11.4.1859 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Karhusuo Viipurin lähellä 11.4.1859
Veli!
Keväällä – niin sanotaan – herää uusi toivo ihmisen rinnassa. Ehkä siksi päähäni pälkähtikin nyt rohkea idea kuvitella, että se kaunopuheinen hiljaisuus, jolla olet vastannut viimeiseen kirjeeseeni, johtuu joistain tilapäisistä seikoista eikä sinun tunteistasi. Voi olla, että tämä oletus on virheellinen. No, se nähdään, ellei ennemmin niin sitten kun satumme kohtaamaan, – ja silloin voi omin silin nähdä, onko miehen ystävä muuttunut toiseksi vai ei.
Mutta haluan vain kertoa sinulle, että minulla on hieman taipumusta katkeruuteen – katkeruuteen itseäni ja koko maailmaa kohtaan. Ja on sitä paitsi psykologinen tosiseikka, että käsitys siitä, että on tullut unohdetuksi sellaisten taholta, joita ei missään tapauksessa unohtaisi, aiheuttaa tällaista katkeruutta helpommin kuin mikään muu. Tämä tästä.
Uutinen siitä, että Toll on saanut tarkastajanviran täkäläisestä tullikamarista ilahdutti minua hänen puolestaan – hän tulee nimittäin samaan hyvät tulot – mutta ei hänen perheensä puolesta. Viipuri ei ole mikään Helsinki, etenkään niille jotka kieleltään ja tavoiltaan ovat niin ruotsalaisia kuin Tollin perhe. Mukavimmat perheet ovat nimittäin saksalaisia, he kyllä osaavat ruotsia mutta eivät hyvin. Ja mikä pahempaa: Viipurista puuttuvat kokonaan sivistyneet ja miellyttävät nuoret miehet! Naimahaluisia kyllä riittää: hienoja, lihavia kelpo tilanomistajia ja kapitalisteja, mutta ei sellaisia, jotka levittäisivät iloa seuraelämään. Ne, jotka ovat sellaisia olleet, ovat jo naimisissa. Minun persoonalleni on tietysti mukavaa saada tänne sellainen mukava tapaus Helsingistä, ja mikä vielä mukavampaa, niin hyviä lapsuudenystäviä. Mutta kuinka pitkäksi aikaa? Muutama kuukausi – ja sitten olen taas Helsingissä. Luultavasti jätän tehtäväni heinäkuussa.
Sano kuitenkin Tollille sydämelliset terveiset minulta kun seuraavan kerran tapaatte. – Sano heille että Viipuri joka tapauksessa on Helsingin jälkeen maan paras kaupunki, ja edelleen, että jos he saapuvatkin autioimpaan, pahiten viehätystä vailla olevaan paikkaan mitä ajatella saattaa, niin heidän tulonsa myötä se paikka on kuitenkin viehättävyydestä rikas.
Sisareni kertoo kirjeessä Line Tollin kirjoittaneen hänelle, että sinä olet sairastellut etkä ole tavannut ainoatakaan ihmistä. Liittyvätkö nämä yhteen? Terveiset Lillukselle ja muille,
sydämellisesti sinun vilpitön
L. Mechelin
Original (transkription)
|1|
Karhusuo invid Viborg d. 11 Apr.April 59.
Broder!
Idestamtillagt senare
Med våren – säger man – vak-
nar nytt hopp i menskans bröst.
Det är kanske derföre, jag nu också
fallit på den bizarra idén, att
inbilla mig, det den tystnadens
vältalighet, hvarmed du besvarat
mitt bref till Dig möjligen har
sin grund i tillfälliga omständig-
heter och icke i dina känslor.
Kanhända att denna supposition
är falsk, – nåväl, det skall
väl visa sig, om icke förr, så
då när vi ändtligen åter råkas
– och det egna ögat kan se huru-
vida den vännen man har för
sig blifvit metamorfoserad eller ej.
Men jag vill blott underrätta
dig om, att jag har litet fallen-
het för att blifva bitter, – bitter
mot mig sjelf och hela verlden,
– och att det dessutom är ett
psychologiskt faktum, att öfver-
tygelsen, att ha blifvit glömd af
dem man allsicke glömt, lättare
än något annat alstrar en sådan
bitterhet. Sat sapienti.
Underrättelsen om att Tollen er-
hållit kontrollörstjensten vid här-
varande tullkammare gladde
mig å hans vägnar, – ty han
kommer att hafva mycket goda
inkomster, – men icke så å hans
familjs. Viborg är icke Helsingfors
– särdeles för dem som äro så Sven-
ska till språk och vanor, som fa-
|3|
miljen Toll. Ty de hyggligaste fa-
miljer här äro tyska – de kunna
väl ock Svenska, men icke bra.
Och hvad värre är: Viborg lider
af en total brist på bildade och
hyggliga ungherrar; – epouseurer
finnas här: netta, feta, beskedliga
possessionater och kapitalister; men
sådana som kunde sprida behag
öfver sällskapslifvet saknas. De
som funnits äro redan gifta.
För min personlighet är det na-
turligtvis angenämt att få hit ett
sådant godt stycke af HforsHelsingfors, – och
hvad mera är, så goda barndoms-
vänner. Men – på huru länge?
Några månader, och så är jag åter
borta i HforsHelsingfors. Troligen lemnar
jag min kondition i jul.
Helsa emellertid Tollens hjertligt
från mig, när du härnäst träffar
dem, – säg dem att Viborg i alla
fall näst HforsHelsingfors är den bästa
stad i landet – och vidare: att
om de också komme till den
ödsligaste, den mest på behag blot-
tade ort man kan tänka sig, – så
blefve denna ort i och med deras
ankomst rik på behag.
Uti ett bref skrifver min syster
det hon genom bref från Line Toll
hört att du skall hafva krass-
lat och icke besökt någon men-
niska. Hänger då så ihop? – –
Helsa Lillus och andra vänner
hjertligt från din
uppriktige
L Mechelin
Karhusuo invid Viborg d. 11 Apr.April 59.
Broder!
Med våren – säger man – vaknar nytt hopp i menskans bröst. Det är kanske derföre, jag nu också fallit på den bizarra idén, att inbilla mig, det den tystnadens vältalighet, hvarmed du besvarat mitt bref till Dig möjligen har sin grund i tillfälliga omständigheter och icke i dina känslor. Kanhända att denna supposition är falsk, – nåväl, det skall väl visa sig, om icke förr, så då när vi ändtligen åter råkas – och det egna ögat kan se huruvida den vännen man har för sig blifvit metamorfoserad eller ej.
|2|Men jag vill blott underrätta dig om, att jag har litet fallenhet för att blifva bitter, – bitter mot mig sjelf och hela verlden, – och att det dessutom är ett psychologiskt faktum, att öfvertygelsen, att ha blifvit glömd af dem man allsicke glömt, lättare än något annat alstrar en sådan bitterhet. Sat sapienti.
lat. Nog om detta.
Underrättelsen om att Tollen erhållit kontrollörstjensten vid härvarande tullkammare gladde mig å hans vägnar, – ty han kommer att hafva mycket goda inkomster, – men icke så å hans familjs. Viborg är icke Helsingfors – särdeles för dem som äro så Svenska till språk och vanor, som fa|3|miljen Toll. Ty de hyggligaste familjer här äro tyska – de kunna väl ock Svenska, men icke bra. Och hvad värre är: Viborg lider af en total brist på bildade och hyggliga ungherrar; – epouseurer
fr. friare finnas här: netta, feta, beskedliga possessionater och kapitalister; men sådana som kunde sprida behag öfver sällskapslifvet saknas. De som funnits äro redan gifta. För min personlighet är det naturligtvis angenämt att få hit ett sådant godt stycke af HforsHelsingfors, – och hvad mera är, så goda barndomsvänner. Men – på huru länge? Några månader, och så är jag åter borta i HforsHelsingfors. Troligen lemnar jag min kondition i jul.
|4|Helsa emellertid Tollens hjertligt från mig, när du härnäst träffar dem, – säg dem att Viborg i alla fall näst HforsHelsingfors är den bästa stad i landet – och vidare: att om de också komme till den ödsligaste, den mest på behag blottade ort man kan tänka sig, – så blefve denna ort i och med deras ankomst rik på behag.
Uti ett bref skrifver min syster det hon genom bref från Line Toll hört att du skall hafva krasslat och icke besökt någon menniska. Hänger då så ihop? – –
Helsa Lillus och andra vänner hjertligt från din uppriktige
L Mechelin