5.8.1870 LM–Alexandra Mechelin

Svensk text

|1|

Min snälla Alexandra!

Min hjertligaste tack för ditt innehållsrika bref af d. 31 Juli! Genom dina skildringar af ert lif och era företag derborta kan jag så väl följa med mina älsklingars från mig skiljda existens.

Tyvärr hade du dock äfven ledsamt att förtälja. Vår lilla rosenknopp tyckes verkligen vara mera ömtålig än man skulle vilja tro om ett barn som fått vara så mycket på landet. Vi måste göra oss beredda på att i höst vänja lilla Cely att bättre fördraga vädervexlingar, samt på allt sätt söka härda och stärka henne; jag tror också att hennes diet främst borde ställas på kött och vin. – Och du, min egen pia,|2| behöfver påtagligen någon kraftigare bot än brunnsdrickningen. Det är verkligen ledsamt att du, efter att i flera veckor med största noggranhet ha iakttagit brunsdrickningens reglor, ändå skall nödgas undvara dess resultater. Och jag befarar högeligen att om också gyttjebadena nu verka välgörande på sidansvårtytt, så kan denna förbättring efteråt motverkas deraf att magen fortfarande förblir i dåligt skick. Vi måste derföre vara alvarligen betänkta uppå att från Nådendal resa till Stockholm, ifall vi efter gemensam öfverläggning stanna vid den öfvertygelse att ett besök hos Sköldberg kan vara både nyttigt och nödvändigt. Jag medger visst att det vore bra mycket angenämare att en famillefr. som familj resa|3| till Notsjö; der man tyckes med otålighet emotse vår ankomst – men helsans återställande måste ändå ställas i främsta rummet. –

I sammanhang härmed må jag omtala vår aimabla husläkare Pippingskölds nyaste funderingar. Som den unga friherrinnan Wrede naturligtvis icke mera kan utgöra föremål för hans eldiga blickars förföljelse, har han utkorat åt sig en annan huldgudinna: fröken Sofie Nordenstam. Närhelst man kommer till brunsparken, finner man honom ströfvande omkring med spejande ögon tills han upptäcker fröknarne N. som han då genast aborderar – som det tyckes med ytterst ringa framgång. Emellertid har han nu för fru och döttrar förordnat en utrikesresa – om söndag bär det af – och han far med! Öfver|4| Sverge och England till Frankrike!

Huruvida någon förlofning kan blifva utaf, anser jag högst osäkert. Men tvenne alldeles säkra förlofningar kan jag meddela dig, hvilka man förespådde redan i vintras.

1o) Otto Nordenskiöld och Olga Estlander, hvilkas trolofning skall eklateras om söndag på Mariefors, dit äfven jag för ändamålet är inbjuden. Jag tror också att jag söndag e. m.eftermiddag skuttar dit från Botby, medtagandes lilla Alma, som dervid kan få göra sina betraktelser om beskaffenheten af en eklatering.

2o) Axel Björksten och Miss Böningh. Den gamla vännen kom häromdagen med strålande ögon in på banken och tog mig afsides för att meddela mig verkligheten af detta faktum som hans vänner efter vissa observationer i brunsparken begynte anse oundvikligt. Hvardera partierna|5| torde komma att redan i höst fullborda saken genom bröllop.

Vår lilla Alma skulle utan tvifvel bra gerna ha sin Lemström litet närmare till sig än nu är fallet, men som hon från början tänkt sig nödvändigheten af en lång förlofning, så finner hon sig dock uti skiljsmessan – och ser fortfarande så snäll och nöjd ut, att det gjort mig riktigt godt i hjertat att råka henne vid mina besök på Botby. –

Fogelholm vistas dels i staden, dels på Tammelanders villa på en holme. Vi ha ej råkats mer än par gånger i veckan, men alltid med nöje, – ty han är af dessa vänfasta, präktiga karlar, som man ej finner många.

Nu måste jag springa till|6| banken, kanske får jag tillfälle att der ännu tillägga ett och annat. Heldst skulle jag visst idag vara uti naturens sköte ty jag ser genom den öppna balcondörren huru hafvet ligger spegellugnt under den glödande solens glitter och allt manar till att njuta af sommarns behag; – men pligten framförallt – och engång kommer väl äfven den tid, då jag får mera följa mina böjelser än nu i flere år varit fallet.

Jag var igår utrest till Botby jemte Senator Haartman som skulle vilja ha en villa vid Botby viken. Vi vandrade til Marus udde och Björns och han var synnerligen intagen af dessa ställen, men ville dock helst bebo udden. Han insistera|7| nu på att jag såsnart som möjligt måtte afgöra huruvida han till 300 à 350 mark kan få hyra der en anspråkslös villa; han skulle strax göra kontrakt på minst 5 år och sjelf arrangera trädgård. Nog vore Haartmans goda hyresgäster, – men hela frågan om villan beror dock ytterst derpå huruvida en ångbåt kommer till stånd – och denna fråga åter sammanhänger med våra framtidsvyer för öfrigt, om hvilka jag har så mycket att rådgöra med dig såsnart jag åter får råka dig.

Farbror Adolf reser idag eller imorgon med Oscar och Julia till Jaakimvaara och Willmanstrand. De komma att dröja borta par veckor.

Vi ha den 5te Augusti idag – – och i minnet ser jag för mig de|8| många glada tillfällen då vi firat vår snälla mammas födelsedag. Helsa henne så hjertligt från mig och säg att jag på denna dag främst och närmast hysa den önskan att hon måtte återvända från Nådendal med återvunnen helsa och ännu länge utgöra den medelpunkt kring hvilken barn och barnbarn fortfarande få samlas för att söka sprida glädje på hennes ålderdom. – –

Åtskilligt vore ännu att berätta, men jag hinner ej mera denna gång. Med största otålighet inväntar jag den tid då jag får återse Er. Sköt emellertid er helsa och trefnad så godt ni kan och fägna snart åter med bref din längtande gubbe

Leo.

Finsk text

Kiltti Alexandra!

Sydämellisimmät kiitokseni 31. heinäkuuta lähettämästäsi kirjeestä, jossa oli paljon luettavaa! Kuvaillessasi elämäänne ja tekemisiänne siellä voin niin mainiosti seurata rakkaideni elämää erossa minusta.

Ikävä kyllä sinulla oli myös murheellista kerrottavaa. Pikku ruusunnuppumme näyttää tosiaan olevan herkempi kuin voisi uskoa lapsesta, joka on saanut olla niin paljon maaseudulla. Meidän täytyy syksyllä valmistautua totuttamaan pikku Celyä sietämään paremmin säänmuutoksia sekä pyrkiä kaikin tavoin karaisemaan ja vahvistamaan häntä; luulen myös, että hänen ruokavalionsa pitäisi perustua ennen kaikkea lihaan ja viiniin. – Ja sinä, oma tyttöseni, tarvitset selvästikin jotain kaivolla juomista vahvempaa hoitoa. On totisesti murheellista, että sinä, joka olet viikkojen ajan mitä huolellisimmin noudattanut kaikkia terveysveden juomisen sääntöjä, jäät siitä huolimatta vaille sen tuloksia. Ja pelkään suuresti, että vaikka mutakylvyt nyt tekevätkin hyvää siinä sivussa, tätä paranemista verottaa jälkeenpäin se, että vatsa on yhä huonossa kunnossa. Siksi meidän täytyy vakavasti harkita lähtemistä Naantalista Tukholmaan, mikäli yhdessä pohdittuamme päädymme sille kannalle, että käynti Sköldbergin luona voisi olla hyödyllistä ja tarpeen. Myönnän kyllä, että koko perheen matka Nuutajärvelle olisi koko lailla miellyttävämpi; ja siellä näköjään odotetaan kärsimättömästi saapumistamme – mutta terveyden palauttaminen on silti asetettava etusijalle. –

Tässä yhteydessä sopinee kertoa rakastettavan kotilääkärimme Pippingsköldin uusimmista tuumailuista. Kun nuori vapaaherratar Wrede ei tietenkään voi enää olla hänen tulisten katseidensa vainottavana, hän on valinnut itselleen uuden jumalattaren: neiti Sofie Nordenstamin. Milloin ikinä saapuukaan Kaivopuistoon, näkee hänet maleksimassa ympäriinsä tähyilemässä, kunnes hän havaitsee Nordströmin neidit, joita hän sitten viipymättä lähestyy – nähtävästi hyvin heikolla menestyksellä. Nyt hän on kuitenkin järjestänyt vaimolleen ja tyttärilleen ulkomaanmatkan – lähtö on sunnuntaina – ja hän matkustaa mukana! Ruotsin ja Englannin kautta Ranskaan!

En ole lainkaan varma, tuleeko kihlauksesta yhtään mitään. Mutta voin kertoa sinulle kaksista täysin varmoista kihlauksista, joita ennakoitiin jo viime talvena.

1o) Otto Nordenskiöld ja Olga Estlander, joiden kihlautuminen julkaistaan sunnuntaina Kellokoskella, minne minutkin on asian johdosta kutsuttu. Uskon myös, että menen sinne sunnuntaina iltapäivällä Puotilasta ja otan mukaan pikku Alman, joka pääsee siellä tekemään huomioitaan siitä, miten kihlaus julkaistaan.

2o) Axel Björksten ja Miss Böningh. Vanha ystävä tuli joku päivä sitten silmät säihkyen pankkiin ja vei minut sivummalle kertoessaan, kuinka tästä asiasta, jota hänen ystävänsä olivat eräiden Kaivopuistossa tekemiensä havaintojen jälkeen pitäneet väistämättömänä, on tullut totisinta totta. Kummatkin osapuolet saattanevat jo syksyllä asian päätökseen menemällä naimisiin.

Pikku Almamme haluaisi epäilemättä Lemströmin vähän lähemmäksi itseään kuin nyt, mutta vaikka hän oli alusta alkaen pitänyt pitkää kihlausta välttämättömänä, hän kyllä sopeutuu erossa oloon – ja näyttää yhä niin kiltiltä ja tyytyväiseltä, että sydämessäni on tuntunut hyvältä tavata häntä Puotilassa käydessäni. –

Fogelholm oleskelee osaksi kaupungissa, osaksi Tammelanderien huvilassa saarella. Olemme tavanneet vain pari kertaa viikossa mutta aina se on ollut ilo, – sillä hän on niitä uskollisia ystäviä ja kunnon miehiä, jollaisia ei usein tapaa.

Nyt minun täytyy kiiruhtaa pankkiin ja ehkä saan tilaisuuden siellä lisätä vielä yhtä jos toistakin. Mieluiten viettäisin tämän päivän kyllä luonnon helmassa, sillä näen parvekkeen avoimesta ovesta, kuinka meri lepää peilityynenä kimaltaen hehkuvassa auringossa ja kaikki muu kutsuu nauttimaan kesän iloista; – mutta velvollisuus ennen kaikkea – ja vielä varmaan tulee sekin aika, että saan seurata taipumuksiani enemmän kuin nyt moneen vuoteen on ollut tilaisuus.

Kävin eilen Puotilassa senaattori Haartmanin kanssa, joka haluaisi huvilan Puotilanlahden rannalle. Kävelimme Marjaniemeen ja Björnsiin, ja hän oli erityisen ihastunut näihin paikkoihin mutta halusi silti mieluiten asettua niemelle. Nyt hän inttää, että minun täytyisi mahdollisimman pian päättää, saisiko hän 300–350 markalla vuokrata sieltä vaatimattoman huvilan; hän tekisi heti vähintään 5 vuoden sopimuksen ja laittaisi itse puutarhan. Olisivathan Haartmanit hyviä vuokralaisia, – mutta koko huvilakysymys on silti pohjimmillaan sen varassa, saadaanko sinne höyrylaivayhteys – ja tämä kysymys liittyy puolestaan muihin tulevaisuudennäkymiimme, joista minulla on niin paljon keskusteltavaa kanssasi, heti kun pääsen taas tapaamaan sinut.

Adolf-setä lähtee tänään tai huomenna Oscarin ja Julian kanssa Jaakkimaahan ja Lappeenrantaan. He viipyvät matkalla pari viikkoa.

Tänään on 5. elokuuta – – ja mieleeni muistuvat ne lukuisat iloiset tilaisuudet, joissa olemme juhlineet kiltin mamman syntymäpäivää. Kerro hänelle oikein sydämelliset terveiset minulta ja sano, että tänä päivänä toivon ennen kaikkea sitä, että hän voi palata Naantalista tervehtyneenä ja pysyä vielä pitkään keskipisteenä, jonka ympärille lapset ja lapsenlapset voivat yhä kokoontua tuomaan iloa hänen vanhuudenpäiviinsä. – –

Vielä olisi paljonkin kerrottavaa, mutta en ehdi tällä kerralla enempää. Odotan mitä kärsimättömimmin sitä aikaa, kun pääsen taas näkemään Teidät. Pitäkää sillä aikaa parhaanne mukaan huolta terveydestänne ja viihtymisestänne ja ilahduta taas pian kirjeilläsi kaipaavaa ukkoasi.

Leo.

Original (transkription)

|1|

Till Nådendaltillagt senare

Min snälla Alexandra!

Min hjertligaste tack för ditt
innehållsrika bref af d. 31 Juli!
Genom dina skildringar af ert
lif och era företag derborta kan
jag så väl följa med mina älsklin-
gars från mig skiljda existens.

Tyvärr hade du dock äfven ledsamt
att förtälja. Vår lilla rosenknopp
tyckes verkligen vara mera ömtålig
än man skulle vilja tro om ett
barn som fått vara så mycket på
landet. Vi måste göra oss beredda
på att i höst vänja lilla Cely att
bättre fördraga vädervexlingar, samt
på allt sätt söka härda och stärka
henne; jag tror också att hennes
diet främst borde ställas på kött
och vin. – Och du, min egen pia,
|2| behöfver påtagligen någon kraftigare
bot än brunnsdrickningen. Det är
verkligen ledsamt att du, efter att
i flera veckor med största nog-
granhet ha iakttagit brunsdrick-
ningens reglor, ändå skall nödgas
undvara dess resultater. Och jag
befarar högeligen att om också gyttje-
badena nu verka välgörande på
sidansvårtytt, så kan denna förbättring
efteråt motverkas deraf att magen
fortfarande förblir i dåligt skick.
Vi måste derföre vara alvarligen
betänkta uppå att från Nådendal
resa till Stockholm, ifall vi efter
gemensam öfverläggning stanna
vid den öfvertygelse att ett besök
hos Sköldberg kan vara både
nyttigt och nödvändigt. Jag medger
visst att det vore bra mycket
angenämare att en famille resa
|3| till Notsjö; der man tyckes med
otålighet emotse vår ankomst
– men helsans återställande måste
ändå ställas i främsta rummet. –

I sammanhang härmed må jag
omtala vår aimabla husläkare
Pippingskölds nyaste funderingar.
Som den unga friherrinnan Wrede
naturligtvis icke mera kan utgöra
föremål för hans eldiga blickars för-
följelse, har han utkorat åt sig en
annan huldgudinna: fröken Sofie
Nordenstam. Närhelst man kommer
till brunsparken, finner man honom
ströfvande omkring med spejande ögon
tills han upptäcker fröknarne N. som
han då genast aborderar – som det
tyckes med ytterst ringa framgång.
Emellertid har han nu för fru och döttrar
förordnat en utrikesresa – om söndag
bär det af – och han far med! Öfver
|4| Sverge och England till Frankrike!

Huruvida någon förlofning kan
blifva utaf, anser jag högst osäkert.
Men tvenne alldeles säkra förlof-
ningar kan jag meddela dig, hvilka
man förespådde redan i vintras.

1o) Otto Nordenskiöld och Olga Estlander,
hvilkas trolofning skall eklateras
om söndag på Mariefors, dit äfven
jag för ändamålet är inbjuden. Jag
tror också att jag söndag e. m.eftermiddag skuttar
dit från Botby, medtagandes lilla
Alma, som dervid kan få göra
sina betraktelser om beskaffenheten
af en eklatering.

2o) Axel Björksten och Miss Böningh.
Den gamla vännen kom häromdagen
med strålande ögon in på banken
och tog mig afsides för att meddela
mig verkligheten af detta faktum
som hans vänner efter vissa observa-
tioner i brunsparken begynte anse
oundvikligt. Hvardera partierna
|5| torde komma att redan i höst
fullborda saken genom bröllop.

Vår lilla Alma skulle utan
tvifvel bra gerna ha sin Lemström
litet närmare till sig än nu är fallet,
men som hon från början tänkt
sig nödvändigheten af en lång för-
lofning, så finner hon sig dock
uti skiljsmessan – och ser fort-
farande så snäll och nöjd ut, att
det gjort mig riktigt godt i hjer-
tat att råka henne vid mina
besök på Botby. –

Fogelholm vistas dels i staden,
dels på Tammelanders villa på en
holme. Vi ha ej råkats mer än
par gånger i veckan, men alltid
med nöje, – ty han är af dessa
vänfasta, präktiga karlar, som
man ej finner många.

Nu måste jag springa till
|6| banken, kanske får jag tillfälle
att der ännu tillägga ett och annat.
Heldst skulle jag visst idag vara
uti naturens sköte ty jag ser
genom den öppna balcondörren
huru hafvet ligger spegellugnt
under den glödande solens glitter
och allt manar till att njuta af
sommarns behag; – men pligten
framförallt – och engång kommer
väl äfven den tid, då jag får
mera följa mina böjelser än nu
i flere år varit fallet.

Jag var igår utrest till Botby
jemte Senator Haartman som skulle
vilja ha en villa vid Botby viken.
Vi vandrade til Marus udde och
Björns och han var synnerligen
intagen af dessa ställen, men ville
dock helst bebo udden. Han insistera
|7| nu på att jag såsnart som möjligt
måtte afgöra huruvida han till 300
à 350 mark kan få hyra der en
anspråkslös villa; han skulle strax
göra kontrakt på minst 5 år och sjelf
arrangera trädgård. Nog vore Haart-
mans goda hyresgäster, – men hela
frågan om villan beror dock ytterst
derpå huruvida en ångbåt kommer
till stånd – och denna frågatillagt åter samman-
hänger med våra framtidsvyer
för öfrigt, om hvilka jag har så
mycket att rådgöra med dig såsnart
jag åter får råka dig.

Farbror Adolf reser idag eller
imorgon med Oscar och Julia till
Jaakimvaara och Willmanstrand.
De komma att dröja borta par veckor.

Vi ha den 5te Augusti idag –
– och i minnet ser jag för mig de
|8| många glada tillfällen då vi firat
vår snälla mammas födelsedag.
Helsa henne så hjertligt från
mig och säg att jag på denna
dag främst och närmast hysa
den önskan att hon måtte återvända
från Nådendal med återvunnen
helsa och ännu länge utgöra den
medelpunkt kring hvilken barn
och barnbarn fortfarande få samlas
för att söka sprida glädje på hennes
ålderdom. – –

Åtskilligt vore ännu att berätta,
men jag hinner ej mera denna
gång. Med största otålighet in-
väntar jag den tid då jag får
återse Er. Sköt emellertid er
helsa och trefnad så godt ni
kan och fägna snart åter med
bref din längtande gubbe

Leo.

Dokumentet i faksimil