista kulkuaan, – kynnöissä, puinneissa ja kaikenlaisessa raadannassa riittää yhä jatkuvasti tekemistä. Mutta kuinka koleaa ja ikävää nyt olikaan verrattuna edelliseen syksyyn, kun kävimme siellä kaikki yhdessä!
Koiranilma näyttää nyt pelottavalta paluusi kannalta, mutta itse asiassa uskon, että voi olla tyytyväinen siihen, että syksylle tyypillinen esitalvi saadaan nyt pois jaloista, niin että sää ehtii taas muuttua kauniimmaksi siihen mennessä, kun sinä lähdet matkaan.
Jotta Evan ei tarvitsisi lähteä liian myöhään höyrylaivalle viemään kirjettä, lopetan nyt. Mieleeni ei juuri muistu muuta kiinnostavaa kerrottavaa.
Pyydän vain vielä saada muistuttaa sinua siitä, että sinun täytyy kaikin tavoin pitää hyvää huolta itsestäsi, älä käytä muita kuin villasukkia ja välttele kaikin tavoin vilustumista! Ja pikku Celyn ulkoilut täytynee myös rajata nyt keskipäivään, ettei rakas tyttösemme vain vilustu.
Rohkeutta, – kärsivällisyyttä, – rauhallista luottamusta – sitä me nyt kaikki tarvitsemme, kunnes iloinen jälleennäkeminen kotilieden ääressä hyvittää kestämämme vaikeudet.
Hyvästi, oma rakas Alexandra, sinua ja pikku Celyä halaa niin lämpimästi sinun oma vanha
Leo.
Lähetän Dagbladetin huomisen tavallisen postin mukana.
Kävin perjantaina tapaamassa Savanderin tyttöjä ja kerroin Robertista ja Mathildasta. – Felix ja Elin olivat käyneet täällä poissa ollessani. – Kerro terveisiä Lindbergeille, Savandereille, Wieselgreneille ja Lemströmille.
Original (transkription)
Till Stockholmtillagt senare
Helsingfors d. 9 Okt.Oktober 1870.
Min egen älskade vän!
För en stund sedan åter-
kommen från Botby och uppvärmd
af en kopp thé efter den ruskiga
färden i regn och snöslask, får
jag nu sända dig min hjertligaste
tack för den angenäma tiden i
Stockholm och för ditt snälla bref
af d. 6 dnesdennes. – Äfven jag hade
så svårt att skiljas från dig och
lilla Cely, att jag ovilkorligen skulle
ha ytterligare qvarstannat hos er
om blott någon möjlighet dertill före-
funnits. Men det är nu engång så
här i verlden, att pligtens bud måste
lydas, – skulle man handla i strid
dermed, så skulle äfven den lyckligaste
stämning grumlas. Och nu får vi
|2|
hvardera på sitt håll söka trösta
oss med det medvetandet, att om
vi ha det svårt, om det är ledsamt
och oroligt att vara skiljda, så är
det derföre att vi uppfylla våra skyl-
digheter. Gud gifve blott, min älskade
vän, att de uppoffringar och obehaglig-
heter som du underkastat dig för helsans
återvinnande, måtte hafva ett full-
komligen godt resultat, så att du icke
mera behöfver lida af denna oroande
åkomma! – Hemmet föreföll
mig nu vid hemkomsten ännu
mera ödsligt och tomt än förut –
och i sjelfva verket, hvad är det
alls för ett hem, när ni ären borta!
Men om tre, högst fyra veckor
måste jag ha er här igen, – icke
sannt? Då börjas ett nytt tidsskifte
af hemtrefnad och familjelif – tilldess
|3|
måsta man ännu draga sig fram
med oro i själen. –
Min hemresa gick ganska bra
eljest, men dimma fördröjde vår
afresa från Stockholm ända till kl.
½ 8 på morgonen – och resultatet
var att vi anlände hit först om
thorsdag morgonen kl. ½ 9. Då hade
Aura ännu icke kommit och man
sade på ångbåtskontoret att den ej
skulle afgå förrän kl. 4 e. m.eftermiddag
Emellertid for den af middagstiden,
innan jag hunnit skrifva, – jag till-
bragde nemligen hela förmiddagen
på banken. – För att du dock icke
skulle bli utan underrättelser, tele-
graferade jag om fredagen till dig
hvad som vållat att bref uteblef.
Mamma besökte jag redan
thorsdag morgon förr än jag begaf
mig på banken. Hon befann sig
|4|
väl och gladde sig åt mitt medde-
lande att Sköldberg lofvat mig
godt resultat af kuren. – Sedan
var jag fredag afton åter hos mamma
och öfverlade huru vi lämpligen skulle
kunna skaffa oss egen gård eller
annat qvarter, hvilken fråga dock
icke lärer så lätt afgöras.
Igår morgon for Mamma på par
dagar till Malingais, der inspek-
torsombyte nu eger rum.
Brefvet till Jenny afsände jag
med fredagsposten.
Mili och Alma befinner sig väl,
men Mili arbetar kanske för mycket,
hon har nu 32 timmar i veckan.
Alma har endast några få elever,
– och börjar naturligtvis redan bli
litet otålig att få sin Selim hem.
Igår försiggick Montgomerys
disputation, med god framgång.
|5|
Han gaf en fin diner på saken,
dit äfven jag var inbjuden, och
der det var rätt trefligt och gladt.
Idag var jag bjuden till farbror
Adolfs på middag, men kunde
ej gå dit, då jag redan på morgonen
kuskade till Botby. – Fanny har nu
omsider fått bref af sin mor,
som f. n.för närvarande vistas i Schweiz.
Färden till Botby hade varit
angenämare, om ej snö hade
fallit om natten så att marken
var hvitgrå och föret dåligt.
Der mötte mig den angenäma
anblicken att korna nu äro behörigen
inlogerade i sin uppreposerade bo-
stad som nu verkligen är prydlig,
luftig och beqvem.
Om skörden kan jag ännu icke
uppge bestämda siffror för span-
|6|
målen, då endast en mindre del
är tröskad. Men poteterna äro
tillfullo upptagna, och ha gifvit 582
tunnor, af 49 tnorstunnors utsäde – ett
vackrare resultat än under något
af de föregående åren. Ungefär
sjettedelen äro sjuka och begagnas
nu åt kreaturen eller till potatismjöl.
För öfrigt har det gått der sin
jemna gång, – plöjning, tröskning
och släpningar af många slag ge
nog ständigt fullt opp att göra.
Men hvad det var kulet och
otrefligt nu emot förlidne höst,
när vi voro alla tillsammans
derute!
Det ruskiga vädret nu ser
skrämmande ut för din åter-
komst, men i sjelfva verket
tror jag man kan vara nöjd att
|7|
den om hösten vanliga för-vintern
stökas undan nu, så hinner
det åter bli vackrare till dess
du skall resa.
För att ej Eva skall behöfva
gå alltförsent ut till ångbåten
med brefvet, så slutar jag nu.
Jag erinrar mig icke just något
vidare af intresse att omtala.
Jag ber blott att ytterligare
få erinra dig derom att du för
all del må sköta väl om dig,
icke begagna annat än ullstrumpor
och undvika förkylning på allt sätt!
Och lilla Celys utgående lärer också
numera måsta inskränkas till
middagstiden, att vår rara pia
icke må förkyla sig.
Mod, – tålamod, – lugn för-
tröstan – det behöfva vi nu alla
|8|
tilldess att ett gladt återseende
vid hemmets härd ersätter de
öfverståndna svårigheterna.
Farväl min älskade Alexandra,
du och lilla Cely omfamnas så
innerligt af din egen gamla
Leo.
Dagbladet skickar jag med morgon-
dagens ordinarie post.
Flickorna Savander besökte jag om
fredagen och berättade om Robert och
Mathilda. – Felix och Elin ha varit
här under min frånvaro. – Helsa
Lindbergs, Savanders, Wiselgrens och
Lemström.
Helsingfors d. 9 Okt.Oktober 1870.
Min egen älskade vän!
För en stund sedan återkommen från Botby och uppvärmd af en kopp thé efter den ruskiga färden i regn och snöslask, får jag nu sända dig min hjertligaste tack för den angenäma tiden i Stockholm och för ditt snälla bref af d. 6 dnesdennes. – Äfven jag hade så svårt att skiljas från dig och lilla Cely, att jag ovilkorligen skulle ha ytterligare qvarstannat hos er om blott någon möjlighet dertill förefunnits. Men det är nu engång så här i verlden, att pligtens bud måste lydas, – skulle man handla i strid dermed, så skulle äfven den lyckligaste stämning grumlas. Och nu får vi|2| hvardera på sitt håll söka trösta oss med det medvetandet, att om vi ha det svårt, om det är ledsamt och oroligt att vara skiljda, så är det derföre att vi uppfylla våra skyldigheter. Gud gifve blott, min älskade vän, att de uppoffringar och obehagligheter som du underkastat dig för helsans återvinnande, måtte hafva ett fullkomligen godt resultat, så att du icke mera behöfver lida af denna oroande åkomma! – Hemmet föreföll mig nu vid hemkomsten ännu mera ödsligt och tomt än förut – och i sjelfva verket, hvad är det alls för ett hem, när ni ären borta!
Men om tre, högst fyra veckor måste jag ha er här igen, – icke sannt? Då börjas ett nytt tidsskifte af hemtrefnad och familjelif – tilldess|3| måsta man ännu draga sig fram med oro i själen. –
Min hemresa gick ganska bra eljest, men dimma fördröjde vår afresa från Stockholm ända till kl. ½ 8 på morgonen – och resultatet var att vi anlände hit först om thorsdag morgonen kl. ½ 9. Då hade Aura ännu icke kommit och man sade på ångbåtskontoret att den ej skulle afgå förrän kl. 4 e. m.eftermiddag Emellertid for den af middagstiden, innan jag hunnit skrifva, – jag tillbragde nemligen hela förmiddagen på banken. – För att du dock icke skulle bli utan underrättelser, telegraferade jag om fredagen till dig hvad som vållat att bref uteblef.
Mamma besökte jag redan thorsdag morgon förr än jag begaf mig på banken. Hon befann sig|4| väl och gladde sig åt mitt meddelande att Sköldberg lofvat mig godt resultat af kuren. – Sedan var jag fredag afton åter hos mamma och öfverlade huru vi lämpligen skulle kunna skaffa oss egen gård eller annat qvarter, hvilken fråga dock icke lärer så lätt afgöras. Igår morgon for Mamma på par dagar till Malingais, der inspektorsombyte nu eger rum.
Brefvet till Jenny afsände jag med fredagsposten.
Mili och Alma befinner sig väl, men Mili arbetar kanske för mycket, hon har nu 32 timmar i veckan. Alma har endast några få elever, – och börjar naturligtvis redan bli litet otålig att få sin Selim hem.
Igår försiggick Montgomerys disputation, med god framgång.|5| Han gaf en fin diner på saken, dit äfven jag var inbjuden, och der det var rätt trefligt och gladt.
Idag var jag bjuden till farbror Adolfs på middag, men kunde ej gå dit, då jag redan på morgonen kuskade till Botby. – Fanny har nu omsider fått bref af sin mor, som f. n.för närvarande vistas i Schweiz.
Färden till Botby hade varit angenämare, om ej snö hade fallit om natten så att marken var hvitgrå och föret dåligt. Der mötte mig den angenäma anblicken att korna nu äro behörigen inlogerade i sin uppreposerade bostad som nu verkligen är prydlig, luftig och beqvem.
Om skörden kan jag ännu icke uppge bestämda siffror för span|6|målen, då endast en mindre del är tröskad. Men poteterna äro tillfullo upptagna, och ha gifvit 582 tunnor, af 49 tnorstunnors utsäde – ett vackrare resultat än under något af de föregående åren. Ungefär sjettedelen äro sjuka och begagnas nu åt kreaturen eller till potatismjöl.
För öfrigt har det gått der sin jemna gång, – plöjning, tröskning och släpningar af många slag ge nog ständigt fullt opp att göra. Men hvad det var kulet och otrefligt nu emot förlidne höst, när vi voro alla tillsammans derute!
Det ruskiga vädret nu ser skrämmande ut för din återkomst, men i sjelfva verket tror jag man kan vara nöjd att|7| den om hösten vanliga för-vintern stökas undan nu, så hinner det åter bli vackrare till dess du skall resa.
För att ej Eva skall behöfva gå alltförsent ut till ångbåten med brefvet, så slutar jag nu. Jag erinrar mig icke just något vidare af intresse att omtala.
Jag ber blott att ytterligare få erinra dig derom att du för all del må sköta väl om dig, icke begagna annat än ullstrumpor och undvika förkylning på allt sätt! Och lilla Celys utgående lärer också numera måsta inskränkas till middagstiden, att vår rara pia icke må förkyla sig.
Mod, – tålamod, – lugn förtröstan – det behöfva vi nu alla|8| tilldess att ett gladt återseende vid hemmets härd ersätter de öfverståndna svårigheterna.
Farväl min älskade Alexandra, du och lilla Cely omfamnas så innerligt af din egen gamla
Leo.
Dagbladet skickar jag med morgondagens ordinarie post.
Flickorna Savander besökte jag om fredagen och berättade om Robert och Mathilda. – Felix och Elin ha varit här under min frånvaro. – Helsa Lindbergs, Savanders, Wiselgrens och Lemström.