8.4.1871 Till Kejserlige Wasa Hofrätt
Finsk text
Original (transkription)
Till Kejserlige Wasa Hofrätt
Uti Rådstufvurättens den 1struket i Nikolaistad den
1 sistlidna Februaristruket Marstillagt avkunnade dom ochstruket i fordrans
målet emellan Fören bnFöreningsbanken i Finland, kdekärande, och Herrar
Lagmannen J. Ekström, Kammarrådet H. Rosen-
berg och Hofrättsrådet A. Krabbe, svarande,
hafva svaranderna, på grund af erlagdt vad,
hos Kejs.Kejserliga Hofrätten sökt ändring; och får För
bnFöreningsbanken, i afseende å bemötande af vädjandernes
andragande, ödmjukast anföra följande.
Wädjandernes libell synes, kunnastruket om Fören
bnFöreningsbanken eljest fortstruket rätt förstått densamma, sönderfalla
i tre afdelningar, af hvilka den första inne-
fattar en anmärkning derom att Rådstufvu-
rätten skridit till målets afgörande innan
svaranstruket vädjanderne fått tillfälle att svara
i sjelfvatillagt hufvudstruketsaken; den andra en invändning
derom att FörenbnFöreningsbanken, på grund af hvarjehan-
da försummelserstruket förmenta försummelser låtit
tiden hvarinom fordran bordt hudstruket vädjander-
ne bordttillagt lagsökas och i afseende åstruket målet vidare fullföljdes afstruket
Bankens vidaretillagt talanstruket, gå sig ur händerna och
sålunda låtittillagt försuttit sin talan vädjanderne
blifva deras ansvarighetstruket försuttit sin talan
samt sålunda låtit vädjanderna blifva sin
ansvarighet qvitt; och den tredje, afdelningen attstruket
svaromålet i sjelfva saken. –
Hvad angårtillagt anmärkningen derom att målet afgjorts,
hos Rårdstufvurätten utan att hufvudsakligt
genmäle af sinstruket afgifvits, vederlägges densamma
af vädjandernas i målet aflemnad skrifterstruket
handlingarna ochtillagt i målet och deristruket tillkomne proto-
koll. Redan hos Guvernören hafva vädjander-
ne, under erkännande af förbindelsens riktighet,
|2|
undandragit sig betalningsskyldigheten på den grund
att Banken icke styrkt sig ega någon fordran
hos vädjandernastruket demtillagt, således ett enkelt bestridande
af käromålet. Hos Rådstufvurätten åter hafva
vädjanderne, likaledes under erkännande af
grunddokumentet eller den af dem utfärdade
förbindelsen,
och med anmärk-
ning att saken, som
i förtid väcktstruket
så länge fordrans
belopp icke blifvit
bestämd, voro i
förtid väckt,tillagt
ifrågasatt allenast giltigheten af den
utaf Banken företedda bevisninsstruket utredningen af
fordrans belopp, utan att dertill fordrans förbe-
hålla sig några ostruket ens antyda sig hafva nå-
got mera att tillägga eller förbehålla sig
rätt dertill. Detta genmäle gårtillagt så omedlebart på
sjelfva saken, att för domstolen icke återstod annat,
än att pröfva den företedda bevisningens
verkan och dömma. Enligt vädjandernes tanke
hade domstolen bordt stanna vid uttalandet
af blott premisserna, ungefär så: Som svar-
anderne erkänt förbindelsen och fordrans belopp
är styrkt, alltså – hvad vidarestruket? Domstolen
tillade, alltså skola svaranderne betala; men detta
var nu, enligt vädjandernes tanke, orätt, dom-
stolen hade bordt yttra frågatillagtstruket frågatillagt, alltså hvad hafva
svaranderne vidare att påstå; då hade, förme-
na vädjanderne, en laga rättegångsordning
varit iakttagen. Det obefogade i vädjandernesstruket
Något annat Någotstruket, än det vädjanderne har
i Rådstufvurätten anfört,tillagt
ifrågavarande anmärkning är så uppenbart,
att den svårligen kan antagas härflyta
icke kan antagas grunda sig på någon verkligtillagt öf-
vertygelse hos vädjanderne, så förvilladt de-
ras omdöme än vill sig varatillagt i alla detta mål berörde
frågor också om visar sig vara hos Rådstufvu-
rätten anfört, innefattar vår i hufvudsak framställtstruket
innefatta [...]oläslig/saknad text ju icke hellertillagt det af vädjanderna sjelfvastruket såsom sva-
romål i sjelfva saken betecknade hos K.Kejserliga Hofrätten afgifna gen-
mälet, utomstruket så när som påtillagt de två obetydliga och intet sägande
anmärkningarna rörande auktionsprosenten för
pantens försäljning och afgiften tilltillagt stämplade pappersafgift.struket
|3|
till åstruket åtillagt skuldsedeln. Det var således dessa båda
anmärkningar Rådstufvurätten bordt invänta
innan domen afkunnades! Det obefogade uti
vädjandernes ifrgvdeifrågavarande anmärkning är så uppen-
bart, att den icke kan antagas grunda sig
på någon verklig öfvertygelse hos vädjan-
derne, så förvilladt deras omdöme också visa
sig vara i alla detta mål berörande frågor.
Fören Bankenstruket Denna anmärkning torde alltså
rättvisligen lemnas utan allt afseende. –
Av allt hvad vädjanderne i den andra afdel-
ningen af sin libell, anfört omstruket beträffandetillagt anmärkningen
derom att Fören bankenFöreningsbanken försuttit sin talan och
låtit vädjanderne blifva sin ansvarighet qvitt,
är detstruket påståendet att denna anmärkning
är en invändning i rättegången det enda
riktiga och lagentillagtliga. Men som alla invändnin-
gar böra framställas i början af rättegången
och vädjanderne haft tillfälle att och borttillagt göra det så-
väl hos guvernören, derefterstruket som vid Rådstuf-
vurättens särskilda sammanträden, men så-
dant underlåtit och inlåtit sig i svaromål
i sjelfva hufvudsaken, hvarmed förknippats
en anmärkning att käromålet vore i förtid
väckt, således motsatsen mot att den vore för-
sutten, anhåller Fören bankenFöreningsbanken ödmjukast, med
stöd af 5 §: 16 RBRättegångsbalken att ifrågavarande, först
hos K.Kejserliga Hofrätten gjorda invändningtillagt, icke måtte såsom sentida väckttillagt till pröf-
ning upptagas, utom saken profvasstruket granskastillagt såsom hade
den icke blifvit gjord. –
I den del aftillagt vädjandernes, hufvudsakligastruket libell, som innefattar derastillagt genmäle uti
sjelfva saken, hafva de, likasom redan vid Råd-
stufvurätten, erkänt förbindelsens riktighet, utan
att härtillagt ifrågasätta giltigheten af den utaf Fören ban-
|4|
kenFöreningsbanken företedda bevisningen om fordringens belopp.
Dock som vädjanderne i början af sin libell
framställt några anmärkningar derom, anser
Fören bankenFöreningsbanken sig böra upptaga desamma till be-
mötande. – Vädjanderne hafva sökt betecknatillagt älskat att fram-
ställastruket det af Banken, i berörda syfte, somstruket ingifna
bevis såsom ett af enskilda, visserligen trovärdiga,
personer afgifvit intyg, ett slags vittnesbevis, grun-
dadt på förmanande och en afstruket ett blott förme-
nande, men deremot helt och hållet velatstruket ig-
norerat att besstruket bevisets utgifvare, Herrar Kur-
tén och Idestam, äro af behörig domstol, i la-
ga ordning utsedda sysslomän i Brukspa-
tronen G. Wasastjernas konkurs; hvarifrån
ett intyg här bifogas;struket att deras sysslande
utgör ett i lag stadgadt förtroende uppdrag;
att alla deras göranden och låtanden i afseen-
de å konkursboets förvaltning och dermed
sammanhängande exekutionsåtgärdertillagt, vinna, lika
med andra exekutorers förrättningar, kraft
af lag in casustruket, derest dessas icke i lagstad-
gad ordning öfverklagas; att af dem utfär-
dade intyganden rörande konkursboets för-
valtning, dess ställning, fortgång och tillgångar
m. m.struket, om betalningar, inkasseringar m. m.,
utgöra laga bevis, intill dess motsatsen åda-
galägges. – Medges måste dock att vädjan-
derne hos K. Hofrätten icke ifrågasattstruket aldrig bestridttillagt sannings-
enligheten af sysslomännens bevis, de hafva
inskränkt sig endasttillagt till några allmänna ganska frisserandessvårtytttillagtstruket reflexio-
ner rörande vansklighetentillagt af enskilda personers utfärdadestruket skriftliga
intyg i allmänhet hvilka docktillagt på ifrågavarande bevis
hafvastruket desto mindre hafvatillagt tillämpning, som dess san-
ningsstruket öfverensstämmelse med dettillagt sanna och verkli-
ga förhållandet aldeles icke ifrågasätts.
Beträffande återtillagt den af auktionskammaren i Helsingfors
beräknade procenten för aktiernasstruket pantenstillagt försäljning anse vä-
|5|
djanderne densamma vara öfverdrifven och icke
författningsenlig. Den grundar sig dock på H.
K. MtsHans Kejserliga Majestäts för nämnde auktionskammare den
19 Juni 1851. fastställda taxa, och Fören bankenFöreningsbanken
har derför icke haft anledning att öfver-
klaga dennastruket denna debitering, om det ensstruket el-
jest kannstruket anses hafva ålegat Banken, hvil-
ket Banken nödgas bestrida. –
Slutligen anmärka vädjanderne emot den
af Banken fordrade ersättningar för stämpelstruket
Karta sigillata afgiften [...]oläslig/saknad text till skuldsedeln,
att den hade blifvit mindre om panten
försålts, innan lagsökningen begynte,tillagt begynte mot
gäldenären,struket hvarför och då panten derförinnantillagt derifrån
ovilkorligen bordt försäljas, vädjanderne
förmena Banken böra vidkännas den sålun-
da obehörigen tillkomna förhöjda utgiften
90 mark.
Hvarpå grundadstruket månde vädjandernes förut-
sättning att lagsökningen mot gäldenären grundstruket
icke bordt eller fåtttillagt vidtagas förr, än panten blifvit för-
såld, grunda sig? I lag finnesstruket och författningar
finnes finnes ettstruket sådant förfarningssättstruket ej föreskrif-
vet. Tvertom stadgas i 1 §: 5 kap. U. B.Utsökningsbalken att ut-
mätning ”gånge äfven gäldenären allt som konun-
gens Befallningshafvandes utslag lyder”, och
då i 3 § af samma kapitel talas om försäljning
af utmätta lösören eller realisering af lösöretillagtpant för-
utsättes tillvaron af ett utslag. Samma är för-
hållandet i 6 §:, då pant är förskrifven i fast
gods. Väl har Fören bankenFöreningsbanken plägat genom sär-
skildt förord vindicera sig rättigheten att
utan i lag stadgad omgång, inklusive föregån-
gen lagsökning, så realisera lös pantenstruket men
några skyldighet att så förfara har Ban-
ken aldrig iklädt sig – Men särskildt finnestillagt i före-struket
|6|
varande fall hos finnestillagt omnämnde förbehåll för [...]oläslig/saknad text
till förmon för Banken icke gjordt.struket Då nu
Banken i hvarje händelse icke var förpliktadstruket var berättigad,tillagt
att låta försälja panten innanstruket påbörjatillagt lagsökningen mot
gäldenären före pantens försäljning; då Ban-
ken begagnat denna rätt och å följd deraf
nödsakades belägga skuldsedeln till fulla
beloppet, som enlig hvad utredt är utgjort
302 markstruket; då löftesmännen iklädt sig ansva-
righetstruket eventuel ansvarighet för alla af rätte-
gång mot gäldenären härflytande kost-
nader; så kan löftesmännens påstående
att undgå denna ansvarighet, antingen helt
och hållet eller delvis, icke annat vara än
”oskälig”.
På dessa här ofvan anförda grunder
och hvad Banken redan förut i saken på-
stått, anhåller Banken i djupaste ödmjuk-
het att Rådstufvurättens domstruket utslag måtte
gillas och fastställas, samt vädjanderne
åläggas att efter skäligt beskrifvandetillagt ersätta Banken kostnaderne
i K.Kejserliga Hofrätten, utgörande, utom afgifterne
till domlösen samt härtill och till fullmakten
användt stämpladt papper, skäligstruket godtgörelse för tidspillatillagt
för tidspillan och det särdeles omaket att genomstruket och omak.
med uppmärksamhet genomläsa vädjandernes
libell med 30 mark efter skäligt bepröfvan-
de.struket I den händelse K.Kejserliga Hofrätten, mot förmodan, skulle anse
ofvanomförmälde, af vädjanderne vidstruket hos Kejs.Kejserligatillagt Hofrätten
framställda invändning att Bankens talan mot
vädjanderne vore försutten, ännu i elfte studentillagt kunna kom-
ma under pröfning, utbederstruket föranleder Banken
att yttra sig om densamma, helst vädjander-
ne dessutomtillagt uppfordrat Banken att med skäl och bevis
underlägga densammastruket samt de prinicper och slut-struket
|7|
sattser uppställt, för att komma invändningen
till stånd.struket vädjanderne i allmänhettillagt uppställt och dragitstruket
de slutsattser de dragit derstruketaf demtillagt dragit till
stöd för denna invändning. Banken kan
blottstruket försäkra att detta icke är första gån-
gen, som Banken gått vädjandernes mer
och mindre oskäligastruket önskningar till mötes.
Vädjandernes sattser äro:
1o Att Bankens talan om i förtid väckt och
och på samma gång långt härförinnan för-
verkad eller försutten.struket
Enligt Fören bankens åsigt innefattartillagt är påståendet:
att en talan, som förut förverkats, det oaktadt
sedan tillintetgjorts, det oaktadt sederme-
ra kan de i förtid väckas; idel nonsens,
härflytande af tankemöda, och oförtjent
af allt bemötande. Den ringaste besinning
måste erkänna att någon bevisning icke
härvidlag icke erfordras.struket
2ostruket Under erkännande att, på sätt vädjander-
ne påstått, löftesman icke är skyldig att be-
tala mer än det belopp, för hvilket han
borgat, att af honom betingade vilkor äro
bindande och att borgenförbindelse är ett se-
kundärt kontrakt af benefik art, öfver-
går Banken till de sattser, hvilka väd-
dstruketjanderne med förkärlek behandlat
och som utgöra kastruket hörnstenarne i deras
andragande. Dessa äro:
1o För att Fören bankensFöreningsbankens talan ärstruket allt ännustruket voretillagt i förtid
väckt och på samma gång långt härförin-
nan försutten eller förverkad.
Ett påstående: att talan rörande anspråk
hvilka redan förut äro förverkade, det oak-
tadt sedermerastruket kan vara i förtid väckt;
innefattar enligt Bankens tanke, etttillagt det sena-
ste prof påstruket största non sens, som någon kan vara
i stånd att uttänka.struket oförtjent aftillagt Vid nogaste besinning borde tillstruket alltillagt
vederläggning, framgår den visserligen följdriktigt af
|8|
medstruket aftillagt vädjandernes inse att något motbevisstruket premisser, men detstruket betecknarsvårtytt också pre-
missernas beskaffenhet. –tillagt
härvidlag icke kan erfordras.struket
2o att löftesman som ingått proprie borgen
för bristenstruket den del af en fordran hvilkentillagt brist, somstruket med värdet af enstruket
pantens värde icke kommer atttillagt kan betäckas, blif-
verstruket betäckas, bör för bristen, jemlikt 1778
års exekutionsstadga, lagsökas inom tolf
månader, räknadt från lånets förfalodag.
Wid den tid då nämnde exekstruket stadga utfär-
dades gälde för proprie borgesman, liksom
för gäldenärer i allmänhet, den tjugoåri-
ga preskriptionstiden. Denna långt utsträck-
ta ansvarighet och det dermed förenade äf-
ventyret föranledde löftesmän att i de-
ras förbindelser begränsa deras ansvarig-
het till en viss kortare tid, hvarinom de
borde lagsöka kräfvas nustruket efter hvars
förlopp de borde kräfvasstruket densamma
upphörde och hvarinnan de borde kräf-
vas. Wid tillämpningen af dessa förord
stannade auktoriteterna likväl i villrå-
dighet och olika uppfattningar gjorde
sig gällande. Dessa båda omständighe-
ter, den långtstruket i lag långt utsträckta ansvars-
tiden och somstruket tvifvelsmålen om föror-
dets verkan, föranledde tillkomsten af
4 § i åberopade exekutionsstadga.
Det är med tanken riktad på dessa förord, som denna
§: begynner ”emedan löftesmäns ansvarighet bör
mötas efter de vilkor under hvilka borgen
ingången blifvit, samt, enär den är gifven på
viss tid, det icke beror;” = = = och sedan fortsättertillagt: ty förordnas
att proprie löftesman, ”som gått i betalning
för annans skuld å den förfallodag skulde-
brefvet innehåller, eller ock å viss annan
tid” d. v. s.struket (den af löftesmannen utsatta tiden)struket
men ej blifven lagsökt inom tolf månader
efter förfallodagen eller efter den af (löftesman-
nen) utsatta tidens förlopp, skall vara sin borgen fri. –
Antingen nu förfallodagen är gemensam för
gäldenären och löftesmannen, eller den samma
för sig utsatt en särskild förfallodag, skall i
hvardera händelser löftesmannen utsökas
tolf senaststruket inom tolf månader, räknadt
från den dag hans, betalningsskyldighet,struket
icke gäldenärens, betalningsskyldighet in-
trädt. Löftesmannens förfallodag kan
åter vara antingentillagt bestämd till en viss angifven
tid, senare eller tidigare än gäldenärer-
nas, eller, beroenstruket såsom fallet är med fyll-
nadsborgen och eventuela förbindelser i
allmänhet, beroende afstruket beroende af ti-
den för inträffandet af en tredje omstän-
dighet. Vid fyllnadsborgen i hänsigt till
en pant, inträffar löftesmannens, be-
talningsskyldighet då panten är försåld
och bristen konstaterad, och det är från
denna tid preskriptionstiden af tolf
månader beräknas. Härmed instämmer
ock praxis. – Ur ett af Hofrätt och högsta
instans, på ett sammanstämmande sätt
afgjordt mål hvari förekommit atttillagt viss be-
stämd tid sin borgesansvarighet blifvit utsatttillagt, fram-
går att förfallodagen vore att beräknas
från den dag, då löftesmannentillagt inom den sålunda utsatta
tiden, blifvit kräfd då löftesmannenstruket
blifvit kräfd. Detta rättefall är intaget
i Juridiska föreningens tidskrift för år 1870
fjerde häftet. I afseende å fyllnadsborgen,
är det allbekantstruket der såvidt förefunnits
jemte inteckning i fastighet, är det nog-
samt bekant att fyllnadsbstruket löftesmännen
sökas först efter det fastigheten försålts
och brist uppstått, utan allt afseende å
den förfallodag gäldenären kan hafva
haft för sig utsatt och om panten blifvit
försåld tolf månader efter denna dag
|10|
eller långt senare. Vädjandernes påståen-
de att, der fyllnadsborgen förefinnas, pan-
ten bör vara försåld inom tolf månader
från gäldenärens förfallodag och löftesmän-
nen inom samma tid lagsökte, är således
i grund falsk. – Men då vädjanderne
velat räkna sig detta deras mot lag
stridande påstående sigstruket till godo, vill För-
en bankenFöreningsbanken anmärka, att emedan, enligt
vädjandernes förbindelse, derasstruket förfallo-
dagen för dem infaller först då, när
bristen blifvit utredd, den tolkning lig-
ger vida närmare till handsstruket tydning
ligger vida närmare till hands, än alla
deras tolkningar och måhända är den enda rättastruket, att deri förbindstruket borg-
esförbindelsen utsatta preskriptions
tiden af sex månader hänför sig till
nästnämnda dagstruket tiden för bristens uppkomsttillagt och alldeles icke till
den i skuldsedeln omnämnde, för en-
dast för gäldenären bestämde förfallo-
dagen, samt att vädjanderne således med laga verkan
kunnattillagt bordt lagstruketsökas förststruket inomtillagt sex månader efter
det bristen blifvit utredd, när helst
detta senare än må hafva skett. Det
harstruket ärtillagt ock skettstruket endasttillagt till häfvande af alla
tvifvelsmål och stridigheter, som Fören ban-
kenFöreningsbanken begynt lagsökning mot vädjan-
derne redan inom sex månader från den
för gäldenären bestämda förfallodagen.
3o att Föreningsbanken, enkomstruket borgesskriften
tydligen innehåller: a)tillagt att Banken bordt inom
sex månader efter den för gäldenären be-
stämda förfallodagen lagsöka vädjanstruket
påbegynna lagsökning mot vädjander-
ne, efter att inom samma tid och förr-
än lagsökningen bort löftesmännen vidtag-
hafva lagsökningen mot gäldenären bragt
derhän att en brist blifvit konstaterad
och till beloppet bestämd; och b) att målets
|11|
fullföljd vid Rådstufvurätten bordt
ske inom sex månader efter det K.Kejserliga
Hofrätten förvisat målet till domstol.
Fören bankenFöreningsbanken erkänner att hvardera
dessa påståenden äro lika berättigade
och att hvardera hafva lika ringa
stöd såväl i borgesförbindelsen, som i lag
och författningar. Borgesskriften inne-
håller att Fören bankenFöreningsbanken åligger att
”inom sex månader från förfallodagen
skrida till sådana åtstruket de åtgärder
som Banken, enligt 1798 års exekutions-
stadga, vore pliktig att vidtaga för att
emot proprie löftesman hafva sin
talan bevarad”. Det torde vara
uppenbartstruket obestridligttillagt att frågans lösning beror
af svaret på dessa två frågorstruket spörsmåltillagt:
a) hvilka åtgärder bör fordringsegare
vidtaga mot proprie löftesman, för
att hafva sin talan bevarad?
Om svaret härå torde Banken få hoppas varatillagt med
vädjanderne ense. De här afsedda åt-
gärderne äro enligt 1798 års exekutions stadga: påbegynttillagt lagsökning inom tolf
månader, räknadt från löf den för
löftesmannenstruket den dag löftesmannens
betalningsskyldighet inträder, och
b) hurubeskaffad bör denstruket lagsök-
ningenstruket mot proprie löftesman
vara, för att fordringsegarens talan
mot honom skallstruket skulletillagt anses bevarad.
Denna fråga besvaras af lag och för-
fattningar så: attstruket Fordringsegaren bör
utsöka utfordranstruket utsöka hvad han an-
ser sig hafva högst att fordra eller då fordran är eventueltillagt, det
hvadstruket högsta belopp, somtillagt [...]oläslig/saknad text möjligentillagt kan kommastruket blifva skyl-
dig att högststruket betala. – Utsöker fordrings
egaren mindre, har hantillagt i afseende å öfver-
|12|
skottet förlorat sin talan; utsöker han
åter mera, än han sedan kan visa sig
hafva att fordra, så innefattas det
mindre i det större, majus absorbit minus.
Exempelvis antaget: attstruket a. och b. hafvatillagt ingått
proprie, men icke solidarisk borgen
för 1 000 mark; fordringsegaren utstruketsöker
b. för hela summan inom tolf månader
och saken förvisas såsom tvistig till dom-
stol, som företager målet efter det nämn-
da tolf månader förlidit. Om nu for-
dringsegaren, på sstruket med stöd af samma
fordringsbevis, inskränker sina an-
språk till 500 mark, eller om dom-
stolen derförutan anser honom till-
komma endast 500 mark, har for-
dringsegaren då förlorat hela sin
talan för det han inom preskriptionstiden fordrat mer, än honom vid målets slutliga pröfning ansetts tillkommatillagt? Ingalunda – han får sig till-
dömdt de 500 mark honom tillkom-
mer.
I förevarande mål har Fören bankenFöreningsbanken,
hvars fordran hos propriestruket vädjanderne
var eventuel, harstruket hos den utsökttillagt inom sex månader
efter den för gäldenären bestämda
förfallotiden, hela den reverserade
summan, eller hvad vädjanderne
högst kunde komma att betala, ifall
panten varit värdelös och gäldenären
saknat alla tillgångar, och likaså li-
tet som Förenstruket Banken i ett liknande fall
kunnat förlora sin talan emot proprie löftesmantillagt,
lika litet har den förlorat sin talan
mot vädjanderne. –
Som en tredje omständighet må här än-
nu tilläggas frågan: Bör en fordran till
sin verklighet och till beloppet vara full-
ständigt utredd innan presstruket före preskrip-
tionstidens utgång, för att talan skall
anses bevarad? Nej – göres fordran stri-
|13|
dig i det ena eller andra afseendet,
förvisas saken till domaren och parterne
är obetagetsvårtytt att i åratal kämpa om
bevisningen; reslutatet blir endast att
det obevisade förkastas och det bevisade
utdömmes, bevisningen må nu vara
företedd när som helst under bevis-
ningensstruket rättegångenstillagt fortgång.
Slutligen bör Banken ur synpunkten af en allmän rättsnormtillagt icke lemna
oanmärkt att vädjanderne ickestruket ejtillagt ens
kunnat påstå att deras borgesförbin-
delse skulle expressis verbis utta-
lat att panten borde vara försåld
och bristen till beloppet bestämd in-
om de ifrgdeifrågavarande sex månaderne och inom
lagsökningen kunde mot vädjandernestruket demtillagt
påbörjas. Tvertom hafva vädjander-
ne sökt komma till en sådan upp-
fattning genom vidlöftiga utläggningartillagt och en exten-
siv tolkning. Men vädjanderne haf-
va ock medgifvit, att deras i borgesstruket
hvad som fallet är, att deras förord
i borgesskriften är en lex in casu,
en undantagslag, afvikande från hvad
allmän lag i ty fall stadgar såsom
regel. Det kan icke vara vädjander-
ne obekant att förord som äro ämnade att bryta lag, likasomtillagt undantagslagar i allmänhettillagt böra
tolkas efter orden och att åt dem
icke får gifvas en extensiv tolkningstruket tydningtillagt,
hvaraf jemväl framgår obehörigheten
af den utaf vädjanderne förfäktade
utläggningen, helst man för att uttrycka den mening vädjanderne numera velat inlägga i sin förbindelse icke kunnat välja en ordalydelse som mer än den begagnade strider emot det åsyftade innehållet.tillagt
Från hvilken synpunkt vädjanderne
här ofvan under No 3 upptagna påståen-
den än må skärskådas, inser sig såle-
des att de är i allo oriktiga.
4o att den af Banken vidtagne lagsöknin-
|14|
gen mot vädjanderne, varitstruket [...]oläslig/saknad text i det skick
saken dåtillagt befunnit sig, varit omöjlig, orimlig och
olaglig.
Detta påstående är visserligen redan
i det föregående besvaradt, men för att till-
fredsställa vädjanderne, må detsammastruket detsammatillagt
äfven detta börastruket särskildttillagt vidarestrukettillagt upptagas.
Omöjlig hade lagsökningen visserligen va-
rit, om Banken skulle ålegat att inom
sex månader hafva bristen fullständigt ut-
redd, ty det i lag föreskrifna om gängse, förtillagt
hade förstruket att inom denna tid hafva
vunnitstruket ett laga kraft vunnet utslag mot
gäldenären och all hans fasta och lösa
egendom realiserad, hade utstruket äro af
beskaffenhet att dustruket derför hade lagt ettstruket läggatillagt
oöfvervinnerliga hinder; men att lagsöknin-
gen mot vädjanderne i verklighet börstruket docktillagt varit möjlig, bevi-
sas bäst deraf, att den nu är ett faktum.
Orimlig har lagsökning, sådan den af
Banken utförts, ej heller varit, så länge
det låg inom rimlighetens gränser
att panten befannsstruket varit värdelös och gälde-
nären utan alla, för denna fordrans be-
täckande tillgängliga tillgångar.
Lika litet var den olaglig, emedan
lag medgifver att eventuela fordrin-
gar så bevaras genom lagsökningstruket utkräfvandetillagt in-
om preskriptionstiden af det belopp
man högst kan hafva att fordra. Detta
är uttryckligen uttaladt i nu gällande
konkurslag; den derförinnan gällande
konkurslagen medgaf detsamma till
ock med utan att beloppet behöfde upp-
gifvas. Samma är förhållandet med
klander af redovisningen i allmänhet
särdelesstruket förmyndare m. fl. redogörelser, emottillagt [...]oläslig/saknad text
hvilka talan bör [...]oläslig/saknad text anställas inom
ett år med angifvande af högstastruket inskrivittillagt for-
dringsbeloppet och knappt nog ens dettastruket, icke kan bestämmas;
|15|
flere andra fall att förtiga.
Härmed torde vädjandernes alla påståen-
den, som hänföra sig till tvistens rättsliga sida,
vara bemötta och tillbakavisade såsom grund-
ade hvarken i lag eller sakenstillagt beskaf-
fenhet; och får Banken derför, med anhål-
lan om förkastande af vädjandernes in-
vändning att dess talan vore försutten eller
förverkad, ödmjukast upprepa Bankens
harstruket redantillagt ofvananförda slutpåstående. –
Men vädjanderne hafva derjemtetillagt älskat att fram-
ställa sig såsom martyrer för Bankens
af lågstruket egennytta och andra orena bevekelse-
grunder vidtagastruket härflytande åtgöranden,
och den ojemförligt största delen af vädjander-
nes vidlöftiga skrift har blifvit egnad åt
inskärpandet af en sådan uppfattning. Än-
damålet härmed har visserligen icke varit
annat, än att tala till känslan hos de dö-
mande myndigheterna och derigenom, såvidt
möjligt, störa den lugna pröfningen af
de faktiska förhållanden; men sättet, hvar-
på detta utförts, har varit otillständigtstruket ogrannlaga
och sanningen förnärmande. Det kan icke
komma i fråga att Banken skulle nedlåta sig
attstruket härutinnan kapplöpa med vädjanderne
eller med bevis söka en vederläggning af de-
ras uppgifter. Följandestruket Det kan vara nog
att omnämna följande omständigheter. Sedan
Brukspatronen Wasastjerna, på sin tid en bland
landets solidaste män, trädt i betydande affärs-
förbindelser med Fören bankenFöreningsbanken och dessa en tid
bortåt utan störningar fortgått, inträdde en tid-
|16|
punkt, då Banken hade anledning att befara
det en vidare fortsättning icketillagt vore med Bankens sä-
kerhet förenlig. Det var då Banken förelade
Wasastjerna alternativet af liqvid eller förstärkt
säkerhet för hans förbindelser. Denna Bankens
åtgärd framställdes emellertid såsom en oskä-
lig hårdhetstruket och för Wasastjerna olycksbringande
hårdhet. ochstruket Hans ”vänner och väns vänner”, deri-
bland vädjanderne öfvertygade om hållbar-
heten af Wasastjernas affärsställning, ställdestruket lade
sina namn till hans förfogande och de förstärk-
ta säkerheten åvägabragtes. Det är möjligt
att vädjanderne motvilligt iklädt sig deras
förbindelser, men det är säkert att Fören
bankenFöreningsbanken icke tabbatstruket förmåtttillagt dem eller tvingatstruket dem
dertill och lika säkert är det, att hade den
förstärkta säkerheten icke efterstruket mellankommits,
Fören bankenFöreningsbanken vidhållit sitt beslut och bragt
Wasastjestruket för åratal tillbaka bragt Wasa-
stjerna till realisation, sig sjelf och Banstruket
mången annan till fromma. Men så san-
gviniska voro förhoppningarne hos Wasa-
stjernas ”vänner och väns vänner”, att tvenne af vädjanderne
ännu den 29 Juni 1869 ansågostruket framställdetillagt Wasastjernas
upprätthållande såsom icke omöjligt och vorosvårtytt
under bearbetning, samt att dessestruket de, för en
i händelsestruket för ett sådant fall, förklarade sigstruket voretillagt
sinnade att till Wasastjerna återställa de för
detta lån pantsatte, af dem inropade ak-
tierna. Att återstruket Föreningsbanken åter för-
anstalltadestruket lät medtillagt aktiernas försäljning bero till först istruket Juni månad 1869tillagt, skedde på
begäranstruket föranstaltandetillagt af vädjanderne eller någon af dem,
emedan tid och omständigheter hindrade dem
att förr infinna sig i Helsingfors, för att vid
auktionen bevaka sin rätt.
Fören bankenFöreningsbanken beklagar den olycka, hvaraf
de flesta af Wasastjernas hjelpsamma vänner
träffats; men vädjanderne hade ej bordt förgäta
att olyckan ickestruket blott förklarar, icke ursäktar
det otillbörliga. HforsHelsingfors den 8 april 1871.tillagt
Till Kejserlige Wasa Hofrätt
Uti Rådstufvurättens i Nikolaistad den 1 sistlidna Mars avkunnade dom i fordrans målet emellan Fören bnFöreningsbanken i Finland, kdekärande, och Herrar Lagmannen J. Ekström, Kammarrådet H. Rosenberg och Hofrättsrådet A. Krabbe, svarande, hafva svaranderna, på grund af erlagdt vad, hos Kejs.Kejserliga Hofrätten sökt ändring; och får För bnFöreningsbanken, i afseende å bemötande af vädjandernes andragande, ödmjukast anföra följande.
Wädjandernes libell synes, om Fören bnFöreningsbanken eljest rätt förstått densamma, sönderfalla i tre afdelningar, af hvilka den första innefattar en anmärkning derom att Rådstufvurätten skridit till målets afgörande innan vädjanderne fått tillfälle att svara i sjelfva saken; den andra en invändning derom att FörenbnFöreningsbanken, på grund af hvarjehanda förmenta försummelser låtit tiden hvarinom vädjanderne bordt lagsökas och målet vidare fullföljdes, gå sig ur händerna och försuttit sin talan samt sålunda låtit vädjanderna blifva sin ansvarighet qvitt; och den tredje, svaromålet i sjelfva saken. –
Hvad angår anmärkningen derom att målet afgjorts, hos Rårdstufvurätten utan att hufvudsakligt genmäle afgifvits, vederlägges densamma af handlingarna och i målet tillkomne protokoll. Redan hos Guvernören hafva vädjanderne, under erkännande af förbindelsens riktighet,|2| undandragit sig betalningsskyldigheten på den grund att Banken icke styrkt sig ega någon fordran hos dem, således ett enkelt bestridande af käromålet. Hos Rådstufvurätten åter hafva vädjanderne, likaledes under erkännande af grunddokumentet eller den af dem utfärdade förbindelsen, och med anmärkning att saken, så länge fordrans belopp icke blifvit bestämd, voro i förtid väckt, ifrågasatt allenast giltigheten af den utaf Banken företedda utredningen af fordrans belopp, utan att ens antyda sig hafva något mera att tillägga eller förbehålla sig rätt dertill. Detta genmäle går så omedlebart på sjelfva saken, att för domstolen icke återstod annat, än att pröfva den företedda bevisningens verkan och dömma. Enligt vädjandernes tanke hade domstolen bordt stanna vid uttalandet af blott premisserna, ungefär så: Som svaranderne erkänt förbindelsen och fordrans belopp är styrkt, alltså? Domstolen tillade, alltså skola svaranderne betala; men detta var nu, enligt vädjandernes tanke, orätt, domstolen hade bordt fråga, alltså hvad hafva svaranderne vidare att påstå; då hade, förmena vädjanderne, en laga rättegångsordning varit iakttagen. Något annat, än det vädjanderne har i Rådstufvurätten anfört, innefatta ju icke heller det af vädjanderna såsom svaromål i sjelfva saken betecknade hos K.Kejserliga Hofrätten afgifna genmälet, så när som på de två obetydliga och intet sägande anmärkningarna rörande auktionsprosenten för pantens försäljning och afgiften till stämplade papper|3| å skuldsedeln. Det var således dessa båda anmärkningar Rådstufvurätten bordt invänta innan domen afkunnades! Det obefogade uti vädjandernes ifrgvdeifrågavarande anmärkning är så uppenbart, att den icke kan antagas grunda sig på någon verklig öfvertygelse hos vädjanderne, så förvilladt deras omdöme också visa sig vara i alla detta mål berörande frågor. Denna anmärkning torde alltså rättvisligen lemnas utan allt afseende. –
Av allt hvad vädjanderne i den andra afdelningen af sin libell, anfört beträffande anmärkningen derom att Fören bankenFöreningsbanken försuttit sin talan och låtit vädjanderne blifva sin ansvarighet qvitt, är påståendet att denna anmärkning är en invändning i rättegången det enda riktiga och lagenliga. Men som alla invändningar böra framställas i början af rättegången och vädjanderne haft tillfälle att och bort göra det såväl hos guvernören, som vid Rådstufvurättens särskilda sammanträden, men sådant underlåtit och inlåtit sig i svaromål i sjelfva hufvudsaken, hvarmed förknippats en anmärkning att käromålet vore i förtid väckt, således motsatsen mot att den vore försutten, anhåller Fören bankenFöreningsbanken ödmjukast, med stöd af 5 §: 16 RBRättegångsbalken att ifrågavarande, först hos K.Kejserliga Hofrätten gjorda invändning, icke måtte såsom sentida väckt till pröfning upptagas, utom saken granskas såsom hade den icke blifvit gjord. –
I den del af vädjandernes, libell, som innefattar deras genmäle uti sjelfva saken, hafva de, likasom redan vid Rådstufvurätten, erkänt förbindelsens riktighet, utan att här ifrågasätta giltigheten af den utaf Fören ban|4|kenFöreningsbanken företedda bevisningen om fordringens belopp. Dock som vädjanderne i början af sin libell framställt några anmärkningar derom, anser Fören bankenFöreningsbanken sig böra upptaga desamma till bemötande. – Vädjanderne hafva sökt beteckna det af Banken, i berörda syfte, ingifna bevis såsom ett af enskilda, visserligen trovärdiga, personer afgifvit intyg, ett slags vittnesbevis, grundadt på ett blott förmenande, men deremot helt och hållet ignorerat att bevisets utgifvare, Herrar Kurtén och Idestam, äro af behörig domstol, i laga ordning utsedda sysslomän i Brukspatronen G. Wasastjernas konkurs; att deras sysslande utgör ett i lag stadgadt förtroende uppdrag; att alla deras göranden och låtanden i afseende å konkursboets förvaltning och dermed sammanhängande exekutionsåtgärder, vinna, lika med andra exekutorers förrättningar, kraft af lag, derest dessas icke i lagstadgad ordning öfverklagas; att af dem utfärdade intyganden rörande konkursboets förvaltning, dess ställning, fortgång och tillgångar, om betalningar, inkasseringar m. m., utgöra laga bevis, intill dess motsatsen ådagalägges. – Medges måste dock att vädjanderne aldrig bestridt sanningsenligheten af sysslomännens bevis, de hafva inskränkt sig endast till några allmänna reflexioner rörande vanskligheten af enskilda personers skriftliga intyg i allmänhet hvilka dock på ifrågavarande bevis desto mindre hafva tillämpning, som dess öfverensstämmelse med det sanna och verkliga förhållandet aldeles icke ifrågasätts. Beträffande åter den af auktionskammaren i Helsingfors beräknade procenten för pantens försäljning anse vä|5|djanderne densamma vara öfverdrifven och icke författningsenlig. Den grundar sig dock på H. K. MtsHans Kejserliga Majestäts för nämnde auktionskammare den 19 Juni 1851⊠original:. fastställda taxa, och Fören bankenFöreningsbanken har derför icke haft anledning att öfverklaga denna debitering, om det eljest kan anses hafva ålegat Banken, hvilket Banken nödgas bestrida. –
Slutligen anmärka vädjanderne emot den af Banken fordrade ersättningar för Karta sigillata afgiften till skuldsedeln, att den hade blifvit mindre om panten försålts, innan lagsökningen begynte, hvarför och då panten derförinnan derifrån ovilkorligen bordt försäljas, vädjanderne förmena Banken böra vidkännas den sålunda obehörigen tillkomna förhöjda utgiften 90 mark.
Hvarpå månde vädjandernes förutsättning att lagsökningen mot gäldenären icke bordt eller fått vidtagas förr, än panten blifvit försåld, grunda sig? I lag och författningar finnes sådant ej föreskrifvet. Tvertom stadgas i 1 §: 5 kap. U. B.Utsökningsbalken att utmätning ”gånge äfven gäldenären allt som konungens Befallningshafvandes utslag lyder”, och då i 3 § af samma kapitel talas om försäljning af utmätta lösören eller realisering af lösörepant förutsättes tillvaron af ett utslag. Samma är förhållandet i 6 §:, då pant är förskrifven i fast gods. Väl har Fören bankenFöreningsbanken plägat genom särskildt förord vindicera sig rättigheten att utan i lag stadgad omgång, inklusive föregången lagsökning, så realisera lös pant men några skyldighet att så förfara har Banken aldrig iklädt sig – |6| Då nu Banken i hvarje händelse var berättigad, att påbörja lagsökningen mot gäldenären före pantens försäljning; då Banken begagnat denna rätt och å följd deraf nödsakades belägga skuldsedeln till fulla beloppet; då löftesmännen iklädt sig eventuel ansvarighet för alla af rättegång mot gäldenären härflytande kostnader; så kan löftesmännens påstående att undgå denna ansvarighet, antingen helt och hållet eller delvis, icke annat vara än ”oskälig”.
På dessa här ofvan anförda grunder och hvad Banken redan förut i saken påstått, anhåller Banken i djupaste ödmjukhet att Rådstufvurättens utslag måtte gillas och fastställas, samt vädjanderne åläggas att efter skäligt beskrifvande ersätta Banken kostnaderne i K.Kejserliga Hofrätten, utgörande, utom afgifterne till domlösen godtgörelse för tidspilla och omak. I den händelse K.Kejserliga Hofrätten, mot förmodan, skulle anse ofvanomförmälde, af vädjanderne hos Kejs.Kejserliga Hofrätten framställda invändning att Bankens talan mot vädjanderne vore försutten, ännu i elfte studen kunna komma under pröfning, föranleder Banken att yttra sig om densamma, helst vädjanderne dessutom uppfordrat Banken att med skäl och bevis underlägga den samt de prinicper |7| vädjanderne i allmänhet uppställt och de slutsattser de af dem dragit till stöd för denna invändning. Banken kan försäkra att detta icke är första gången, som Banken gått vädjandernes önskningar till mötes.
Under erkännande att, på sätt vädjanderne påstått, löftesman icke är skyldig att betala mer än det belopp, för hvilket han borgat, att af honom betingade vilkor äro bindande och att borgenförbindelse är ett sekundärt kontrakt af benefik art, öfvergår Banken till de sattser, hvilka vädjanderne med förkärlek behandlat och som utgöra hörnstenarne i deras andragande. Dessa äro:
1o För att Fören bankensFöreningsbankens talan vore i förtid väckt och på samma gång långt härförinnan försutten eller förverkad.
Ett påstående: att talan rörande anspråk hvilka redan förut äro förverkade, det oaktadt kan vara i förtid väckt; innefattar enligt Bankens tanke, ett största non sens, oförtjent af all vederläggning, framgår den visserligen följdriktigt af|8| ⊠original: af vädjandernes premisser, men betecknarsvårtytt också premissernas beskaffenhet. –
2o att löftesman som ingått proprie borgen för den del af en fordran hvilken med pantens värde icke kommer att betäckas, bör för bristen, jemlikt 1778 års exekutionsstadga, lagsökas inom tolf månader, räknadt från lånets förfalodag.
Wid den tid då nämnde stadga utfärdades gälde för proprie borgesman, liksom för gäldenärer i allmänhet, den tjugoåriga preskriptionstiden. Denna långt utsträckta ansvarighet och det dermed förenade äfventyret föranledde löftesmän att i deras förbindelser begränsa deras ansvarighet till en viss kortare tid, efter hvars förlopp densamma upphörde och hvarinnan de borde kräfvas. Wid tillämpningen af dessa förord stannade auktoriteterna likväl i villrådighet och olika uppfattningar gjorde sig gällande. Dessa båda omständigheter, den i lag långt utsträckta ansvarstiden och tvifvelsmålen om förordets verkan, föranledde tillkomsten af 4 § i åberopade exekutionsstadga. Det är med tanken riktad på dessa förord, som denna §: begynner ”emedan löftesmäns ansvarighet bör mötas efter de vilkor under hvilka borgen ingången blifvit, samt, enär den är gifven på viss tid, det icke beror;” = = = och sedan fortsätter: ty förordnas att proprie löftesman, ”som gått i betalning för annans skuld å den förfallodag skuldebrefvet innehåller, eller ock å viss annan tid” men ej blifven lagsökt inom tolf månader efter förfallodagen eller efter den af (löftesmannen) utsatta tidens förlopp, skall vara sin borgen fri. –
|9|Antingen nu förfallodagen är gemensam för gäldenären och löftesmannen, eller den samma för sig utsatt en särskild förfallodag, skall i hvardera händelser löftesmannen utsökas inom tolf månader, räknadt från den dag hans, icke gäldenärens, betalningsskyldighet inträdt. Löftesmannens förfallodag kan åter vara antingen bestämd till en viss angifven tid, senare eller tidigare än gäldenärernas, eller, såsom fallet är med fyllnadsborgen och eventuela förbindelser i allmänhet, beroende af tiden för inträffandet af en tredje omständighet. Vid fyllnadsborgen i hänsigt till en pant, inträffar löftesmannens, betalningsskyldighet då panten är försåld och bristen konstaterad, och det är från denna tid preskriptionstiden af tolf månader beräknas. Härmed instämmer ock praxis. – Ur ett af Hofrätt och högsta instans, på ett sammanstämmande sätt afgjordt mål hvari förekommit att viss bestämd tid sin borgesansvarighet blifvit utsatt, framgår att förfallodagen vore att beräknas från den dag, då löftesmannen inom den sålunda utsatta tiden blifvit kräfd. Detta rättefall är intaget i Juridiska föreningens tidskrift för år 1870 fjerde häftet. I afseende å fyllnadsborgen, der såvidt förefunnits jemte inteckning i fastighet, är det nogsamt bekant att löftesmännen sökas först efter det fastigheten försålts och brist uppstått, utan allt afseende å den förfallodag gäldenären kan hafva haft för sig utsatt och om panten blifvit försåld tolf månader efter denna dag|10| eller långt senare. Vädjandernes påstående att, der fyllnadsborgen förefinnas, panten bör vara försåld inom tolf månader från gäldenärens förfallodag och löftesmännen inom samma tid lagsökte, är således i grund falsk. – Men då vädjanderne velat räkna sig detta deras mot lag stridande påstående till godo, vill Fören bankenFöreningsbanken anmärka, att emedan, enligt vädjandernes förbindelse, förfallodagen för dem infaller först då, när bristen blifvit utredd, den tydning ligger vida närmare till hands, än alla deras tolkningar, att deri borgesförbindelsen utsatta preskriptions tiden af sex månader hänför sig till tiden för bristens uppkomst och alldeles icke till den i skuldsedeln omnämnde, för endast för gäldenären bestämde förfallodagen, samt att vädjanderne således med laga verkan kunnat sökas inom sex månader efter det bristen blifvit utredd, när helst detta senare än må hafva skett. Det är ock endast till häfvande af alla tvifvelsmål och stridigheter, som Fören bankenFöreningsbanken begynt lagsökning mot vädjanderne redan inom sex månader från den för gäldenären bestämda förfallodagen.
3o att borgesskriften tydligen innehåller: a) att Banken bordt inom sex månader efter den för gäldenären bestämda förfallodagen påbegynna lagsökning mot vädjanderne, efter att inom samma tid och förrän lagsökningen bort löftesmännen vidtaghafva lagsökningen mot gäldenären bragt derhän att en brist blifvit konstaterad och till beloppet bestämd; och b) att målets|11| fullföljd vid Rådstufvurätten bordt ske inom sex månader efter det K.Kejserliga Hofrätten förvisat målet till domstol.
Fören bankenFöreningsbanken erkänner att hvardera dessa påståenden äro lika berättigade och att hvardera hafva lika ringa stöd såväl i borgesförbindelsen, som i lag och författningar. Borgesskriften innehåller att Fören bankenFöreningsbanken åligger att ”inom sex månader från förfallodagen skrida till de åtgärder som Banken, enligt 1798 års exekutionsstadga, vore pliktig att vidtaga för att emot proprie löftesman hafva sin talan bevarad”. Det torde vara obestridligt att frågans lösning beror af svaret på dessa två spörsmål:
a) hvilka åtgärder bör fordringsegare vidtaga mot proprie löftesman, för att hafva sin talan bevarad?
Om svaret härå torde Banken få hoppas vara med vädjanderne ense. De här afsedda åtgärderne äro enligt 1798 års exekutions stadga: påbegynt lagsökning inom tolf månader, räknadt från den dag löftesmannens betalningsskyldighet inträder, och
b) hurubeskaffad bör lagsökning mot proprie löftesman vara, för att fordringsegarens talan mot honom skulle anses bevarad.
Denna fråga besvaras af lag och författningar så: Fordringsegaren bör utsöka hvad han anser sig hafva högst att fordra eller då fordran är eventuel, det högsta belopp, som möjligen kan blifva skyldig att betala. – Utsöker fordrings egaren mindre, har han i afseende å öfver|12|skottet förlorat sin talan; utsöker han åter mera, än han sedan kan visa sig hafva att fordra, så innefattas det mindre i det större, majus absorbit minus. Exempelvis antaget: a. och b. hafva ingått proprie, men icke solidarisk borgen för 1 000 mark; fordringsegaren söker b. för hela summan inom tolf månader och saken förvisas såsom tvistig till domstol, som företager målet efter det nämnda tolf månader förlidit. Om nu fordringsegaren, med stöd af samma fordringsbevis, inskränker sina anspråk till 500 mark, eller om domstolen derförutan anser honom tillkomma endast 500 mark, har fordringsegaren då förlorat hela sin talan för det han inom preskriptionstiden fordrat mer, än honom vid målets slutliga pröfning ansetts tillkomma? Ingalunda – han får sig tilldömdt de 500 mark honom tillkommer.
I förevarande mål har Fören bankenFöreningsbanken, hvars fordran hos vädjanderne var eventuel, hos den utsökt inom sex månader efter den för gäldenären bestämda förfallotiden, hela den reverserade summan, eller hvad vädjanderne högst kunde komma att betala, ifall panten varit värdelös och gäldenären saknat alla tillgångar, och likaså litet som Banken i ett liknande fall kunnat förlora sin talan emot proprie löftesman, lika litet har den förlorat sin talan mot vädjanderne. –
Som en tredje omständighet må här ännu tilläggas frågan: Bör en fordran till sin verklighet och till beloppet vara fullständigt utredd före preskriptionstidens utgång, för att talan skall anses bevarad? Nej – göres fordran stri|13|dig i det ena eller andra afseendet, förvisas saken till domaren och parterne är obetagetsvårtytt att i åratal kämpa om bevisningen; reslutatet blir endast att det obevisade förkastas och det bevisade utdömmes, bevisningen må nu vara företedd när som helst under rättegångens fortgång.
Slutligen bör Banken ur synpunkten af en allmän rättsnorm icke lemna oanmärkt att vädjanderne ej ens kunnat påstå att deras borgesförbindelse skulle expressis verbislat. uttryckligen uttalat att panten borde vara försåld och bristen till beloppet bestämd inom de ifrgdeifrågavarande sex månaderne och inom lagsökningen kunde mot dem påbörjas. Tvertom hafva vädjanderne sökt komma till en sådan uppfattning genom vidlöftiga utläggningar och en extensiv tolkning. Men vädjanderne hafva ock medgifvit, hvad som fallet är, att deras förord i borgesskriften är en lex in casu, en undantagslag, afvikande från hvad allmän lag i ty fall stadgar såsom regel. Det kan icke vara vädjanderne obekant att förord som äro ämnade att bryta lag, likasom undantagslagar i allmänhet böra tolkas efter orden och att åt dem icke får gifvas en extensiv tydning, hvaraf jemväl framgår obehörigheten af den utaf vädjanderne förfäktade utläggningen, helst man för att uttrycka den mening vädjanderne numera velat inlägga i sin förbindelse icke kunnat välja en ordalydelse som mer än den begagnade strider emot det åsyftade innehållet.
Från hvilken synpunkt vädjanderne här ofvan under No 3 upptagna påståenden än må skärskådas, inser sig således att de är i allo oriktiga.
4o att den af Banken vidtagne lagsöknin|14|gen mot vädjanderne, i det skick saken då befunnit sig, varit omöjlig, orimlig och olaglig.
Detta påstående är visserligen redan i det föregående besvaradt, men för att tillfredsställa vädjanderne, må detsamma särskildt upptagas.
Omöjlig hade lagsökningen visserligen varit, om Banken skulle ålegat att inom sex månader hafva bristen fullständigt utredd, ty det i lag föreskrifna om gängse, för att inom denna tid hafva ett laga kraft vunnet utslag mot gäldenären och all hans fasta och lösa egendom realiserad, äro af beskaffenhet att derför lägga oöfvervinnerliga hinder; men att lagsökningen mot vädjanderne dock varit möjlig, bevisas bäst deraf, att den nu är ett faktum.
Orimlig har lagsökning, sådan den af Banken utförts, ej heller varit, så länge det låg inom rimlighetens gränser att panten varit värdelös och gäldenären utan alla, för denna fordrans betäckande tillgängliga tillgångar. Lika litet var den olaglig, emedan lag medgifver att eventuela fordringar så bevaras genom utkräfvande inom preskriptionstiden af det belopp man högst kan hafva att fordra. Detta är uttryckligen uttaladt i nu gällande konkurslag; den derförinnan gällande konkurslagen medgaf detsamma till ock med utan att beloppet behöfde uppgifvas. Samma är förhållandet med klander af förmyndare m. fl. redogörelser, emot hvilka talan bör anställas inom ett år inskrivit fordringsbeloppet och, icke kan bestämmas;|15| flere andra fall att förtiga.
Härmed torde vädjandernes alla påståenden, som hänföra sig till tvistens rättsliga sida, vara bemötta och tillbakavisade såsom grundade hvarken i lag eller sakens beskaffenhet; och får Banken derför, med anhållan om förkastande af vädjandernes invändning att dess talan vore försutten eller förverkad, ödmjukast upprepa Bankens redan ofvananförda slutpåstående. –
Men vädjanderne hafva derjemte älskat att framställa sig såsom martyrer för Bankens af egennytta och andra orena bevekelsegrunder härflytande åtgöranden, och den ojemförligt största delen af vädjandernes vidlöftiga skrift har blifvit egnad åt inskärpandet af en sådan uppfattning. Ändamålet härmed har visserligen icke varit annat, än att tala till känslan hos de dömande myndigheterna och derigenom, såvidt möjligt, störa den lugna pröfningen af de faktiska förhållanden; men sättet, hvarpå detta utförts, har varit ogrannlaga och sanningen förnärmande. Det kan icke komma i fråga att Banken skulle härutinnan kapplöpa med vädjanderne eller med bevis söka en vederläggning af deras uppgifter. Det kan vara nog att omnämna följande omständigheter. Sedan Brukspatronen Wasastjerna, på sin tid en bland landets solidaste män, trädt i betydande affärsförbindelser med Fören bankenFöreningsbanken och dessa en tid bortåt utan störningar fortgått, inträdde en tid|16|punkt, då Banken hade anledning att befara det en vidare fortsättning icke vore med Bankens säkerhet förenlig. Det var då Banken förelade Wasastjerna alternativet af liqvid eller förstärkt säkerhet för hans förbindelser. Denna Bankens åtgärd framställdes emellertid såsom en oskälig och för Wasastjerna olycksbringande hårdhet. Hans ”vänner och väns vänner”, deribland vädjanderne öfvertygade om hållbarheten af Wasastjernas affärsställning, lade sina namn till hans förfogande och de förstärkta säkerheten åvägabragtes. Det är möjligt att vädjanderne motvilligt iklädt sig deras förbindelser, men det är säkert att Fören bankenFöreningsbanken icke förmått dem dertill och lika säkert är det, att hade den förstärkta säkerheten icke mellankommits, Fören bankenFöreningsbanken vidhållit sitt beslut och för åratal tillbaka bragt Wasastjerna till realisation, sig sjelf och mången annan till fromma. Men så sangviniska voro förhoppningarne hos Wasastjernas ”vänner och väns vänner”, att tvenne af vädjanderne ännu den 29 Juni 1869 framställde Wasastjernas upprätthållande såsom icke omöjligt och vorosvårtytt under bearbetning, samt att de, för ett sådant fall, vore sinnade att till Wasastjerna återställa de för detta lån pantsatte, af dem inropade aktierna. Att Föreningsbanken åter lät med aktiernas försäljning bero till Juni månad 1869, skedde på föranstaltande af vädjanderne eller någon af dem, emedan tid och omständigheter hindrade dem att förr infinna sig i Helsingfors, för att vid auktionen bevaka sin rätt. Fören bankenFöreningsbanken beklagar den olycka, hvaraf de flesta af Wasastjernas hjelpsamma vänner träffats; men vädjanderne hade ej bordt förgäta att olyckan blott förklarar, icke ursäktar det otillbörliga. HforsHelsingfors den 8 april 1871.