6.1.1872 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Ett fel har uppstått. Texten kunde inte hämtas.
Original (transkription)
|1|
|1|
Botby 6 Januari 1872.
Heders vän!
I lördags inrest till staden för biblioteks-
och tryckeri affärer emottog jag der ditt telegram om
pappfabrikens brand. Då jag ännu icke af sagda
depesch, eller den till Lagerborg, kan närmare uppskatta
vår förlust, uppskjuter jag allt yttrande i saken tills jag
erhållit ditt utlofvade bref med detaljer om denna led-
samma olyckshändelse.
Idag ingick ditt vänliga af d. 3 dnesdennes för hvilket jag
hjertligen tackar jemte det jag ber att nu få tillönska
dig en bättre fortsättning på det nya året än dess början
synts vara. Både eldsvådan och väderleken vittna på-
tagligen om alltför högt uppdrifna temperaturförhållanden!
Jag bör besvara de särskilda frågorna i ditt bref-.
Hvad min utrikesresa vidkommer, beror tiden för den-
samma såväl af disputationen som licentiatexamen. O-
tänkbart är, att jag före den 15 Februari skulle vara klar.
Men om jag skall kommer till extra stemman i TforsTammerfors, är
det nödigt att denna blir efter examen, ty derförinnan
hinner jag ej. Bäst vore om den blefve i HforsHelsingfors, derest stad-
garne det medgifver, hvilket jag ej påminner mig.
Hvad aktieköpet af Kihlman vidkommer, så
har jag sagt Kihlman, att mitt anbud berodde på en
emotsedd intentsvårtytt, hvilka emot förmodan uteblifvit (de Fmkfinska mark
|2|
34 000, om hvilka jag äfven nämnt för dig): Min mening
var att bjuda +10 % inclusive 72 års kupong. Ni tyckes
vilja gå längre. Men hvilket pris vill du och Procopé
nu efter branden bjuda? – Det är sannolikt
att Kihlman ock efter sagda olycka vore mera villig
än förr att acceptera ett måttligt pris. Låt mig veta
detta i ditt nästa. Vänta dock inga affärsåtgärder af
mig före slutet af månaden. Det är absolut värsvårtytt-
värdigt att jag denna tid undviker att tänka på affä-
ren eller på något som aflider uppmärksamheten
från mitt opus. Den sista smörjelsen är den värsta –
isynnerhet när man skrifver vetenskaplig bevis-
ning i kapp med sättarens arbeten.
Om Grabus funderingar har jag förut yttrat sam-
ma åsigt som du i ditt senaste bref: prat är ett; en
solid afslutning annat. Dock vore det särdeles önsk-
ligt att få att större stockkontrakt om händer. Äfven
om Gutzeit skulle frångå. – Ty om Laitiala icke
är såldt inom denna månad, borde jag der anlägga
en ångsåg m. m.
Din artikel 6 förf.författare var mig ej svårt att gissa.
Tro ej, att jag tillföljd af Roberts inträde i direktion
bedöme denna jernvägsaffär från en annan synpunkt
än eljest vore fallet! Jag tror dock ej att din artikel
kan fullt gillas. Hufvudskälet hvarföre en högre emis-
sion ej borde beviljas, är, att staten i allmänhet bör
|3|
nedtrycka emissionsbeloppen, – den allmänna kreditens
intresse. Men citerandet af att förfluget ord af Knut
Stjernvall om RlRubel 62 000 per verst, – framstäldt dessutom
af en såpass lättpratande man som C. Eths, – syntes mig
denna gång icke välgrundadt. De facto har statsbanan
med ränta kostat öfver 100 000 mark (se propositionen
om RmäkiRiihimäki–PburgPetersburg jernvägs försäljning). Jag tror att man
under nuvarande förhållanden icke kan bygga för detta
pris, enär skenorna stigit icke med 25 utan med 100 %
och arbetslönerna äfven betydligt. Vi voro dessutom ense,
du och jag i tiden, att 140 000 mkmark var en så låg emissions-
summa att vdbdevederbörande omöjligen kunde reda sig dermed. För vår
del ville vitillagt ej pruta på 200 000. Min öfvertygelse är derföre
att om bolaget nu skulle emittera 32 i st. f.stället för 28 000 000, så
skulle dess vinst ändå blifva ganska smal. Få de icke
tillskottet, – hvartill styrelsen visserligen har ringa skäl att
bifalla, – så förlora de netto allt hvad realisationen ger
under 80 % – såvidt jag kunnat bedöma af en hastig blick
på kontrakten som de uppgjort medtillagt en engelska bank å ena sidan
och ryska byggnadsbolaget å den andra. Detta confidentielt.
Det finnes för öfrigt två omständigheter, som tala för
att man icke obetingadt bör önska bolagets död. Den ena
är, att det icke lärer vara säkert att H.MtHans Majestät kommer att
godkänna ständernas beslut i afseende å dessa boulinier(!!!)
– i hvilket fall ni blefve utan dem tillsvidare. Den andra,
att om det ock slutligen skulle lyckas att få högsta bifallet
till byggandetsstruket för statens räkning oaktadt den planen behäftas
|4|
af felet att vara af ständerna förordad – så sakna
vi hos den nuvarande förvaltningen alla garantier
för ett snabbt och energiskt utförande. Och det blefve
således ändå en flerårig väntan.
Vektomsky patroneras af baron Stieglitz, – en stor
engelsk bank öfvertager först hela kapitalet, det är i sjelfva
verket blott en formel småsak som ännu icke är på det
klara. Kapitalets förökande torde icke utgöra ett vilkor.
Ansökan derom torde blott ske förstruket med bevisning att det eljest
blir förlust. Också hade redan Ullner alternativt begärt
8 000 000 rubels emission.
Min kännedom om dessa fakta, är, jag medger det
högst ofullständig. – Men mitt förtroende till realiserandet
af en ständernas önskan genom styrelsen kan, af förekomna
anledningar, tilldengrad smalnat att jag nästan önskar
att bolaget måtte kunna öfvervinna sina sista svårigheter
– jemte det jag dock med dig är fullt ense derom, att
allt beviljande af gracer eller prolongationer bör vara
slut. – Af det anförda finner du alltsåtillagt att jag icke fullt
gillar tonen i din artikel försåvidt den röjer en viss längtan
efter att bolaget quand même borde få ryka; hverkarsvårtytt dem
nästan för säkert påstås dess finansiella incapacitet, och
i kalkyler antager större billighet än f.n.för närvarande kan ernås. Jag
önskar att din anonymitet icke måtte röjas, för att ej den
varma tonen måtte föranleda folk att supponera den
förra konkurrentens känslor. Artikeln är för öfrigt utmärkt
väl stiliserad – bevisningen i princip dräpande. – Se här,
enligt önskan, mitt omdöme om artikeln – och om sjelfva
hufvudsaken, frågan om vi skola absolut önska bolagets död.
Jag har sett originala kontraktet med ”[...]oläslig/saknad text
[...]oläslig/saknad text ”: och jag tror derföre att om koncessionären lyckligen
genomgår 18 dnes, så resavi Aug. 74 på hela linien. – Men på vår regerings bedrif-
vande af saken tror jag föga, – sorgligt att så måste vara! – Jag hoppas ock att du, derest
du kommer att se bolaget realisera sin uppgift, blefve ense med mig derom, att man i sådant fall
|3|
bör önska att dugligt folk icke må unandraga sig att i förvaltningen deltaga. – Intilldess
vill jag hvarken hjelpa eller – stjelpa! – Jag tillägger att hvarken Robert eller andra synes ana,
att du är X. – Torsten sade mig detta och tillika, att han icke ville röja din anonymitet.
– Likaså lärer du svårligen förmoda att L. M. i brådskan på en aftonstund nedskrifvit artikeln
”På årets sista dag.”
Med A. W. L. träffades en försonlig uppgörelse. Det tycktes ha gjort godt att man upp-
trädde bestämdt. – Dagbladet hade i lördags mera prenumeranter än någonsin förr det datum.
Tag i betraktande vid läsningen af detta, att jag skrifvit i flygande fläng! – Med spändt
intresse emotser jagditt ”brandbref” och tecknar din trogne vän
L. Mechelin
P. S. Alexandra som just nu inträdde och förvånade sig öfver en så lång utflygt
från disputationen, bad mig bilägga hennes hjertliga nyårslyckönskningar till Dig
och Maria.
D S.Densamme
Botby 6 Januari 1872.
Heders vän!
I lördags inrest till staden för biblioteksoch tryckeri affärer emottog jag der ditt telegram om pappfabrikens brand. Då jag ännu icke af sagda depesch, eller den till Lagerborg, kan närmare uppskatta vår förlust, uppskjuter jag allt yttrande i saken tills jag erhållit ditt utlofvade bref med detaljer om denna ledsamma olyckshändelse.
Idag ingick ditt vänliga af d. 3 dnesdennes för hvilket jag hjertligen tackar jemte det jag ber att nu få tillönska dig en bättre fortsättning på det nya året än dess början synts vara. Både eldsvådan och väderleken vittna påtagligen om alltför högt uppdrifna temperaturförhållanden!
Jag bör besvara de särskilda frågorna i ditt bref-. Hvad min utrikesresa vidkommer, beror tiden för densamma såväl af disputationen som licentiatexamen. Otänkbart är, att jag före den 15 Februari skulle vara klar. Men om jag skall kommer till extra stemman i TforsTammerfors, är det nödigt att denna blir efter examen, ty derförinnan hinner jag ej. Bäst vore om den blefve i HforsHelsingfors, derest stadgarne det medgifver, hvilket jag ej påminner mig.
Hvad aktieköpet af Kihlman vidkommer, så har jag sagt Kihlman, att mitt anbud berodde på en emotsedd intentsvårtytt, hvilka emot förmodan uteblifvit (de Fmkfinska mark|2| 34 000, om hvilka jag äfven nämnt för dig): Min mening var att bjuda +10 % inclusive 72 års kupong. Ni tyckes vilja gå längre. Men hvilket pris vill du och Procopé nu efter branden bjuda? – Det är sannolikt att Kihlman ock efter sagda olycka vore mera villig än förr att acceptera ett måttligt pris. Låt mig veta detta i ditt nästa. Vänta dock inga affärsåtgärder af mig före slutet af månaden. Det är absolut värsvårtyttvärdigt att jag denna tid undviker att tänka på affären eller på något som aflider uppmärksamheten från mitt opus. Den sista smörjelsen är den värsta – isynnerhet när man skrifver vetenskaplig bevisning i kapp med sättarens arbeten.
Om Grabus funderingar har jag förut yttrat samma åsigt som du i ditt senaste bref: prat är ett; en solid afslutning annat. Dock vore det särdeles önskligt att få att större stockkontrakt om händer. Äfven om Gutzeit skulle frångå. – Ty om Laitiala icke är såldt inom denna månad, borde jag der anlägga en ångsåg m. m.
Din artikel 6 förf.författare var mig ej svårt att gissa. Tro ej, att jag tillföljd af Roberts inträde i direktion bedöme denna jernvägsaffär från en annan synpunkt än eljest vore fallet! Jag tror dock ej att din artikel kan fullt gillas. Hufvudskälet hvarföre en högre emission ej borde beviljas, är, att staten i allmänhet bör|3| nedtrycka emissionsbeloppen, – den allmänna kreditens intresse. Men citerandet af att förfluget ord af Knut Stjernvall om RlRubel 62 000 per verst, – framstäldt dessutom af en såpass lättpratande man som C. Eths, – syntes mig denna gång icke välgrundadt. De facto har statsbanan med ränta kostat öfver 100 000 mark (se propositionen om RmäkiRiihimäki–PburgPetersburg jernvägs försäljning). Jag tror att man under nuvarande förhållanden icke kan bygga för detta pris, enär skenorna stigit icke med 25 utan med 100 % och arbetslönerna äfven betydligt. Vi voro dessutom ense, du och jag i tiden, att 140 000 mkmark var en så låg emissionssumma att vdbdevederbörande omöjligen kunde reda sig dermed. För vår del ville vi ej pruta på 200 000. Min öfvertygelse är derföre att om bolaget nu skulle emittera 32 i st. f.stället för 28 000 000, så skulle dess vinst ändå blifva ganska smal. Få de icke tillskottet, – hvartill styrelsen visserligen har ringa skäl att bifalla, – så förlora de netto allt hvad realisationen ger under 80 % – såvidt jag kunnat bedöma af en hastig blick på kontrakten som de uppgjort med en engelska bank å ena sidan och ryska byggnadsbolaget å den andra. Detta confidentielt.
Det finnes för öfrigt två omständigheter, som tala för att man icke obetingadt bör önska bolagets död. Den ena är, att det icke lärer vara säkert att H.MtHans Majestät kommer att godkänna ständernas beslut i afseende å dessa boulinier(!!!) – i hvilket fall ni blefve utan dem tillsvidare. Den andra, att om det ock slutligen skulle lyckas att få högsta bifallet till byggandet för statens räkning oaktadt den planen behäftas|4| af felet att vara af ständerna förordad – så sakna vi hos den nuvarande förvaltningen alla garantier för ett snabbt och energiskt utförande. Och det blefve således ändå en flerårig väntan.
Vektomsky patroneras af baron Stieglitz, – en stor engelsk bank öfvertager först hela kapitalet, det är i sjelfva verket blott en formel småsak som ännu icke är på det klara. Kapitalets förökande torde icke utgöra ett vilkor. Ansökan derom torde blott ske med bevisning att det eljest blir förlust. Också hade redan Ullner alternativt begärt 8 000 000 rubels emission.
Min kännedom om dessa fakta, är, jag medger det högst ofullständig. – Men mitt förtroende till realiserandet af en ständernas önskan genom styrelsen kan, af förekomna anledningar, tilldengrad smalnat att jag nästan önskar att bolaget måtte kunna öfvervinna sina sista svårigheter – jemte det jag dock med dig är fullt ense derom, att allt beviljande af gracer eller prolongationer bör vara slut. – Af det anförda finner du alltså att jag icke fullt gillar tonen i din artikel försåvidt den röjer en viss längtan efter att bolaget quand même borde få ryka; hverkarsvårtytt dem nästan för säkert påstås dess finansiella incapacitet, och i kalkyler antager större billighet än f.n.för närvarande kan ernås. Jag önskar att din anonymitet icke måtte röjas, för att ej den varma tonen måtte föranleda folk att supponera den förra konkurrentens känslor. Artikeln är för öfrigt utmärkt väl stiliserad – bevisningen i princip dräpande. – Se här, enligt önskan, mitt omdöme om artikeln – och om sjelfva hufvudsaken, frågan om vi skola absolut önska bolagets död. Jag har sett originala kontraktet med ”[...]oläslig/saknad text [...]oläslig/saknad text ”: och jag tror derföre att om koncessionären lyckligen genomgår 18 dnes, så resavi Aug. 74 på hela linien. – Men på vår regerings bedrifvande af saken tror jag föga, – sorgligt att så måste vara! – Jag hoppas ock att du, derest du kommer att se bolaget realisera sin uppgift, blefve ense med mig derom, att man i sådant fall|3| bör önska att dugligt folk icke må unandraga sig att i förvaltningen deltaga. – Intilldess vill jag hvarken hjelpa eller – stjelpa! – Jag tillägger att hvarken Robert eller andra synes ana, att du är X. – Torsten sade mig detta och tillika, att han icke ville röja din anonymitet. – Likaså lärer du svårligen förmoda att L. M. i brådskan på en aftonstund nedskrifvit artikeln ”På årets sista dag.”
|2|Med A. W. L. träffades en försonlig uppgörelse. Det tycktes ha gjort godt att man uppträdde bestämdt. – Dagbladet hade i lördags mera prenumeranter än någonsin förr det datum.
Tag i betraktande vid läsningen af detta, att jag skrifvit i flygande fläng! – Med spändt intresse emotser jagditt ”brandbref” och tecknar din trogne vän
L. Mechelin
P. S. Alexandra som just nu inträdde och förvånade sig öfver en så lång utflygt från disputationen, bad mig bilägga hennes hjertliga nyårslyckönskningar till Dig och Maria.
D S.Densamme