19.7.1864 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Helsinki 19.7.1864
Kaivattu ystävä!
Viimeinkin keskuspaikkakunnalle palanneena kiirehdin, jos mahdollista, hyvittämään sen laiminlyöntini, etten ole vastannut viimeisimpään, paljon sisältäneeseen kirjeeseesi. Sain sen käsiini jo ennen juhannusta, mutta koska luulin, että pääsisin piankin irtautumaan Hovioikeudesta, lykkäsin kirjoittamista, koska kaikkiin kysymyksiisi ei voinut Viipurista vastata. Oli kyllä sangen hyödyllistä ja vakavaa toimintaa, joka minut työllisti kolme kuukautta Hovioikeudessa oloni aikana. ”Usein istuin pitkälle yöhön valveilla” kirjoituspöytäni ääressä, innolla työstäen ”Oikeuden päätöksiä” ja muuta vastaavaa, mutta samalla myös kirjallista työskentelyä uutta aikakauslehteä varten. Siksi nautin vain vähän erityisen ihanasta kesästä. Ehdin tuskin paria kertaa enempää tavata ystävääni kreivitärtä, joka nyt asuu vanhempiensa luona heidän maatilallaan. Minä halusin tietysti kiirehtiä äitini luokse, hän on nyt 1. heinäkuuta lähtien asunut täällä. Ja voit ajatella, että tuntui hyvältä ja lämpimältä tulla täällä kotiin sen jälkeen kun niin kauan – vuosikausia – on ollut yksikseen. Tulin perjantai-iltana. Sunnuntaiaamulla olimme Kaivopuistossa ja katso kenet tapasimmekaan, sinun Mariasi, raikkaana ja kukkeana kuin ruusu. Muodostimme heti Idan ja minun sisareni kanssa kvartetin, joka tuntikausia istui ja kuljeskeli lempeissä lehdoissa, menneistä ja tulevista ajoista jutellen. Oli melkein kuin sinä itse olisit vähän ollut siinä mukana. Ja kiitän sinua vilpittömästi kehotuksesta, että järjestäisimme Marialle jotan viihdyttävää. Koska Maria ja Ida näyttävät arvostavan sisareni seuraa, niin minäkin voin silloin useammin tavata heitä. – – Maria myönsi, että hänet valtaa toisinaan kärsimättömyyden tunne – mutta sehän on luonnollista. – Ruotsissa oleskelu tuntuu tehneen tytölle monessa mielessä hyvää.
On selvää, että minä en nyt täältä kaupungista löydä kaikkea mitä toivoisin. Vanha Sandnäs pidättelee tällä hetkellä minun tyttöstäni. Vanha kenraali kuuluu oleskelevan Munkkiniemessä. Ja minä – minut valtaa toisinaan voimaton viha itseäni kohtaan siksi, että en vielä voi mennä suoraan ankaran isän luo ja tehdä loppua tästä piinallisesta epävarmuudesta. – Mitä Augustakin lopulta ajattelee minusta, kun näin hitaasti etenen kohti päämäärääni? – jos olisi edes jokin mahdollisuus ilmoittaa itsestään hänelle! Mutta – aina siinä on jokin ”mutta”.
Ystävämme Lundstén on nyt lääkärinsijaisena Luolaisten malmilla. Torstenin kirjeen mukaan hänen mielensä ei kuitenkaan ole aivan murtunut. Minun kaipuuni saada tavata häntä täyttyy torstaina kun matkustan leirille. – Toivon myös, että Torsten saa silloin ne 300 ruplaa, jotka pitäisi ohjata edelleen Törngrenille. – Kysymykseesi siitä, olisiko mahdollista hankkia sinulle jokunen satanen matkarahoiksi, en osaa aivan tarkoin vastata, koska olen vasta saapunut kaupunkiin. Mutta heti kun tapaan rikkaita ystäviä (Björkstenit, Linderit) toivon saavani sinulle myönteisen vastauksen. Ehditkö sinä kuitekin ensi tilassa kirjoittamaan, paljonko tarvitset ja milloin ja millä tavalla rahat toimitetaan. Jollei muuten onnistu, niin saa kai Yhdyspankista jollain tavalla rahaa.
Täällä tuntuu olevan jotenkin lamaantunut tunnelma. Kaikki valtion asiat ovat kesällä seisahduksissa. Valtiopäivien määräyksiä joudutaan odottelemaan heinäkuulle, koska senaatti on lomalla ja hallitsija Kissingenissä. Tanskasta puhutaan sympatisoiden – joskus säälivästi. Surkeilta vaikuttavat heidän sotapäällikkönsä, kun he kerta toisensa jälkeen antavat yllättää itsensä parhaissa asemissaan. Lopputuloksena täytyy olla vanhan Danan aseman merkittävä heikentyminen. Kun olen levännyt ja retkeillyt retkiä viikon ajan, alan työskennellä viransijaisena valtiovaraintoimituskunnassa. Ehkä samalla kerään materiaalia tulevaa dosentinväitöskirjaani varten talous- ja valtio-oikeudessa. Jos voimat riittävät ja rohkeus muutoinkin kestää.
Heti kun saan sinun kaupantekoa koskevan vastauksesi, kirjoitan sinulle paremman kirjeen kuin tämä hälyssä ja kiireessä kokoonkasattu. – Voi kuitenkin hyvin, sinä jättiläisseppä! Sydämelliset terveiset sinulle Marialtasi ja minun kotiväeltäni, välittää
sinun uskollinen
Leo Mechelin
Original (transkription)
|1|
HforsHelsingfors d. 19. Juli 1864.
Saknade vän!
Ändtligen återkommen till
Centralorten, skyndar jag att, om möjligt,
godtgöra min försummelse med besvaran-
det af ditt sista innehållsrika bref.
Jag inhändigade det redan före mid-
sommar, men emedan jag då redan
trodde, det jag ganska snart skulle
kunna lösgöra mig från Hofrätten,
uppskjöt jag dag för dag med skrifvandet,
enär icke alla frågor i ditt bref kunde
från Wiborg besvaras. – Det var en
ganska nyttig och allvarlig verksamhet
som sysselsatte mig de trenne månaderna
jag vistades vid Hofrätten. ”Ofta satt jag
långt på natten vaken” vid skrifbordet,
ifrigt arbetande på mina ”Utslag” o. a. dyl.och annat dylikt
|2|
Derjemte litterärt skrifveri, för den nya
tidskriften. Således föga njutit af den
ovanligt herrliga sommarn. Jag hann
knappt mer än ett par gånger besöka
min goda vän grefvinnan, som nu bor
hos sina föräldrar, på deras egendom.
Naturligtvis ville jag skynda till min
mor, som sedan 1. Juni är bosatt här.
Och du kan tänka dig att det kändes
godt och varmt att här komma till
ett hem, sedan man så länge – ja
i åratal – för det mesta varit enstöring.
Det var fredag qväll jag anlände. Sön-
dag morgon voro vi i brunnsparken –
och se – hvem mötte jag der om icke
din Maria, frisk och blomstrande som
en ros. – Vi bildade strax, jemte Ida
och min syster, en qvartett som i timtal
satt eller vandrade under parkens lum-
|3|
miga träd, språkande om flydda och
kommande tider. Det var nästan som
om jag haft litet af dig sjelf der med.
Och jag tackar dig uppriktigt för upp-
maningen att söka vara Maria till någon
trefnad. Att Maria och Ida tyckas
sätta värde på min systers sällskap,
gör att äfven jag derigenom oftare kan
träffa dem. – – Maria medgaf att
hon emellanåt gripes af en otålighets-
känsla, – men det är ju helt natur-
ligt. – Vistelsen i Sverige tyckes
ha, i flera afseenden, bekommit pian
väl. – – –
Att jag för min del icke nu finner
i staden allt hvad jag skulle önska,
det faller af sig sjelft. Det gamla Sand-
näs hyser f. n.för närvarande min lilla pia. – Gamle
|4|
Generalen lärer vistas på Munksnäs. Och
jag – jag betages stundom af en vanmäk-
tig vrede öfver mig sjelf för det jag
icke ännu kan gå till den stränge
fadren och sägastruket göra slut på det pin-
samma ovisshetstillståndet. – Hvad
måste slutligen också Augusta tänka
om mig, då jag så långsamt framskrider
till målet? ..... Om det helst vore en
möjlighet att meddela sig med henne!
Men – alltid ett ”men”.
Vännen Lundstén tjenstgör f. n.för närvarande
såsom läkare på Luolais malm.
Enligt bref af Torsten skall hans
mod dock icke vara alldeles brutet.
Min längtan att träffa honom
skall jag tillfredsställa i thorsdag då
jag reser upp till lägret. – – Då
skall jag ock hoppas, jag af Torsten
|5|
erhålla de 300 rublarna som skola öfver-
styras till Törngren. – Din förfrågan
angående möjligheten att skaffa dig nå-
got hundratal resemedel kan jag ännu
icke alldeles bestämdt besvara, emedan
jag så nyss anländt till staden. Men
såsnart jag träffat de rika vännerna
hoppstruket (Björkstenar, Lindrar), hoppas jag
kunna gifva dig ett gynsamt svar.
Hinner Du så skrif emellertid med
det första, huru mycket du behöfver,
samttillagt
när och hvart medlen skola skickas.
Kniper det eljest, får man väl på
något vis pengar från Föreningsbanken.
Stämningen här tyckes var temligen
flousvårtytt. Alla statsärender hvila under
sommarn. Landtdags förordningarna
låta vänta på sig ända till julen, emedan
Senaten har semester och Majestätet är i
|6|
Kissingen. – Om Danmark talar man
med sympathi, – stundom med ömkan.
Skralt tyckes det vara med deras krigs-
befäl, då de gång på gång låta öfverrum-
pla sig i sina bästa positioner. Slutet
måste väl bli en betydlig nedprutning
i det gamla Danas ställning. – – –
Sedan jag hvilat mig och gjort ut-
flygter en vecka, börjar jag tjenstgöra
i finans expeditionen. Möjligen derjemte
begynna samla materialier för en blif-
vande disputation för docenturen i finans-
och statsrätt. Om krafterna räcka till och
modet för öfrigt står bi.
Såsnart jag erhållit ditt svar rörande
negociationen, skall jag ock skrifva dig ett
ordentligare bref än detta under buller
och stök hopfuskade. – Lef emellertid
väl, du jättesmed! Hjertligt helsas
du af Maria och de mina genom
din trogne
Leo Mechelin
HforsHelsingfors d. 19. Juli 1864.
Saknade vän!
Ändtligen återkommen till Centralorten, skyndar jag att, om möjligt, godtgöra min försummelse med besvarandet af ditt sista innehållsrika bref. Jag inhändigade det redan före midsommar, men emedan jag då redan trodde, det jag ganska snart skulle kunna lösgöra mig från Hofrätten, uppskjöt jag dag för dag med skrifvandet, enär icke alla frågor i ditt bref kunde från Wiborg besvaras. – Det var en ganska nyttig och allvarlig verksamhet som sysselsatte mig de trenne månaderna jag vistades vid Hofrätten. ”Ofta satt jag långt på natten vaken” vid skrifbordet, ifrigt arbetande på mina ”Utslag” o. a. dyl.och annat dylikt|2| Derjemte litterärt skrifveri, för den nya tidskriften. Således föga njutit af den ovanligt herrliga sommarn. Jag hann knappt mer än ett par gånger besöka min goda vän grefvinnan, som nu bor hos sina föräldrar, på deras egendom.
Naturligtvis ville jag skynda till min mor, som sedan 1. Juni är bosatt här. Och du kan tänka dig att det kändes godt och varmt att här komma till ett hem, sedan man så länge – ja i åratal – för det mesta varit enstöring. Det var fredag qväll jag anlände. Söndag morgon voro vi i brunnsparken – och se – hvem mötte jag der om icke din Maria, frisk och blomstrande som en ros. – Vi bildade strax, jemte Ida och min syster, en qvartett som i timtal satt eller vandrade under parkens lum|3|miga träd, språkande om flydda och kommande tider. Det var nästan som om jag haft litet af dig sjelf der med. Och jag tackar dig uppriktigt för uppmaningen att söka vara Maria till någon trefnad. Att Maria och Ida tyckas sätta värde på min systers sällskap, gör att äfven jag derigenom oftare kan träffa dem. – – Maria medgaf att hon emellanåt gripes af en otålighetskänsla, – men det är ju helt naturligt. – Vistelsen i Sverige tyckes ha, i flera afseenden, bekommit pian väl. – – –
Att jag för min del icke nu finner i staden allt hvad jag skulle önska, det faller af sig sjelft. Det gamla Sandnäs hyser f. n.för närvarande min lilla pia. – Gamle|4| Generalen lärer vistas på Munksnäs. Och jag – jag betages stundom af en vanmäktig vrede öfver mig sjelf för det jag icke ännu kan gå till den stränge fadren och göra slut på det pinsamma ovisshetstillståndet. – Hvad måste slutligen också Augusta tänka om mig, då jag så långsamt framskrider till målet? ..... Om det helst vore en möjlighet att meddela sig med henne! Men – alltid ett ”men”.
Vännen Lundstén tjenstgör f. n.för närvarande såsom läkare på Luolais malm. Enligt bref af Torsten skall hans mod dock icke vara alldeles brutet. Min längtan att träffa honom skall jag tillfredsställa i thorsdag då jag reser upp till lägret. – – Då skall jag ock hoppas, jag af Torsten|5| erhålla de 300 rublarna som skola öfverstyras till Törngren. – Din förfrågan angående möjligheten att skaffa dig något hundratal resemedel kan jag ännu icke alldeles bestämdt besvara, emedan jag så nyss anländt till staden. Men såsnart jag träffat de rika vännerna (Björkstenar, Lindrar), hoppas jag kunna gifva dig ett gynsamt svar. Hinner Du så skrif emellertid med det första, huru mycket du behöfver, samt när och hvart medlen skola skickas. Kniper det eljest, får man väl på något vis pengar från Föreningsbanken.
Stämningen här tyckes var temligen flousvårtytt. Alla statsärender hvila under sommarn. Landtdags förordningarna låta vänta på sig ända till julen, emedan Senaten har semester och Majestätet är i|6| Kissingen. – Om Danmark talar man med sympathi, – stundom med ömkan. Skralt tyckes det vara med deras krigsbefäl, då de gång på gång låta öfverrumpla sig i sina bästa positioner. Slutet måste väl bli en betydlig nedprutning i det gamla Danas ställning. – – –
Sedan jag hvilat mig och gjort utflygter en vecka, börjar jag tjenstgöra i finans expeditionen. Möjligen derjemte begynna samla materialier för en blifvande disputation för docenturen i finansoch statsrätt. Om krafterna räcka till och modet för öfrigt står bi.
Såsnart jag erhållit ditt svar rörande negociationen, skall jag ock skrifva dig ett ordentligare bref än detta under buller och stök hopfuskade. – Lef emellertid väl, du jättesmed! Hjertligt helsas du af Maria och de mina genom
din trogne
Leo Mechelin