17.10.1859 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Hamina 17.10.1859
Hyvä veli!
Sydämellinen kiitos pienestä kirjeestäsi ja erityisesti sen käytännöllisestä osasta! Ihmettelet ehkä että olen Haminassa – pieni kolmen päivän matkapyrähdys toi minut tänne. Kreivillinen herrasväkeni tahtoi nähdä eräitä paikkoja tällä seudulla ja minun omaisiani, ja siksi he ottivat minut mukaan. Kirjeesi sain lauantaina juuri kun olimme lähdössä Viipurista. Olen ihastunut tarjouksestasi, kiitos että ajattelit minua. Tulen olemaan kunnollinen kelpo toveri sinulle. Vuokrahan on edullinen – minulla on huonekalut – ja on mukavaa asua ystävän kanssa – tuntee olonsa lämpimämmäksi, viihtyisämmäksi, onnellisemmaksi, kun ei tarvitse olla yksin, aivan yksin. – Huonekaluni ovat Torstenilla – saavun marraskuun lopussa ja asetun heti luoksesi.
Välitän Tolleilta terveiset sinulle vaikka en voinutkaan välittää sinun terveisiäsi heille. Line lienee pian lähdössä Helsinkiin, jos vain matkaseura järjestyy. Huomaat kaikesta, että minulla ei nyt ollut aikaa eikä rauhaa kirjoittaa kunnollista kirjettä, pääasia olikin tällä kertaa pyytää sinua pitämään kortteeria minulle varattuna. – Et näköjäään ymmärtänyt miksi halusin pitkän kirjeeni takaisin – mikä onkin luonnollista, koska olin viime kirjeessäni olin niin lyhytsanainen. Saat sitten aikanaan tietää kunhan saamme puhua suullisesti silmätyksin ja käsi kädessä.
Mutta voi hyvin! Terveiset ystävilleni – niille harvoille joita minulla vielä on –
sinun alati kiintyneeltä
Leoltasi.
P.S. Tuletko hyvin toimeen vanhan emäntämme ja hänen komean nuoren oppilaansa kanssa? Voimme ignoroida heidät, eikö totta?
Original (transkription)
|1|
FhamnFredrikshamn d. 17 Okt.Oktober 59.
Bäste Broder!
Hjertlig tack för ditt lilla bref
och specielt för den praktiska
delen af detsamma! – Du lärer
förvånas öfver att jag är i FhamnFredrikshamn:
en liten skuttresa på tre dagar
har bragt mig hit. Mitt grefliga
herrskap ville besöka några egen-
domar i nejden och de Mina, samt
togo derföre mig med. Ditt bref
erhöll jag i Lördags just vid ut-
farten från Wiborg. Jag är förtjust
öfver ditt anbud, tack för det du
tänkte på mig! En stilla och be-
skedlig kamrat skall du hafva
|2|
i mig. Hyran är ju mycket billig,
– möbler har jag – –och sedan det
angenäma att bo tillsammans med
en vän; man känner sig varmare,
trefvare, lyckligare, när man icke är
allena, alldeles allena. – – – Mina
möbler stå hos Torsten – i slutet
af November anländer jag och då
skall jag strax etablera mig hos
dig.
Från Tolls kan jag helsa dig,
om ock jag ej än kunnat fram-
föra din helsning. Line lärer
snart begifva sig till HforsHelsingfors, om
blott ressällskap yppas.
Du ser på allt att jag nu ej har
tid och lugn att skrifva ett
ordentligt bref. Hufvudsaken var
ju denna gång att be dig hålla
|3|
qvarteret för mig. – Meningen
med återfordrandet af mitt långa
bref tyckes du icke ha förstått, –
naturligt, ty jag var ju så kort
i mitt föregående bref. Tids
nog att erfara det, när vi kunna
språkas mundtligen, öga mot öga,
hand i hand.
Emellertid lefväl! Helsa vänner
– de få jag mera har – ifrån din
alltid tillgifne
L Mechelin
P. S.Post Scriptum Kommer du väl öfverens med
vår gamla värdinna och hennes unga
ståtliga pupill? – Icke sannt, vi
kunna ju ignorera dem?
FhamnFredrikshamn d. 17 Okt.Oktober 59.
Bäste Broder!
Hjertlig tack för ditt lilla bref och specielt för den praktiska delen af detsamma! – Du lärer förvånas öfver att jag är i FhamnFredrikshamn: en liten skuttresa på tre dagar har bragt mig hit. Mitt grefliga herrskap ville besöka några egendomar i nejden och de Mina, samt togo derföre mig med. Ditt bref erhöll jag i Lördags just vid utfarten från Wiborg. Jag är förtjust öfver ditt anbud, tack för det du tänkte på mig! En stilla och beskedlig kamrat skall du hafva|2| i mig. Hyran är ju mycket billig, – möbler har jag – –och sedan det angenäma att bo tillsammans med en vän; man känner sig varmare, trefvare, lyckligare, när man icke är allena, alldeles allena. – – – Mina möbler stå hos Torsten – i slutet af November anländer jag och då skall jag strax etablera mig hos dig.
Från Tolls kan jag helsa dig, om ock jag ej än kunnat framföra din helsning. Line lärer snart begifva sig till HforsHelsingfors, om blott ressällskap yppas.
Du ser på allt att jag nu ej har tid och lugn att skrifva ett ordentligt bref. Hufvudsaken var ju denna gång att be dig hålla|3| qvarteret för mig. – Meningen med återfordrandet af mitt långa bref tyckes du icke ha förstått, – naturligt, ty jag var ju så kort i mitt föregående bref. Tids nog att erfara det, när vi kunna språkas mundtligen, öga mot öga, hand i hand.
Emellertid lefväl! Helsa vänner – de få jag mera har – ifrån din
alltid tillgifne
L Mechelin
P. S.Post Scriptum Kommer du väl öfverens med vår gamla värdinna och hennes unga ståtliga pupill? – Icke sannt, vi kunna ju ignorera dem?