10.8.1868 LM–Adolf Mechelin
Finsk text
Laitiala 10. elokuuta 1868
Hyvä Adolf-setä!
Sain sedän viimeisimmän kirjeen sen jakson lopulla, kun Törnqvistin ollessa ulkomailla olin Yhdyspankin virkaatekevä toimitusjohtaja. Olin silloin liiaksi kiinni vastuullisessa ja työteliäässä tehtävässäni, että olisin voinut hoitaa yksityistä kirjeenvaihtoani. Sitten alkoi lomani ja 28. heinäkuuta saavuimme perheeni kera tänne kauniiseen Laitialaamme (jonne posti kulkee vain kerran viikossa!). Surullisena ja huolestuneena sain tiedon, että Sedän polvi on edelleen ollut heikkona. Kunpa tästä uudesta käänteestä ei nyt vain seuraisi, että Sedän täytyy vielä pitkään välttää terveydelle muutoin niin tarpeellista ruumiinliikuntoa, jota ilman Setä ei ole tottunut olemaan!
Olin surullinen myös siitä, että Oskar epäröi tulevaisuudensuunnitelmissaan. Toki pidän luonnollisena, että hän tuntee enemmän vetoa vapaaseen, onnelliseen Norjaan kuin meidän kurjaan isänmaahamme, jonka tulevaisuus on sumun ja usvan peitossa – mutta olisin silti luullut, että hänessä hänen täällä ollessaan olisi noussut enemmän sympatiaa Suomea kohtaan. En haluaisi todellakaan olla Sedän asemassa tehtäessä ratkaisuja lasten tulevaisuudesta. Kun ottaa huomioon, että on varsin epävarmaa, milloin Setä itse voi palata Suomeen – ja kun kaikki lapset ovat syntyneet ja kasvaneet Norjassa, omaksuneet norjalaisia aatteita varhaisimpina vuosinaan ja ehkä Oskarin nykyiseen ikään saakka, niin ei enää ole helppoa asettua jonnekin muualle – kun ajattelee kaikkea tätä ja tietää, että vertailun Norjan ja Suomen välillä täytyy päätyä jälkimmäisen tappioksi, niin pelkään todella, että lasten muuttaminen Suomen kansalaisiksi ei tule sujumaan ilman kitkeriä vaikeuksia, etenkin kun myöskään heidän äitinsä ei ole suomalainen.
Mutta luojanähköön jokaisessa asiassa on varjopuolensa ja diplomaatin uralla niistä pahimpia linee juuri tuo lasten tulevan tilanteen kohtaaminen. Heillä on vieraassa maassa kasvaessaan aina vaarana, että heistä tulee joko kosmopoliitteja tai että he kiinnittyvät liian lujasti sattumanvaraiseen asuinpaikkaansa.
Minulle olisi kuitenkin mieluisaa saada ensi tilassa tieto (osoite Helsinki, jonne saavumme 8-10 päivän kuluttua), tuleeko Oskar ja milloin, niin me voimme järjestää asiamme sen mukaan.
Olisi ollut mieluisaa tänä vuonna tavata vanhaa setä Adolfia! Ehkäpä se onnistuu myöhemmin syksyllä! Minä ja omaiseni otamme aina Sedän vastaan avosylin ja huoneet lämpiminä.
Olemme nauttineet täysin siemauksin maaseutuelämän rauhallisesta sulosta. Olen heittänyt pois koko sen rehkimisen ja vaivan, joka minua on vuoden mittaan painanut Helsingissä– ja elänyt vain perheelleni, olen tehnyt töitä vain tämän kauniin maatilan kuntoonsaattamiseksi, joka minulla sattumoisin oli mahdollisuus ostaa. Muutamat tiedot siitä saattaisivat kiinnostaa Setää.Koko pinta-ala on hieman yli 2 000 tynnyrinalaa. Peltoon on kartanon viljelyksessä kylvetty 30 tynnyriä ruista, 14 tynnyriä ohraa, 52 tynnyriä kauraa, 8 tynnyriä sekalaista siementä, joitakin tynnyreitä vicker ja herneitä 25 tynnyriä perunaa sekä jokin määrä juureksia ja turnipsia. Heinäsato jää kovan kuivuuden vuoksi vähäiseksi, mutta sillä ruokitaan kuitenkin 10 hevosta, 40 nautaamme, 50 lammasta, 20 sikaa ja niin edelleen. Pellot ovat edellisen omistajan jäljiltä köyhtyneet, joten sen ja myös kuivuuden seurauksena sato on melko vähäinen, niin että myyntiin saadaan vain hieman yli 100 tynnyriä. Mutta heti kun olen saanut pellot kuntoon, lisää laidunta viljelyyn sekä lisännyt navetan lukumäärän 60 päähän, niin toivon, että nyt tarvittava lisälannoitus luujauholla ei sitten enää olisi tarpeen ja tila antaisi kohtuullisen tuoton, huolimatta niistä suurista menoista, joita kurjat rakennukset vaativat. – Panimo tuottaa hyvää tavaraa ja sillä on valtaisa menekki, minkä lisäksi mäski on hyväksi karjalle. Minulla on tällä hetkellä varsin pätevää väkeä täällä ja siksi voin jotenkuten hoitaa tilaa kirjeenvaihdon välityksellä. Noin kahden peninkulman päähän tästä tulee uuden rautatien asema, rata tähän suuntaan avattaneen jo ensi keväänä.Muutoin paikka on erinomaisen kaunis, aivan Vesijärven rannalla, melkoisten kumpareiden ja lehtevien metsien ympäröimä järvi.
Torstenin pikku rouva synnytti 8. heinäkuuta onnellisesti tyttären, joka tullaan kastamaan muutaman viikon kuluttua, mistä Setä lienee jo tietoinenkin.
Alma on Robertin luona kauniissa Voipaalassa (jossa on erinomaiset pellot) – Mili aikoo tehdä pienen taidematkan Viipuriin ja Turkuun. Postinkuljetus on juuri lähdössä, joten ehdin enää vain lisätä tähän Alexandran ja pikku Celyn terveiset Sedälle, Fanny-tädille ja serkuille, toivoen että minua pian muistetaan muutamalla rivillä.
Sedän uskollinen
L. Mechelin
Original (transkription)
|1|
Laitiala d. 10 Aug.Augusti 1868.
Bäste Farbror Adolf!
Farbrors senaste skrifvelse emottog jag
vid slutet af den tid jag, under Törnqvists
frånvaro i utlandet, tjenstgjorde såsom verk-
ställande direktör i Föreningsbanken. Jag var
då för mycket preoccuperad af den ansvars-
fulla och arbetsdryga befattningen, att kunna
sköta om min enskilda korrespondens. Sedan
inträffade mina ferier och d. 28 Juli anlände
jag jemte familj hitut till vårt vackra Lai-
tiala, (som har post blott engång i veckan!)
Med ledsnad och bekymmer erfar jag att
Farbrors knä fortfarande varit svagt. Måtte
denna nya vrickning blott icke ha till följd,
att Farbror ännu en längre tid framåt måste
undvika den annars för helsan så nödvändiga
kroppsrörelse, som Farbror icke varit van att
underlåta!
Ej heller utan ledsnad förnam jag att Oskar
svigtar i sina framtidsplaner. Väl finner jag det
naturligt att han känner sig mera dragen till det
lyckliga fria Norge, än till vårt arma fädernes-
land, hvars framtid är höljd i mörker och dimmor,
– men jag hade dock trott, att han under
sin vistelse här skulle ha fattat mera sympati
för Finland. Jag skulle sannerligen icke vilja vara
|2|
uti Farbrors ställe i afseende å afgörandet om
barnens framtid. Ty när man besinnar att
det ännu är ganska osäkert när Farbror sjelf
kan återflytta till hemlandet, – ochtillagt att alla barnen
äro födda i Norge, uppfostrats der, inandas norska
idéer från sina tidigaste år ock kanske ända till
den ålder som Oskar nu har, då det redan ej har
sig så lätt att utan vidare acklimatiseras annan-
städes, – när man besinnar detta, och tillika
att en jemförelse mellan Norge och Finland alltid
måste utfalla till det senares nackdel, så befarar
jag verkligen att barnens förvandlande till finska
medborgare icke kan aflöpa utan bittra svårigheter,
så mycket mera som deras mor icke heller är
finska.
Det är gunås så, att allt har sina skuggsidor,
och på diplomatiska banan torde en af de värsta
vara just den påpekade, visàvis barnens framtida
ställning. De löpa alltid genom uppvexandet i
fremmande land den faran att antingen bli
kosmopoliter eller för mycket fästa sig vid
sitt tillfälliga hemland.
Emellertid vore det mig kärt att prper omgående
(adradress HforsHelsingfors, dit vi återvända om 8 à 10 dagar) få veta
om och när Oskar anländer dit, på det vi
må arrangera oss derefter.
Kärt hade det varit att i år få träffa
gamla onkel Adolf! Kanske låter det sig göra
|3|
längre fram på hösten? Med öppna armar
och varmt logis skall Farbror alltid emottagas
af mig och de mina.
Vi hafva njutit med fulla drag af landt-
lifvets fridfulla behag. Jag har kastat öfver
bord hela den ballast af bråk och tråk som
under året hade tryckt mig i HforsHelsingfors, – och
uteslutande lefvat för min familj, samt arbetat
endast för iordningställandet af detta vackra gods,
som en tillfällighet förmådde mig att köpa.
Några data om detsamma torde möjligen
intressera Farbror. Hela arealen är något öfver
2 000 tunnland. I åkern under gårdens bruk
var i år utsådt: 30 tnortunnor råg 14 tnortunnor korn,
52 tnortunnor hafre, 8 tnortunnor blandsäd, några tunnor
vicker och ärter, 25 tnortunnor poteter samt en mängd
rofvor och turnips. Tillföljd af den starka torkan
utföll höskörden något klent, dock födas här
f. n.för närvarande 10 hästar, våra 40 nötkreatur, 50 får, 20 svin
o. s. v. Åkrarne äro af den förre egaren utmagrade,
hvarföre afkastningen i år, äfven tillföljd af torkan,
är temligen klen, så att endast något öfver 100
tunnor säd torde kunna försäljas. Men såsnart
jag fått ängarna i skick och mera gräs odladt
samt ökar ladugården till 60 kreatur, hoppas jag
att den tillskottsgödning af benmjöl, som nu behöfves,
icke mera blir erfordelig, och att godset skall ge
passabel ränta, oaktadt de stora utgifter som
|4|
byggnadenas skralhet föranleder. – Bryggeriet
levererar god vara och har strykande afsättning,
hvarförutom mäsken är ganske nyttig för kreatu-
ren. Jag har f. n.för närvarande ganska dugligt folk här, och
kan derföre någorlunda äfven genom korrespon-
dence sköta stället. Omkr.Omkring 2 mil blir härifrån
till närmaste station å den nya jernvägen, som
i denna riktning torde öppnas redan nästa vår.
För öfrigt är stället ovanligt vackert, tätt invid Wesi-
järvis, af betydliga höjder och lummiga skogar
omslutna vatten.
Att Torstens lilla fru den 8 Juli lyckligen nedkom
med en dotter, som efter någon vecka skall döpas,
torde Farbror redan ha erfarit.
Alma vistas hos Robert på det vackra
Woipala (som har utmärkt goda åkrar). – Mili
skall göra en liten konstresa till Wiborg och Åbo.
Postbudet skall just afgå, hvarföre jag
nu blott hinner tillägga Alexandras och lilla
Celys helsning till Farbror Adolf, Tante Fanny
och kusinerna, önskande att snart bli ihåg-
kommen med några rader.
Farbrors tillgifna
L. Mechelin
Laitiala d. 10 Aug.Augusti 1868.
Bäste Farbror Adolf!
Farbrors senaste skrifvelse emottog jag vid slutet af den tid jag, under Törnqvists frånvaro i utlandet, tjenstgjorde såsom verkställande direktör i Föreningsbanken. Jag var då för mycket preoccuperad af den ansvarsfulla och arbetsdryga befattningen, att kunna sköta om min enskilda korrespondens. Sedan inträffade mina ferier och d. 28 Juli anlände jag jemte familj hitut till vårt vackra Laitiala, (som har post blott engång i veckan!)
Med ledsnad och bekymmer erfar jag att Farbrors knä fortfarande varit svagt. Måtte denna nya vrickning blott icke ha till följd, att Farbror ännu en längre tid framåt måste undvika den annars för helsan så nödvändiga kroppsrörelse, som Farbror icke varit van att underlåta!
Ej heller utan ledsnad förnam jag att Oskar svigtar i sina framtidsplaner. Väl finner jag det naturligt att han känner sig mera dragen till det lyckliga fria Norge, än till vårt arma fädernesland, hvars framtid är höljd i mörker och dimmor, – men jag hade dock trott, att han under sin vistelse här skulle ha fattat mera sympati för Finland. Jag skulle sannerligen icke vilja vara|2| uti Farbrors ställe i afseende å afgörandet om barnens framtid. Ty när man besinnar att det ännu är ganska osäkert när Farbror sjelf kan återflytta till hemlandet, – och att alla barnen äro födda i Norge, uppfostrats der, inandas norska idéer från sina tidigaste år ock kanske ända till den ålder som Oskar nu har, då det redan ej har sig så lätt att utan vidare acklimatiseras annanstädes, – när man besinnar detta, och tillika att en jemförelse mellan Norge och Finland alltid måste utfalla till det senares nackdel, så befarar jag verkligen att barnens förvandlande till finska medborgare icke kan aflöpa utan bittra svårigheter, så mycket mera som deras mor icke heller är finska.
Det är gunås så, att allt har sina skuggsidor, och på diplomatiska banan torde en af de värsta vara just den påpekade, visàvis barnens framtida ställning. De löpa alltid genom uppvexandet i fremmande land den faran att antingen bli kosmopoliter eller för mycket fästa sig vid sitt tillfälliga hemland.
Emellertid vore det mig kärt att prper omgående (adradress HforsHelsingfors, dit vi återvända om 8 à 10 dagar) få veta om och när Oskar anländer dit, på det vi må arrangera oss derefter.
Kärt hade det varit att i år få träffa gamla onkel Adolf! Kanske låter det sig göra|3| längre fram på hösten? Med öppna armar och varmt logis skall Farbror alltid emottagas af mig och de mina.
Vi hafva njutit med fulla drag af landtlifvets fridfulla behag. Jag har kastat öfver bord hela den ballast af bråk och tråk som under året hade tryckt mig i HforsHelsingfors, – och uteslutande lefvat för min familj, samt arbetat endast för iordningställandet af detta vackra gods, som en tillfällighet förmådde mig att köpa.
Några data om detsamma torde möjligen intressera Farbror. Hela arealen är något öfver 2 000 tunnland. I åkern under gårdens bruk var i år utsådt: 30 tnortunnor råg 14 tnortunnor korn, 52 tnortunnor hafre, 8 tnortunnor blandsäd, några tunnor vicker och ärter, 25 tnortunnor poteter samt en mängd rofvor och turnips. Tillföljd af den starka torkan utföll höskörden något klent, dock födas här f. n.för närvarande 10 hästar, våra 40 nötkreatur, 50 får, 20 svin o. s. v. Åkrarne äro af den förre egaren utmagrade, hvarföre afkastningen i år, äfven tillföljd af torkan, är temligen klen, så att endast något öfver 100 tunnor säd torde kunna försäljas. Men såsnart jag fått ängarna i skick och mera gräs odladt samt ökar ladugården till 60 kreatur, hoppas jag att den tillskottsgödning af benmjöl, som nu behöfves, icke mera blir erfordelig, och att godset skall ge passabel ränta, oaktadt de stora utgifter som|4| byggnadenas skralhet föranleder. – Bryggeriet levererar god vara och har strykande afsättning, hvarförutom mäsken är ganske nyttig för kreaturen. Jag har f. n.för närvarande ganska dugligt folk här, och kan derföre någorlunda äfven genom korrespondence sköta stället. Omkr.Omkring 2 mil blir härifrån till närmaste station å den nya jernvägen, som i denna riktning torde öppnas redan nästa vår. För öfrigt är stället ovanligt vackert, tätt invid Wesijärvis, af betydliga höjder och lummiga skogar omslutna vatten.
Att Torstens lilla fru den 8 Juli lyckligen nedkom med en dotter, som efter någon vecka skall döpas, torde Farbror redan ha erfarit.
Alma vistas hos Robert på det vackra Woipala (som har utmärkt goda åkrar). – Mili skall göra en liten konstresa till Wiborg och Åbo.
Postbudet skall just afgå, hvarföre jag nu blott hinner tillägga Alexandras och lilla Celys helsning till Farbror Adolf, Tante Fanny och kusinerna, önskande att snart bli ihågkommen med några rader.
Farbrors tillgifna
L. Mechelin