12.11.1862 Johan Granberg–LM
Finsk text
Oulu 12. marraskuuta 62.
Veli Leo!
Monen vaaran kautta olen viimein, lähes rikkiravisteltuna, saapunut kotiin ja kiirehdin nyt, enkä aivan pyytettömästi, kirjoittamaan sinulle nämä muutamat rivin. Aivojeni koeputkeen liettyneitä ajatusten ja aikomusten sameaa sekamelskaa ovat vihdoin selvittäneet ravistelun väistämättä tuottamat seuraukset sekä kirotun Mickwitzin (häpäistäkööt hänen isiensä haudat ikuisesti!) etikkahapon lisääminen. Ne ovat nyt muodostaneet kunnollisen pohjasakan, kuten Fresenius sen ilmaisee. Kunhan etikkahappoinen magnesia erotellaan, on minulla on kirkasta uutetta, ja siitä aion sopivalla liuotteella saada toisen, kemistin silmissä huomattavasta, kahdesta hyvästä saoksesta – vaikkakin ovat sellaisia, että toisen läsnäolo kumoaa toisen. Toinen saostusaine on tässä liitteenä. Saa nähdä toimiiko se. Toivokaamme niin!
Mutta nyt vakavammin! Epäonneni teki, kuten oletin, sekä ukon että akan – tytöstä puhumattakaan – sangen onnettomiksi. Edelliset taisivat olla sitä mieltä, että minun pitäisi käydä haastamaan vastoinkäymiset voittaakseni lopulta. Heillä ei kuitenkaan ole mitään pyrintöäni vastaan, että saavuttaisin riippumattoman miehen aseman yhteiskunnassa, mikäli se lupaa parempaa. Sinä, joka tunnet Linderin paremmin voit antaa kirjeeni hänelle tarpeellisin tiedoin ja kommentein, mikäli hän on kaupungissa. Muussa tapauksessa, osoita se määrättyyn paikkaan. Tee hänelle tiettäväksi, että minulla ei ole mitään sitä vastaan, että johtaisin itse kemianteknillistä osaa, mikäli yritys on pystyssä kauemmin kuin viisi vuotta. Lyhyemmäksi ajaksi en tahdo ilman kunnon palkkaa sitoutua! Jos vain pääsisin kiinni kuivatislaukseen, ei tehdas häämöttäisi kovin kaukana! Noin muuten sinun tulisi lukea kirjeeni, jotta voisit asettaa [...]oläslig/saknad text sen mukaan.
Oli tyhmää, etten Helsingissä ollessani puhunut Linderin kanssa, mutta en tahtonut tehdä niin täydellistä käännöstä puhumatta ensin ukon kanssa. Järjestä myös niin, että pian – noin 14 päivän sisään – saan vastauksen. Muuten saan kai lähteä johonkin erämaahan merkitsemään rautatielinjaa, Mickwitziä kiroten!
Mitä kertoisin täältä? ”Kurjat” vaikuttaa täälläkin kuin taika, todennäköisesti siksi, että tänne saapuu niin monta loistoesimerkkiä päivittäin. Milloin pääsemme siihen pisteeseen, että Fredric Val-Fredricin esimerkki loihtii suurimmasta osasta kanssaveljiämme ”Loistokkaita”. Näiden odottamattomien tapahtumien tähden häitä lykättäneen kesään! Ylistetty olkoon Mickwitz!
Toivottavasti Lundstén pian vierailee seuduillasi! Sano hänelle terveisiä! Joko se eleginen pankki-kinkku on jättänyt taakseen piirit, joissa levitti riemua ja traaninhajua? Jos hän on vihainen siksi, ettei saanut osaani Töölön juopottelusta (hyi olkoon), niin rauhoittele häntä – hän saa sen tässä! Miten tenttinne ovat sujuneet? – Hyvin, toivon. Kuulustelijanne ovat sivistyneitä ihmisiä!
Plato on kai taas päätynyt MacStingerin onnettomiin pauloihin sen jälkeen kun läsnäoloni loitsu, joka hiljensi hänen saarnansa, raukesi? Kerro hänelle kovasti terveisiä. Joko paschan on saapunut – kirjoita pian, mitä uutta, joka saa yrttinne pitenemään ja elämän mitättömyyteen kyllästyneet sielunne hetkellisesti sähköisesti värisemään! Tuhannesti terveisiä kaikille, Gigantereille ja lapsille (Osvald), naiduille ja naimattomille, kertoo
Ystävä Röö.
P.S. Kaakatus on kai lakannut sen jälkeen, kun kurki lähti kanatarhasta. Aikooko joku asettaa ylihallituksen lääkintätaidot tulikokeeseen, ja pakottaa heidät turvautumaan vieraaseen tietovarantoon! Halveksuntani haluaa minun vaikenevan, mutta harmistukseni kapinoi. Kirjoita pian miten liigan edistymisen, niin ilossa kuin surussa, käy. Vastoinkäymiset ja surut muistuttavat meitä siitä, että olemme ihmisiä. Vain Olympoksella juhlitaan ikuista iloa. Sama
Syistä, jotka ymmärtänet, tulisi asiaa edistää hiljaisuudessa kunnes se on valmis. Älä unohda vaanivaa kettua!
Original (transkription)
UborgUleåborg d.den 12 Nov.November 62.
Broder Leo!
”Per tot discrimina rerum” har
jag änteligen, ej alldeles sönderska-
kad, anländt hem, och skyndar nu,
ej fullkomligen fri från egoistiska
biberäkningar, att tillrafsa dig dessa
rader. Genom den reaktion, som ett
starkt omskakande alldrig uraktlåter
att påskynda, har äntligen det grummel
af tankar och propos’er, från tidsvuer
och planer, som varit uppslammade
i min hjernas proberglas, för tillhällan-
det af den förb.förbannade M–witzkaMickwitzka (may his
fathers’ graves eternally be defiled!)
ättickssyran, änteligen bildat en ordent-
lig ”Bodensatz”, som den stora Fresenius
uttrycker sig, jag har nu en klar lösning,
sen den ättickssyrade bitterjorden blifvit
frånskild, och ur densamma hoppas,
jag, att genom lempliga reagentia,
|2|
kunna få den ena af två goda, i en
chemists ögon anmärkningsvärda fällnin-
gar – dock sådana, att den enas uppträdan-
de för alltid omintetgjstruketör den andras!
Reagentiet för den ena ligger härinneslu-
tet – återstår, att se om det är verksamt!
Låtom oss hoppas det!
Men allvar nu! Som jag förmodade
så gjorde min otur, ett mycket ledsamt
intryck på gubben och gumman, att ej
tala om flickan! De förras mening tyckes
dock ännu vara den, att jag bör bjuda
motgången spetsen, och försöka, att dock
till slut segra. Emellertid ha’ de ej nå-
got emot detta försök, att få en obe-
roende man’s ställning i samhället,
n. b.nota bene om den lofvar, att bli bättre.
Du, som känner L. närmare, lemna
honom mitt bref med nödiga upp-
lysningar och kommentarier, om
han är i stan’, i annat fall så adres-
sera det till bestämd ort. Låt honom
förstå, att ifall bolaget räcker helst,
fem år, så har jag intet emot, att
leda det kemiskt tekniska af sa-
|3|
ken; på kortare tid, vill jag dock ogerna,
utan god lön gå in! Sluppe jag blott
engång in på den der torrdestillations-
vägen, så stode väl ej fabriken i ett så
aflägset fjerran! För resten bör du läsa
mitt bref, så du vet ställa ackarnasvårtytt der-
efter!
Dumt var, att jag ej i HforsHelsingfors talte
med L. men utan, att först tala med gub-
ben, ville jag ej gjöra en så total front-
förändring. Ställ äfven till så, att jag
fort får svar, inom en 14 dar eller så,
eljest får jag väl resa till någon öde-
mark, och svärande i M–tzMickwitz der tracera
en jernväg!
Hvad skall jag berätta dig härifrån?
”Les Miserables” gör äfven här sin magiskatillagt verkan
på sinnena, troligen derför, att så många
praktexemplar på dem dagligen in-
komma! När skall vi komma der-
hän, att Fredric Val-Fredric’s exempel
förvandlar största delen af våra medbröder
till ”Les Admirables”.
Genom dessa oförutsedda händelsers
tillkomst, blir bröllopet väl uppskjutet
till sommaren! Prisad var M.tzMickwitz!
Måtte Lundstén, nu snart hemsöka dina
nejder! Helsa honom! Har den elegiska
bank-skinkan re’n lemnat de kretsar der
han spridde gamman och tranlukt?
Om han är arg, för det han ej fick
min anpart i Thölöviften (tvi styggelse)
så lugna honom, han skall få den
här! Hur har era tentamina aflu-
pit? – Bra hoppas jag, era tentatorer
äro civiliserade meniskor!
Plato har väl återfallit under
MacStingers olyckliga inflytan-
de, se’n min närvaro upphäft den
besvärjelse, som tystade hennes pre-
dikningar? Helsa honom mycket –
Har pachan anländt redan – skrif
snart, hvad nytt, som kommer era
örter att förlängas, och era af lifvets
intenhet uttröttade själar, att visa
en momentan darrning under ett
galvaniskt ryck! Helsa tusenfallt
alla, Giganter och barn (Osvald)
gifta och ogifta från
Vännen Röö.
P. S.Post Scriptum Kacklet har väl tystnat, se’n
tranan lemnat hönsgården?
Tänker någon annan snart ställa Öfverstyrelsens läke-
|3|
skapsmått på eldprof, och tvinga dem, att anlita en
fremmande kunskapsreservoir! Föraktet bjuder mig tyst-
|2|
nad, men harmen protesterar! Skrif snart, hvad som
ligans framåtskridande vidkommer, så i gladt, som
|1|
sorgset! Motgångar och sorger påminna oss om att vi äro
mennskor, endast Olympen hylla ständig glädje.
Densamme.
Af skäl, dem du nog förstår, borde
saken bedrifvas i tysthet, tills alt är afgjordt.
Glöm ej den lurande räfven!
UborgUleåborg d.den 12 Nov.November 62.
Broder Leo!
”Per tot discrimina rerumlat. Genom många faror” har jag änteligen, ej alldeles sönderskakad, anländt hem, och skyndar nu, ej fullkomligen fri från egoistiska biberäkningar, att tillrafsa dig dessa rader. Genom den reaktion, som ett starkt omskakande alldrig uraktlåter att påskynda, har äntligen det grummel af tankar och propos’er, från tidsvuer och planer, som varit uppslammade i min hjernas proberglas, för tillhällandet af den förb.förbannade M–witzkaMickwitzka (may his fathers’ graves eternally be defiled!eng. må hans fäders gravar bli evigt vanärade) ättickssyran, änteligen bildat en ordentlig ”Bodensatz”, som den stora Fresenius uttrycker sig, jag har nu en klar lösning, sen den ättickssyrade bitterjorden blifvit frånskild, och ur densamma hoppas, jag, att genom lempliga reagentia,|2| kunna få den ena af två goda, i en chemists ögon anmärkningsvärda fällningar – dock sådana, att den enas uppträdande för alltid omintetgör den andras! Reagentiet för den ena ligger härinneslutet – återstår, att se om det är verksamt! Låtom oss hoppas det!
Men allvar nu! Som jag förmodade så gjorde min otur, ett mycket ledsamt intryck på gubben och gumman, att ej tala om flickan! De förras mening tyckes dock ännu vara den, att jag bör bjuda motgången spetsen, och försöka, att dock till slut segra. Emellertid ha’ de ej något emot detta försök, att få en oberoende man’s ställning i samhället, n. b.nota bene om den lofvar, att bli bättre.
Du, som känner L. närmare, lemna honom mitt bref med nödiga upplysningar och kommentarier, om han är i stan’, i annat fall så adressera det till bestämd ort. Låt honom förstå, att ifall bolaget räcker helst, fem år, så har jag intet emot, att leda det kemiskt tekniska af sa|3|ken; på kortare tid, vill jag dock ogerna, utan god lön gå in! Sluppe jag blott engång in på den der torrdestillationsvägen, så stode väl ej fabriken i ett så aflägset fjerran! För resten bör du läsa mitt bref, så du vet ställa ackarnasvårtytt derefter!
Dumt var, att jag ej i HforsHelsingfors talte med L. men utan, att först tala med gubben, ville jag ej gjöra en så total frontförändring. Ställ äfven till så, att jag fort får svar, inom en 14 dar eller så, eljest får jag väl resa till någon ödemark, och svärande i M–tzMickwitz der tracera en jernväg!
Hvad skall jag berätta dig härifrån? ”Les Miserablesfr. samhällets olycksbarn” gör äfven här sin magiska verkan på sinnena, troligen derför, att så många praktexemplar på dem dagligen inkomma! När skall vi komma derhän, att Fredric Val-Fredric’s exempel förvandlar största delen af våra medbröder till ”Les Admirablesfr. samhällets önskebarn”.
Genom dessa oförutsedda händelsers tillkomst, blir bröllopet väl uppskjutet till sommaren! Prisad var M.tzMickwitz!
|4|Måtte Lundstén, nu snart hemsöka dina nejder! Helsa honom! Har den elegiska bank-skinkan re’n lemnat de kretsar der han spridde gamman och tranlukt? Om han är arg, för det han ej fick min anpart i Thölöviften (tvi styggelse) så lugna honom, han skall få den här! Hur har era tentamina aflupit? – Bra hoppas jag, era tentatorer äro civiliserade meniskor!
Plato har väl återfallit under MacStingers olyckliga inflytande, se’n min närvaro upphäft den besvärjelse, som tystade hennes predikningar? Helsa honom mycket – Har pachan anländt redan – skrif snart, hvad nytt, som kommer era örter att förlängas, och era af lifvets intenhet uttröttade själar, att visa en momentan darrning under ett galvaniskt ryck! Helsa tusenfallt alla, Giganter och barn (Osvald) gifta och ogifta från
Vännen Röö.
P. S.Post Scriptum Kacklet har väl tystnat, se’n tranan lemnat hönsgården?
Tänker någon annan snart ställa Öfverstyrelsens läke|3|skapsmått på eldprof, och tvinga dem, att anlita en fremmande kunskapsreservoir! Föraktet bjuder mig tyst|2|nad, men harmen protesterar! Skrif snart, hvad som ligans framåtskridande vidkommer, så i gladt, som|1| sorgset! Motgångar och sorger påminna oss om att vi äro mennskor, endast Olympen hylla ständig glädje.
Densamme.
Af skäl, dem du nog förstår, borde saken bedrifvas i tysthet, tills alt är afgjordt. Glöm ej den lurande räfven!