24.10.1857 Till vännen Mechelin och hans nya bostad
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
An Freund Mechelin
An Freund Mechelin
Zu seiner neuen Wohnung.
Schon ist geraume Zeit verflossen
Seitdem ich einen Bock geschoßen.
Und mich aufs Versele hab gelegt,
So mir das Hirn rein ausgefegt. –
Wie! rufen manche hier, wir wollen doch nicht hoffen,
Geschoßen einen Bock! und sich nicht selbst getroffen!
Das Hirn sich ausgefegt! – Wir schwören bei der Sonne,
Dem Klang ja stets der Kopf wie eine leere Tonne!
Ey, salva venia! (zu deutsch frei übersetzt:
Salwey u Weineßig.) Ihn Herren hochgeschätzt,
Seyd mir nur nicht zu strenge,
Sonnst kommt ich ins Gedränge;
Gehirn, das hab ich wohl, wie männiglich bekannt,
Doch fehlt es leider an Verstand!
Drum muß ich um Verzeihung bitten,
Wenn meine Poesie nicht modisch zugeschnitten.
Und daß ich jetzt mich so blamire
Und dich mit Versen éveillire
Das ist nur selten rein Profit;
Ich käm, ma foi, ins déficit
Wenn ich die alte Sitt’ soll’t ehren
Und einen Kuchen dir bescheeren,
Als Salz u Brod in dein Quartier!
|2|
Jetzt hab ich grade Crämssvårtyttpapier,
Die Fäder hab ich maraudirt,
Die Diet, gesteh’s Dir unverholen,
Die hab ich leider auch gestohlen,
Und meine Reime sind copiert. –
Du siehst daß alles wohlfeil ist! –
Ich konnt allso nicht unterlassen
Jetzt meinen Glückwunsch abzufassen:
Da Du ein Guter Wirth nun bist,
So will ich Dich denn gratuliren
Und wünsch, in deinem Hauslogis
Sey dein début – multipliciren!
Dann, deine Freunde invitiren.
Auf guten Punsch – et tout est dit.
Wenn aber Du, wenn auch wie gerne,
Mein Schreiben zu verstehn dir alle Mühe giebst,
Und doch nichts klares draus ersiehst:
So send ich Dir zurück – Licht u Laterne!
Joh. Christ. Galindo
Den 24 October
1857.
Till vännen Mechelin och hans nya bostad
Det har redan gått lång tid
Sedan jag begick en dumhet.
Då jag bestämde mig för att rimma,
Och nu är hjärnan helt tom. –
Vad! ropar några här, vi skall väl hoppas
lat. med förlov (fritt översatt till tyska:
Att han skjutit en bock och inte träffat sig själv!
Han har tömt hjärnan! – Vi lovar vid solen,
Att huvudet alltid låtit som en tom tunna!
Ha, salvia venia!
salvia och vinäger.) Högt uppskattade av Er Herrar,
Men var inte för stränga,
Annars kommer jag i trångmål;
En hjärna har jag nog som allmänt bekant är,
Men tyvärr saknas det förstånd!
Därför måste jag be om ursäkt,
I fall min diktning inte har ett modernt snitt.
Och att jag nu blamerar mig ordentligt
Och att jag piggar upp dig med några rader
Sällan är det en ren vinst;
Jag skulle, sannerligenfr, stå i deficit
Om jag hedrar den gamla seden
Skulle jag skaffa dig en kaka
Och skulle ta med salt och bröd till din bostad!
Nu har jag här ett omslagspapper,
Fjädern har jag uttröttat,
Honoraret, det säger jag helt öppet,
Har jag tyvärr också stulit,
Och mina rim har jag kopierat –
Du märker att allt är platt! –
Jag kunde alltså inte låta bli
Att avfatta min lyckönskning:
Eftersom Du är en god värd
Vill jag gratulera Dig
Och jag önskar att ditt husrum
Har gjort ditt debut – och att det upprepas!
Och att du sedan bjuder dina vänner
På god punsch – och allt är sagtfr.
Men om Du, då Du gärna skulle vilja,
Anstränger dig att förstå min skrivelse,
Men ändå inte förstår något av det:
Så skickar jag tillbaka till Dig – ljus och lykta!
Joh. Christ. Galindo
Den 24 oktober
1857.