11.9.1870 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 11. syyskuuta 1870.
Oma, kaivattu ystäväni!
Kun eilen illalla palasin Puotilasta, kysyin tietysti ensi töikseni kirjeitä. Mutta nyt saapuneiden joukossa ei ikävä kyllä ollut yhtään sinulta. Toki minun on helppo ymmärtää, että jokin hetkellinen este on saattanut johtaa siihen, ettet voinut lähettää minulle kirjettä ”Wiborgilla”. Mutta minulle on, kuten viimeisimmässä, 7. päivänä lähettämässäni kirjeessä totesin, jo tullut rakkaaksi tavaksi saada joka höyrylaivan mukana uutisia teiltä, – ja siksi mieleeni hiipii huoli, kun tällä kertaa jäinkin ilman. Luoja suokoon, ettei mitään ikävää ole tapahtunut! –
Puotila alkaa taas olla Puotila. Venäläiset vuokralaisemme ovat tänään iltapäivällä saapuneet kaupunkiin matkustaakseen huomisen junalla Pietariin. Suoritin kreivitär Puškinin kanssa inventaarion laseille ja posliinille ja saatoin todeta, että hyvin vähän oli särkynyt. Hän maksoi niistä ilmoittamani hinnan, kaikkiaan 28 markkaa. Huoneista ja kalusteista on nähtävästi pidetty aika hyvää huolta sen mukaan mitä tänään pikaisesti tarkastaessani saatoin havaita. – Myös pikkurakennus on jätetty siistiin ja huoliteltuun kuntoon. – Totta kai tuntuu nyt vähän paremmalta tulla Puotilaan, kun taas on ”kukkona tunkiolla”, – mutta tyhjää ja yksinäistähän täällä silti on, kun omat rakkaat tyttöseni eivät ole läsnä.
Olen nyt vakaasti päättänyt lähteä sunnuntaina 18. päivä Wiborgilla Tukholmaan – kunpa ei vain ilmaannu mitään odottamattomia esteitä, – minulla on jo uskomattoman kova ikävä taas nähdä teitä. Ja tunnen itsekin, syvällä sisimmässäni, että myös sinä ja pikku Cely kovin mielellänne haluaisitte isäpappanne taas luoksenne. – Muutaman päivän kuluessa pankkivaliokunnan on määrä kokoontua muun muassa nimittämään varajäsen, sillä Brunoun jatkuva sairausloma estäisi minua muuten matkustamasta.
Eilen lähti ensimmäinen juna matkustajineen Pietariin, joten liikenne on nyt käynnissä. Rautatien avaamisen johdosta olisi odottanut jonkinlaisia juhlallisuuksia, mutta Adlerbergin toheloitua siitä ei tullut mitään, ja ensimmäinen juna lähti aivan ilman seremonioita. Kun juna tänä iltana kello 10 saapui Pietarista, kerrotaan, että koko joukko ihmisiä oli tullut asemalle hurraamaan. – 14 tuntia riittää nyt tähän pitkään matkaan, ennen maantietä pitkin siihen tarvittiin 4 päivää.
Eilen söin päivällistä Mamman luona, joka on kylpyläkuurinsa jälkeen voinut edelleen varsin hyvin. Torsten lähti samana päivänä, Adolf-sedän kanssa, Voipaalaan, missä metsästetään muutaman päivän ajan.
Idestam lähti eilen Tampereelle, jonne hän jää toistaiseksi. –
Ranskan suuret mullistukset ovat tietysti tärkein puheenaihe myös täällä. En voi kiistää, että sielua hiveli, kun saapui uutinen, että tasavalta oli julistettu. Olet ehkä huomannutkin, että hallituksessa istuu nyt kolme tutuistani (Favre, Picard ja Arago). –
Kello on yksi yöllä, minun pitää kiiruhtaa kirjeineni höyrylaivalle, ja siksi panen tähän pisteen.
Hyvää yötä, pikku rakkaani, suukon sinulle ja toisen ruusupullerolle lähettää sinun väsynyt
Leo.
Kai Edla Strömberg on saapunut perille tavaroinesi?
Original (transkription)
Till Stockholmtillagt senare
Helsingfors d. 11 Sept.September 1870.
Min egen, saknade vän!
Då jag i qväll återkom från
Botby var naturligtvis min första
fråga efter bref. Men bland de nu
ankomna fanns tyvärr intet från
dig. Nu kan jag visserligen lätt inse
att något tillfälligt hinder kunnat
vålla att du ej kunde sända mig
bref per ”Wiborg”. Men det har, såsom
jag nämnde i mitt senaste af d. 7 dnesdennes,
redan blifvit en kär vana för mig
att med hvarje ångbåt erhålla un-
derrättelser från er, – och derföre in-
smyger sig en känsla af oro i mitt
sinne, då jag denna gång blef utan.
Gud gifve att intet ledsamt måtte
ha inträffat! –
Botby börjar nu blifva Botby igen.
Våra ryska hyresgäster hafva idag
|2|
på eftermidd.eftermiddagen inkommit till staden
för att med morgondagens bantåg
afresa till PburgSankt Petersburg. Jag inventerade,
jemte grefvinnan Puschkin, porsliner
och glas och fann bra litet sönder-
slaget. Hon betalade derföre de priser
jag uppgaf, in alles 28 mark. Rummen
och möblerna tyckas också ha blifvit
ganska väl hållna, enligt hvad jag
idag vid flygtigare granskning kunde
finna. – Äfven lilla byggningen
har lemnats i snyggt och prydligt
skick. – Visst känns det litet
bättre att nu komma till Botby, då
man åter är ”herre på täppan”, –
men tomt och ödsligt förefaller det
ändå, när mina egna rara pior
icke äro der.
Jag är nu fast besluten att om
söndag d. 18 afresa med Wiborg
|3|
till Stockholm – måtte inga ovän-
tade hinder komma emellan, – jag
längtar redan otroligt att få återse er.
Och jag känner det på mig, i mitt
inre, att äfven du och lilla Cely
gerna åter skola ha sin pappa
hos sig. – Inom några dagar skall
bankutskottet sammanträda för att,
bland annat, utse suppleant, ty
Brunous ständiga sjukledighet skulle
annars hindra mig att resa.
Idag afgick det första tåget med
passagerare till Petersburg, trafiken
är sålunda nu i gång. Man hade
väntat sig någon högtidlighet med
anledning af jernvägens öppnande,
men genom trassel från Adlerbergs
sida blef detta omintetgjordt, och
det första långa tåget afgick utan
alla ceremonier. Då tåget i qväll
kl. 10 anlände från PburgSankt Petersburg skall
|4|
dock en hel hop folk ha varit på
bangården och hurrat. – 14 timmar
räcker nu denna långa resa, – förr
behöfde man landvägen 4 dagar.
I förrstruketgår åt jag middag hos Mam-
ma, som efter sin badkur fortfarande
befunnit sig ganska bra. Torsten
reste samma dag, jemte farbror Adolf,
till Voipala, der det skall jagas några
dagar.
Idestam afreste igår till TforsTammerfors, der
han tillsvidare förblifver. –
De stora omstörtningarna i Frank-
rike äro naturligtvis äfven här det
främsta talämnet. Jag kan ej neka att
det kändes godt i själen, när under-
rättelsen kom att republiken var pro-
klamerad. Du har kanske observerat
att i styrelsen nu sitter tre af mina bekanta
(Favre, Picard och Arago). –
Klockan är ett på natten, jag måste
skynda med brefvet till ångbåten, och derföre
sätter jag punkt.
God natt, min lilla raritet, en kyss åt dig
och en annan åt rosenbullan från din trötta
Leo.
Edla Strömberg har väl riktigt anländt med dina saker?
Helsingfors d. 11 Sept.September 1870.
Min egen, saknade vän!
Då jag i qväll återkom från Botby var naturligtvis min första fråga efter bref. Men bland de nu ankomna fanns tyvärr intet från dig. Nu kan jag visserligen lätt inse att något tillfälligt hinder kunnat vålla att du ej kunde sända mig bref per ”Wiborg”. Men det har, såsom jag nämnde i mitt senaste af d. 7 dnesdennes, redan blifvit en kär vana för mig att med hvarje ångbåt erhålla underrättelser från er, – och derföre insmyger sig en känsla af oro i mitt sinne, då jag denna gång blef utan. Gud gifve att intet ledsamt måtte ha inträffat! –
Botby börjar nu blifva Botby igen. Våra ryska hyresgäster hafva idag|2| på eftermidd.eftermiddagen inkommit till staden för att med morgondagens bantåg afresa till PburgSankt Petersburg. Jag inventerade, jemte grefvinnan Puschkin, porsliner och glas och fann bra litet sönderslaget. Hon betalade derföre de priser jag uppgaf, in alles 28 mark. Rummen och möblerna tyckas också ha blifvit ganska väl hållna, enligt hvad jag idag vid flygtigare granskning kunde finna. – Äfven lilla byggningen har lemnats i snyggt och prydligt skick. – Visst känns det litet bättre att nu komma till Botby, då man åter är ”herre på täppan”, – men tomt och ödsligt förefaller det ändå, när mina egna rara pior icke äro der.
Jag är nu fast besluten att om söndag d. 18 afresa med Wiborg|3| till Stockholm – måtte inga oväntade hinder komma emellan, – jag längtar redan otroligt att få återse er. Och jag känner det på mig, i mitt inre, att äfven du och lilla Cely gerna åter skola ha sin pappa hos sig. – Inom några dagar skall bankutskottet sammanträda för att, bland annat, utse suppleant, ty Brunous ständiga sjukledighet skulle annars hindra mig att resa.
Idag afgick det första tåget med passagerare till Petersburg, trafiken är sålunda nu i gång. Man hade väntat sig någon högtidlighet med anledning af jernvägens öppnande, men genom trassel från Adlerbergs sida blef detta omintetgjordt, och det första långa tåget afgick utan alla ceremonier. Då tåget i qväll kl. 10 anlände från PburgSankt Petersburg skall|4| dock en hel hop folk ha varit på bangården och hurrat. – 14 timmar räcker nu denna långa resa, – förr behöfde man landvägen 4 dagar.
I går åt jag middag hos Mamma, som efter sin badkur fortfarande befunnit sig ganska bra. Torsten reste samma dag, jemte farbror Adolf, till Voipala, der det skall jagas några dagar.
Idestam afreste igår till TforsTammerfors, der han tillsvidare förblifver. –
De stora omstörtningarna i Frankrike äro naturligtvis äfven här det främsta talämnet. Jag kan ej neka att det kändes godt i själen, när underrättelsen kom att republiken var proklamerad. Du har kanske observerat att i styrelsen nu sitter tre af mina bekanta (Favre, Picard och Arago). –
Klockan är ett på natten, jag måste skynda med brefvet till ångbåten, och derföre sätter jag punkt.
God natt, min lilla raritet, en kyss åt dig och en annan åt rosenbullan från din trötta
Leo.
Edla Strömberg har väl riktigt anländt med dina saker?