16.10.1871 Robert Costiander–LM
Finsk text
Voipaala 16. lokakuuta 1871
Rakas, kultainen veljeni Poldus!
Anteeksi! anteeksi! rakas Poldus! Kolmeen kirjeeseesi on vielä vastaamatta – vaikka minulla on ollut runsaasti aikaa, kun taas sinä olet hukkua töihin – olet istunut yökausia valveilla ilahduttaaksesi minua ystävällisillä riveilläsi!
Mutta syksyt ovat minulle silkkaa piinaa, ja mieli on apea. Sadot heikkenevät eivätkä parane, mutta kulut kasvavat jatkuvasti. Niinpä ei ole mikään ihme, ettei velkakierteessä jaksa uskoa tulevaisuuteen eikä pysty kirjoittamaan kirjeitä, joilla voisi ilahduttaa vastaanottajaa! Torstenin Voipaalassa käynnistäkään ei jäänyt mitään iloista muistoa, sillä hänellä oli koko ajan (3 päivää ja 3 yötä) ilkeä hammassärky, ja jahtimme epäonnistuivat täysin. Vain ajoittain hänen huulillaan karehti väsynyt hymynhäive, varsinkin silloin kun tohtori Cannelin puhalsi merkinantotorveensa. Torsten muuten olisi halunnut kirjoittaa sinulle humoristisen kirjeen, mutta ei hammassäryltään pystynyt. Torsten näyttää vähitellen rauhoittuvan lasitehdaskaupastaan, sillä Heitman on saanut hänet uskomaan, että tehdas kannattaa laihempinakin vuosina mainiosti, kunhan vain liikepääomaa riittää.
Lisäksi Torsten on viime aikoina innostunut kovasti hoitamaan navettaansa, kun hänen lehmänsä ovat päässeet kauniiseen ja aiempaa paremmin sisustettuun navettaan. Navetan sisäpuolen tiilivuoraus antaa varsin miellyttävän vivahteen.
Voipaalan sato jää niin heikoksi, että tuskin viitsin puhua siitä. Rukiista saadaan alle 5:nnen jyvän, kaurasta alle 4:nnen, ohrasta saatiin 6 ⅓, vehnästä 6 ½, perunasta 2 ½ ja herneestä paikoitellen tuskin saadaan edes kylvösiementä takaisin, lyhyesti sanottuna: ohraa lukuun ottamatta täydellinen kato.
Rönnbäckin pitäisi tulla tänään Voipaalaan, ja olen yrittänyt viivytellä tämän kirjeen kanssa mahdollisimman pitkään, jotta voisin kertoa sinulle tuoreimmat kuulumiset sieltä, mutta kun postiljooni varmaan tulee jo muutaman tunnin kuluttua hakemaan laukkuaan, kerrottakoon nyt vain, että tänä vuonna Laitialan tuloista ilmeisesti tulee melko tyydyttävät verrattuna muihin kartanoihin ja että Laitiala lienee nykyisin sellaisessa kunnossa, että sitä voi esitellä kenelle myyjälle tahansa. Pian saat kuulla tarkempia yksityiskohtia. Tulen Helsinkiin marraskuun lopussa Laitialan tilinpäätöksen kanssa. Ajattelin hakea virkatalojen tarkastajan virkaa, mutta Nordenstreng varoitti minua siitä. No, nyt minulle tuli kesken kaiken vieras, joten pitää lopettaa. Sydämellisiä terveisiä kotiväellesi, lähettää
veljesi
Robert
Original (transkription)
|1|
Woipala den 16 Oktober 1871.
Käre, älskade broder Poldus!
Tillgift! tillgift! älskade Poldus! 3 af Dina
skrifvelser ännu obesvarade och detta oak-
tadt jag haft godt om tid, medan Du öfver-
hopad af göromål, satt nätterna till föratt
glädja mig med Dina vänliga rader!
Men om höstarne ligger min själ på sträck-
bänken och lynnet är skräpigt. Skördarne
bli sämre, i stället för bättre, men utgifter-
na stiga allt fortfarande. Ej underligt
derföre om en man, fördjupad i skulder,
misströstar om framtiden och har svårt för
att skrifva bref som kunde skänka glädje
åt emottagaren! Äfven Torstens besök på
Voipala lemnade intet gladt minne efter sig,
ty han led hela tiden (3 dagar och 3 nätter)
af en ytterst plågsam tandvärk och våra
jagter misslyckades totalt. Endast ett och
annat matt småleende krusade hans läp-
par under dessa dagar, i synnerhet då
Doktor Cannelin blåste på signalhorn.
|2|
För resten hade Torsten gerna skrifvit ett humo-
ristiskt bref till Dig, men tandvärken gjorde
hans afsigt om intet. Torsten synes småning-
om lugna sig för glasbruksaffären, sedan
Heitman lyckats öfvertyga honom om att
den äfven under fattigare år bär sig för-
träffligt, blott rörelsekapital finnes.
Dessutom har Torsten numera erfarit ett
lifligt intresse för sin ladugårds skötsel,
sedan hans kor numerastruket stå i ett vackert
och bättre inredt fähus än förut. Tegelstens
beklädnaden på inre sidan af fähuset
har verkligen gifvit det hela en bra
angenäm anstrykning. –
Afkastningen på Voipala blir så dålig
att jag knappast vill anföra densamma.
Rågen ger under 5te kornet, hafran un-
der 4, Kornet gaf 6 ⅓, hvetet 6 ½, potatis
2 ½ och ärterna tordetillagt till en del knappast ge
utsädet tillbaka, med ett ord: en komplett
missvext utom på kornet.
I dag borde Rönnbäck hafva inträffat
på Voipala och jag har väntat med detta
bref i det längsta föratt kunna lemna
Dig aldeles färska notiser derifrån
|3|
men emedan Postillonen redan om någon timme
torde infinna sig efter väskan, vill jag
nu endast nämna att inkomsten från
Laitiala torde bli ganska tillfredställan-
de i bredd med andra egendomars detta
år, samt att Laitiala numera torde
vara i det skick att egendomen kan pre-
senteras för hvilken köpare som helst.
Närmare detaljer skola snart insändas
I slutet af November infinner jag mig i
Helsingfors med årsredovisning öfver Laitiala
Jag ämnade ansöka en boställsinspektörs tjenst,
men blef afrådd derifrån af Nordenstreng.
Nu just afbrytes jag af besök och nödgas
sluta med hjertliga helsningar till de Dina
från
Din bror
Robert.
Woipala den 16 Oktober 1871.
Käre, älskade broder Poldus!
Tillgift! tillgift! älskade Poldus! 3 af Dina skrifvelser ännu obesvarade och detta oaktadt jag haft godt om tid, medan Du öfverhopad af göromål, satt nätterna till föratt glädja mig med Dina vänliga rader!
Men om höstarne ligger min själ på sträckbänken och lynnet är skräpigt. Skördarne bli sämre, i stället för bättre, men utgifterna stiga allt fortfarande. Ej underligt derföre om en man, fördjupad i skulder, misströstar om framtiden och har svårt för att skrifva bref som kunde skänka glädje åt emottagaren! Äfven Torstens besök på Voipala lemnade intet gladt minne efter sig, ty han led hela tiden (3 dagar och 3 nätter) af en ytterst plågsam tandvärk och våra jagter misslyckades totalt. Endast ett och annat matt småleende krusade hans läppar under dessa dagar, i synnerhet då Doktor Cannelin blåste på signalhorn.|2| För resten hade Torsten gerna skrifvit ett humoristiskt bref till Dig, men tandvärken gjorde hans afsigt om intet. Torsten synes småningom lugna sig för glasbruksaffären, sedan Heitman lyckats öfvertyga honom om att den äfven under fattigare år bär sig förträffligt, blott rörelsekapital finnes.
Dessutom har Torsten numera erfarit ett lifligt intresse för sin ladugårds skötsel, sedan hans kor stå i ett vackert och bättre inredt fähus än förut. Tegelstens beklädnaden på inre sidan af fähuset har verkligen gifvit det hela en bra angenäm anstrykning. –
Afkastningen på Voipala blir så dålig att jag knappast vill anföra densamma. Rågen ger under 5te kornet, hafran under 4, Kornet gaf 6 ⅓, hvetet 6 ½, potatis 2 ½ och ärterna torde till en del knappast ge utsädet tillbaka, med ett ord: en komplett missvext utom på kornet.
I dag borde Rönnbäck hafva inträffat på Voipala och jag har väntat med detta bref i det längsta föratt kunna lemna Dig aldeles färska notiser derifrån|3| men emedan Postillonen redan om någon timme torde infinna sig efter väskan, vill jag nu endast nämna att inkomsten från Laitiala torde bli ganska tillfredställande i bredd med andra egendomars detta år, samt att Laitiala numera torde vara i det skick att egendomen kan presenteras för hvilken köpare som helst. Närmare detaljer skola snart insändas.tillagt av utgivaren I slutet af November infinner jag mig i Helsingfors med årsredovisning öfver Laitiala.tillagt av utgivaren Jag ämnade ansöka en boställsinspektörs tjenst, men blef afrådd derifrån af Nordenstreng. Nu just afbrytes jag af besök och nödgas sluta med hjertliga helsningar till de Dina från
Din bror
Robert.