15.12.1865 Robert Costiander–LM

Svensk text

|1|

Älsklige broder, lyckligaste menniska på jorden!

Ditt kärkomne 1a pariserbref hafva vi riktigt erhållit och med samma begärlighet slukat dess innehåll, som en sjöman med blicken följer ett segel på hafvet, om han sjelf är fastkedjad vid land. Dessa rader torde komma Dig till handa vid den tid detta händelserika års timglas håller på att rinna ut. Kasta vi en blick tillbaka på det tilländalupna året, så må vi vara tacksamma för det ljusa rosenskimmer, som nu omhöljer Dig och bitager minnet af den 18 Aprill dess frätande bitterhet. Den gamla tiden har kämpat ut, våra vördnadsvärda föreningslänkar med denna tid hafva brustit och ligga der nere – men en engel har ställt sig vid Din sida, hon har för Dig bildat en ljuf öfvergång ifrån det framfarna till en kommande tid full af ljus och förhoppningar! Njut derföre med fulla drag af det sällhetsrus som nu omger Dig, ty en sådan lycka som den, hvilken kommit Dig till del beskäres icke alla menniskor som kräla fram sitt lif i denna jemmerdal. –|2| I hafven således uppnått målet för resan, denna städernas stad, som ingen besökt utan att lofsjunga och der det språk talas, som allena betyder mera än alla verldens öfriga tungomål tillsammans. Detta rysliga faktum har under min lefnad några gånger frampressat ångestsvetten i pannan och min käraste önskan vore, att redan i barndomen kunna bibringa mina barn kännedomen af detta språk, på det de måtte slippa de förödmjukelser deras kära pappa nödgats utstå. Vid samtalen om våra fränders nästan mangranna vistelse utrikes, denna vinter, hafva vi med Alba ständigt återkommit till denna gemensamma grundtanke: att få barnen att tala Franska. Än hafva vi kalkylerat huru det vore att nu redan ta en Fransyska som gouvernant i huset – än hafva vi beräknat att det möjligen vore billigare, om Alba med barnen reste utrikes på ett eller par år till någon fransk provins, i hvilket fall jag skulle stanna hemma och lefva på billig ungkarlsfot, hyra 2ne små rum, afskeda alla domestiker etc.et cetera Och skulle man t. ex.till exempel i Franska Schweitz finna ett ställe, der Alba och barnen icke behöfde depensera mera, än t. ex.till exempel 4 000 Finska Mark, så|3| vore en sådan resa lätt utförbar, ty deras lif här kostar minst denna summa årligen. Mitt lif skulle bli ofantligt billigt derigenom, att jag har så många goda vänner och bekanta, hos hvilka jag vore en kärkommen gäst när som helst. – Det skulle mycket intressera mig att någongång få höra Edra åsigter i denna betydelsefulla fråga. Skulle jag i vår stanna för högsta budet å Hättilä boställe, så vore det mycket passande för Alba att resa vid första öppet vatten till Lybeck och derifrån vidare till sin bestämelseort, lemnande mig tillfälle att i ro få ordna bostället för familjens framtida bosättning. Från vår ort är föga angenämt att meddela. Alla barnen äro angripna af en ganska alvarsam kikhosta, som redan varat en månad och synes komma fortfara flere till. ‒ Alltsedan jag tillbringade en ångestfull natt vid Leos sjuksäng i Fredrikshamn, har jag haft en verklig skräck för denna sjukdom och ännu betages jag af oro hvarje gång något af barnen förlorar andan, ehuru sjukdomen ännu icke antagit någon farlig vändning. Albas krafter äro medtagna af nattvak och hon har denna höst varit nästan lika sjuk som under den första|4| af vår vistelse här i Tavastehus. Jag emotser med mycken glädje Torstens och Milis återkomst. Skulle Torsten ännu vara i Paris, så helsa honom hjertligt ifrån mig och bed honom förlåta att jag icke besvarat hans sednaste bref, hvilket riktigt kommit mig tillhanda. – Min enda ursäkt är att jag af sjukligheten här hemma varit dyster till sinnet och icke velat förgifta hans sista tid i Paris med mina klagovisor härifrån. Willebrand var härom dagen här och meddelade att det numera är afgjordt att vi komma att få vaktgöring i Tavastehus ifrån Julii månad och att i stället icke något möte för våra bataljoner torde komma i fråga. – Adus bref lär Du redan hafva erhållit. Ditt svar emotses med otålighet. Alma är frisk och snäll som vanligt. Genom Forselles har jag erhållit 3 000 Mark SrSilver, hvaraf för Alma och Adu utgifvits omkring 500 Do. – Forselles skrifver i sitt sednaste bref att påräknade medel icke influtit, utan att omnämna hvilka. – Vårt officiella lif i Finland kännen I genom tidningarna, hvarföre jag derom ingenting ordat. Vi hafva kallt, stundom 20° cels.celsius men föret är ytterst dåligt – för lite snö. – Isarna äro starka. För Molander har varit stor middag. I dag väntas hans famille. – Jag slutar med en varm önskan att det nya året måtte bli för Eder lika dettas sednare hälft. Alba, Alma, Adu och de små instämma häruti af hjertat.

Eder gamle broder

Robert.

Finsk text

Rakas veli, onnellisin ihminen maan päällä!

Olemme asianmukaisesti saaneet tervetulleen ensimmäisen pariisinkirjeesi ja imeneet sen sisältöä yhtä ahnaasti kuin merimies, joka katseellaan seuraa purjetta merellä, kun hänet on tiukasti sidottu maihin ... Nämä rivit saapunevat käsiisi niihin aikoihin kun tämän tapahtumarikkaan vuoden tiimalasi alkaa valua tyhjiin. Jos vielä luomme silmäykseen kuluneeseen vuoteen, niin saamme olla iloisia siitä valoisasta ruusunhohteesta, joka nyt ympäröi sinut ja poistaa 18. huhtikuun kalvavan muiston. Vanha aika on päättynyt, meidän kunnianarvoiset yhdyssiteemme siihen ovat katkenneet ja makaavat tuolla alhaalla maassa – mutta jokin enkeli on asettunut sinun rinnallesi ja rakentanut sinulle valoisan siirtymän menneestä tulevaan, valon ja toivon täyttämään aikaan! Nauti siis täysin siemauksin siitä autuudesta, joka sinua ympäröi, sillä sellaista onnea, joka nyt on sinun osaksesi tullut, eivät saa kaikki ihmiset, jotka elämänsä tietä täällä murheenlaaksossa rahjustavat.

Te olette siis saavuttaneet matkanne päämäärän, tuon kaupunkien kaupungin jossa kukaan ei ole käynyt ylistämättä sitä ja jossa puhuttava kieli yksinään merkitsee enemmän kuin maailman kaikki muut kielet yhteensä. Tämä kauhea tosiseikka on joitakin kertoja elämässäni saanut tuskanhien puristumaan otsalle ja hartain toiveeni onkin, että voisin omille lapsilleni jo lapsuudessa tarjota mahdollisuuden oppia tuota kieltä ja siten säästää heidät nöyryytyksiltä, joita heidän rakkaan isänsä osalle on tullut. Keskustellessamme sukulaisten runsaista ulkomaanmatkoista tätä talvena, olemme Alban kanssa toistuvasti palanneet yhteiseen perusajatukseen, että saisimme lapsemme puhumaan ranskaa. Välillä olemme pohtineet, miten onnistuisi jo nyt jonkun ranskattaren hankkiminen kotiimme hengettäreksi – ja välillä olemme laskeskelleet, että olisi kenties edullisempaa, jos Alba matkustaisi lasten kanssa vuodeksi tai pariksi johonkin ranskankieliseen maakuntaan, jolloin minä jäisin Suomeen ja eläisin edullista poikamieselämää, vuokraisin pari pientä huonetta, luopuisin kaikista kotiapulaisista jne. Ja jos esimerkiksi ranskankielisestä Sveitsistä läytyisi paikka jossa Alban ja lasten kulut eivät ylittäisi esimerkiksi 4𠈏000 Suomen markkaa, niin sellainen olisi helpostikin toteutettavissa, sillä heidän elämisensä täällä maksaa vuosittain vähintäänkin saman verran.

Minun elämäni tulisi tavattoman halvaksi, koska minulla on niin paljon ystäviä ja tuttavia, joiden luona olisin tervetullut vieras milloin tahansa. Minua kiinnostaisi kovin saada joskus kuulla teidän mielipiteitänne tästä tärkeästä kysymyksestä. Jos minä voisin keväällä korkeinta tarjousta vastaan asettua Hätilän puustelliin, niin Alba voisi hyvin ensimmäisellä avovedellä matkustaa Lyypekkiin ja sieltä edelleen määränpäähänsä, mikä antaisi minulle hyvät mahdollisuudet järjestää puustellia perheen myöhempää asumista varten. Täältä ei juurikaan ole mitään mukavia uutisia. Kaikilla lapsilla on vaikea hinkuyskä, jota on jatkunut jo kuukauden ja tulee jatkumaan ilmeisesti vielä useampia kuukausia. – Aina siitä lähtien kun vietin tuskaisan yön Leon sairasvuoteen äärellä Haminassa, olen todella pelännyt tuota sairautta ja nytkin nousee levottomuus joka kerta, kun jonkun lapsen hengitys katkeilee, vaikka sairaus ei olekaan kääntynyt vakavampaan suuntaan. Alban voimat ovat menneet yövalvomisessa ja hän on tänä syksynä ollut miltei yhtä sairas kuin ensimmäisenä syksynä meidän ollessamme täällä Hämeenlinnassa.

Odotan hyvin iloisesti Torstenin ja Milin paluuta. Jos Torsten on vielä Pariisissa, sano hänelle sydämelliset terveiset minulta ja välitä anteeksipyyntöni siitä, etten ole vastannut hänen viimeisimpään kirjeeseensä, jonka kyllä olen saanut. Ainoa perusteeni on se, että kodin sairauksien vuoksi olen ollut synkällä mielellä enkä halunnut pilata hänen loppuaikojaan Pariisissa valituksilla täältä. Willebrand kävi tässä yhtenä päivänä ja ilmoitti päätetyn, että meidän pataljoonamme tulee saaman vartiopalveluksen Hämeenlinnassa heinäkuusta alkaen, eikä mikään kohtaaminen meidän pataljooniemme välillä siten tule kysymykseen. Adun kirjeen lienet jo saanutkin. Vastaustasi odotetaan kärsimättömästi. Alma on kiltti ja terve kuten tavallista. Forsellesin kautta olen saanut 3 000 hopeamarkkaa, josta Almalle ja Adulle on annettu noin 500. – Forselles kirjoitti viimeksi, että hänen odottamansa rahat eivät ole tulleet, mutta hän ei täsmentänyt, mitkä. – Meidän viralliset asiamme täällä Suomessa tiedätte sanonalehdistä, siksi en ole sanonut niistä mitään. Kylmää on, toisinaan 20 astettta, mutta ajokeli on erittäin huono – lunta on liian vähän. Jäät ovat vahvat. Molanderilla on ollut suuret päivälliset. Tänään odotetaan hänen perhettään. – Lopetan lämpimään toivotukseen siitä, että uusi vuosi olisi teille samanlainen kuin tämän vuoden jälkipuolisko. Alma, Alba ja Adu sekä pikkuiset yhtyvät tähän kaikesta sydämestään.

Vanha veljenne

Robert

Original (transkription)

|1|

Älsklige broder, lyckligaste menniska på jorden!

Ditt kärkomne 1a pariserbref hafva vi riktigt
erhållit och med samma begärlighet slukat dess
innehåll, som en sjöman
med blicken
följer ett segel på hafvet,
om han sjelf är fastkedjad vid land.
Dessa rader torde komma Dig till handa vid
den tid detta händelserika års timglas håller
på att rinna ut. Kasta vi en blick tillbaka
på det tilländalupna året, så må vi vara
tacksamma för det ljusa rosenskimmer, som
nu omhöljer Dig och bitager minnet af den 18
Aprill dess frätande bitterhet. Den gamla ti-
den har kämpat ut, våra vördnadsvärda
föreningslänkar med denna tid hafva brustit
och ligga der nere – men en engel har ställt
sig vid Din sida, hon har för Dig bildat en
ljuf öfvergång ifrån det framfarna till en
kommande tid full af ljus och förhoppningar!
Njut derföre med fulla drag af det sällhetsrus
som nu omger Dig, ty en sådan lycka som den,
hvilken kommit Dig till del beskäres icke alla
menniskor som kräla fram sitt lif i denna jemmerdal. –
|2| I hafven således uppnått målet för resan, denna
städernas stad, som ingen besökt utan att lof-
sjunga och der det språk talas, som allena bety-
der mera än alla verldens öfriga tungomål
tillsammans. Detta rysliga faktum har under
min lefnad några gånger frampressat ångestsvet-
ten i pannan och min käraste önskan vore,
att redan i barndomen kunna bibringa mi-
na barn kännedomen af detta språk, på det
de måtte slippa de förödmjukelser deras kära
pappa nödgats utstå. Vid samtalen om våra
fränders nästan mangranna vistelse utrikes,
denna vinter, hafva vi med Alba ständigt
återkommit till denna gemensamma grundtanke:
att få barnen att tala Franska. Än hafva vi
kalkylerat huru det vore att nu redan ta en
Fransyska som gouvernant i huset – än hafva vi
beräknat att det möjligen vore billigare, om
Alba med barnen reste utrikes på ett eller par
år till någon fransk provins, i hvilket fall
jag skulle stanna hemma och lefva på billig
ungkarlsfot, hyra 2ne små rum, afskeda alla
domestiker etc.et cetera Och skulle man t. ex.till exempel i Franska Schweitz
finna ett ställe, der Alba och barnen icke behöfde
depensera mera, än t. ex.till exempel 4 000 Finska Mark, så
|3| vore en sådan resa lätt utförbar, ty deras lif
här kostar minst denna summa
årligen.
Mitt lif skulle
bli ofantligt billigt derigenom, att jag har så mån-
ga goda vänner och bekanta, hos hvilka jag
vore en kärkommen gäst när som helst. – Det
skulle mycket intressera mig att någongång få
höra Edra åsigter i denna betydelsefulla fråga.
Skulle jag i vår stanna för högsta budet å
Hättilä boställe, så vore det mycket passande
för Alba att resa vid första öppet vatten till
Lybeck och derifrån vidare till sin bestämelse-
ort, lemnande mig tillfälle att i ro få ordna
bostället för familjens framtida bosättning.
Från vår ort är föga angenämt att meddela.
Alla barnen äro angripna af en ganska alvar-
sam kikhosta, som redan varat en månad
och synes komma fortfara flere till. ‒ Alltsedan
jag tillbringade en ångestfull natt vid Leos
sjuksäng i Fredrikshamn, har jag haft en verk-
lig skräck för denna sjukdom och ännu beta-
ges jag af oro hvarje gång något af barnen
förlorar andan, ehuru sjukdomen ännu icke
antagit någon farlig vändning. Albas krafter
äro medtagna af nattvak och hon har denna
höst varit nästan lika sjuk som under den första
|4| af vår vistelse här i Tavastehus. Jag emotser med
mycken glädje Torstens och Milis återkomst. Skulle
Torsten ännu vara i Paris, så helsa honom hjert-
ligt ifrån mig och bed honom förlåta att jag
icke besvarat hans sednaste bref, hvilket riktigt
kommit mig tillhanda. – Min enda ursäkt är
att jag af sjukligheten här hemma varit dy-
ster till sinnet och icke velat förgifta hans
sista tid i Paris med mina klagovisor härifrån.
Willebrand var härom dagen här och meddelade
att det numera är afgjordt att vi komma att
få vaktgöring i Tavastehus ifrån Julii månad och
att i stället icke något möte för våra bataljoner
torde komma i fråga. – Adus bref lär Du re-
dan hafva erhållit. Ditt svar emotses med otå-
lighet. Alma är frisk och snäll som vanligt.
Genom Forselles har jag erhållit 3 000 Mark SrSilver,
hvaraf för Alma och Adu utgifvits omkring
500 Do. – Forselles skrifver i sitt sednaste bref att på-
räknade medel icke influtit, utan att omnämna hvil-
ka. – Vårt officiella lif i Finland kännen I genom
tidningarna, hvarföre jag derom ingenting ordat.
Vi hafva kallt, stundom 20° cels.celsius men föret är
ytterst dåligt – för lite snö. – Isarna äro starka. För
Molander har varit stor middag. I dag väntas hans
famille. – Jag slutar med en varm önskan att det
nya året måtte bli för Eder lika dettas sednare hälft.
Alba, Alma, Adu och de små instämma häruti af
hjertat.

Eder gamle broder

Robert.

Dokumentet i faksimil