ca 1855 Avskedet ur Der Alpenkönig
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Der Abschied
Der Abschied
aus dem Alpenkönig
So leb’ denn wohl, du stilles Haus
Wir zieh’n betrübt aus dir hinaus;
Und fänden wir das höchste Glück,
Wir dächten doch an dich zurück.
Jetzt, da ich erst die Welt erblickt,
Die schönsten Blumen mir gepflückt,
Und wo erwacht der Liebe Glück,
Wir kehren nie zu Dir zurück.
Mit schwerem Herzen zieh’n wir fort
Von Dir so viel geliebtem Ort;
Es ist ermatt das bange Herz,
Und angefüllt die Brust mit Schmerz.
So leb’ denn wohl, Du theure Flur,
Es war ein schönes Träumen nur;
Entschwunden ist die Zaubermacht
Es ist nun Tag, ich bin erwacht.
So leb’ denn wohl, Du theures Bild,
Das meine Brust mit Sehnsucht füllt.
Und bist Du mir auch noch so fern.
Du bist und bleibst mein schönster Stern. –
So leb’ denn wohl, und dencke mein,
Mein Geist wird ewig bei Dir sein;
So lang’ dies Herz noch fühlt und schlägt
So lang’ sich meine Brust bewegt. –
Avskedet
ur Der Alpenkönig
Vi är bedrövade över att flytta ut;
Även om vi skulle finna den största lyckan,
Så skulle vi tänka tillbaka på dig.
Där jag plockade de finaste blommorna,
Och där kärlekens lycka vaknat,
Vi kommer aldrig tillbaka till dig.
Med tungt hjärta flyttar vi
Bort från dig, det mycket älskade stället;
Det oroliga hjärtat är utmattat,
Och bröstet är fyllt med smärta.
Så farväl, din älskade nejd,
Det var bara en vacker dröm;
Trollmakten är försvunnen
Nu är det dag, jag har vaknat.
Så farväl, din älskade bild,
Som fyller mitt bröst med längtan.
Och även om du är långt borta.
Du är och förblir min vackraste stjärna. –
Så farväl, och tänk på mig,
Min ande är hos dig för evigt;
Så länge detta hjärta ännu känner och slår
Så länge mitt bröst rör sig. –