9.8.1871 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Hampuri 9. elokuuta 1871.
Oma rakas ystäväni!
Olisin halunnut kirjoittaa Sinulle oikein mukavan kirjeen pikku Celymme syntymäpäiväksi, – mutta ensinnäkin olen väsynyt, koska kadulta kantautuva melu herätti minut aikaisin enkä saanut kunnolla nukutuksi, – ja toiseksi tämän päivän tukahduttava helle on, yhdessä koti-ikävän kanssa, tuntuvasti laskenut mielialaa, vaikka siihen ei varsinaista syytä olekaan. On luonnollista, että kun tehtävänä on suuret kaupat, toisinaan iskee hienoinen levottomuusfr kunnes kaikki on selvää ja kunnossa.
Porvoon kysymyksessä on tosin jo päästy niin hyviin tuloksiin, että epäonnistuminen lienee tuskin enää mahdollista. Silti vaaditaan vielä melkoisesti huolehtimista ja järjestelemistä, kunnes oma osuuteni siinä on saatu päätökseen.
Kun olin aamulla lähettänyt Eklöfille kaikki asiaa koskevat tarkemmat esitykset, elättelin pientä toivoa, että voisin jo ylihuomenna lähteä paluumatkalle Tukholmaan. Mutta tänään salaneuvos Bernhardilta Berliinistä saapui sähke, jossa hän pyytää minua jäämään tänne sunnuntain yli, koska hän halusi saapua tänne konferenssiin. Sähkötin vastaukseksi, että olisi erityisen toivottavaa, että hän tulisi aiemmin, koska minulle olisi tärkeää päästä kiireesti lähtemään. En silti voi tietenkään lähteä ennen kuin hän on saapunut, etenkin kun minun kannaltani on silti paljon parempi, että hän tulee tänne, kuin että minun täytyisi lähteä Berliiniin, missä riehuu rokko ja missä joka tapauksessa kuluisi enemmän aikaa. Mitä hyötyä hänestä voi olla minulle Porvoon-kaupoissa, sitä en vielä tiedä, mutta pian se varmaan selviää. – Törngren saapui tänne eilen aamulla, ja se, mitä hän oli matkallaan saanut selville, antoi minulle aiheen olla viipymättä matkallani pitempään. – Ensi tiistaina tai keskiviikkona toivon varmasti olevani taas Teidän luonanne Tukholmassa.
Kaiken tämän keskellä ajatukset ovat hyödyntäneet jokaisen liikeasioissa ilmenneen tauon professorikysymyksen pohdiskeluun. Sen tuloksena otin eilen ensimmäisen ratkaisevan askeleen – nimittäin kirjoittamalla Törnqvistille ja pyytämällä häntä järjestämään valiokunnassa minulle virkavapaata joulukuun puoliväliin. Katsoin myös olevani velvollinen ilmoittamaan syyn pyyntööni, ja sellaiseksi ilmoitin haluni tehdä totta pitkään elättelemästäni toiveesta tehdä opinnäyte oikeustieteen tohtorin tutkintoa varten, ja tällä tavoin taas kohentaa tietojani, ennen kuin ne ehättävät vaipua liian syvälle unohduksen mereen. Samalla mainitsin tämän ajankohdan tuntuvan minusta erityisen sopivalta, kun pankilla on Nybomissa käytettävissään hyvä varaedustaja.
Näin ollen nyt on aloitettu ratkaiseva askel elämässä. Kunpa toimisin nyt oikein ja viisaasti! Ihmisen ei ole aina mahdollista arvioida ennalta selkeästi tekojensa seurauksia – samalla kun joillakin luonteilla, muiden muassa minulla, on jo kyllin vaikea löytää omaa kutsumustaan, kun halu ja vaikutteet ja olosuhteiden voima kiskovat ihmistä eri suuntiin. Mutta uskon täysin ja lujasti, että jos onnistun saamaan kyseisen toimen ja hoitamaan sitä hyvin, siinä tapauksessa olen mukana toiminnassa, joka tyydyttää sieluani ja vapauttaa sen levottomuudesta, josta olen nykytilanteessa aika ajoin kärsinyt. Ja toivon myös, että sinunkin on parempi kuin tähän asti, ja että minä, itselleni sopivammassa paikassa, pystyn paremmin toteuttamaan mitä syvimmän toiveeni tehdä sinut onnelliseksi. Niin, rakas Alexandra, parhaat hetket elämässäni ovat niitä, joina näen sinun olevan onnellinen ja tyytyväinen! Tulkoon näitä hetkiä aina vain lukuisampia, ja päinvastaiset saisivat minun puolestani kadota kokonaan! ... Pikku enkeli, joka täyttää viisi, kun saat tämän kirjeen, – hän toki on meille molemmille sellainen ilon ja onnen lähde, että pienemmät tai suuremmat ikävyydet, joilta kukaan ei tässä elämässä voi välttyä, eivät paina mitään sen onnen rinnalla, että meillä on tämä suloinen lapsi. Kiitos, kiltti ystäväni, että olet tehnyt hänestä niin läpeensä kiltin ja kunnollisen lapsen. Jumala suokoon, että saamme pitää hänet, – silloin meidän ei tarvitse pelätä synkkyyttä vanhoilla päivillämme, vaikka meille suotaisiinkin vain tämä yksi pieni taimi. – Anna hänelle minun puolestani muutamia kauniita kukkia syntymäpäivälahjaksi ja kerro hänelle, että juhlin syntymäpäivää hänen kanssaan uudelleen, kun olen saapunut.
Koska minulla on kaikki syy uskoa, että minulta ei kielletä virkavapaata, yritän kirjoittaa kaiken täältä Porvoon herroille niin täydellisesti, että he tämän jälkeen selviytyvät ilman minua eikä minun tarvitse lähteä Tukholmasta ennen kuin saan Teidät mukaani. Ja sitten – no sitten matkustetaan suorinta tietä Puotilaan, jossa meitä toivon mukaan odottaa uutinen hyvästä sadosta, sillä onhan sään Suomessakin täytynyt lopultakin muuttua vähän paremmaksi. –
Mili sanoi kirjoittaneensa Almalle kauan ennen tätä, mutta hän ei ole saanut vastausta. Hänen kirjeensä ei näytä saapuneen perille. Minun pitää kirjoittaa täältä Almalle.
Tiedätkin jo vanhastaan, että Hampuri on pitkästyttävä kaupunki. Olin toissa päivänä heidän Tivoli-teatterissaan, joka oli aika heikko. Tänä iltana olisi tarkoitus mennä Törngrenin kanssa Blankeneseen hengittämään raittiimpaa ilmaa. Huomenna minut on kutsuttu Banckin päivällisille. Muutoin ei juuri teekään mieli huvitella, kun vain kaipaa pääsevänsä livahtamaan täältä mahdollisimman pian. Jos olisit mukana, voisimme käydä kävelyillä ympäri todella kaunista kaupunkia. Nyt näen melkeinpä ainoastaan välttämättömimmät katuosuudet, eikä minua juuri kiinnosta nähdä mitään.
Mutta nyt on aika lopettaa. Luojan kiitos ei kestä viikkoa kauempaa, kun saan taas olla luonasi ja sulkea sinut syliini. Kerro pikku Celylle kaikki, mitä niin hyvin tiedät minun haluavan sanoa hänelle hänen syntymäpäivänään. Toivon että hän antaa ajatuksissaan Isille oikein ruusuisen aamupusun, johon tuhatkertaisen vastauksen sinulle ja hänelle antaa
sinun oma
Leo.
Original (transkription)
Till Stockholm tillagt senare
Hamburg d. 9 Aug.Augusti 71.
Min egen rara vän!
Jag skulle ha önskat skrifva
Dig ett riktigt trefligt bref till
vår lilla Celys födelsedag, – men
dels är jag trött emedan bullret
på gatan väckte mig tidigt och
hindrade mig att sofva ut, – dels
har den qväfvande hettan idag – i
förening med hemlängtan, – betydligt
nedstämt humöret, utan att dock
någon verklig anledning dertill
förefinnes. Det är naturligt att, när
man har en större affär att genomföra,
en viss inquietude emellanåt inträffar
tilldess att allt är klart och på rätt.
I Borgå frågan äro visserligen så goda
resultat redan vunna, att ett miss-
lyckande knappt mera är möjligt.
Men ändå erfordras det ännu bra
|2|
mycket omtanke och anordningar,
innan min roll deri är afslutad.
Jag hoppades smått att efter det
jag imorgon afsändt till Eklöf
alla närmare framställningar i frågan,
kunna redan i öfvermorgon anträda
återresan till Stockholm. Men idag
ingick telegram från Geheimerådet
Bernhard i Berlin, deri han ber
mig dröja här öfver söndagen, emedan
han ville infinna sig här till con-
ference. Jag telegraferade till svar
att det vor synnerligen önskligt att
han skulle komma förr, emedan
skyndsam afresa vore för mig af
vigt. Dock kan jag naturligtvis
icke afresa förrän han kommit,
isynnerhet som det ändå är vida
bättre för mig att han kommer
hit, så att jag icke behöfver resa
till Berlin, der kopporna grassera,
och hvilket i alla fall hade kostat
|3|
ännu mera tid. Hvilket gagn jag
kan ha af honom för Borgå-
affären, vet jag icke ännu, men
det skall väl snart visa sig. – Törn-
gren anlände hit i går morgse, och
hvad han kommit underfund med
på sin resa, föranledde mig att
icke onödigtvis utsträcka min färd
längre. – Nästa tisdag eller
onsdag hoppas jag bestämdt åter
vara hos Er i Stockholm.
Under allt detta hafva tankarna
begagnat hvarje paus i affärerna
för att begrunda professorsfrågan.
Resultatet är att jag igår tog det
första afgörande steget – nemligen
skref till Törnqvist och bad honom
hos utskottet utverka åt mig tjenst-
ledighet till medlet af December. Jag
ansåg mig äfven vara skyldig att
uppgifva orsaken dertill, och såsom
|4|
sådan angaf jag mig vilja realisera
min länge närda önskan att
speciminera för juridiska doktors-
graden och sålunda åter rycka upp
mina kunskaper innan de hunnit
sjunka för djupt uti glömskans haf.
Derjemte anförde jag att denna tid-
punkt syntes mig specielt lämplig
då banken uti Nybom hade en
god suppleant att tillgå.
obs! tillagt senareSålunda är nu början gjord till
ett afgörande steg i lifvet. Måtte
jag häri handla rätt och klokt!
Det är icke alltid möjligt för menni-
skan att på förhand klart bedöma
följderna af sina handlingar –
likasom en del naturer, och bland
dem jag, har det svårt nog att finna
på sin rätta bestämmelse, när håg
och intryck och förhållandenas makt
drar en åt olika håll. Men jag tror
fullt och fast, att om det lyckas
|5|
mig att erhålla den ifrågasatta
professionen och att sköta den väl,
så skall jag då befinna mig
uti en verksamhet som tillfredsställa
min själ och befriar henne ifrån
den oro jag under nuvarande
förhållanden emellanåt lidit utaf.
Och jag hoppas också att du då
skall få det bättre än hittills, och
att jag, försatt på en för mig lämp-
ligare plats, skall kunna bättre
realisera min innerliga önskan att
göra dig lycklig. Ja, min älskade
Alexandra, de bästa ögonblick
i mitt lif äro de då jag ser att
du känner dig lycklig och nöjd!
Måtta dessa stunder bli allt talrikare
och motsatsen, såvidt på mig beror
alldeles försvinna! ...... Den
lilla engeln, som fyller fem år när
du mottager detta bref, – hon är dock
för oss båda en sådan källa till glädje
|6|
och lycka, att de mindre eller större
ledsamheter, som ingen kan undgå
här i lifvet, väga intet emot lyckan
att ha detta älskliga barn. Tack
min snälla vän för att du danat
henne till ett så genomsnällt och
präktigt barn. Gifve Gud att
vi finge behålla henne, – då behöfva
vi icke befara någon dysterhet på våra
äldre dagar, äfven om det förblefve
vid denna enda lilla planta. – Gif
henne på mina vägnar några vackra
blommor till födelsedagsgåfva och säg
henne att jag skall fira födelsedagen
med henne ånyo vid min ankomst.
Då jag har allt skäl att tro
att tjenstledigheten icke skall vägras
mig, söker jag skrifva allt så full-
ständigt härifrån till Borgåherrarna
att de sen må kunna reda sig
utan mig, och att jag icke må behöfva
fara från Stockholm förrän jag
|7|
får Er med mig. Och sen – ja
sen fara vi raka vägen till Botby,
der jag hoppas att vi skola mötas
af underrättelse om goda skördar,
ty slutligen måste väl väderleken
äfven i Finland ha blifvit litet
bättre. –
Mili sade sig ha skrifvit till
Alma långt före detta, men
icke ha erhållit svar. Hennes bref
tyckes icke ha kommit fram. Jag
skall skrifva härifrån till Alma.
Att Hamburg är en tråkig stad
det vet du af förrigt. Jag var i förr-
går på deras Tivoliteater, som var
ganska skral. I qväll lär jag fara
med Törngren ut till Blankenös
för att andas friskare luft. Imorgon
är jag bjuden på middag till Bancksvårtytt.
För öfrigt har man just icke heller
lust att roa sig, när man bara
|8|
längtar att slippa bort så fort som
möjligt. Om du vore med, så
kunde vi göra promenader kring
den verkligen vackra staden. Nu
går jag nästan blott de nödvändigaste
distanser och intresserar mig icke
just att se någonting.
Men det är tid att sluta. Gudskelof
att det icke räcker mer än en vecka
tills jag åter får vara hos dig och
sluta dig till min famn. Säg lilla
Cely allt det som du så väl vet
att jag önskade säga henne på hen-
nes födelsedag. Jag hoppas att hon i
tankarna ger åt sin Pappa en rosig
morgonpuss, som tusenfallt besvaras
åt dig och henne af
din
egen
Leo.
Hamburg d. 9 Aug.Augusti 71.
Min egen rara vän!
Jag skulle ha önskat skrifva Dig ett riktigt trefligt bref till vår lilla Celys födelsedag, – men dels är jag trött emedan bullret på gatan väckte mig tidigt och hindrade mig att sofva ut, – dels har den qväfvande hettan idag – i förening med hemlängtan, – betydligt nedstämt humöret, utan att dock någon verklig anledning dertill förefinnes. Det är naturligt att, när man har en större affär att genomföra, en viss inquietudefr. orolighet emellanåt inträffar tilldess att allt är klart och på rätt.
I Borgå frågan äro visserligen så goda resultat redan vunna, att ett misslyckande knappt mera är möjligt. Men ändå erfordras det ännu bra|2| mycket omtanke och anordningar, innan min roll deri är afslutad.
Jag hoppades smått att efter det jag imorgon afsändt till Eklöf alla närmare framställningar i frågan, kunna redan i öfvermorgon anträda återresan till Stockholm. Men idag ingick telegram från Geheimerådet Bernhard i Berlin, deri han ber mig dröja här öfver söndagen, emedan han ville infinna sig här till conference. Jag telegraferade till svar att det vor synnerligen önskligt att han skulle komma förr, emedan skyndsam afresa vore för mig af vigt. Dock kan jag naturligtvis icke afresa förrän han kommit, isynnerhet som det ändå är vida bättre för mig att han kommer hit, så att jag icke behöfver resa till Berlin, der kopporna grassera, och hvilket i alla fall hade kostat|3| ännu mera tid. Hvilket gagn jag kan ha af honom för Borgåaffären, vet jag icke ännu, men det skall väl snart visa sig. – Törngren anlände hit i går morgse, och hvad han kommit underfund med på sin resa, föranledde mig att icke onödigtvis utsträcka min färd längre. – Nästa tisdag eller onsdag hoppas jag bestämdt åter vara hos Er i Stockholm.
Under allt detta hafva tankarna begagnat hvarje paus i affärerna för att begrunda professorsfrågan. Resultatet är att jag igår tog det första afgörande steget – nemligen skref till Törnqvist och bad honom hos utskottet utverka åt mig tjenstledighet till medlet af December. Jag ansåg mig äfven vara skyldig att uppgifva orsaken dertill, och såsom|4| sådan angaf jag mig vilja realisera min länge närda önskan att speciminera för juridiska doktorsgraden och sålunda åter rycka upp mina kunskaper innan de hunnit sjunka för djupt uti glömskans haf. Derjemte anförde jag att denna tidpunkt syntes mig specielt lämplig då banken uti Nybom hade en god suppleant att tillgå.
Sålunda är nu början gjord till ett afgörande steg i lifvet. Måtte jag häri handla rätt och klokt! Det är icke alltid möjligt för menniskan att på förhand klart bedöma följderna af sina handlingar – likasom en del naturer, och bland dem jag, har det svårt nog att finna på sin rätta bestämmelse, när håg och intryck och förhållandenas makt drar en åt olika håll. Men jag tror fullt och fast, att om det lyckas|5| mig att erhålla den ifrågasatta professionen och att sköta den väl, så skall jag då befinna mig uti en verksamhet som tillfredsställa min själ och befriar henne ifrån den oro jag under nuvarande förhållanden emellanåt lidit utaf. Och jag hoppas också att du då skall få det bättre än hittills, och att jag, försatt på en för mig lämpligare plats, skall kunna bättre realisera min innerliga önskan att göra dig lycklig. Ja, min älskade Alexandra, de bästa ögonblick i mitt lif äro de då jag ser att du känner dig lycklig och nöjd! Måtta dessa stunder bli allt talrikare och motsatsen, såvidt på mig beror alldeles försvinna! ...... Den lilla engeln, som fyller fem år när du mottager detta bref, – hon är dock för oss båda en sådan källa till glädje|6| och lycka, att de mindre eller större ledsamheter, som ingen kan undgå här i lifvet, väga intet emot lyckan att ha detta älskliga barn. Tack min snälla vän för att du danat henne till ett så genomsnällt och präktigt barn. Gifve Gud att vi finge behålla henne, – då behöfva vi icke befara någon dysterhet på våra äldre dagar, äfven om det förblefve vid denna enda lilla planta. – Gif henne på mina vägnar några vackra blommor till födelsedagsgåfva och säg henne att jag skall fira födelsedagen med henne ånyo vid min ankomst.
Då jag har allt skäl att tro att tjenstledigheten icke skall vägras mig, söker jag skrifva allt så fullständigt härifrån till Borgåherrarna att de sen må kunna reda sig utan mig, och att jag icke må behöfva fara från Stockholm förrän jag|7| får Er med mig. Och sen – ja sen fara vi raka vägen till Botby, der jag hoppas att vi skola mötas af underrättelse om goda skördar, ty slutligen måste väl väderleken äfven i Finland ha blifvit litet bättre. –
Mili sade sig ha skrifvit till Alma långt före detta, men icke ha erhållit svar. Hennes bref tyckes icke ha kommit fram. Jag skall skrifva härifrån till Alma.
Att Hamburg är en tråkig stad det vet du af förrigt. Jag var i förrgår på deras Tivoliteater, som var ganska skral. I qväll lär jag fara med Törngren ut till Blankenös för att andas friskare luft. Imorgon är jag bjuden på middag till Bancksvårtytt. För öfrigt har man just icke heller lust att roa sig, när man bara|8| längtar att slippa bort så fort som möjligt. Om du vore med, så kunde vi göra promenader kring den verkligen vackra staden. Nu går jag nästan blott de nödvändigaste distanser och intresserar mig icke just att se någonting.
Men det är tid att sluta. Gudskelof att det icke räcker mer än en vecka tills jag åter får vara hos dig och sluta dig till min famn. Säg lilla Cely allt det som du så väl vet att jag önskade säga henne på hennes födelsedag. Jag hoppas att hon i tankarna ger åt sin Pappa en rosig morgonpuss, som tusenfallt besvaras åt dig och henne af
din egen
Leo.