3.1.1866 Fredrik Idestam–LM
Finsk text
Kelpo ystävä!
Pyydän sinua vastaanottamaan vilpittömät kiitokset niin ystävällisestä kirjeestäsi 14. joulukuuta. Ei vain siitä, että se soi vastaanottajalle suuren ilon. Se synnytti myös terveellisiä itsesyytöksiä siitä laiminlyönnistäni, jonka vuoksi olet jäänyt kokonaan vaille tietoja tietoa siitä, mitä merkittävää kotonani on lähtösi jälkeen tapahtunut. Toivon kuitenkin, ettet arvele tämän hiljaisuuden pienimmässäkään määrin johtuvan välinpitämättömyydestä. Niissä tilanteissa, joissa olen nyt elänyt, on totta tosiaan kaikkein vähiten taipuvainen sellaisiin tunteisiin. – Mutta aluksi kaikki huomiokykyni oli kuitenkin vain Marian sairasvuoteen ympärillä ja sitten kun hänen vointinsa alkoi vähitellen tulla paremmaksi aloin odottaa tietoa siitä, oletko saapunut Pariisiin vai oletko ehkä yhä suuren isänmaan rajojen sisäpuolella. Tiedän myös, että annat minulle anteeksi, kun lisään, että ehkä kaikkein surullisin olen ollut siitä, että sinä vasta jonkun toisen välityksellä olet saanut tiedon tästä meidän pienessä piirissämme viimeksi tapahtuneesta suuresta muutoksesta.
Olen viime syksynä käynyt läpi monia raskaita koettelemuksia, siitä ei tarvitse edes mainita. Sillä mikä voisi olla tuskallisempaa kuin nähdä oman kiltin vaimonsa kärsivän ja riutuvan ilman että voisi mitenkään sitä suoranaisesti auttaa. Mutta kaikki on, Luojan kiitos, mennyt kutenkin onnellisesti ilman vaikeita komplikaatioita ja rakas Majkenini alkaa olla taas terveenä ja rohkealla mielellä tulevaisuutta ajatellen. – Myös pikku tyttö, joka kasteessa sai nimen Gertrud, näytttää voivan hyvin ja alkaa naurullaan ja jokeltelullaan osoittaa, että hänkin tahtoo kuulua perheen iloisten jäsenten joukkoon. Kunpa hänestä nyt tulisi sitä mitä hän lupaa, aivan kuin minun Mariani, ja hänestä tulee arvoltaan ja asemaltaan täydellinen isän tyttö. Olen hyvin kiitollinen tarjouksestasi, että vekselin keinoin hankkisit minulle Linderin syksyllä minulle lupaamat rahat. Mutta valitettavasti minun oli pakko juuri ennen joulua lainata toiselta taholta vekselinsiirron kautta rahaa, koska Forselles ei antanut minulle mitään toivoa. Koska tämän johdosta voin odottaa sinun lupaamiasi rahoja kevääseen saakka, ja sinä tulet siihen mennessä varmaankin saamaan rahaa, niin laitan nyt vekselisi sivuun käyttämättömänä, suuresti kiitollisena siitä tavasta, jolla sinä tarjouduit lunastamaan lupauksesi.
Mitä taas tulee Törngrenin liikeasioiden tilaan, jonka huhut tietävät olevan peräti hankala, niin voin kertoa sinulle jotensakin hyviä uutisia. Keskustellessani hänen itsensä kanssa joulun aikaan sain nimittäin sellaisen käsityksen, että vaara ei vielä ole käsillä eikä siihen joudutakaan, jos vain asiat sujuvat niin kuin on syytä toivoa. Mutta jos taas, ja vastoin odotuksia, hänen pian koittava uusi Pietarin matkansa ei tuota toivottua tulosta ja kaikki ne monet, rumat, vanhat juonittelut, joita hänen poissaollessaan on punottu, voisivat johtaa niiltä odotettuun seuraukseen, niin siinä tapauksessa hän liike-elämässä nyt rahauudistuksen vuoksi vallitsevan stagnaation ja pankin toteuttaman useiden hypoteekkilainojen irtisanomisen vuoksi voisi joutua tilanteeseen, jossa nurinmeno voisi olla mahdollisesti seurauksena. – Omasta puolestani kuitenkin luulen, että kun hän nyttemmin on päässyt selville siitä, mitä kaikkea hänen jouluisen matkansa aikana on täällä tehty hänen saattamisekseen vaikeuksiin, niin hän kykenee hallitsemaan tilanteen ja selviytymään kaikesta. En voi arvostaa kylliksi sitä, miten sinä kirjeissäsi kuitenkin tarjoat minulle apua siltä varalta, että Törgrenin liiketoiminta lamaantuu. Jos joskus vaaditaan vuorenvarmaa todistusta sinun ystävyydestäsi, niin tätä todellisempaa ja merkittävämpää en koskaan voisi saada. Siksi kiitän sinua vilpittömästi ja toivon sinun olevan varma, että sinun riviesi jättämä vaikutelma kuuluu niihin asioihin, joita mikään elämässä ei voi häivyttää. Jos kuitenkin tapahtuisi onnettomuus, jonka Jumala sallii, niin tiedän, että sinun ystävällinen apusi toisi minulle turvaa Törngrenin kaatuessa, olkoonkin että olen riippuvainen hänen luotostaan vain 4 500 ruplaan saakka, ja siksi vielä kerran: kiitos ja kunnia sinulle, vanha koeteltu ystävä, veljellisestä tarjouksestasi.
Täältä ei ole nyt mitään suurempia yleisiä uutisia kerrottavaksi. Huhutaan kyllä, että Rokassowskyn piakkoin korvaisi eräs Liewen, mutta se taitaa tälläkin kertaa, kuten aiemminkin, olla vain huhua. Lopetan siten toivottamalla Majkenin ja omasta puolestani Teille jatkuvaa iloa alkaneena uutena vuotena ja lisään vain sydämelliset terveiset Alexandralle sekä itsellesi minun pikku kotitontultani ja hänen jättimäiseltä ystävältään
sinun uskollinen
Fredrik Idestam
Tampere 3.1.1866
Original (transkription)
|1|
Heders vän!
För ditt alltigenom vänskaps-
fulla bref af den 14. December ber jag
Dig emottaga min uppriktiga tack-
sägelse. Icke blott att det medför-
de stor glädje för emottagaren.
Det framkallade äfven en helso-
sam sjelfförebråelse för den min
försumlighet, som nog länge lemnat
Dig utan underrättelse om den vig-
tiga tilldragelse i mitt hem sedan
din afresa passerat. Jag ber
Dig dock ingalunda uppfatta den-
na tystnad såsom motiverad af
någon, ens den minsta, likgiltighet.
Under sådana förhållanden, som
jag senast genomlefvat är man
minsann minst disponerad för en
dylik känsla. – Men till en början
var naturligtvis hela mina upp-
märksamhet uteslutande fästad vid
|2|
min älskade Marias sjuksäng och
sedan hon begynnte blifva bättre
väntade jag allt att få höra om
Du redan inträffat i Paris eller
fortfarande uppehåll Dig inom
gränserna för det stora fädernes-
landet. Jag vet derför också
att Du håller mig ursäktad,
då jag tillägger att det för
mig varit måhända mest led-
samt, det Du genom annan per-
son först erfarit om den inom
vår lilla krets senast timade
stora förändringen. –
Att jag under den förflutna
hösten genomgått många svåratillagt pröfnin-
gar behöfver jag icke omnämna.
Ty hvad kan väl kännas smärt-
sammare än att se sin lilla
snälla hustru plågas och lida
utan att direkt kunna hjelpa
henne. Men, Gud vare lof, Allt
har ändå gått lyckligt öfvertillagt utan
|3|
några complicationer och min
älskade Majken befinner sig
åter vid god helsa med godt courage
för framtiden. – Äfven lilla flickan,
som i dopet erhöll namnet
Gertrud, tyckes trifvas väl och
börjar småningom, genom att
skratta och jollra smått, visa
att hon också vill räknas
till familjens glada medlemmar.
Måtte hon nu bli hvad hon
lofvar, en afbild af min Maria,
och hon skall bestämdt upphö-
jas till rang och värdighet af
en fullständig pappas pia ...
Ditt anbud att genom accept
förskaffa mig de medel Du å Linder
i höstas lofvade försträcka mig
äro jag Dig mycket tacksam för.
Men thyvärr hade jag just kort
före jul sett mig nödsakad
att genom vexeltransaktion på
annat håll upplåna summan
|4|
emedan Forselles icke gaf mig några
förhoppningar. Då jag tillfölje deraf
emellertid kan vänta på de af
Dig utlofvade medlen till våren,
inom hvilken tid Du säkert
nog har intraden att påräkna,
gömmer jag din accept tills-
vidare obegagnad, under största
tacksamhet för det sätt hvar-
på Du velat infria ditt
gifna löfte. –
Angående ställningen af Törn-
grens affärer, hvilka ryktet
förmenat sig veta vara ytterst
brydsamma, kan jag meddela
Dig temmeligen goda underrät-
telser. På grund af resonne-
manger med honom sjelf un-
der julen kan jag nemligen
kommit till den öfvertygelse
att det ännu icke är fara
för hand och troligen icke
heller blir det om allt går
|5|
såsom man har skäl att hop-
pas. – Men skulle, emot för-
modan, hans snart åter till
PburgPetersburg företagande resa icke
medföra väntadt resultat och
alla de många, gamla fula,
intriger, hvilka under hans
frånvaro spunnits emot honom,
lyckas åstadkomma, med dem
eftertraktad, påföljd, då blef-
ve han möjligen, med an-
ledning af den stagnation
i affärsverksamheten mynt-
reformen medfört och Bankens
mot vårentillagt väntade uppsägningar af
flere hypothekslån, bragt i
en förlägenhet, derifrån
möjligen ett fall kunde här-
flyta. – Jag för min del
tror, dock att han nu-
mera, sedan han under sin
julresa kommit underfund med
allt som härstruket tillgjorts för
|6|
att bereda honom svårigheter,
skall kunna beherrska situ-
ation och lyckligen genomgå
allt. – Det sätt hvarpå Du
likvälstruket emellertidtillagt i ditt bref, ifall af
en stagnation i Törngrens affärs-
rörelse, erbjuder mig ditt
biträde kan jag ej nog
högt uppskatta. – Om nånsin
ett bevis uppå att din vän-
skap är bergfast erfordrats,
skulle jag alldrig kunnat
erhålla det sannare och
af mera betydelsefullt. –
Af uppriktigaste hjerta
tackar jag Dig derföre
och ber Dig vara förvissad
om att det intryck dina
rader hos migtillagt framkallade hörer
till dem, som alldrig i lif-
vet kunna utplånas. –
Skulle en olycka således
inträffa, hvilket Gud för-
|7|
bjude, kan jag åtminstone
vara lugn, då jag vet att
din vänskapsfulla hjelp
erbjuder mig skydd under
de svårigheter Törngrens
fall, om än jag endast
till ett belopp af omkring
4 500 RbRubel är beroende af hans
kredit, skulle erbjuda ännu
engång derföre: heder och
tack Du gamle bepröfvade
vän för ditt sannt broderliga
anbud! –
Inga större allmänna ny-
heter äro härifrån för närva-
rande att omtala. Visst hvis-
kar man om att Rokassow-
ski snart skulle komma att
ersättas af en Liewen, men
det stannar väl denna gång,
liksom ofta förut, vid
blotta hviskningarne. –
Jag slutar derföre
|8|
med att å egna och min
Majkens vägnar tillön-
ska Eder fortsatt glädje
och lycka under det nu
ingågna nya året och
tillägger endast de hjert-
ligaste helsningar till
såväl din snälla Alexan-
dra som dig sjelf ifrån
min lilla hustomt och
hennes jättelika vän,
din tillgifne
Fredrik Idestam
TforsTammerfors den 3. Januari 1866.
Heders vän!
För ditt alltigenom vänskapsfulla bref af den 14. December ber jag Dig emottaga min uppriktiga tacksägelse. Icke blott att det medförde stor glädje för emottagaren. Det framkallade äfven en helsosam sjelfförebråelse för den min försumlighet, som nog länge lemnat Dig utan underrättelse om den vigtiga tilldragelse i mitt hem sedan din afresa passerat. Jag ber Dig dock ingalunda uppfatta denna tystnad såsom motiverad af någon, ens den minsta, likgiltighet. Under sådana förhållanden, som jag senast genomlefvat är man minsann minst disponerad för en dylik känsla. – Men till en början var naturligtvis hela mina uppmärksamhet uteslutande fästad vid|2| min älskade Marias sjuksäng och sedan hon begynnte blifva bättre väntade jag allt att få höra om Du redan inträffat i Paris eller fortfarande uppehåll Dig inom gränserna för det stora fäderneslandet. Jag vet derför också att Du håller mig ursäktad, då jag tillägger att det för mig varit måhända mest ledsamt, det Du genom annan person först erfarit om den inom vår lilla krets senast timade stora förändringen. –
Att jag under den förflutna hösten genomgått många svåra pröfningar behöfver jag icke omnämna. Ty hvad kan väl kännas smärtsammare än att se sin lilla snälla hustru plågas och lida utan att direkt kunna hjelpa henne. Men, Gud vare lof, Allt har ändå gått lyckligt öfver utan|3| några complicationer och min älskade Majken befinner sig åter vid god helsa med godt courage för framtiden. – Äfven lilla flickan, som i dopet erhöll namnet Gertrud, tyckes trifvas väl och börjar småningom, genom att skratta och jollra smått, visa att hon också vill räknas till familjens glada medlemmar. Måtte hon nu bli hvad hon lofvar, en afbild af min Maria, och hon skall bestämdt upphöjas till rang och värdighet af en fullständig pappas pia ...
Ditt anbud att genom accept förskaffa mig de medel Du å Linder i höstas lofvade försträcka mig äro jag Dig mycket tacksam för. Men thyvärr hade jag just kort före jul sett mig nödsakad att genom vexeltransaktion på annat håll upplåna summan|4| emedan Forselles icke gaf mig några förhoppningar. Då jag tillfölje deraf emellertid kan vänta på de af Dig utlofvade medlen till våren, inom hvilken tid Du säkert nog har intraden att påräkna, gömmer jag din accept tillsvidare obegagnad, under största tacksamhet för det sätt hvarpå Du velat infria ditt gifna löfte. –
Angående ställningen af Törngrens affärer, hvilka ryktet förmenat sig veta vara ytterst brydsamma, kan jag meddela Dig temmeligen goda underrättelser. På grund af resonnemanger med honom sjelf under julen kan jag nemligen kommit till den öfvertygelse att det ännu icke är fara för hand och troligen icke heller blir det om allt går|5| såsom man har skäl att hoppas. – Men skulle, emot förmodan, hans snart åter till PburgPetersburg företagande resa icke medföra väntadt resultat och alla de många, gamla fula, intriger, hvilka under hans frånvaro spunnits emot honom, lyckas åstadkomma, med dem eftertraktad, påföljd, då blefve han möjligen, med anledning af den stagnation i affärsverksamheten myntreformen medfört och Bankens mot våren väntade uppsägningar af flere hypothekslån, bragt i en förlägenhet, derifrån möjligen ett fall kunde härflyta. – Jag för min del tror, dock att han numera, sedan han under sin julresa kommit underfund med allt som tillgjorts för|6| att bereda honom svårigheter, skall kunna beherrska situation och lyckligen genomgå allt. – Det sätt hvarpå Du emellertid i ditt bref, ifall af en stagnation i Törngrens affärsrörelse, erbjuder mig ditt biträde kan jag ej nog högt uppskatta. – Om nånsin ett bevis uppå att din vänskap är bergfast erfordrats, skulle jag alldrig kunnat erhålla det sannare och af mera betydelsefullt. – Af uppriktigaste hjerta tackar jag Dig derföre och ber Dig vara förvissad om att det intryck dina rader hos mig framkallade hörer till dem, som alldrig i lifvet kunna utplånas. – Skulle en olycka således inträffa, hvilket Gud för|7|bjude, kan jag åtminstone vara lugn, då jag vet att din vänskapsfulla hjelp erbjuder mig skydd under de svårigheter Törngrens fall, om än jag endast till ett belopp af omkring 4 500 RbRubel är beroende af hans kredit, skulle erbjuda ännu engång derföre: heder och tack Du gamle bepröfvade vän för ditt sannt broderliga anbud! –
Inga större allmänna nyheter äro härifrån för närvarande att omtala. Visst hviskar man om att Rokassowski snart skulle komma att ersättas af en Liewen, men det stannar väl denna gång, liksom ofta förut, vid blotta hviskningarne. –
Jag slutar derföre|8| med att å egna och min Majkens vägnar tillönska Eder fortsatt glädje och lycka under det nu ingågna nya året och tillägger endast de hjertligaste helsningar till såväl din snälla Alexandra som dig sjelf ifrån min lilla hustomt och hennes jättelika vän,
din tillgifne
Fredrik Idestam
TforsTammerfors den 3. Januari 1866.