5.12.1860 LM–Adolf Mechelin
Finsk text
Helsinki 5. joulukuuta 1860
Hyvä Adolf-setä!
Olen jo pitkään ajatellut vastata sedän ystävälliseen kirjeeseen, jonka sain elokuussa. Johtuu osittain ulkoisesta kimmokkeesta, että nyt vihdoin pääsen siihen käsiksi. Siksi minun täytyy aloittaa sen selventämisellä. Professori Cygnaeus sanoi minulle jo muutama kuukausi sitten, että hän on viime kesänä kirjoittanut Sedälle ja pyytänyt, että Setä olisi niin hyvä ja hankkisi hänelle hieman tietoja taiteen tilasta Norjassa – eikä vain esteettiseltä vaan myös taloudelliselta kannalta, toisin sanoen, mitä maa ja mitä yksityiset ovat tehneet taiteen kasvun edistämiseksi. – Meillä nimittäin tällä hetkellä kiistellään sinne tänne taiteen merkityksestä ja hyödystä meidän maallemme – tuleeko sitä pitää ylellisyytenä vai välttämättömyytenä. Cygnaeus aikoo nyt joululomalla kirjoittaa kirjasen tästä asiasta sitä vastustaakseen nurinkurisia puheita, että valtion ei tule uhrata mitään taiteen hyväksi. Hän haluaisi mielellään tietää, millainen tilanne on Norjassa. – maassa, jossa kuitenkin on niin paljon yhtymäkohtia oman maamme kanssa – ja toivoi, että saisi Sedältä tarkempaa tietoa asiasta. Olen selostanut tätä asiaa niin pitkään siltä varalta, että tuo kirje on ehkä?? tullut Sedälle, sillä mitään vastausta siihen ei ole vielä tullut. Pyydän siksi Setää, nyt myös omasta puolestani, jos mahdollista kirjoittamaan ensin Cygnaeukselle, on Setä sitten saanut noita toivottuja tietoa tai ei!
Itsestäni ei nyt ole paljoakaan kerrottavaa. Olen siirtynyt oikeustieteelliseen tiedekuntaan ja puuhailen nyt lakien sekä asetusten parissa. Se ei ole aluksi mitenkään helppoa – juridiset tieteet ilman niiden käytännön soveltamista eivät ole kovinkaan kiinnostavia. Enkä minä voi omistautua pelkästään niille – olen yhä liian kiinnostunut humanistisista tieteistä. Elämä olisi muutoin oikein iloista ja mukavaa, elleivät taloudelliset huolet toisinaan roikkuisi päällä raskaiden pilvien tavoin. Elämä on kallista ja tulot vähäiset – eikä mesenaatteja kasva puissa. Yhden toimen olen kuitenkin saanut: Tiedeseura sai päähänsä valita minut sihteerikseen – 100 ruplan palkalla. Tehtävänäni on hoitaa kirjeenvaihtoa ulkomaisten seurojen kanssa sekä pitää pöytäkirjaa seuran kokouksissa – lisäksi pidän eräässä täysihoitolassa luentoja Ruotsin kirjallisuudesta – kerran viikossa. Mutta kaikki tämä ei tuota paljoa. Siksi minun on toistaiseksi mahdotonta noudattaa Sedän neuvoa ja tehdä ulkomaanmatka – joka olisi hyödyllinen, mutta nyt täytyy panssaroida itsensä kärsivällisyydellä! – Viime viikolla vihittiin uusi teatterimme: minulla oli kunnia lausua ensimmäiset sanat, kun lausuin Cygnaeuksen Prologin. Mutta siitä asiasta Setä lukee varmaankin riittävästi sanomalehdistä. Kotona kaikki on hyvin, pian saankin nähdä heidät. Adu on kiltti ja ahkera. Torsten on vähitellen palannut meidän elämäämme takaisin. Hän lähettää paljon terveisiä Sedälle ja Sedän perheelle. Niihin yhtyy lämpimimmin Sedän
uskollinen
Leo Mechelin
Original (transkription)
|1|
Helsingfors d. 5 Dec.December 1860.
Bäste Farbror Adolf!
Redan länge har jag tänkt
på att besvara Farbrors vänliga
bref, som jag erhöll i Augusti.
Det är till en del en yttre påstöt-
ning som gör att jag nu ändteligen
kommer mig dertill. Jag bör derföre
begynna med att redogöra för denna.
Professor Cygnaeus sade mig redan
för någon månad sedan, att han
i somras skrifvit till Farbror och
bedt om, att Farbror ville ha den
godheten och skaffa honom några
upplysningar om konstens ställning
i Norrige, – icke blott dess ästhetiska
utan äfven dess ekonomiska, d. ä.det är hvad
|2|
landet, och hvad enskildt gjort för
densammas förkofran. – Hos oss
strides nemligen för närvarande hit
och tid om konstens betydelse förstruket
och nytta för vårt land, – om den
skall betraktas såsom lyx eller nöd-
vändighet. Cygnaeus tänker nu un-
der julferien utarbeta en brochyr i
denna fråga, för att bekämpa prosans
afvoghet mot att staten skulle upp-
offra något för konsten. Han skulle
derföre gerna vilja veta hurudant
förhållandet är i Norrige, – ett land
som ju erbjuder många paralleler
med vårt eget, – och hoppades att af
Farbror få veta det närmare derom.
Jag har så vidlyftigt refererat
detta för den händelse, att hans
bref till Farbror möjligen förkommit,
eftersom på detsamma ännu ej följt
något svar. Jag ber derföre Farbror,
nu, äfven å mina vägnar, med möj-
|3|
ligaste första skrifva till Cygnaeus,
vare sig att Farbror erhållit, eller icke,
de önskade notiserna!
Om mig sjelf är just ej mycket
att berätta. Jag har gått öfver till
Juridiska Fakulteten och bråkar nu
med lagen och författningar. Det är
till en början ingen lätt sak; – utan
deras praktiska användande äro de ju-
ridiska vetenskaperna just icke så
intressanta. Icke kan jag heller o-
deladt egna mig åt dem, – ännu är jag
alltför lifligt intresserad af de huma-
nistiska. – För resten vore lifvet
rätt gladt och angenämt, om ej de
ekonomiska bekymren stundom hängde
öfver en, likt tunga moln. Ty lifvet
är dyrt och inkomsterna små – och
Mäcenater växa ej på träden. En
befattning har jag dock fått: Veten-
skaps Societeten föll på den idén att
utse mig till dess Notarie – med
|4|
100 Rubels lön. Det gäller att sköta
correspondancer med utländska So-
cieteter, och föra protokollet vid So-
cietetens sammankomster. – Dessutom
håller jag föredrag i Svensk litteratur
i en fruntimmerspension – ett i veckan.
Men allt detta renderar ej mycket.
Det blir mig troligen tillsvidare o-
möjligt att följa Farbrors råd att
göra en utrikesresa: lust har jag
nog – och nyttigt vore det, men
jag måste bepansra mig med tåla-
mod! – I sista veckan invegs
vår nya teater; jag hade den äran
att tala de första orden, i det jag de-
klamerade Cygnaei Prolog. Men om
denna sak får väl Farbror läsa till-
räckligt i tidningarne. – Derhemma
må alla bra; snart får jag återse
dem. Adu är flitig och snäll. Torsten
har småningom kommit in i vårt lif
igen. Han sänder många helsningar till
Farbror och Farbrors familj. På det
varmaste förenar sig deri Farbrors
tillgifne
L Mechelin
Helsingfors d. 5 Dec.December 1860.
Bäste Farbror Adolf!
Redan länge har jag tänkt på att besvara Farbrors vänliga bref, som jag erhöll i Augusti. Det är till en del en yttre påstötning som gör att jag nu ändteligen kommer mig dertill. Jag bör derföre begynna med att redogöra för denna. Professor Cygnaeus sade mig redan för någon månad sedan, att han i somras skrifvit till Farbror och bedt om, att Farbror ville ha den godheten och skaffa honom några upplysningar om konstens ställning i Norrige, – icke blott dess ästhetiska utan äfven dess ekonomiska, d. ä.det är hvad|2| landet, och hvad enskildt gjort för densammas förkofran. – Hos oss strides nemligen för närvarande hit och tid om konstens betydelse och nytta för vårt land, – om den skall betraktas såsom lyx eller nödvändighet. Cygnaeus tänker nu under julferien utarbeta en brochyr i denna fråga, för att bekämpa prosans afvoghet mot att staten skulle uppoffra något för konsten. Han skulle derföre gerna vilja veta hurudant förhållandet är i Norrige, – ett land som ju erbjuder många paralleler med vårt eget, – och hoppades att af Farbror få veta det närmare derom.
Jag har så vidlyftigt refererat detta för den händelse, att hans bref till Farbror möjligen förkommit, eftersom på detsamma ännu ej följt något svar. Jag ber derföre Farbror, nu, äfven å mina vägnar, med möj|3|ligaste första skrifva till Cygnaeus, vare sig att Farbror erhållit, eller icke, de önskade notiserna!
Om mig sjelf är just ej mycket att berätta. Jag har gått öfver till Juridiska Fakulteten och bråkar nu med lagen och författningar. Det är till en början ingen lätt sak; – utan deras praktiska användande äro de juridiska vetenskaperna just icke så intressanta. Icke kan jag heller odeladt egna mig åt dem, – ännu är jag alltför lifligt intresserad af de humanistiska. – För resten vore lifvet rätt gladt och angenämt, om ej de ekonomiska bekymren stundom hängde öfver en, likt tunga moln. Ty lifvet är dyrt och inkomsterna små – och Mäcenater växa ej på träden. En befattning har jag dock fått: Vetenskaps Societeten föll på den idén att utse mig till dess Notarie – med|4| 100 Rubels lön. Det gäller att sköta correspondancer med utländska Societeter, och föra protokollet vid Societetens sammankomster. – Dessutom håller jag föredrag i Svensk litteratur i en fruntimmerspension – ett i veckan. Men allt detta renderar ej mycket. Det blir mig troligen tillsvidare omöjligt att följa Farbrors råd att göra en utrikesresa: lust har jag nog – och nyttigt vore det, men jag måste bepansra mig med tålamod! – I sista veckan invegs vår nya teater; jag hade den äran att tala de första orden, i det jag deklamerade Cygnaei Prolog. Men om denna sak får väl Farbror läsa tillräckligt i tidningarne. – Derhemma må alla bra; snart får jag återse dem. Adu är flitig och snäll. Torsten har småningom kommit in i vårt lif igen. Han sänder många helsningar till Farbror och Farbrors familj. På det varmaste förenar sig deri Farbrors
tillgifne
L Mechelin