4.7.1865 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Pietari 4. heinäkuuta 1865.
Rakas Alexandra!
Niin kaukana olen siis nyt omasta tyttösestäni, etten voi tänään millään lähestyä sinua muutoin kuin kirjallisesti. Tietoisuus tästä tuntuisi minusta oikein masentavalta, ellen voisi varmasti odottaa muutaman päivän kuluttua näkeväni sinut jälleen ja painavani sinut sydäntäni vasten ..........
Matka sujui oikein hyvin, ja sitä suosi mitä kaunein sää. Laivalla oli myös juttuseuraa, – mutta minä olin, Viipuriin asti, enimmäkseen omissa oloissani, mietin ja haaveksin... Ja minusta tuntui kuin sinäkin olisit varmasti ajatellut minua, – – – ja sitten painoin medaljongin huulilleni ja – olisin vain halunnut sinut lähelleni voidakseni taas kertoa sinulle sen, mikä jatkuvasti täyttää sydämeni; – että tunnen itseni niin sanomattoman onnelliseksi siitä, että vastaat rakkauteeni ........
Mutta nyt matkakuvaukseen. Kello ½ 11 aamupäivällä (sunnuntaina) saavuimme Haminaan, ja laivaan nousi muutamia tuttuja, kuten muuan Willström, joka sanoi, että Miliä odotellaan heille ja että hänen sisarensa Amanda Hintze viipyy elokuun loppuun; mistä pyydän sinua nyt kertomaan Milille. – Kello ½ 6 saavuimme Viipuriin, missä vietin illan setäni ja asessori Björkstenin kanssa (helsinkiläisten serkkuja), osaksi kotosalla, osaksi kävelyllä. Ja kuinkas sattuikaan, setäni päättikin tulla mukaan Pietariin, sillä hänen oli tehtävä erinäisiä ostoksia tulevaa Lappeenrantaan muuttoaan varten. Hänellä oli myös kylliksi aikaa valmistautua matkalle, sillä höyrylaiva lähti Viipurista vasta kello 9 aamulla. Ja kello 6 eilen illalla laskimme Wasili Ostrowin laituriin – ja täällä sinun ukkosi on nyt suuressa keisarikaupungissa. Mutta kumma kyllä se ei ole vielä tehnyt varsinaisesti vaikutusta. – Majoituimme Kaiserin hotelliin, kävimme taloksi, menimme vanhan asiakkaani asessori Furuhjelmin luo, tapasimme hänet kotonaan, saimme sydämellisen vastaanoton ja lähdimme sitten hänen kanssaan ”saksalaiseen puutarhaan”, jossa 2 soittokuntaa musisoi ja tuhannet ihmiset olivat kävelyllä ja virkistäytymässä. Mutta minusta se oli aika tylsää. Ja huveista tuntuu täällä kesäaikaan olevan yleensäkin kerta kaikkiaan pulaa. – Pääasia, että voin saada hyviä tavaroita pikku kotiimme, ja siitä minulla on suuret toiveet Furuhjelmin antamien tietojen perusteella. Hän tulee neuvonantajakseni; kello ½ 11 tulevat vaununi, joilla haen hänet ostoksille. Huomenna kaartin leirissä lienee luvassa suuri tarkastus; voi olla, että matkustamme sinne. – Nyt minun täytyy kiirehtiä, sillä Auralta kuuluu soitto, ja tällä kertaa on sen vuoro toimia minun rakkauden lähettinäfr. Lisään vain, että olen erinomaisen terveenä – eikä varovaisuuteni herpaannu hetkeksikään. Täällä on hirmuinen helle, siksi on enimmäkseen ajettava vaunuilla. –
Hyvästi nyt, tyttöseni! Kerro terveisiä kaikille rakkaille ystäville Puotilassa. Nauti Puotilan lämpimästä kesästä, Muista pysyä terveenä, vaikka viime yönä näin unta, että olit sairaana. – Ajattele välillä minua ja anna minun syleillä sinua ajatuksissa, sinua, joka olet minun kaikkeni. Näkemiin! Sinun
Leo.
Post Scriptum. Anteeksi että kirje on niin kehnosti kirjoitettu: se johtuu helteestä ja kiireestä.
Original (transkription)
Petersburg d. 4. Juli 65.
Min älskade Alexandra!
Så långt är jag således nu
från min pia att jag omöjligen idag kan
nalkas dig annorlunda än skriftligen. Detta
medvetande skulle verka riktigt nedtryckande
på mig, om jag ej hade den säkra utsig-
ten att efter några dagar få se dig igen
och trycka dig till mitt hjerta ..........
Resan gick mycket bra och var gynnad
af det vackraste väder. Sällskap fanns också
ombord, att prata med, – men jag var, ända
tills Wiborg, mest för mig sjelf, och tänkte
och drömde ... och det tycktes mig då såsom
vore det säkert att också du tänkte på mig, –
– – och så tryckte jag medaljongen mot mina
|2|
läppar och – hade blott velat ha dig närmare
för att återigen få säga dig det, hvaraf mitt hjerta
ständigt är fullt; – att jag känner mig så out-
sägligt lycklig öfver att min kärlek är af dig
besvarad ........
Men nu till resebeskrifningen. Kl. ½ 11 f. m.förmiddag
(om söndagen) anlände vi till FhamnFredrikshamn, och der kom-
mo några bekanta ombord, bland annat en
Willström som sade att Mili är väntad hos
dem och att hans syster Amanda Hintze dröjer
till slutet af Augusti; hvarom jag ber dig nu un-
derrätta Mili. – Kl. ½ 6. kommo vi till
Wiborg, der jag tillbragte qvällen med min
farbror och Assessor Björksten (en kusin till
de Helsingforsska), dels hemma, dels på prome-
nader. Och huru det var, så beslöt min farbror
att komma med till PburgPetersburg, emedan han för
sin förestående flyttning till Willmanstrand
|3|
behöfver göra åtskilliga uppköp. Han hade
också tid nog att bli färdig till resan, emedan
ångbåten först kl. 9. om morgonen afgick från
Wiborg. Och kl. 6. igår afton lade vi till
vid Wasili Ostrows quai – och här
är din gubbe nu i den stora Kejsarestaden.
Men eget nog, ännu har den icke gjort något
egentligt intryck på mig. – Vi togo in
på Kaisers hôtel, ajusterade oss, foro till
min gamla kund, assessor Furuhjelm, funno
honom hemma, belfve hjertligt emottagna,
begåfvo oss sedan med honom till ”tyska
trädgården”, der 2 musikkårer spelade och
tusende menniskor promenerade och kurerade.
Men jag fann det temligen tråkigt. Och
på nöjen tycks här i allmänhet under
|4|
sommarn vara en komplett brist. – Huf-
vudsaken är egstruket att jag må få goda saker
till vårt lilla hem, och derom har jag
godt hopp enligt de upplysningar som
Furuhjelm meddelade mig. Han kommer
att vara min rådgifvare; kl. ½ 11. kommer
min vagn, med hvilken jag afhemtar honom
för uppköpena. Imorgon torde det bli
stor revue ute i gardeslägret; det kan
hända att vi resa ut. – Nu måste
jag skynda, emedan det ringes på Aura,
som denna gång skall vara min postillon d’a-
mour. Jag tillägger blott, att min helsa är
förträfflig – och att min försigtighet icke
skall lemna mig ett ögonblick. Hettan
här är kolossal, – man måste derföre för
det mesta åka. –
Farväl nu, min pia! Helsa alla de kära
vännerna på Botby. Njut af sommarvärmen på Botby,
Låt se att du är frisk, fast jag i natt drömde att du
var sjuk. – Tänk stundom på mig, och låt mig i tankarna omfamna dig, du som för
mig är allt. Farväl! din
Leo.
P. S.Post Scriptum Förlåt att brefvet är så illa skrifvet: det kommer sig af hetta
och brådska.
Petersburg d. 4. Juli 65.
Min älskade Alexandra!
Så långt är jag således nu från min pia att jag omöjligen idag kan nalkas dig annorlunda än skriftligen. Detta medvetande skulle verka riktigt nedtryckande på mig, om jag ej hade den säkra utsigten att efter några dagar få se dig igen och trycka dig till mitt hjerta ..........
Resan gick mycket bra och var gynnad af det vackraste väder. Sällskap fanns också ombord, att prata med, – men jag var, ända tills Wiborg, mest för mig sjelf, och tänkte och drömde ... och det tycktes mig då såsom vore det säkert att också du tänkte på mig, – – – och så tryckte jag medaljongen mot mina|2| läppar och – hade blott velat ha dig närmare för att återigen få säga dig det, hvaraf mitt hjerta ständigt är fullt; – att jag känner mig så outsägligt lycklig öfver att min kärlek är af dig besvarad ........
Men nu till resebeskrifningen. Kl. ½ 11 f. m.förmiddag (om söndagen) anlände vi till FhamnFredrikshamn, och der kommo några bekanta ombord, bland annat en Willström som sade att Mili är väntad hos dem och att hans syster Amanda Hintze dröjer till slutet af Augusti; hvarom jag ber dig nu underrätta Mili. – Kl. ½ 6. kommo vi till Wiborg, der jag tillbragte qvällen med min farbror och Assessor Björksten (en kusin till de Helsingforsska), dels hemma, dels på promenader. Och huru det var, så beslöt min farbror att komma med till PburgPetersburg, emedan han för sin förestående flyttning till Willmanstrand|3| behöfver göra åtskilliga uppköp. Han hade också tid nog att bli färdig till resan, emedan ångbåten först kl. 9. om morgonen afgick från Wiborg. Och kl. 6. igår afton lade vi till vid Wasili Ostrows quai – och här är din gubbe nu i den stora Kejsarestaden. Men eget nog, ännu har den icke gjort något egentligt intryck på mig. – Vi togo in på Kaisers hôtel, ajusterade oss, foro till min gamla kund, assessor Furuhjelm, funno honom hemma, belfve hjertligt emottagna, begåfvo oss sedan med honom till ”tyska trädgården”, der 2 musikkårer spelade och tusende menniskor promenerade och kurerade. Men jag fann det temligen tråkigt. Och på nöjen tycks här i allmänhet under|4| sommarn vara en komplett brist. – Hufvudsaken är att jag må få goda saker till vårt lilla hem, och derom har jag godt hopp enligt de upplysningar som Furuhjelm meddelade mig. Han kommer att vara min rådgifvare; kl. ½ 11. kommer min vagn, med hvilken jag afhemtar honom för uppköpena. Imorgon torde det bli stor revue ute i gardeslägret; det kan hända att vi resa ut. – Nu måste jag skynda, emedan det ringes på Aura, som denna gång skall vara min postillon d’amourfr. kärleksbudbärare. Jag tillägger blott, att min helsa är förträfflig – och att min försigtighet icke skall lemna mig ett ögonblick. Hettan här är kolossal, – man måste derföre för det mesta åka. –
Farväl nu, min pia! Helsa alla de kära vännerna på Botby. Njut af sommarvärmen på Botby, Låt se att du är frisk, fast jag i natt drömde att du var sjuk. – Tänk stundom på mig, och låt mig i tankarna omfamna dig, du som för mig är allt. Farväl! din
Leo.
P. S.Post Scriptum Förlåt att brefvet är så illa skrifvet: det kommer sig af hetta och brådska.