5.8.1865 LM–Alexandra Mechelin

Svensk text

|1|

Tableau.

Helsan,
Arbetet,genier.
Musiken,
Glädjen.

En stämma ifrån höstens dagar:

Hur glad jag är att er tillsammans skåda,
I goda genier, på denna dag!
Jag ser I kommit för att här bebåda
Hur lefnadslycka byggs på säker lag.

Den varit lång och skiftesrik, min bana,
Af ödets vexlingar jag pröfvats nog.
Jag sett hur’ många efter lyckan spana
En ytlig lycka som dem snart bedrog.

Att nå dess bländverk man förgäfves önskar,
Ty blott för den, som vandrar fram sin stråt
I skydd af goda andar, friden grönskar
Och frid och sällhet följa honom åt.

|2|

Den som af helsan icke öfvergifves,
Han har ock lifvets kärna, arbete,
Den sanna glädjen då hos honom trifvas
Och skall vid toners klang mot honom le.

Se, djerfva fantasier, yra drömmar
De leka för vår håg i lifvets vår
Och eldig bloden genom hjertat strömmar
Och obekant är smärtans bittra tår.

Och vårens barn med bäfvan stundom tänka
Att den engång skall slockna, vårens glans,
Att, när de långa årens moln sig sänka,
Skall vissna alla fröjdens blomsterkrans.

Det är dock dårligt att för åren rädas,
Ty sällhet finnes ej hos ungdom blott.
Och lika djupt kan ålderdomen glädas,
Han som har årens gyllne vishet fått

Den äldre blicka klarare i lifvet
Och säkrare han verkar för allt godt
|3| Och för det mål som menniskan blef gifvet,
Men ingen under ungdomsyra nått.

Och allt hvad ädlast hos de unga finnes
Kan lefva än uti den gamles själ,
Men helst hos den som vet att lyckan vinnes
Bäst, när man lefvat har för andras väl.

Så frukta ej, Du som idag nu hinner
Med ett steg närmare mot lifvets höst!
Hvad hittills gjort Dig säll, det ej försvinner,
De goda andar fly ej från ditt bröst.

Må helsans friska rosor hos Dig blomma,
Må de förljufva alla dina dar!
Men skulle dystra sjukdomstider komma,
Behåll dock städse själens helsa qvar.

Hvad trefnad arbetet i hemmet sprider,
Du känner det, dess värde Du förstår,
|4| Bekymren vika, tiden lätt framskrider
Och glädjen följer uti flitens spår.

Den sanna glädjens dyra skatt, – hur ofta
Är den ej flyktig ifrån menskors tjäll!
O, må den glädjens blomster för Dig dofta
Än när det skymmas uppå lifvets qväll.

Men om det glada sinnet vill Dig svika,
Låt sången klinga, hör musikens ljud!
För harmonien orons andar vika –
Musiken är en helsning ifrån Gud

Se dessa genier, som så väl Du känner,
De nalkas för att blomsterströ din stig.
De vilja evigt vara dina vänner –
Låt dem på denna dag få hylla Dig!

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

Tableau.

Helsan,
Arbetet,genier.
Musiken,
Glädjen.

En stämma ifrån höstens dagar:

Hur glad jag är att er tillsammans skåda,
I goda genier, på denna dag!
Jag anar attstruket sertillagt I viljenstruket kommit för atttillagt här bebåda
Enstruket Hurtillagt lefnadslycka byggdstruket byggstillagt på säker lag.

Den varit lång och skiftesrik, min bana,
Af ödets vexlingar jag pröfvats nog.
Jag sett hur’ många efter lyckan spana
En ytlig lycka som dem snart bedrog.

Att nå dess bländverk man förgäfves önskar,
Ty blott för den, som vandrar fram sin stråt
I skydd af goda andar, friden grönskar
Och frid och sällhet följa honom åt.

|2|

Den som af helsan icke öfvergifves,
Han har ock lifvets kärna, arbete,
Den sanna glädjen då hos honom trifvas
Och skall vid toners klang mot honom le.

Se, djerfva fantasier, yra drömmar
De leka för vår håg i lifvets vår
Och eldig bloden genom hjertat strömmar
Och obekant är smärtans bittra tår.

Och vårens barn med bäfvan stundom tänka
Att den engång skall slockna, vårens glans,
Att, när de långa årens moln sig sänka,
Skall vissna alla fröjdens blomsterkrans.

Det är dock dårligt att för åren rädas,
Ty sällhet finnes ej hos ungdom blott.
Och lika djupt kan ålderdomen glädas,
Han som har årens gyllne vishet fått

Den äldre blicka klarare i lifvet
Och säkrare han verkar för allt godt
|3| Och för det mål som menniskan blef gifvet,
Men ingen under ungdomsyra nått.

Och allt hvad ädlast hos de unga finnes
Kan lefva än uti den gamles själ,
Men helst hos den som vet att lyckan vinnes
Bäst, när man lefvat har för andras väl.

Så frukta ej, Du som idag nu hinner
Med ett steg närmare mot lifvets höst!
Hvad hittills gjort Dig säll, det ej försvinner,
De goda andar fly ej från ditt bröst.

Må helsans friska rosor hos Dig blomma,
Må de förljufva alla dina dar!
Men skulle dystra sjukdomstider komma,
Behåll dock städse själens helsa qvar.

Hvad trefnad arbetet i hemmet sprider,
Du känner det, dess värde Du förstår,
|4| Bekymren vika, tiden lätt framskrider
Och glädjen följer uti flitens spår.

Den sanna glädjens dyra skatt, – hur ofta
Är den ej flyktig ifrån menskors tjäll!
O, må den glädjens blomster för Dig dofta
Än när det skymmas uppå lifvets qväll.

Men om det glada sinnet vill Dig svika,
Låt sången klinga, hör musikens ljud!
För harmonien orons andar vika –
Musiken är en helsning ifrån Gud

Se dessa genier, som så väl Du känner,
De nalkas för att blomsterströ din stig.
De vilja evigt vara dina vänner –
Låt dem på denna dag få hylla Dig!

Dokumentet i faksimil