29.8.1865 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Sydämellinen kiitos, rakas tyttöseni, iloisesta yllätyksestä, jonka kirjeesi minulle tuotti täällä yksinäisyyteni keskellä! Ja sitäkin suurempi kiitos siinä lausumistasi näkemyksistä, jotka niin kovasti lämmittivät ja piristivät minua.......... Vakavasti ja tunnontarkasti olemme kumpikin ajatelleet tulevaa tilannettamme, eikä siksi mikään onnen vaihtelukaan voi horjuttaa syvää sopusointua, joka meitä jo nyt ympäröi ja tekee meistä onnellisia.
Jos haluat torstaina tulla kaupunkiin, olet sydämellisesti tervetullut. Minusta on aivan luonnollista, että olet utelias näkemään huonekalut. Ellemme lähtisi matkalle heti häiden jälkeen, asettuisin tosin pyyntöä vastaan, jotta voisin yllättää sinut valmiilla sisustuksella. Mutta nyt minäkin olen sitä mieltä, että on parasta, jos sinäkin tietäisit jo matkallamme, miltä pieni kotimme näyttää, – varsinkin, kun meidän pitää ostaa sinne vielä melkoinen määrä tavaroita. Joten tervetuloa torstaina! Näytän silloin huonekalut, – mutta valitettavasti huoneet esittäytyvät vielä epäjärjestyksessä.
Poltettujen papereiden joukossa ei ollut runoyritelmiäni. Muistin toiveesi pitää ne, ja siksi säilytin ne kaikki, vaikka tuskin ne sitä ansaitsivat. Kaiken kaikkiaan säilytin runsaasti sellaisia papereita, joita moni pitäisi hyödyttöminä. Mutta jos ihmisellä on sydäntä, hänen on pakko tunnustaa, että on oma, joskin haikea, nautintonsa siinä, että säilyttää kirjeitä ja muistiinpanoja rakkailta ihmisiltä, jotka valitettavasti ovat jo siirtyneet tästä toiseen maailmaan. – Meidän pitäisi usein, kun puhumme menneistä ajoista, ottaa esiin ja lukea yhtä jos toistakin, niin että voisit tutustua paremmin lapsuuteni ja nuoruuteni unohtumattomiin hoitajiin ja opastajiin. Voi, kunpa he vielä olisivat keskuudessamme! Kuinka hekin nyt iloitsisivat onnestani – ja sulkisivat sinut sydämeensä! – –
Vanhojen papereiden selaaminen on saanut minut jotenkin haikeaksi, enkä ole nyt kovin innoissani lähdössä tänään Bodomiin. Ei kuitenkaan ole pahitteeksi päästä ulkoilemaan, – ja olen jo pitkään vaalinut periaatetta, ettei surulliselle mielelle saa koskaan antaa yliotetta. Lähden kello 12 Lagerborgin ja Collanin kanssa; palaamme huomisaamuna.
Ja torstaiaamuna olen asemalla ottamassa vastaan rakasta Alexandraani, jota sydämellisesti tervehtii
sinun oma
Leo.
29. elokuuta 1865.
Post Scriptum. Löysin suureksi harmikseni palttoontaskustani Puotilan uimahuoneen avaimen. Lähetän sen nyt takaisin. Toivottavasti sen puuttuminen ei aiheuttanut tarpeettomia etsintöjä!
Original (transkription)
|1|
Hjertlig tack, min älskade pia,
för den glada öfverraskning du beredde
mig genom ditt bref, här i min ens-
lighet! Och haf tack ännu mera för
de åsigter du deri uttalar, och som
verkade så värmande och lifvande
uppå mig .......... Allvarligt och sam-
vetsgrannt ha vi hvardera tänkt oss
in i våra framtida förhållanden, och
derföre skall ock ingen lyckans skiftning
kunna rubba den innerliga harmoni
som redan nu omsluter oss och gör oss
sälla.
Vill du om thorsdag komma till staden
så är du hjertligt välkommen. Din nyfi-
kenhet att se möblerna finner jag helt
naturlig. Skulle vi icke resa bort strax
efter bröllopet, så skulle jag visserligen mot-
|2|
sätta mig denna önskan, för att få bereda
dig en öfverraskning med den färdiga inred-
ningen. Men nu tycker äfven jag att det
är bäst att du på vår resa redan vet
huru det lilla hemmet skall taga sig ut,
– isynnerhet då vi ju derute ännu måste
köpa en hel mängd saker. Välkommen
således om thorsdag! Jag skall då förevisa
möblerna, – men tyvärr kunna icke rummen
då ännu presentera sig annorlunda än i o-
ordning.
Bland de förbrända pappren funnos
inga af mina poetiska försök. Jag mindes
din önskan att ega dem, och derföre bevarade
jag dem alla, ehuru de knappast förtjenat
det. I allmänhet bevarade jag en stor mängd
papper, som mången skulle anse onyttiga.
Men den som har hjerta måste erkänna
att det är en, om ock vemodig, njutning, att
|3|
ega bref och anteckningar från de kära
personer som tyvärr redan gått här till
en annan verld. – Vi skola mången gång,
då vi språka om förflutna tider, framtaga
och läsa ett och annat, hvarigenom du
kan lära bättre känna min barndoms
och ungdoms oförgätliga vårdare och ledare.
O, om de dock ännu funnes qvar! Huru
skulle de icke nu med mig glädas öfver
min lycka – och sluta dig till sitt hjer-
ta! – –
Den något vemodiga stämning, hvari
sysslandet med de gamla pappren försatt
mig, gör att jag med mindre nöje idag
reser ut till Bodom. Det kan dock
icke skada att komma ut i det fria, –
och jag har redan länge hyllat den prin-
cipen att man icke bör låta en sorgsen
sinnesstämning någonsin taga öfverhand.
|4|
Jag reser kl. 12 jemte Lagerborg och Collan;
vi återvända i morgon bittida.
Och thorsdag morgon skall jag på
bangården emottaga min älskade Alexandra
som nu hjertligen helsas af din
egen
Leo.
29 Aug.Augusti 65.
P. S.Post Scriptum Till min ledsnad fann jag att sim-
husnyckeln från Botby medföljt hit i min
paltåficka. Jag återsänder den nu. Måtte dess
bortavaro icke ha förorsakat onödigt sökande!
Hjertlig tack, min älskade pia, för den glada öfverraskning du beredde mig genom ditt bref, här i min enslighet! Och haf tack ännu mera för de åsigter du deri uttalar, och som verkade så värmande och lifvande uppå mig .......... Allvarligt och samvetsgrannt ha vi hvardera tänkt oss in i våra framtida förhållanden, och derföre skall ock ingen lyckans skiftning kunna rubba den innerliga harmoni som redan nu omsluter oss och gör oss sälla.
Vill du om thorsdag komma till staden så är du hjertligt välkommen. Din nyfikenhet att se möblerna finner jag helt naturlig. Skulle vi icke resa bort strax efter bröllopet, så skulle jag visserligen mot|2|sätta mig denna önskan, för att få bereda dig en öfverraskning med den färdiga inredningen. Men nu tycker äfven jag att det är bäst att du på vår resa redan vet huru det lilla hemmet skall taga sig ut, – isynnerhet då vi ju derute ännu måste köpa en hel mängd saker. Välkommen således om thorsdag! Jag skall då förevisa möblerna, – men tyvärr kunna icke rummen då ännu presentera sig annorlunda än i oordning.
Bland de förbrända pappren funnos inga af mina poetiska försök. Jag mindes din önskan att ega dem, och derföre bevarade jag dem alla, ehuru de knappast förtjenat det. I allmänhet bevarade jag en stor mängd papper, som mången skulle anse onyttiga. Men den som har hjerta måste erkänna att det är en, om ock vemodig, njutning, att|3| ega bref och anteckningar från de kära personer som tyvärr redan gått här till en annan verld. – Vi skola mången gång, då vi språka om förflutna tider, framtaga och läsa ett och annat, hvarigenom du kan lära bättre känna min barndoms och ungdoms oförgätliga vårdare och ledare. O, om de dock ännu funnes qvar! Huru skulle de icke nu med mig glädas öfver min lycka – och sluta dig till sitt hjerta! – –
Den något vemodiga stämning, hvari sysslandet med de gamla pappren försatt mig, gör att jag med mindre nöje idag reser ut till Bodom. Det kan dock icke skada att komma ut i det fria, – och jag har redan länge hyllat den principen att man icke bör låta en sorgsen sinnesstämning någonsin taga öfverhand.|4| Jag reser kl. 12 jemte Lagerborg och Collan; vi återvända i morgon bittida.
Och thorsdag morgon skall jag på bangården emottaga min älskade Alexandra som nu hjertligen helsas af din
egen
Leo.
29 Aug.Augusti 65.
P. S.Post Scriptum Till min ledsnad fann jag att simhusnyckeln från Botby medföljt hit i min paltåficka. Jag återsänder den nu. Måtte dess bortavaro icke ha förorsakat onödigt sökande!